Om hur staden känns annorlunda och hur någonting har vänt,
liksom svängt sig i sömnen. Från en sida till en annan, mitt i en dröm.
Jag köper en blomma, det är en löjlig gest. Som att höja handen i en hälsning till en människan man trodde var någon annan.
Hur mäter man den tiden? Dagar är bara sånt man har i sin kalender.
Den riktiga tiden är någonting helt annat. Kanske böcker.
Att ställa dem alla på rad, alla man har hunnit läsa. Peka från den sista mot den första: det var där jag såg dig sist.
 |
Mymlor som förvirras av tidens gång kan t.ex.
gå på strövtåg i vårsolen för att ordna upp tankarna. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar