När jag var liten brukade vi leka Räddaren i nöden. Det var ett spännande uppdrag att rädda människor som hängde sig fast vid klippkanter. Jag hoppas att min Räddare i nöden kände av min tacksamhet!
fredag 6 november 2009
Räddaren i nöden
När jag var liten brukade vi leka Räddaren i nöden. Det var ett spännande uppdrag att rädda människor som hängde sig fast vid klippkanter. Jag hoppas att min Räddare i nöden kände av min tacksamhet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ömsa skinn
Det är något med den här tiden när man nästan är semesterledig, det kliar i kroppen, jag väntar på att ömsa skinn. Istället för att göra någ...

-
Jag försöker ansöka om körkortstillstånd men kan enligt e-tjänsten inte göra det med mitt personnummer. Men att maila Transportstyrelsen ge...
-
Tillbaka i snusdoftande Göteborg, utan bagage men med mymmelkropp. Mymmelkropp som har svettats i bastuvärme och doppats i iskall vik. My...
-
Kära nån då.
5 kommentarer:
Ah, sant dar gillar jag!
Osjalvisk solidaritet och vanlighet utan baktankar ser man for lite av nufortiden. Det forvanar mig inte att du fann det i London.
... + att tygkassen ar himla fin! Lyllos!
Vi har båda skrivit om tacksamhet i våra senaste inlägg. Vilken tur att vi får uppleva sånt i dagens samhälle där folk anses vara så självcentrerade och upptagna.
Kanske det bara är så att det är svårt att upptäcka osjälviska människor om man inte är lite klantig ibland? Det verkar vara då som man får se vad folk går för...
Det kanske ar sa det ar.
Vaga klanta mera!
Skicka en kommentar