Pollen

Alla mår lite konstigt, möjligen med undantag för Minicyklisten. Cyklisten mår illa, Lillcyklisten är röd i ansiktet och trött och arg. Fienden har beslagtagit Göteborg. Jag vill duscha den ur håret så fort jag kommer hem men har den förnedrande uppgiften att gå och köpa blöjor efter att barnen har somnat. Förnedrande för att den lilla egentid du har, den ska få lysa klart och just idag sa jag åt Cyklisten "idag orkar jag inte ha en familj" och han nickade igenkännande.

Inte för att veckan har varit dålig på något sätt, jag skulle bara behöva få vara någon helt annanstans i några dagar. Få vara ensam, eller tillsammans med någon annan, men i ett sammanhang där det är helt irrelevant att jag har en familj. 

Jag kommer också ihåg den här känslan från andra år, pollenchocken och den medföljande tröttheten. Att det inte är så mycket kli i näsan och nysningar som är jobbigt utan just chocken kroppen får av alla de mikroskopiska partiklarna som letar sig in överallt.