tag:blogger.com,1999:blog-8425142297151405962024-03-23T11:18:03.991+01:00 MellanrumNinahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.comBlogger1291125tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-56569632282543997122024-03-09T20:17:00.001+01:002024-03-09T20:17:06.008+01:00Iskall vårDet finns inte så mycket att säga om februari, det var en månad som gick fort, den var bättre än januari (krävs iofs inte mycket för att lyckas med det, men ändå): innehöll nästan ingen vab, men däremot dansgolv och två (!!) hotellövernattningar. <div><br></div><div>Men jag har känt mig ganska utsliten. Märker att jag inte orkar med barnens konstanta pladder och höga ljud på samma sätt, och mitt tålamod är sämre än vanligt. Det är en så tråkig tid den här tiden på året för det finns ingen vårvinter, men luften klyver ens hudceller i atomer när den blåser från nordost och till och med kunder som turistar från Norrland klagar på hur kallt det är. </div><div><br></div><div>Min överlevnadsstrategi har varit det vanliga: att göra yoga nästan varje dag (korta pass efter att barnen har somnat), läsa bra författare (Eleanor Catton, Kate Morton), dricka god öl (allt från Stigbergets) och framför allt, <i>sova</i>. Barnen har haft en period på nästan en månad då de har sovit nätterna igenom, de vaknar visserligen fortfarande okristligt tidigt varje morgon men fram tills dess sover de. Det är obeskrivligt underbart. Samtidigt gör det mig girig, när jag vaknar på morgonen tänker jag ibland: snart är det kväll igen. Och inte på ett utmattat sätt, utan av längtan.</div><div><br></div><div>Förhoppningen är dock att det tilltagande ljuset ska minska på sömnbehovet en aning. Jag vill nu tänka på:</div><div><br></div><div>Spirande frön</div><div>Långa eftermiddagar på innergården</div><div>Barn som tar skorna på sig och går ut</div><div>Balkongen</div><div>Möta upp någon på en uteservering efter jobbet</div><div>Jogga i skogen </div><div><br></div><div>Det lär väl bli takatalvi igen [sic!] men man kan ju alltid hoppas.</div>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-76522162387274942482024-02-13T08:33:00.001+01:002024-02-13T08:33:05.503+01:00En tisdag i februari<p style="text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;">Snön vräker ner, tiddelipom. Det är rätt vackert men jag hade gärna cyklat till jobbet nu, varje dag jag aktiverar en ny bussbiljett ångrar jag att jag inte bara köpte ett månadskort, snart uppnår jag maxgränsen. Jag är hemma med ett Minicyklisten som var febrig igår vid hämtningen, nu verkar han pigg och vi har både byggt lego och satt en bröddeg och på önskelistan står "att rita en robot som heter Samuraj xxx" och leka kurragömma. </span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;">Igår var det blixthalka och när jag butiken hade varit öppen ett kort tag såg jag hur de halkande människorna ute på gatan stannade till på samma ställe, gång efter gång. Till slut var jag tvungen att också gå ut och såg då den stora svarta rökpelaren som steg upp från den brinnande vattenparken Oceana. Det var som om hela Göteborg sattes på paus på något sätt, i alla fall i innerstaden. Jag är inte särskilt entusiastisk över alla stora byggen som är på gång runt omkring i stan, Karlatornet jag tittar på dig, men nog känns det deppigt att ett bygge som trots allt inte bara kan glädja turister och som nästan var klart totalförstörs.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;">Det var längesen jag vabbade bara det lilla barnet och han var så pass pigg att det gick att leka, efter dryga två friska veckor känns det helt okej att vara hemma. Det är tisdag, det är lågsäsong på jobbet, vi ska äta fastlagsbullar (ja ja semlor), kanske städa toan om jag känner mig inspirerad. En ganska okej tisdag med andra ord.</span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-21372562482229223642024-02-09T10:58:00.002+01:002024-02-13T08:21:03.161+01:00Saker jag inte vet något omJag sitter på ett tåg och har inget särskilt att göra, är lite för ofokuserad för att läsa, så här kommer en lista på sånt jag är ointresserad av men som jag ibland tänker att jag borde gilla eller lära mig mer om:<div><br /></div><div><b>Parfym</b></div><div><b><br /></b></div><div>Det hänger förmodligen ihop med att jag är väldigt luktkänslig, men jag har väldigt svårt att engagera mig i parfym. I perioder har jag försökt och tyckt att det har varit lite kul, men det intresset har hållit i sig i kanske max ett år. Att den jag lever med är dessutom ännu mer luktkänslig än jag så det hade dessutom varit svårt för mig att gå all in i dofternas värld.</div><div><br /></div><div><b>Fotboll</b></div><div><br /></div><div>Det händer rätt ofta att det börjar pratas fotboll i olika sociala sammanhang och jag kan avundas det sekundsnabba samförstånd som verkar uppstå när två personer som inte känner varandra plötsligt diskuterar nån händelse under nån match som nyligen har spelats. Jag: zoonar ut totalt.</div><div><br /></div><div><b>Vin</b></div><div><br /></div><div>Jag kan verkligen inget om vin och på något plan skulle jag vilja lära mig för jag tänker att det blir roligare då? Jag har liksom bäddat in mig i ölsorterna trygga famn (om dem kan jag åtminstone lite mer och vet vad jag ska fråga efter). Detta känns verkligen som vuxenpoäng som jag helt saknar!</div><div><br /></div><div><b>Fonder</b></div><div><br /></div><div>Det här är något jag måste sätta mig in i och jag har faktiskt köpt en bok som handlar om privatekonomi och att spara så att bankerna inte får den största kakan. Bankvärlden är så otroligt korrupt och vidrig så jag skulle helst ha mina pengar (?) instoppade i madrassen, men inser även det dumma i att inte åtminstone försöka lära mig lite mer för att mina pengar i alla fall inte ska krympa. Kan iofs också hänga ihop med att jag inte har några besparingar att skryta med, finns liksom inte så mycket att placera från första början.</div><div><br /></div>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-78508881530339916872024-02-07T20:49:00.001+01:002024-02-07T20:49:03.716+01:00Ett hopp till FebruariIgår drog jag dagen bakom mig som ett tungt släp utan hjul, det snöslaskade och var så där råkallt som det bara kan vara på Västkusten och natten innan sov jag dåligt och vaknade av en hemsk mardröm som hängde sig fast i timmar efteråt, antagligen för att det var en mardröm om en verklighet inte så långt härifrån. Jag läser och lyssnar på mängder av böcker och försöker hitta styrsel på min läsning, egentligen längtar jag efter En Stor Roman men hittar ingen som fängslar mig. Jag klämmer deckare efter deckare men tänker på breda penseldrag, vackra miljöbeskrivningar, kanske en mörk berättelse om nybyggare i Amerika, jag vet inte.<div><br></div><div>Häromdagen gick jag till apoteket som ligger tvärs över vägen från mitt jobb, och kvinnan som jag oftast handlar hos frågade hur det går med mitt hår. Jag hade bett henne om tips på ett bra torrschampoo (tänk vad konstiga apotek är numera) för ett tag sen eftersom jag plötsligt fickför mig stt klippa av håret i axelhöjd. <i>Det klär dig, du ser yngre ut! </i>sa hon dem här gången och jag kom på mig själv med att undra <i>vill jag se yngre ut</i>? Kanske en konstig fråga för vill inte alla det, men jag är fortfarande inte helt säker på svaret.</div><div><br></div><div>Om allt går som det ska åker jag till Stockholm på fredag där jag först ska gå på ett möte och sen på en gala. Det låter helt absurt men förhoppningsvis blir det mer kul än stelt och jag får sova en natt på hotell och äta hotellfrukost. Så, en början på februari.</div>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-65219892607376671902024-01-21T17:47:00.001+01:002024-01-21T17:47:43.294+01:00Prognosen10-dygnsprognosen visar plusgrader och ostadigt väder, dem vackra snön ska bort nu, tänker jag, med en viss lättnad trots att det har varit vackert här på höjden. Inne i stan har alla halkat runt i den äckliga blandningen av salt och snö, den bruna sörjan som borde plogas bort men som tillåts ligga kvar och jag undrar om det finns något fulare.<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhMVdXLvjLGIA2AYHUj8QNLnmqKtH7dNpz64hc5LvORn8aGIQC-9OTRbzvk33V2VkQwvWghNZw4WxrOt2biA7FCcvHSU3ygO9GPCNZWrJ6mgPYe0WpK_djQ8pLjbYhujJi-O6SPhs9MALDbetVMiCyxn_DENUSZIt4W--Fyya2OqZ8nqxy2YC0UJ9UyFyk" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhMVdXLvjLGIA2AYHUj8QNLnmqKtH7dNpz64hc5LvORn8aGIQC-9OTRbzvk33V2VkQwvWghNZw4WxrOt2biA7FCcvHSU3ygO9GPCNZWrJ6mgPYe0WpK_djQ8pLjbYhujJi-O6SPhs9MALDbetVMiCyxn_DENUSZIt4W--Fyya2OqZ8nqxy2YC0UJ9UyFyk" width="400">
</a>
</div>Barnen blev sjuka igen, det var hyfsat väntat efter två friska veckor. Det går ändå, det här hemmalivet, men hjärnan förtvinar ju tyvärr samtidigt som man sitter på golvet med sin lite för o-unga rygg och letar efter <i>en sån här legobit mamma. </i></div><div><i><br></i></div><div>Kan jag göra en 10-dygnsprognos? Jag tror de kommande tio dagarna kommer att vara ganska balanserade när man ser till humör, det är inte pms-dags än, det är de lugna kreativa veckorna då jag känner mig i balans. </div><div><br></div><div>Det enda som är bra med att barnen nu är sjuka är att båda är sjuka samtidigt vilket <i>kan </i>betyda att de också blir friska ungefär samtidigt. Då öppnar sig också ett fönster då man vill passa på att träffa folk, hitta på roliga saker, gå på kalas. Jag ska gå på barnkalas på ett gym, man får träna samtidigt, stod det i inbjudan. Jag kan dock inte tänka mig något mer obekvämt sätt att umgås med föräldrar jag inte känner än att dyka upp i träningskläder och springa på ett löpband? Vi får se. </div>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-1317490530041775392024-01-15T20:49:00.002+01:002024-01-15T20:51:36.047+01:00FamiljekroppenDet var en förlamande trötthet som slog sig ner i min kropp i helgen. Det började med att jag fick ont bak på ena hälen, plötsligt och utan förvarning, och att jag haltade runt på jobbet. Jag har hunnit tänka <i>nu är det jag som blir utmattad</i> <i>det är så här ser börjar </i>men kanske inte riktigt ändå, det känns inte som om jag är vid vägs ände direkt. Däremot tror jag att det gångna året kom ikapp och att jag behövde falla ihop en aning, säga orimliga saker åt Cyklisten som mest lyssnade och lät mig falla ihop, och det känns ju alltid så mycket bättre efteråt. Att få säga <i>du blir faktiskt så jävla jobbig när du är sjuk </i>och mena allvar men också skratta lite. <div><br></div><div>Familjekroppen är ens egen kropp, det kommer jag inte ifrån. Är en kroppsdel sjuk eller trasig kan inte testen av kroppen fungera som vanligt. </div><div><br></div><div>Det jag mest tänker på nu är att yoga och läsa böcker. Att sträcka ut kroppen och bädda ner sinnet. Jag tror jag hade mått bra av att cykla och jogga, men vädret tillåter det inte just nu, och jag är kluven till den annalkande kylan. Det är vackert att januari kan få vara vacker i en ganska ful vinterstad som Göteborg. Men det är också skönt när man kan ana våren redan i februari.</div><div><br></div><div>Vi befinner oss i årets pms-månader nu, inga beslut ska tas, jag ska sitta stilla i båten. Snegla över kanten ibland, ner i det svarta vattnet. Tänka på alla stora fiskar som inget känner till och hoppas att det finns en som kan svälja hela världens mörker.</div>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-47935762078393942322024-01-05T08:46:00.003+01:002024-01-05T08:46:37.923+01:00Att skriva<p style="text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;">Varje år tänker jag att det är i år jag ska skriva mer. Förra året blev det så i och med att den här platsen fick liv igen, så bevisligen är det ingen omöjlighet. Det behövs en plats - jag tänkte skriva "fysisk plats", för det är nästan så det känns - för att det ska bli något skrivet. Det blir som ett rum inuti mig som kan fyllas med något när jag vet att bokstäverna också landar någonstans. Man skulle kunna kalla det för ett syfte, men det känns för ambitiöst. Jag tror inte att jag har något egentligt syfte med att skriva här förutom att skriva. Jag hade kunnat länka hit från andra håll men det är något som hindrar mig, jag vill liksom inte koppla ihop det med att försöka nå ut, eller försöka roa, eller försöka synas. Samtidigt blir jag glad när jag ser att någon har varit här inne och läst.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;">I år ska jag också försöka skriva annat, jag har fått ett recensentuppdrag som känns väldigt roligt, för att recensera var under en så lång tid en stor del av vem jag var. Nu har jag inte recenserat böcker på tio år och det blir intressant att se hur mitt eget perspektiv har förändrats. Från att ha varit en pretentiös litteraturvetare i tjugoårsåldern till en förhoppningsvis något mer ödmjuk trettioåring med ett mer populärlitterärt material i bagaget. </span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;">I samma takt som barnen växer och blir mer självständiga känner jag också hur delar av mig som har varit på paus vaknar till igen, det är en sådan lättnad. På ett sätt skulle jag vilja kasta mig in men samtidigt tänker jag att det inte är någon brådska. Det blir inte roligare av att det är många saker som pågår på samma gång. Att kalla det för ett nyårslöfte är att säga för mycket, men jag ska försöka hålla det här skrivande rummet öppet så länge det bara går.</span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-2589355025524095562024-01-04T20:07:00.001+01:002024-01-04T20:07:25.516+01:00Januari<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgaSqcbtMbJusDLPVmyGmyowk4tTSL7xI4AgJbn0A3nkobRYB12CqedBsRMyAYXb100Qa4csd8Ec8im7cIiOSImKZEjvcSGKUFfCgOuebBDbTM8KAt2bTGEHXF5mzjPoRQ_IajT2hIyQUPrKy4EsDSGKtz5SpWLt1IXf_6qJ8dxgBSuTwTMThs56P5C_is" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgaSqcbtMbJusDLPVmyGmyowk4tTSL7xI4AgJbn0A3nkobRYB12CqedBsRMyAYXb100Qa4csd8Ec8im7cIiOSImKZEjvcSGKUFfCgOuebBDbTM8KAt2bTGEHXF5mzjPoRQ_IajT2hIyQUPrKy4EsDSGKtz5SpWLt1IXf_6qJ8dxgBSuTwTMThs56P5C_is" width="400">
</a>
</div><br></div>Det har snöat i Göteborg och vinden ilar och kyler ner kinderna, det är långt ifrån -30 som det har varit hemma i Jakobstad idag men kallt nog för västkusten. Det är mysigt med snön, men blåsten kan jag vara utan. Jag kommer på att vi har en dubbelvagn som vi egentligen har slutat använda eftersom jag tycker att Lillcyklisten är stor nog att promenera till och från förskolan, men eftersom det tar en timme att gå vägen på egentliga tio minuter när det finns snöhögar att hoppa i och vind att klaga på testar jag, och jag orkar putta vagnen hela vägen upp på höjden. Det tar ändå länge att komma hem, allt möjligt ska förhandlas i förskolans hall innan vi kan börja gå hemåt.<div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEg2XJtgYtB314OEKBUR1-wBOnJuvkVnXXJqAtG0zvLbXloAsg6Thvhl8bC7KQumHY9IArms6yVTRgZEcw7OSKRqo4ZNbinQoWxJXd5d5OzuDg_8ouuLSbhP4L0S5CGy9Id01_DV5zzq4VeEl1iqCTM4HY2tLTHg2VumnEb6xdzCwRFw9Ktk6v6lT8FJSxA" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEg2XJtgYtB314OEKBUR1-wBOnJuvkVnXXJqAtG0zvLbXloAsg6Thvhl8bC7KQumHY9IArms6yVTRgZEcw7OSKRqo4ZNbinQoWxJXd5d5OzuDg_8ouuLSbhP4L0S5CGy9Id01_DV5zzq4VeEl1iqCTM4HY2tLTHg2VumnEb6xdzCwRFw9Ktk6v6lT8FJSxA" width="400">
</a>
</div><br><div>Januari är en konstig månad, den hör liksom inte till på något sätt. Känns mest som en transportsträcka. Vi har varit sjuka hela jullovet och bara varit hemma, Cyklisten är fortfarande febrig och hemma från jobbet och egentligen vill man bara bort, någon helt annanstans. Önskar ibland att jag kunde koppla bort allt och åka på en charterresa till ett soligt land, men kommer inte för mig. Och dit det känns rimligt att åka (Danmark? Tyskland) vill man inte styra sig just nu för det är knappast varmt där heller.<br></div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjC5l5-MGkbuzuQ4VvvK5BE6FxNER4Cl7T_-qSBREWoKp76lN3CAVQPx7U1FLMYU-yhdJFp_a3TdlCeH3yfLMG9V3Vfr3fsdLky73UI8hZxoC2i4daSZ9cLeBLklJ5Fz5WXrg8sIQt882ewN87LlzOx5GO0dRdvKxdfjghxiynev23ZzJTut1up5riRBU8" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjC5l5-MGkbuzuQ4VvvK5BE6FxNER4Cl7T_-qSBREWoKp76lN3CAVQPx7U1FLMYU-yhdJFp_a3TdlCeH3yfLMG9V3Vfr3fsdLky73UI8hZxoC2i4daSZ9cLeBLklJ5Fz5WXrg8sIQt882ewN87LlzOx5GO0dRdvKxdfjghxiynev23ZzJTut1up5riRBU8" width="400">
</a>
</div><br></div><div>Min strategi för att orka med vintern just nu är:</div><div><br></div><div>Yoga </div><div>Läsa bra böcker</div><div>Ta bussen till jobbet så länge det är kallt</div><div>Träffa vänner</div><div>Inte reta upp mig på småsaker</div><div><br></div><div>Inte en jättebra plan, ganska diffust. Men tror grundtanken är att försöka gå in i mig själv istället för att suga åt mig av omgivningens (läs: familjens) upp- och nergångar. Försöka behålla fokus framåt liksom. Vi får väl se hur det går.</div></div>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-72046595242819114102023-12-30T19:39:00.001+01:002023-12-30T19:39:19.069+01:00MellandagarnaLäser många inlägg om mellandagarna, vi har turats om att vara sjuka (alla utom jag hittills), jag misstänkte först covid eftersom både barnen och Cyklisten har haft så hög feber och mått illa men lutar nu mot att det är säsongsinfluensan. Inte för att det har någon betydelse men av någon anledning för det mig lugnare att "veta" vad det är. Eftersom jag är vaccinerad mot säsongsinfluensan hoppas jag att jag antingen ska slippa bli sjuk eller åtminstone få en lindrigare variant.<div><br></div><div>Verkligen roligt att läsa om andra människors virus, I hear you. Idag tog jag hursomhelst de lite friskare barnen och en vän med familj och åkte på ett otroligt stimmigt loppis, barnen fick välja varsin leksak och mamman fick välja en skjorta. Vi svängde förbi ett bibliotek på hemvägen men den kraschade Lillcyklisten och jag insåg att äventyret kanske var lite väl äventyrligt med tanke på hur sjuka de har varit.</div><div><br></div><div>Imorgon är det årets sista dag och jag tror det kommer att bli en helt vanlig dag som säkert slutar med tv i soffan och godnatt klockan tio, känns inte som om någon av oss orkar med annat. Men det gör faktiskt inget, jag tycker sjukdomarna till trots att mellandagarna har varit lugna och sköna. Jag behöver inte fira något, inte just i år. </div><div><br></div><div>Jag kan säga tack och adjö till 2023, det var ett år som jag inte kommer att längta tillbaka till direkt men samtligt ett otroligt viktigt år. Jag skulle inte vilja vara utan det, men är rätt glad över att det är förbi.</div>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-56633945002450743482023-12-29T08:56:00.000+01:002023-12-29T08:56:02.617+01:00Konsekvensernas år 2023<p style="text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;">När jag tänker tillbaka på förra året 2022, kan jag inte komma ihåg särskilt mycket förutom att fokus var på jobb och att det var otroligt mycket vab. Men nu i efterhand kan jag tänka att det på så många sätt var ett övergångsår och att det inte är så konstigt att det blev under 2023 som vi fick känna av konsekvenserna. Jag tror att 2023 kommer att vara ett skiljetecken som markerar ett bryt mellan det som började 2018 då jag var gravid och vi flyttade till Umeå, och det som följde efter med föräldraledigheter, pandemi, flyttar och återgång till jobb. </span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;">Man skulle kunna tro att det är lätt att landa, man sätter ju bara ner fötterna. Men det är så lätt att kalibrera fel och landa på en bergstopp, eller i ett träd. </span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica; font-size: medium;"><b>Vintern</b></span></p><p style="text-align: justify;"></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqacN58x4pEzQ9QcM1GVO91qTpns11E7RlIKfCJh_40I9vCKXQi1onjJnUCQeDh8MkIbYtpByPOASIZUinLinAsmiSvuN-dje0gOFnH7OgON28QstJPgrxdBg-7cHgLUhwh-Mo4kn0deCcQQldgp69EFivdB5UqPt8hLq-imuiTG9oY02zNs6JPGqLPO4/s4000/IMG_20230109_120701.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="3000" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqacN58x4pEzQ9QcM1GVO91qTpns11E7RlIKfCJh_40I9vCKXQi1onjJnUCQeDh8MkIbYtpByPOASIZUinLinAsmiSvuN-dje0gOFnH7OgON28QstJPgrxdBg-7cHgLUhwh-Mo4kn0deCcQQldgp69EFivdB5UqPt8hLq-imuiTG9oY02zNs6JPGqLPO4/w480-h640/IMG_20230109_120701.jpg" width="480" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: helvetica; font-size: x-small;">En familjemedlem hade blöja när året började, sånt man redan har glömt</span></td></tr></tbody></table><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;">Det blev en tung start på det nya året. Cyklisten blev sjukskriven på heltid för utmattning och en nära familjemedlem fick en cancerdiagnos, jag försökte täcka upp och täcka upp men insåg snabbt att jag skulle behöva någon att hålla i handen för att inte själv ramla så jag tog kontakt med en terapeut och hade kontinuerligt stöd varannan vecka under hela våren. Det var ett så bra beslut även om det knappt var ett beslut för jag hade inget val, terapeuten hjälpte mig med att hitta egna rum i kaoset, stunder där jag bara fokuserade på mig själv. </span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGyU4hLtVqf_X8eM4AqwgxDUL5G_Nsjx_I4_flPmc7Tp3SHAJrIxYySMlpiEy_BYQedkOnkc18Zaf30f1FKRCXZ2dZj51ZDeyKq_Xwac5ZhtKQsJux0FhjSSLPvNYCPSJG-cdDG_GDZ2H2bRM6PmmQXTPDph7KkAERy-H3zJStvLnMxo0f-KcMinUkVIE/s4000/IMG_20230116_075303.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3000" data-original-width="4000" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGyU4hLtVqf_X8eM4AqwgxDUL5G_Nsjx_I4_flPmc7Tp3SHAJrIxYySMlpiEy_BYQedkOnkc18Zaf30f1FKRCXZ2dZj51ZDeyKq_Xwac5ZhtKQsJux0FhjSSLPvNYCPSJG-cdDG_GDZ2H2bRM6PmmQXTPDph7KkAERy-H3zJStvLnMxo0f-KcMinUkVIE/w640-h480/IMG_20230116_075303.jpg" width="640" /></a></div><span style="font-family: helvetica;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;"><br /></span></div>Jag lärde mig att jag behöver bli bättre på att känna efter vilket behov det är jag behöver fylla, jag lärde mig att yogan kanske är mitt bästa sätt att varva ner. Jag lärde mig att jag inte alltid ska fylla tomrummen med något utan att låta tystnaden ta plats. Jag var med barnen hela tiden, morgon middag kväll natt morgon middag kväll natt. </span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica; font-size: medium;"><b>Våren</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-CGL9WzCYjecmbhhyC8zmRbMZrLK2f0WLf-D5aV9XCcJ5zXemvPAHGEGtmc1sq3OI4Ra5MeHeMkGPDx-LOclK2WjMKI9dGsJIdIOWxhYqh14KJx0TvtY4vezXjfo7-cMYFNchlIVU4pV-QnPSQ-bfp9Ta9yAqcjMbc_C0iuO1EURAZpFIWUs22xI8-ho/s4000/IMG_20230412_090357.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="3000" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-CGL9WzCYjecmbhhyC8zmRbMZrLK2f0WLf-D5aV9XCcJ5zXemvPAHGEGtmc1sq3OI4Ra5MeHeMkGPDx-LOclK2WjMKI9dGsJIdIOWxhYqh14KJx0TvtY4vezXjfo7-cMYFNchlIVU4pV-QnPSQ-bfp9Ta9yAqcjMbc_C0iuO1EURAZpFIWUs22xI8-ho/w480-h640/IMG_20230412_090357.jpg" width="480" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: helvetica; font-size: x-small;">Tomatplantorna, det bästa som hänt i odlingsväg</span></td></tr></tbody></table><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEha3P0EaDfM4Q52WGpEllEpkCsHKHspF_5E4-tT3bIVGopJln2pbNtqPnaLlO4RTYnKUxD5zzePIKEV6rR2eqtjkfZiu36FJL6SoaHgiyrhVvz064me7z9IiAiKljB19Td-oII3CuoGaEPAIzEWfbNQRkTw8Nio3XMsGHH4luWemXxn54slvywfA4GzXdk/s4000/IMG_20230422_101954.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="3000" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEha3P0EaDfM4Q52WGpEllEpkCsHKHspF_5E4-tT3bIVGopJln2pbNtqPnaLlO4RTYnKUxD5zzePIKEV6rR2eqtjkfZiu36FJL6SoaHgiyrhVvz064me7z9IiAiKljB19Td-oII3CuoGaEPAIzEWfbNQRkTw8Nio3XMsGHH4luWemXxn54slvywfA4GzXdk/w480-h640/IMG_20230422_101954.jpg" width="480" /></a></div><br /><span style="font-family: helvetica;">Våren kom långsamt, och långsamt tog vi oss framåt steg för steg. Försökte se havet genom det smutsiga fönstret, solen värmde men vinden var kall. Vi pratade och pratade, försökte se våra dåliga mönster, försökte hitta ljusa punkter, försökte hitta vägar framåt. Det kändes hoppfullt, men jag var väldigt trött. Hade inte haft en kväll för mig själv utanför hemmet på evigheter, men började också se tecken på att saker och ting kunde förändras. </span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica; font-size: medium;"><b><br /></b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica; font-size: medium;"><b>Sommaren</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmHEc0cFf4g7ir7yptZ8a8nwFfQpoLZqMl2i46ieLXnJpxvifXwbCOlD2rBoP32jEpUEFMHjpCydzLm8JSdkP7xrOwy24MYj9hKBKseQN3WgJjSTashNASLzXJnNj5Ako7BIqnMujvuT9fSo5Y6sUhodAJcC-dXI0ZS2yKq6HXbOgch4HILcWgXrvZw2s/s4000/IMG_20230519_075031.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3000" data-original-width="4000" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmHEc0cFf4g7ir7yptZ8a8nwFfQpoLZqMl2i46ieLXnJpxvifXwbCOlD2rBoP32jEpUEFMHjpCydzLm8JSdkP7xrOwy24MYj9hKBKseQN3WgJjSTashNASLzXJnNj5Ako7BIqnMujvuT9fSo5Y6sUhodAJcC-dXI0ZS2yKq6HXbOgch4HILcWgXrvZw2s/w640-h480/IMG_20230519_075031.jpg" width="640" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjM0lXoHPbehMp1J_NItkhO9NZgyrDnJA3_BSWlPIFwmk3YS0AwcNIKBH7VLshyphenhyphensbA_lEncTNQVlB20bPSOVoM3Q6oYZNpw18OiLSVfXcMJwF4Cg2j3wL-iyS13-_dT7K3KwKTT1QU7EbksUnOUsWhrDHusJ8QaS1MK5A-QGJ_pEqBxAq2WyQ_37wLDzsI/s4000/IMG_20230718_202729.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3000" data-original-width="4000" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjM0lXoHPbehMp1J_NItkhO9NZgyrDnJA3_BSWlPIFwmk3YS0AwcNIKBH7VLshyphenhyphensbA_lEncTNQVlB20bPSOVoM3Q6oYZNpw18OiLSVfXcMJwF4Cg2j3wL-iyS13-_dT7K3KwKTT1QU7EbksUnOUsWhrDHusJ8QaS1MK5A-QGJ_pEqBxAq2WyQ_37wLDzsI/w640-h480/IMG_20230718_202729.jpg" width="640" /></a></div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;">Juni och juli inleddes med en backlash, jag hade fått smak på friheten, det kändes lite som efter att jag slutade amma Minicyklisten och cyklade tillsammans med M ner för backen på kyrkogården med vinden i öronen. Bakslag är mer än vanliga när det handlar om utmattning, det är hela tiden ett steg fram och två steg tillbaka, men den här gången kände också jag att jag var nära en brytpunkt. Hela vinterns trötthet kom ikapp och jag hade inte mycket kvar i reserverna. Som tur fångades jag upp av vänner och grannar och det lättade. </span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;">Trots att förutsättningarna inte var de bästa fick vi ihop en fin midsommar med våra grannar, jag firade också födelsedagen på vår gård med tårta och bubbel. Det var en ny lärdom inser jag nu, att jag valde att göra det <i>jag </i>behövde i den stunden, det vill säga omge mig av människor och inte isolera mig. När jag känner mig nere och kraftlös får jag energi av andra människor vilket är helt det motsatta till den jag lever med, som verkligen behöver dra sig undan för att orka. Ett steg framåt på vägen mot att lyssna på mina egna behov också när det är kaos runt omkring mig.</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica; font-size: medium;"><b>Hösten</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtrjOsR1-WUarhE34wVGtAEphEwccirpgqiY3f2evn3hIEe8sFNOpD_IbxV5e3MudG1xQMsd991drnR6qTBKGPrHsidAgh-c9thPMRiGrUdynKkfo5VO7mT5GXhxju2GdAukbYAriAfocRZgC1tlzRbc9bAubfB-gq0Wdcfu-kV5jrQ6XnSgfHZoQnLUI/s4000/IMG_20230910_145938.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="3000" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtrjOsR1-WUarhE34wVGtAEphEwccirpgqiY3f2evn3hIEe8sFNOpD_IbxV5e3MudG1xQMsd991drnR6qTBKGPrHsidAgh-c9thPMRiGrUdynKkfo5VO7mT5GXhxju2GdAukbYAriAfocRZgC1tlzRbc9bAubfB-gq0Wdcfu-kV5jrQ6XnSgfHZoQnLUI/w480-h640/IMG_20230910_145938.jpg" width="480" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: helvetica; font-size: x-small;">Bokbussen räddade så många av mina söndagar det här året</span></td></tr></tbody></table><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4ZsR4Urdd40xxYG_1iBtj9lhyRXZFe9_Z_XJYsJIsjSJFyk9qU_t73QXhLto9vDbKrpVGk8KlbEnT2BPYRHe7uaYwFOrV2lhtjVqTk_sQFIFz4nNaHBeog5WaSexZguI0GUyYE1iuakx650IzVqDfG1Dn99EuCdbjw75vGMTo8M_3kRakHc-7uYrbeUk/s4000/IMG_20230906_133446.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="3000" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4ZsR4Urdd40xxYG_1iBtj9lhyRXZFe9_Z_XJYsJIsjSJFyk9qU_t73QXhLto9vDbKrpVGk8KlbEnT2BPYRHe7uaYwFOrV2lhtjVqTk_sQFIFz4nNaHBeog5WaSexZguI0GUyYE1iuakx650IzVqDfG1Dn99EuCdbjw75vGMTo8M_3kRakHc-7uYrbeUk/w480-h640/IMG_20230906_133446.jpg" width="480" /></a></div><span style="font-family: helvetica;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;"><br /></span></div>2023 har varit en process för alla, jag tror att det också var oundvikligt att hamna i någon typ av kris efter de rätt jobbiga och krävande år vi har bakom oss. Det jag har lärt mig hittills av året är att det mesta går att lösa och hantera bara man har en grundförståelse för problemen och inte hakar upp sig på detaljerna. Det har förmodligen hjälpt mig väldigt mycket att jag är en optimist i grunden, jag tänker liksom automatiskt på nästa steg, på att det kan vara annorlunda om några veckor. Hösten kom med lite bättre rutiner, vi planerade och funderade och det mesta handlade om att skapa luft runt allt annat och andningspauser. Det gick bra, och det kändes som att vi var något på spåret.</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica; font-size: medium;"><b>Vintern</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjxtA1tHYeJsJ7hZ52cTDwvVUoRCbK9TmKgn5HqneGmmdzuah3L9NKhQ0_xALdZlq6NQKktHyss-Z19PrX-UpMzNeO94M8wfxum8WupCnO4RRYEdHDuKEJBeu_ilGVjZZHl1NCL8Np4WkBKc1JH4jzTDjYoxnI-_qppr27CKnCpmBF2ZGRfIL6dcPtNOk/s4000/IMG_20231104_192758.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3000" data-original-width="4000" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjxtA1tHYeJsJ7hZ52cTDwvVUoRCbK9TmKgn5HqneGmmdzuah3L9NKhQ0_xALdZlq6NQKktHyss-Z19PrX-UpMzNeO94M8wfxum8WupCnO4RRYEdHDuKEJBeu_ilGVjZZHl1NCL8Np4WkBKc1JH4jzTDjYoxnI-_qppr27CKnCpmBF2ZGRfIL6dcPtNOk/w640-h480/IMG_20231104_192758.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: helvetica; font-size: x-small;">Vasas flora och fauna på Storan i början av november</span></td></tr></tbody></table><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJjafEO7IA2tAGH4m2SMAQnHNSRHOLzqvvhckCMZ8QCGoBG_8IjwT-bW46S8MCxxbg6LUK0xs-RyLM4dBwf_rE38GOVsAAL7RCVEutO2r16BOGA0HY1n4BnNxJ0-yKbnx_j82Lv4NswZDAwAb0VJA8MVQb1jp1SR7i2HvMgqlTlNaWNfSkGA3eZyO1AX0/s4000/IMG_20231207_165259.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3000" data-original-width="4000" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJjafEO7IA2tAGH4m2SMAQnHNSRHOLzqvvhckCMZ8QCGoBG_8IjwT-bW46S8MCxxbg6LUK0xs-RyLM4dBwf_rE38GOVsAAL7RCVEutO2r16BOGA0HY1n4BnNxJ0-yKbnx_j82Lv4NswZDAwAb0VJA8MVQb1jp1SR7i2HvMgqlTlNaWNfSkGA3eZyO1AX0/w640-h480/IMG_20231207_165259.jpg" width="640" /></a></div><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimD2h8uPFmBjbR7PeWtlCbTxu7xOJYh0C0y-7LhRILna_e3t8881JpDzw0T7wUHwsNaSevrwzYfMgB5I2XE_NZB2dYnk3w6KBfTHJfJC7kYK0BjF1fGNtqig-tULnAsj0Zc4_jRZuEkLPenTvSQErNJY2-rCjYyVNX1rTAYfCi5Qe0ERTEhrPhs5ZsAmU/s2880/IMG_20231214_150255.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2880" data-original-width="2156" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimD2h8uPFmBjbR7PeWtlCbTxu7xOJYh0C0y-7LhRILna_e3t8881JpDzw0T7wUHwsNaSevrwzYfMgB5I2XE_NZB2dYnk3w6KBfTHJfJC7kYK0BjF1fGNtqig-tULnAsj0Zc4_jRZuEkLPenTvSQErNJY2-rCjYyVNX1rTAYfCi5Qe0ERTEhrPhs5ZsAmU/w480-h640/IMG_20231214_150255.jpg" width="480" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: helvetica; font-size: x-small;">Man reder sig på något sätt, cykelvagnen blir exempelvis julgranstransport</span></td></tr></tbody></table><br /><span style="font-family: helvetica;">Man blir lite härdad till slut, av framsteg som följs av bakslag, men det var ändå väldigt oturligt att Cyklisten skulle cykla omkull och bryta nyckelbenet i början av november, det var rent ut sagt det sista vi behövde. Och efter en relativt lugn och sjukdomsfri höst tog sen december vid och det kändes som om allt vi gjorde var att vara hemma med sjuka barn eller att själv vara sjuka. Men jag kunde ändå, på något underligt sätt, gå ner i varv, ladda för den sista viktiga veckan på jobbet, och samtidigt ha julstämning. Kanske det är det mesta jag har lärt mig av året som gått, att ta ett steg tillbaka när livet tvingar en att ta ett steg tillbaka och sluta kämpa emot. </span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="font-family: helvetica;">En vän sa en sak till mig som fick mig att tänka till, <i>Vet du, varje gång jag har frågat dig hur du mår har du svarat med att berätta om hur Cyklisten mår</i>. Det kändes lite som en anklagelse men jag kunde samtidigt förstå henne, det är konstigt att inte kunna prata om sig själv utan att hela tiden förhålla sig till någon annan. Samtidigt tänker jag att det är en fin gräns mellan att hamna i medberoendeställning och att helt enkelt vara en familj, man påverkas oundvikligen av sina familjemedlemmars mående. Men det är tänkvärt, för även om ens mående påverkas av människorna i ens omedelbara närhet behöver man känna efter hur man själv mår, även om det är en reflektion av ens omgivning. Så det har jag lärt mig, när någon frågar mig hur <i>jag </i>mår ska jag göra mitt bästa för att faktiskt svara på frågan.</span></div><p></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-65679011848908828982023-12-16T20:23:00.002+01:002023-12-17T11:34:55.078+01:00Urk<div>Så ligger sista roliga jobbveckan på året framför mig, men här hemma är två av fyra magsjuka. Så pass ordentligt att det förmodligen bara är en tidsfråga innan det är min tur. Det är märkligt att magsjukorna alltid går precis innan jul, det måste bero på alla julfester och glöggmingel. Det är väl bara att resignera inför faktum, men usch vad bittert. </div><div><br></div><div>Jag är alldeles dimmig i huvudet efter att ha vakat med ett sjukt barn inatt, vill bara sova, men det andra barnet är friskt och piggt och det finns inget utrymme för en trött mamma. Jag hoppas bara Cyklisten är på benen tills det är min tur. Kanske det sämsta med att vara barnfamilj när det går magsjukor. </div><div><br></div><div>Det är som att vänta på att Mårran ska komma, jag försöker att inte erkänna efter hela tiden men det är svårt att låta bli. </div><div><br></div><div>Hoppas verkligen att alla ni där ute slipper detta!</div>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-57945361030731305522023-12-07T20:46:00.001+01:002023-12-07T20:46:22.062+01:00Det känns som...<div>Torsdagen i tre känslor.</div><b><div><b><br></b></div>Tillfredsställelse </b>över att jag äntligen fick upp ett gäng tavlor, två inramade foton på barnen i vardagsrummet och en tavelvägg (Cyklistens mardröm, <i>känns det inte lite belamrat?</i>) i köket. Oftast försöker vi bestämma tillsammans men eftersom jag är hellre snabbt än bra och han är hellre bäst än inte alls så slutar det rätt ofta med att inget händer. Så nu gjorde jag bara, utan att fråga först, och det var bra tror jag. Även om en tavla ramlade ner för att jag hade använt fel spik, <i>det är ju elementärt</i> tyckte Cyklisten och jag tyckte att det var det uppenbarligen inte för mig. Men jag gjorde om, gjorde rätt, det var väl inte så farligt. <div><br></div><div><b>Glädje </b>över att gå till jobbet och se snön yra utanför butiken, jag känner mig alltid som att jag är med i en julfilm den här tiden på året. Finns det något mysigare jobb innan jul än att jobba i en bokhandel? I think not. </div><div><br></div><div><b>Lugn </b>av att jag skärpte mig och gjorde yoga både idag och igår. Jag mår så mycket bättre både i huvudet och kroppen varje gång. Tyvärr var innehöll ett av de längre (och jobbigare) passen en lång och ganska flummig utläggning om evolutionen och vår plats i den som jag hade klarat mig utan, men när instruktören väl fokuserade på själva flowet gick det bättre. Jag gör alltså yoga hemma i en app, har verkligen insett att det är hundra procent mer avkopplande för mig att yoga ensam än i grupp. </div><div><br></div><div><br></div>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-83136640999261323282023-12-05T20:36:00.001+01:002023-12-05T20:36:13.848+01:00Nygammalt utseendeJag blev så trött på att inläggen inte visades i sin helhet här på bloggen så jag regredierade (så pass mycket att jag var tvungen att kolla upp stavningen på just <i>regrediera</i>) till ett gammalt bloggtema. Vet inte om det är någon som bryr sig om sånt, men säg gärna om ni föredrar det ena eller det andra. Personligen tycker jag om när man kan swipa sig igenom hela sidan och läsa utan klick, men det kanske bara är jag.<div><br></div><div>"Rymden är så stor", säger Cyklisten från fåtöljen där han sitter och spelar PlayStation, något spel där man utforskar yttre rymden. Själv har jag varit sjukledig idag, ordentligt förkyld och lite febrig, det är frustrerande men jag försöker trösta mig med att julhandel än inte har börjat på riktigt än, även om vi befinner oss på tröskeln.</div><div><br></div><div>Jag har läst nästan en halv thriller (skräckroman?) idag, Ana Reyes <i>The House in the Pines</i> och aktivt försökt att inte göra någon nytta alls. Mysigaste stunden var när jag slumrade i vardagsrummet med ett bageundsljud av Cyklisten som knapprade på tangentbordet och pratade i Teamsmöten i kombination med plogbilarna som körde av och an utanför.</div><div><br></div><div>Jag kände mig helt bortkopplad, alldeles onödig och överflödig, jag slöt ögonen och sov en stund till. Det var otroligt.</div>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-46016282113737298192023-12-01T20:24:00.002+01:002023-12-01T20:26:56.876+01:00Novemberlista<div>Det är första december, jag har en vag känsla av förkylning i kroppen (så som alla andra förmodar jag), jag har fixat julpynt hemma och haft en ganska skön dag. Avslutat den med bråk med barnen, men det behöver vi icke fokusera på nu. Tänkte istället göra en klassisk lista, denna är från <a href="https://flora.elle.se/sammanfattningar-och-listor/november-2023-i-en-lista/">Floras blogg</a>. </div><div><br></div><i><div><i><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEh_colSS1R8tBJXZzgbSJmNm-OONh591spudltjTlmKeFCWYVEM4wOkeU0m0ehfBKNVvYwfP8-bmwoozaU3nf5tLPLeuzqath144LHS4erWRlE7EG6r1OcdEY-HipLs_1obq1cQeJQ9Zu3Ik9RVqXA5oxhyMLvQcmUdL-1zTNy3jeq0uGWM8RUcH4hAVdY" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEh_colSS1R8tBJXZzgbSJmNm-OONh591spudltjTlmKeFCWYVEM4wOkeU0m0ehfBKNVvYwfP8-bmwoozaU3nf5tLPLeuzqath144LHS4erWRlE7EG6r1OcdEY-HipLs_1obq1cQeJQ9Zu3Ik9RVqXA5oxhyMLvQcmUdL-1zTNy3jeq0uGWM8RUcH4hAVdY" width="400">
</a>
</div><br></i></div>Hur var november?</i><div><i><br></i></div><div>November<i> </i>började med en <a href="https://londonina.blogspot.com/2023/11/krasch.html?m=1">krasch</a> som satte tonen, resten av månaden har tyvärr mest känts som en transportsträcka, genom återhämtning, genom vardagarna, genom lasset jag drar härhemma. Mot december och jul, längesen jag har känt behovet av att inleda julmyset så starkt som i år. </div><div><i><br>Månadens jobb</i></div><div><i><br></i></div><div>Det har också varit en mellanmånad på jobbet, första halvan var rätt stressig med julschema som skulle sättas och medarbetarsamtal osv osv medan andra halvan lunkade på i maklig takt mot julhandeln.</div><div><br></div><div><i>Månadens mys</i></div><div><i><br></i></div><div>Jag och Hanna gick på <i>Vasas Flora och Fauna </i>på Storan, det var typ sex år sen vi sågs sist på tumis, det har kommit en massa barn och pandemier och flyttar emellan. Åh, så fint det var!</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgmFCBMe63iKeaOgcmu-GeYqEWTtBVPkHSTclM_pB8HON9WMYiwU9HqnWpT8fPE12CZsoZqZmSEWWkF9ULtJVEjNWcBb_doLJHvoPcwSfVmYAsM3aB8LTUpYQQ7e8_Za8RhoYBp_b-E7sTayvm_FMNnFDaUtL2hPyCrio0NFnqEScopxcuBDteTzfBksco" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgmFCBMe63iKeaOgcmu-GeYqEWTtBVPkHSTclM_pB8HON9WMYiwU9HqnWpT8fPE12CZsoZqZmSEWWkF9ULtJVEjNWcBb_doLJHvoPcwSfVmYAsM3aB8LTUpYQQ7e8_Za8RhoYBp_b-E7sTayvm_FMNnFDaUtL2hPyCrio0NFnqEScopxcuBDteTzfBksco" width="400">
</a>
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEifEVFVarBDEnUIiqklZMkiK3UgWf7KX3pUxaoCxFWjZPuxKVqNit_nCgy0-_3IOwOfUa4P3F9dAxXRNPDh-oezOD6VBORO4_pjXxbk318wSlMHQhoqiPotemN0I3iO3f6zrC8dxS5EoTSXRJk3Q6Ad7sJ_txV8cbmQ4vHJQoJVC4FzmVBpvubXJwDUaYg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEifEVFVarBDEnUIiqklZMkiK3UgWf7KX3pUxaoCxFWjZPuxKVqNit_nCgy0-_3IOwOfUa4P3F9dAxXRNPDh-oezOD6VBORO4_pjXxbk318wSlMHQhoqiPotemN0I3iO3f6zrC8dxS5EoTSXRJk3Q6Ad7sJ_txV8cbmQ4vHJQoJVC4FzmVBpvubXJwDUaYg" width="400">
</a>
</div><br></div><div><i>Månadens störiga</i></div><div><i><br></i></div><div>Kan väl inte annat än kalla det för en backlash att jag blev tvungen att återta det större lasset hemma efter att ha fått känna smaken av <a href="https://londonina.blogspot.com/2023/10/kanske-narmare-nagot.html?m=1">frihet</a> där under två veckor.</div><div><i><br>Månadens extra</i></div><div><i><br></i></div><div>Hm, vet typ inte vad det betyder. Att<i> På spåret</i> har börjat igen, räknas det? Det är ju helt klart balsam för själen.</div><div><i><br>Månadens tv</i></div><div><i><br></i></div><div>Tredje säsongen av <i>Ted Lasso</i>, och <i>I Am Anna</i>, saknar dock en riktigt bra drama-/thrillerserie av hög kvalitet.</div><div><i><br>Månadens film</i></div><div><i><br></i></div><div>Otroligt otippat men jag och Cyklisten ser allt som oftast på olika B-filmer, och <i>Last Action Hero </i>från 1993 med Arnold Schwarzenegger var faktiskt väldigt underhållande, oväntat självironisk och meta.</div><div><i><br>Månadens poddar</i></div><div><i><br></i></div><div>Lyssnar sällan på poddar numera, det blir bara ljudböcker.</div><div><i><br>Månadens böcker</i></div><div><i><br></i></div><div>Lyssnade (precis som Flora, haha) på Bret Easton Ellis <i>The Shards </i>som jag verkligen tyckte om, har också läst diverse deckare som jag halft har glömt bort. Ingen höjdarmånad på läsfronten med andra ord.</div><div><i><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEibZ4ICfbJuLjkf2TD3DD4eNzf2Q3hkCyl-zL4WmTknooAxNavecbImD8JYxXljbktLeHzwrdex40FDAV0GjXzgL7bqOI8VwaqaIvptHn7YpXqWJk5cPC7kT1A3RFsoKblzeSTraKvFl5WTr97D8MQxqHpnOWhJyqKXjkTIr_MhVjpa1inRohvkP6vjW10" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEibZ4ICfbJuLjkf2TD3DD4eNzf2Q3hkCyl-zL4WmTknooAxNavecbImD8JYxXljbktLeHzwrdex40FDAV0GjXzgL7bqOI8VwaqaIvptHn7YpXqWJk5cPC7kT1A3RFsoKblzeSTraKvFl5WTr97D8MQxqHpnOWhJyqKXjkTIr_MhVjpa1inRohvkP6vjW10" width="400">
</a>
</div><br>En önskan inför kommande månad?</i></div><div><i><br></i></div><div>Jag har verkligen kommit av mig med yogan dem här månaden och det känns, känner mig trög och stel och trött. Men har försökt tillåta mig att bara slappa också, tänker att det kan vara ganska skönt ibland. Nu känner jag dock att jag måste röra på mig mer för att orka med mörkret. Jag hoppas också på en skön julhelg, så klart.</div>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-34132781247776246872023-11-26T19:51:00.000+01:002023-11-26T19:52:11.998+01:00Iskalla tårJag för mina Dr Martens till skomakaren för att sulas om, ena sulan har spruckit rakt över, inte så konstigt med tanke på hur nednötta de är och att jag har promenerat runt med dem i ungefär sex år. Men det var inte den bästa timingen att göra det samtidigt som temperaturen sjönk till -7, på eftermiddagen hängde grannskapet på gården men mina tår var redan någon annanstans, alldeles stelfrusna i mina mörkblåa sneakers.<div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjy4REKosYx9DrtsHjtYHq1vAxHeg96Kx5RlVjEHpnet0sa8AwY9G4O98cplx7SPaX44tYxTOq7mzPBJsawPoFxr2CqoaCL-740gcXETrU8n63Z3pglEJl3VYCYS9RAwNJvKneQYCAXDbYhl0T1xmVBRwktkwZ6pxYKtMV7wkTFJJZTeIQaCX60nBuclcE" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjy4REKosYx9DrtsHjtYHq1vAxHeg96Kx5RlVjEHpnet0sa8AwY9G4O98cplx7SPaX44tYxTOq7mzPBJsawPoFxr2CqoaCL-740gcXETrU8n63Z3pglEJl3VYCYS9RAwNJvKneQYCAXDbYhl0T1xmVBRwktkwZ6pxYKtMV7wkTFJJZTeIQaCX60nBuclcE" width="400">
</a>
</div><br></div><div>Vädret har varit så här, en blå hög himmel, långa skuggor, frostigt gräs. Ett eftermiddagsljus som har tagit sig in genom vardagsrumsfönstet. Jag har ställt fram en adventsljusstake och plockat ner julsakerna från vinden, igår drack jag och Cyklisten glögg och kollade på en halv (som alltid) julfilm.</div><div><br></div><div>"När jag säger att barnen har varit extra gnälliga säger jag ju egentligen att det är jag som har varit trött", bekänner en granne, vars yngsta är uppe på nätterna och vill äta, läsa, leka. </div><div><br></div><div>Jag berättar om det senaste man kan väckas av, en väktare som ringer kl.01 och meddelar skadegörelse på jobbet, jag står som larmansvarig och svarar otroligt yrvaket men förvånansvärt samlat med för- och efternamn. Resten av natten blir ett virrvarr av drömmar (var det en dröm eller ringde han faktiskt?) men på morgonen känner jag mig pigg, det är efter lunch som jag knockas av tröttheten och jag sover medan barnen tittar på tv.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiHePVJRifi849SJbdkJJ0KM6BHwNI4rGpC_fAQ6vlJcKg0KEVVy9Dl4IK9YmYQ6v_smm6LTPIkCmLUvWR0nA-BNKlZlknNz5zRKxFxARJFOROqfb5nZrLcPl7Z9VcwQanVyKJO-4gAMOa6rVR9Nhq_hiJl4VmoNszg9MYsg9Se6SCRNs4gH8HbwQHRZJg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiHePVJRifi849SJbdkJJ0KM6BHwNI4rGpC_fAQ6vlJcKg0KEVVy9Dl4IK9YmYQ6v_smm6LTPIkCmLUvWR0nA-BNKlZlknNz5zRKxFxARJFOROqfb5nZrLcPl7Z9VcwQanVyKJO-4gAMOa6rVR9Nhq_hiJl4VmoNszg9MYsg9Se6SCRNs4gH8HbwQHRZJg" width="400">
</a>
</div><br></div><div>Minicyklisten pärlar och pärlar, "den här är till dig mamma och den här är till pappa och den här är till Lillcyklisten", aldrig har jag väl använt strykjärnet mer än nu. Det är något med de oplanerade och slumpmässiga färgerna som är så vackert, att han bara placerar dit dem utan att välja färg, en efter en, men samtidigt så omsorgsfullt. Är det mindfulness? Är det barnasinnet? Jag vet inte, men ibland önskar jag att jag kunde utföra uppgifter på samma totalt avslappnade sätt. </div>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-85000056839658328722023-11-24T20:29:00.001+01:002023-11-24T20:29:49.235+01:00Sent i november Dagen börjar mjukt, i samvaro med andra okända bokmänniskor på en frukost med barnbokstema. Jag sitter i publiken, balanserar en smörgås, en kopp kaffe, en juice som smakar nyttigt men inte så gott. Förlagsmänniskorna vill så klart sälja in sina böcker men de gör det med värme och entusiasm, jag smittas av deras läsglädje. <div><br></div><div>På jobbet är det fullt med människor som ber om hjälp med att hitta <i>en deckare till pappa jag fick en snilleblixt, jag tror han gillar deckare </i>och <i>finns den som pocket </i>och <i>jag gillar lite konstiga böcker. </i>Alla har rätt, alls går hjälp, några möten är extra fina och jag gläds åt att rekommendera mina lite smalare favoriter som jag inte kan tipsa om vitt och brett eftersom de kräver ett visst sinnelag och en viss smak. Det är som när en man frågar efter <i>Livet. En bruksanvisning </i>som vi då klart tyvärr inte har men eftersom jag älskar den kan jag ge en rekommendation som förhoppningsvis landar rätt allt handlar om förtroende. </div><div><br></div><div>Inatt sov jag, inledningsvis vaknade jag av mig själv, tänk att man kan utveckla en sömnstörning så snabbt som på två veckor. Men sen, när jag slutade vakna av fantomljud, sov jag. Nu har grannen (vad ska vi kalla henne, hon behöver ett namn?) smällt och smällt i sin dörr efter att jag, som en galning, stod och väntade med en soppåse i handen så att jag på ett "naturligt" sätt kunde föra på tal att det låter väldigt högt när hon smäller i dörren mitt i natten, och klockan är ju bara åtta men jag undrar om jag nu istället har triggat henne att smälla igen den ännu hårdare.</div><div><br></div><div>Jag väljer då soffan, <i>På spåret</i>, ölen, chipsen. Hoppas kunna invagga mig i ett lugn och mota bort adrenalinet. Komma ihåg morgonen och tänka att jag sitter i ett rum tillsammans med andra som också bara vill försvinna in i en annan värld ibland. En fredag i november, hur ska man annars ha det?</div>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-30874428938596999212023-11-20T20:16:00.001+01:002023-11-20T20:16:56.761+01:00The good and the bad and the trött mammaI lördags var jag oskön. Jag var orättvis, vresig, långsint, irriterad. Surade och tittade bort, lät familjen få känna av <i>konsekvenserna</i>. Konsekvenserna av en mamma som sovit dåligt aldrig har möjlighet att vila sig. Eller det är inte sant, men i vårt just nu-liv med begränsade rörelsemöjligheter, är det så. Jag vet att jag har nosat på vardagsvilan, men den vila som innebär att stänga dörren om sig ochh lägga sig raklång och vila ostört i sitt hem, den existerar inte. <div><br></div><div>Då hade jag en dryg vecka av dålig sömn bakom mig, anledningarna var flera: en granne som smäller igen lägenhetsdörren kl.02:30 och får adrenalinet att pumpa runt i blodet och som sen, när man har tänt lampan läst, varvat ner och somnat, smäller i dörren en gång till kl.03:30; ett barn som utvecklade plötslig nattskräck i samband med en förkylning; de vanliga orsakerna (hostande sambo, vanliga barnuppvak). </div><div><br></div><div>Det går fort neråt när man plockar bort sömnen. Och för mig blir effekten nästan värre när jag har haft en period med bättre sömn, fallet blir så högt, blåmärkena så kännbara. Jag ser på min doftpelargon som panikartat skjuter ut små utskott åt alla håll, kanske kan den få mer ljus om den gör så, igenkänningen är total.</div><div><br></div><div>När det känns så försöker jag ibland, förnumstig som jag trots allt är ibland, lista bra saker, gärna småsaker och gärna helt frikopplade från prestation. Det brukar hjälpa litegrann. Så här kommer fem bra just nu:</div><div><br></div><div>1. Utsikten mot bokhyllan när torkställningen inte står där och, så att säga, <i>äger rummet</i>.</div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjVwwAx2WAE6SM4gYICaoNIvMeA-ALc8_dN-1PqwObYk3NadN2f6CwDHmbTPkmaETT3FEY-Pv9pfRkQdFvNLFYJnu4N2gy-iG7JmEK76G52JrMt8DNYGAwp2gEiMFcBrptiLmBStH_vWqT4BjcDfXakIBrvP9nODMVI_1JoqxapYOMlbopDf2WWV0zfKiA" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjVwwAx2WAE6SM4gYICaoNIvMeA-ALc8_dN-1PqwObYk3NadN2f6CwDHmbTPkmaETT3FEY-Pv9pfRkQdFvNLFYJnu4N2gy-iG7JmEK76G52JrMt8DNYGAwp2gEiMFcBrptiLmBStH_vWqT4BjcDfXakIBrvP9nODMVI_1JoqxapYOMlbopDf2WWV0zfKiA" width="400">
</a>
</div><br></div><div>2. Det faktum att barnen spelade ett sällskapsspel tillsammans i säkert tio minuter igår. Det känns som en ny era. <br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgcGwZ6Ohgw-yH8XbbjrI7KbhmQEZoVr9Uq0oIlCr2uapq5XCdQ62keIq9yHmc5zl7MhcgjE8aAQKn_JmlXpy3sdUq_pjU-1G49AoM_DXuNdZExY__dZ2WDBvtCm_mW-K8NFWRQpxNlURp3fAj5M-9JdIw2pzjF4RRy-l2peJ_NPZfxLQjvFzrm9WrCEMQ" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgcGwZ6Ohgw-yH8XbbjrI7KbhmQEZoVr9Uq0oIlCr2uapq5XCdQ62keIq9yHmc5zl7MhcgjE8aAQKn_JmlXpy3sdUq_pjU-1G49AoM_DXuNdZExY__dZ2WDBvtCm_mW-K8NFWRQpxNlURp3fAj5M-9JdIw2pzjF4RRy-l2peJ_NPZfxLQjvFzrm9WrCEMQ" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>3. Jag och min grannvän insåg att våra familjer kan fira nyår tillsammans eftersom de ska flytta (typ ett kvarter bort) i december och är hemma hela julhelgen.</div><div><br></div><div>4. Mitt yngsta barns märkliga loppisfynd från i lördags när vi letade julpynt.</div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjhFFJsw4WUMEl8JL8zzoehYvnz7KZIfXvf3paomI_rtEVgSEPT2Pc4BmskJzAJoDG30HA8VWQ_pd9wO1UxeNwef2wT3zyRNPV0ghzwwljWRFldwhciPJLrr0pi8H4k_UrUVOfwHcVcKPWlr5ynmYkYRfRcjghuAuocXvdN_XPcT3owK8ARBluq_NTgi9E" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjhFFJsw4WUMEl8JL8zzoehYvnz7KZIfXvf3paomI_rtEVgSEPT2Pc4BmskJzAJoDG30HA8VWQ_pd9wO1UxeNwef2wT3zyRNPV0ghzwwljWRFldwhciPJLrr0pi8H4k_UrUVOfwHcVcKPWlr5ynmYkYRfRcjghuAuocXvdN_XPcT3owK8ARBluq_NTgi9E" width="400">
</a>
</div><br></div><div>5. Boken jag lyssnar på just nu, <i>The Shards </i>av Bret Easton Ellis. Det är faktiskt första boken av honom jag läser, han skriver ju väääldigt utmålande och ordrikt men jag gillar den väldigt mycket hittills.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjrDmpf2shjJPPK8laKFmOlovBRCMdCRDA7bUTiSvgL4tNSq1-Co4M1yhR23WmrqieHOgtrdZeCJjRyRmCvIt_bWetVUImI6oCmbny_BEnP6YAn9JT9KSdxa03XwKGIah9PnZ7_pWQgJ99SZopilNWNM_MK-ecFNQ5jL4F8uhye4b_Tl0q0zvjnE0ma1-8" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjrDmpf2shjJPPK8laKFmOlovBRCMdCRDA7bUTiSvgL4tNSq1-Co4M1yhR23WmrqieHOgtrdZeCJjRyRmCvIt_bWetVUImI6oCmbny_BEnP6YAn9JT9KSdxa03XwKGIah9PnZ7_pWQgJ99SZopilNWNM_MK-ecFNQ5jL4F8uhye4b_Tl0q0zvjnE0ma1-8" width="400">
</a>
</div><br></div>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-62796183209911338292023-11-15T17:43:00.001+01:002023-11-15T17:43:00.737+01:00Hur gör man?Det är inte ett problem att man blir så påverkad av nyhetssändningarna just nu att man knappt vågar titta. Det kanske är obehagligt, och det finns säkert skäl för att inte överkonsumera nyheter för det kan förmodligen också göra en alldeles handlingsförlamad. Samtidigt mals det absolut sista av statsministerns ryggrad ner (även om jag starkt tvivlar på att han har haft någon) och jag blir vansinnig av att han försöker använda kriget i Mellanöstern för att polarisera ännu mer. Man blir förtvivlad. Man kramar sina barn. Man skäller också på sina barn förstås, men man gör det i trygghet. <div><br></div><div>Just nu sitter jag i en buss på väg till jobbet, det blir en lite senare kväll med författarbesök. Jag har jobbat hemma under dagen och till och med skrivit de där mailen som jag alltid skjuter upp för att det är så träigt. Jag har varit "produktiv" men känner mig totalt betydelselös. Donerar pengar i ångest och desperation, försöker tänka på allt som är bra i världen. Men hur gör man? Hur gör ni?</div>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-41150401434302899852023-11-11T17:01:00.000+01:002023-11-11T17:02:04.967+01:00Ur fas Vi dividerar om vad vi ska laga till middag, alla alternativ känns dåliga, jag har ingen lust med något vettigt som barnen ratar för det har varit så många fighter under dagen att allt mitt tålamod har ätits upp. Jag inser samtidigt att det troligen också handlar om pms, inte det bästa man kan kombinera med småbarnsliv direkt. Den där känslan av att vilja bort exakt nu, av att man mot bättre vetande står och försöker förklara nånting för en uppenbarligen oemottaglig treåring och att man bara inte vill ge sig. <div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjJ7aJ9-oxL8WPL9giJ1kd80mXjXxIsO8amje67Kk5aIW45b0NFNWWctO2945oHFONzE6keOFtTVsy2gnW5jXUVMlP5wQAHYOJXU9ttnX94INV5rSGZGgXqF5AkML941tms6g9y5O4We8fHZZQv3wI1BIW7u3aEm9nZnR9Sj2O1eRzqSVn0vOi3wzM64lU" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjJ7aJ9-oxL8WPL9giJ1kd80mXjXxIsO8amje67Kk5aIW45b0NFNWWctO2945oHFONzE6keOFtTVsy2gnW5jXUVMlP5wQAHYOJXU9ttnX94INV5rSGZGgXqF5AkML941tms6g9y5O4We8fHZZQv3wI1BIW7u3aEm9nZnR9Sj2O1eRzqSVn0vOi3wzM64lU" width="400">
</a>
</div><br></div><div>Jag sitter i köket efter frukost med min bok, jag sitter där efter lunchen, jag sitter där nu. Det är kolmörkt ute och smulfritt på köksbordet, fokus just nu är lägga barnen, duscha varmt, hämta pizza till mig och Cyklisten när barnen har somnat. Det är inte så värst bekvämt egentligen, men här hör man minst av barnen. Kylskåpet brummar, väggarna är tjocka. </div><div><br></div><div>Just idag är detta det finaste jag har: <br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgD7xGLfvoPx1jPhKWkUqHhX78xXG_rySk2q1PqSvxu0_1VrmPlRH52OOZ_0JZ4QlDVEeFbo0rN8H0DhqMfc8UkvmJq2bjkbyrg7pStRXRxcmt8iqoLNmSlmxh-OD0NrShVgUwrrzXT26PDJ-pSAT2LbhsfGePkCYNyL1-6xhUw_aHFBPZL_aqNRjbRiNw" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgD7xGLfvoPx1jPhKWkUqHhX78xXG_rySk2q1PqSvxu0_1VrmPlRH52OOZ_0JZ4QlDVEeFbo0rN8H0DhqMfc8UkvmJq2bjkbyrg7pStRXRxcmt8iqoLNmSlmxh-OD0NrShVgUwrrzXT26PDJ-pSAT2LbhsfGePkCYNyL1-6xhUw_aHFBPZL_aqNRjbRiNw" width="400">
</a>
</div></div><div><br></div><div>En dag som egentligen inte är dålig men som man helst bara vill att ska passera.</div><div><br></div><div>Middagen då? Jo, det får bli rester: pasta, mos OCH bulgur, jag hoppas att barnen jublar. Kanske några mikrade vegobollar också.</div>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-23398241105915381422023-11-06T20:15:00.002+01:002023-11-06T20:17:32.630+01:00Måndagarnas måndag och boktipsDen här måndagen (då jag grejade alla morgonrutiner ensam pga <a href="https://londonina.blogspot.com/2023/11/krasch.html?m=1">detta</a>) inleddes med att Minicyklisten kissade i sängen och avslutades med att jag råkade skära bort en bit av mitt ena pekfinger när jag hackade vitlök. Där emellan var det en bra och produktiv arbetsdag, men inramningen kan man kanske ställa lite högre krav på.<div><br></div><div>Det känns också lite olustigt att göra yoga med ett bultande pekfinger, trots att jag börjar känna att jag glider ut ur de senaste veckorna yogaiver så fort jag har ett uppehåll tror jag jag behöver det. Scrollar bort en kväll istället, det är säkert också bra på något plan (?).</div><div><br></div><div>Hursomhaver, jag tänkte säga något om sånt jag har läst på sistone, för jag har haft ett sånt läsflow. </div><div><br></div><div><i>Jävla karlar</i>, av Andrev Walden</div><div><br></div><div>Vet inte varför, men jag blev förvånad över att jag tyckte så mycket om den här boken. Något med tonen och blicken som samtidigt är rak och barnsligt naiv, den kombinationen var väldigt underhållande. Får se om den vinner Augustpriset.</div><div><br></div><div><i>Remarkably Bright Creatures</i>, av Shelby Van Pelt</div><div><br></div><div>Perfekt feelgood för den som inte gillar feelgood. En fin familjehistoria som får ett annat ljus av att en av berättarna är en bläckfisk som betraktar sin omgivning i ett akvarium. Det låter som en gimmick men det funkade! Finns också i svensk översättning.<br></div><div><br></div><div><i>De förlorade ordens bok</i>, av Pip Williams</div><div><br></div><div>Det här var också ren och skär mysläsning, en välskriven historisk roman som utspelar sig under tidigt 1900-tal i Oxford och kretsar kring arbetet med den första Oxford-ordboken och dottern till en av ordboksmakarna. En lättläst bok som samtidigt kändes välresearchad. </div><div><br></div><div><i>Trilogin </i>av Jon Fosse</div><div><br></div><div>Kände mig tvungen att hoppa på Fosse-tåget direkt för annars vet jag att jag aldrig hade åkt med. Jag tror inte att jag kommer att läsa flera av hans böcker för jag tycker på något sätt att själva berättelsen var lite... ointressant. Men samtidigt uppskattade jag läsupplevelsen, för hans speciella språk lyckades på något märkligt sätt stanna upp tiden. Det var en skön språkvärld att befinna sig i! </div><div><br></div><div><i>Det sista livet & Den tysta fågeln </i>av Mohlin& Nyström</div><div><br></div><div>Eftersom jag ska intervjua den här deckarduon på jobbet nästa vecka ville jag såklart läsa ett par av deras böcker, de skriver väldigt välskrivna och underhållande deckare. Huvudpersonen är en FBI-agent som av olika anledningar hamnar i Karlstad, väldigt kul upplägg och trevligt med spänning som inte är så blodig. </div><div><br></div><div>Jag har läst ut elva böcker sen början av oktober, hälften visserligen ljudböcker, men det är ändå så skönt när man får flyt och hittar bok efter bok som man gillar. Eller ja, alla där emellan var inte så bra, men dem behöver jag inte skriva om här.</div><div><br></div><div>Nu hoppas jag på en inte så tisdagig tisdag.</div>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-80735732704516543752023-11-05T19:50:00.001+01:002023-11-05T19:50:50.066+01:00KraschDet är fredag morgon, jag har precis lämnat och är lite matt eftersom ett barn var ovanligt känslig inför separationen, men allt gick bra och jag fick en bild på ett glatt lekande barn någon minut efter att jag stängde dörren bakom mig. Mobilen ringer, det är Cyklisten. Han har kraschat med cykeln och har ordentligt ont i axeln, vi kommer överens om att jag ska ta en taxi till där han är och forsla hem cykeln samtidigt som han åker vidare med taxin till akuten.<div><br></div><div>Allt gick bra, han hade hjälm, folk stannade och hjälpte, det kunde ha gått så mycket värre. Men också: ett brutet nyckelben, smärta, hjälplöshet.</div><div><br></div><div>Jag tar hand om, tar på strumpor, städar, hänger tvätt. På lördag förmiddag går jag in i dimman rejält och lägger mig platt på rygg trots att jag har sagt åt barnen att vi ska gå ut <i>nu</i>, och när vi väl går ut blir jag så fruktansvärt arg på dem att jag skäms. Det är ju inte deras fel, det är ju ingens fel. Det var en olycka. Jag tror jag måste tillåta mig dippen, att krascha i kraschen, att känna frustrationen över att det igen inte går att ha en normal vardag, att kvällarna kapas igen.</div><div><br></div><div>Men så på lördag kväll bestämmer vi ändå att jag ska gå på konserten jag har haft i bokad i ett par månader, <i>Vasas flora och fauna </i>tillsammans med Hanna som är borta från sitt lilla barn en av de få första gångerna. Och det är precis vad jag behöver. Något annat, musik, prat, en vän. På söndag känns allt mycket bättre och det blir under stora hela en fin dag.</div><div><br></div><div>Använd hjälm, se er för I trafiken, och skjut för all del inte upp den där träffen med din gamla vän.</div>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-5265676342545500272023-11-01T20:12:00.001+01:002023-11-01T20:12:03.807+01:00Minus och plus, världsliga ting <div><b>-</b></div><b><div><b><br></b></div>Novent</b>. No further comments.<div><br></div><div><b>Mansplainare</b>. Älskar mitt jobb i butik men ibland kan det la bli för mycket va. Sagt som en äkta oäkta göteborgare som ändå gillar "ordet" (?) <i>la. </i></div><div><i><br></i></div><div><b>Nya glasögon</b>. Alltså bra grej egentligen, men det är väl ett h-vete vad många turer till optikern som krävs för att skalmarna ska sitta rätt och inte ge en huvudvärk. Är inte i mål än tyvärr. </div><div><i><br></i></div><div><b>+</b></div><div><b><br></b></div><div><b>Britney Spears.</b> Otrendigt spaning men lyssnar på hennes självbiografi nu och hon har ju verkligen haft ett helt sjukt liv. Inte undra på att hon förlorade kontrollen. Så mycket kvinnohat hon har fått ta emot, det är förfärligt. </div><div><br></div><div><b>Ull. </b>Det bästa med att jobba i en butik som emellanåt är svinkall (gammalt hus, enkelglasade fönster) är att man får rota fram sina ullkläder och har en anledning att gå på loppis.</div><div><br></div><div><b>Balsam. </b>Alltså typ vilket som helst, eller nej, inte riktigt, ett balsam som faktiskt gör att ens jättetjocka och osmidiga hår inte ser ut som en hög gulnad vass som en vintertrött and plötsligt kunde flyga ut ur. </div>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-73486906327586066782023-10-31T20:48:00.001+01:002023-10-31T20:48:14.571+01:00Ett fönsterJag skrev några rader på jobbet i morse, mellan mail och schemaattester. Det var som att öppna ett fönster man har glömt bort, eller som i min favoritdröm, den där jag går omkring i ett bekant hus och plötsligt upptäcker flera rum som jag aldrig tidigare har sett. Det var några rader bara, men det kändes som ett helt andetag. Jag tog en paus, sprang över till 7-eleven och köpte en ljus ostfralla och overnight oats (de har en massa kakao och honung i sin så det är i praktiken en efterrätt), knäppte på tre koppar kaffe, satte mig igen och jobbade, men med textdokument som en glansig pärla i ögonvrån. <div><br></div><div>Hemma på den slitna yogamattan efter läggningen som gick snabbt, men som innehöll väldigt mycket förhandlande från treåringen "jo men mamma jag måste ha den när vi läser bara liiite", "men mamma nu ska jag inte prata när du läser jag lovar", sträcker jag ut både vaderna och bröstkorgens sidor, överarmarna och ryggen. Jag kan stå i nedåtgående hunden så att hälarna nuddar mattan nu, det brukar bli så när jag har yogat regelbundet. Jag gör mitt bästa för att slappna av i käkarna och läpparna, men får aldrig riktigt till det där med att ögonen ska vila lite djupare, <i>even deeper in their sockets. </i></div><div><i><br></i></div><div>Det är tisdag som känns nästan som torsdag, det är så mörkt att Lillcyklisten måste ha cykellyset på när vi går från förskolan. Det är november imorgon, mörkret kommer, men i mörkret finns också det där fönstret, ut till något helt annat.</div>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-37122208883141170412023-10-29T19:39:00.001+01:002023-10-29T19:39:43.014+01:00Kanske närmare någotDet har varit en vecka av bra tillfällen. <div><br></div><div>Två utlästa böcker. Bokklubbsboken <i>De förlorade ordens bok </i>av Pip Williams som var mysig, kärleksromaner <i>Äkta kärlekar av Taylor Jenkins Reid </i>som var urtråkig.</div><div><br></div><div>Bus eller godis med grannbarnen. En förälder var utklädd till sommarskuggan och min lilla Minicyklist darrade av fasa. Men annars var det lyckat. </div><div><br></div><div>Yoga varje dag. Så sjukt, men har kommit in i något slags beroendeflow. Läser också en fin och väldigt tillgänglig bok om yogafilosofi, <i>Närmare något </i>av Simon Krohn vars yogapass i princip är de enda jag väljer i den yogaapp jag använder.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEh0R8_jd_U12EUkY2388LpuizYCaw-C3QGRTi2uXKmYjAbEeUE2iJHXl8vYSDl7B2NeEoIhTaFUitBSDfC64_p2Xzuz2mcpHqPEJW0e8Kvf6i1Jb0_O6hLldllN-NB_nfVInZJSyH_o3h25XF1KSA8ed9AQESMKNVp6Ma7PRS5gq56cFcxLrDq4hA3VB8o" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEh0R8_jd_U12EUkY2388LpuizYCaw-C3QGRTi2uXKmYjAbEeUE2iJHXl8vYSDl7B2NeEoIhTaFUitBSDfC64_p2Xzuz2mcpHqPEJW0e8Kvf6i1Jb0_O6hLldllN-NB_nfVInZJSyH_o3h25XF1KSA8ed9AQESMKNVp6Ma7PRS5gq56cFcxLrDq4hA3VB8o" width="400">
</a>
</div>Hagabions oföränderliga tavelvägg vid toaletterna.</div><div><br></div><div>Öl med en grannvän, inomhus på Hagabion där jag inte hade varit på minst fem år men där allt var sig likt, vi pratade parrelationer och döden, bland annat. </div><div><br></div><div>Jag känner äntligen att det är något som lättar. Det har gått nästan ett år sen vardagslivet totalkraschade i och med att Cyklisten drabbades av utmattningssyndrom, och vi har en lång bit kvar att gå, men bara det att en vecka kan gå utan oro eller besvikelse, det är stort. </div><div><br></div><div>Det har med andra ord inte bara varit tillfällena som har varit bra den här veckan, vi har också varit i tillfällena på ett annat sätt.</div>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-842514229715140596.post-33728025607257675672023-10-21T20:17:00.001+02:002023-10-21T20:17:35.599+02:00En chockerande trevlig lördagVi har gjort upp en plan för att få veckorna och helgerna att löpa smidigare och för att kunna planera in återhämtning föross båda. Det känns i detta nu revolutionerande men vi är bara inne på vecka nummer ett så vi får utvärdera när det har gått en månad. <div><br></div><div>Lördag är hursomhelst familjedag. Det betyder att vi gör något, antingen alla tillsammans eller med varsitt barn. När vi vaknade var det rent ut sagt skitväder: två grader och ösregn och typ 15 sekundmeter i byarna. Inte ett väder som gör att man vill ge sig ut med sina barn direkt. Men det blev en väldigt bra dag ändå, jag tog med mig Minicyklisten på hans första biobesök (tre nästan <i>för </i>sävliga Alfons-filmer men han tyckte det var en väldigt spännande upplevelse) och Lillcyklisten fick stanna hemma och spela Minecraft med sin pappa. Win-win! </div><div><br></div><div>Det är verkligen lustigt, för just nu tycker jag att det är så otroligt mysigt att ha en treåring och se honom upptäcka allt för första gången. Kanske är det för att jag har mer sinnesnärvaro att faktiskt <i>se </i>vad som sker framför mig, kanske är det så att barn är olika och vissa treåringar mest bara behöver hanteras medan andra har lättare att bara vara i sin treårighet. Jag tror att det är en kombination av båda. Vi åt hursomhelst både korv med bröd, popcorn, lördagsgodis och våfflor (inte samtidigt nej) och Minicyklisten fick definitivt mersmak av bioupplevelsen.</div><div><br></div><div>Det är dock otroligt hur tydligt det märks när barnen inte har rört på sig tillräckligt under dagen, vanligtvis är vi benhårda med att "valla" dem utomhus oavsett väder och vind för att de ska göra av med sin energi. Det blir aningen busigare läggningar utan utomhusspringet, om man säger så. Men en gång av 365 känns det som tur hanterbart. </div><div><br></div><div>Lördagar är denna familjs gnälligaste dag så detta var verkligen en fullträff! Vet att vi (jag) är väldigt strukturerat lagda men det hade varit intressant att höra hur andra med barn lägger upp sina veckor, eller kanske framför allt helger. Berätta gärna!</div>Ninahttp://www.blogger.com/profile/16726079567912193701noreply@blogger.com0