Ibland undrar jag vad jag egentligen har mellan öronen. Jag brukar få höra att jag oftast är praktiskt och logisk. Kanske lämnade jag kvar dessa egenskaper i Finland. I några veckor har jag ojat mig över att mitt batteri inte fungerar. När syster E var här låg vi och huttrade under varsitt täcke och blev sjuka på kuppen. Nu när Jessi var här och hälsade på halvlåg jag i min säng en eftermiddag när jag råkade snegla mot batteriet. Ser man på. Där satt visst en on/off-knapp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ner mot marken, upp mot himlen
Jag lunchar med J och vi hinner påbörja planering inför sommaren, planen är att åka tillsammans utan oäkta hälfter men med barn hela vägen u...
-
Jag försöker ansöka om körkortstillstånd men kan enligt e-tjänsten inte göra det med mitt personnummer. Men att maila Transportstyrelsen ge...
-
Vi dividerar om vad vi ska laga till middag, alla alternativ känns dåliga, jag har ingen lust med något vettigt som barnen ratar för det har...
-
I början av sommaren fick jag ont i höften. Efter att ha joggat försiktigt men regelbundet flera gånger i veckan i månader slog det plötslig...
3 kommentarer:
really?!?! haha
Haha, jag gjorde faktiskt samma misstag! Jag har suckat över att batteriet är överhettat, och nu har jag äntligen fått det nerskruvat. Jag tänkte liksom att det inte går... fattar inte, men antar att mina rafkin-erfarenheter höll i sig, så jag testade inte äns om det gick att skruva på det. Pöllu!
Jepp. Och nu är det ju förstås så varmt att det inte behövs. Kristin, kan det här ha något att göra med Slottsgatan? Där kunde vi ju inte vrida upp eller ner batterierna om jag inte minns fel.
Skicka en kommentar