söndag 10 februari 2019

Vardagsglimtar

Töntigaste rubriken i mannaminne? Nåväl, det får gå.


När ljuset äntligen återvänder, då ser till och med skräpet i hallen fint ut.


Så här lila var det en eftermiddag då jag var ute på promenad. 


Det här stycket från Tessa Hadleys The Past om syskonrelationer tycker jag är så fint!


Min vanligaste vy: Lillcyklisten som har vänt sig på mage och ligger och sprattlar som en fisk och gnäller för att han inte kommer någonvart. Plus rekvisita, och den superfina filten som jag fick av mitt jobb när jag blev föräldraledig.

lördag 9 februari 2019

Lillcyklisten 5 månader

Var god scrolla förbi den som inte är intresserad, jag tyckte inlägg av den här typen var det tråkigaste jag visste innan jag själv blev morsa.

Sömn

Sen skrubben blev bebisrum har Lillcyklisten sovit så otroligt mycket bättre, härom natten sov han från insomning kl.19 till 01:00, det är rekord! För någon vecka sen har han självmant börjat sova på mage och verkar gilla det, så för tillfället är det bara tummen upp på nattsömnsfronten även om han oftast vaknar 3-4 gånger per natt. Tupplurarna är det väl lite si och så med, men i snitt sover han 3-4 tupplurer per dag. Sällan längre än en timme om han sover inne, ibland upp till två timmar om jag orkar gå på långpromenad.

Mat

Det är så kul att erbjuda honom olika saker att smaka på, han har tidigt varit intresserad av vad vi stoppar i munnen och nu är det ingen hejd på honom. Han har fått smaka bland annat potatis, rotselleri, morot, majs, linser, tofu, banan, yoghurt och lite annat smått och gott. Vi har kokat och mixat diverse olika grönsaker som vi har klickat ut på bakplåtspapper och fryst in och sen dumpat över i en frysask, minns inte var jag läste det tipset men det är ett smidigt system. Så tar man bara fram lite olika kombinationer när det är dags för lunch. Gröt har vi precis börjat med och det är också en stor hit, inte minst för nattsömnen. Den smakar ju typ grädde också så kanske inte så förvånande...

Utveckling

Några grejor han pysslar med nu: ligga på mage och vara frustrerad över att inte kunna ta sig framåt, hiva sig upp så att han har raka armar (tänk kobran i yoga, hehe) och spejar runt i rummet. Han är nöjdare när han ligger på rygg men vill så himla gärna vända sig på mage, han har liksom inte fattat att han själv kan vända sig tillbaka ännu. Sin första tand fick han redan runt jul, nu har han två små pyttegaddar mitt i underkäken plus en vampyrtand upptill och en till vampyrtand på kommande, väldigt gulligt. Vad gäller prat så övar han sig för tillfället på att vråla och gorma, också när han är nöjd.

Humör

Ända sen han var nyfödd har vi upplevt att han har ett tydligt temperament. Oftast är han glad och sprallig, men det är verkligen tvära kast, det finns liksom inte många mellanlägen. Plötsligt blir han jättearg och då är det bara att amma/byta blöja illa kvickt. Ibland kan man få honom att skratta ett kluckande skratt som får hjärtat att smälta! Han är nog mera lik mig än Cyklisten på den fronten skulle jag säga, jag är också oftast glad och sen kan jag bryta ihop och få argsinta utbrott. 

Annat

Han blir mycket förtjust när vi sjunger för honom, efter att ha trott att böcker = sång (vi var väldigt flitiga läsare av en pekbok som bara innehöll sånger) har han nu även börjat gilla att man läser för honom. HURRA! Han tycker också att det är superkul när Cyklisten spelar gitarr och hittar på fåniga sånger om honom och börjar alltid le när Cyklisten tar fram elgitarren. Till saken hör att Cyklisten verkligen inte gillar att sjunga vilket gör det hela väldigt underhållande för mig.

 

tisdag 5 februari 2019

Morgonläsning

När Cyklistens alarm ringde vid femtiden var jag mitt i en dröm och hjärtat bultade och bultade. Lillcyklisten vaknade till men somnade om efter att ha legat och pladdrat och gjort pruttljud i en halvtimme och då var jag plötsligt pigg. Ett kokt ägg, två rostade grahamsbitar, långfil med äppelmos och kaffe. En bok uppslagen på köksbordet, tystnad. Nu har det gått en timme och jag tänker att senast jag åt frukost ensam i lugn och ro måste ha varit förra våren?

Igår läste jag ut Tessa Hadleys The Past (finns i svensk översättning med titeln Syskonen), den var fin. Varm i tonen men samtidigt inte alls förskönande. Faktiskt fick jag lite Virginia Woolf-vibbar, eventuellt på grund av hur berättarperspektivet skiftar. Det är intressant, för jag kan verkligen störa mig på när romaner är uppdelade i flera berättarperspektiv, tycker att det ofta får berättelsen att halta. Jag misstänker dock att det inte bara handlar om min smak, utan att det kanske är svårare än man tror att använda flera berättare. Att det liksom gör sig så lätt att man låter Pelle berätta ett kapitel och Lisa ett annat. 


I The Past, som handlar om fyra vuxna syskon som återvänder till sitt barndomshem en sommar för att fatta beslut om stugans framtid, glider berättelsen alldeles sömlöst mellan de olika berättarperspektiven, och jag älskar det! Det är så skickligt gjort och övergångarna sker utan att man tänker på det. Handlingen låter nästan banal, men det är en karaktärsdriven snarare än intrigdriven roman, så de yttre ramarna är snarare en trygg grund än något som får en att vända blad.



Nu har jag precis börjat på hyllade Delia Owens Where the Crawdads Sing som utspelar sig i 1950- och 1960-talets North Carolina. Sumpmarker och mystiska dödsfall, det låter som en bok skriven för mig. 

Ett jäkla tjat om den här ungens sovande och icke-sovande, men alltså att både kunna läsa i sängen på kvällen för att han nu sover i ett annat rum och att få äta frukost i lugn och ro och läsa en bok på morgonen!? För att ta till ett av mina absoluta o-favorituttryck: den som fattar, fattar.

måndag 4 februari 2019

Tupplurad

Precis när jag började känna mig så nöjd över hur bra dagen hade gått hittills vägrade Lillcyklisten tupplura trots att han hade varit vaken i evigheter (ehem, kanske där problemet låg...) och det slutade med över en timmes försök att få en olycklig gallskrikande bebis att varva ner, nu sover han äntligen på min säng. Lite sent på dagen, men vad sjutton. Det har varit sånt ovanligt flyt med sömnen här de senaste dagarna att det får var som det är med den saken. Vi har flyttat honom till ett eget "rum", jag med citationstecken eftersom det i själva verket är en skrubb (med ventilation) och det har gjort susen för hela familjen.

Idag är hursomhelst första dagen jag är ensam med Lillcyklisten, det känns både skönt och märkligt på samma gång. Det är verkligen inte som att jag känner att jag inte klarar av det ensam, bara otroligt ovant. Jag och Cyklisten har ändå levt tätt inpå varandra ända sen vi flyttade till Umeå, dvs. i sju månader, inte så konstigt om det tar några dagar eller veckor att ställa om i tanken. 

Nåväl, en dag i taget. Jag tänker mig att jag ska försöka komma iväg hemifrån på förmiddagarna, men eftersom det snöade typ en halvmeter under gårdagen och natten hann gångbanorna inte plogas så jag skippade det idag. Det är så fint just nu. Verkligen jättemycket snö, men samtidigt farbara gång- och cykelbanor. Hör du det Göteborg, det går att kombinera!

lördag 26 januari 2019

Smått och gott

Det är inte ens februari ännu, men känns ändå som någonslags mellanperiod. Som att jag väntar på... ja vad? Kanske att Cyklisten ska börja jobba, kanske på att Lillcyklisten ska börja sova lite längre sjok på nätterna (...), kanske på att jag helt enkelt ska få igång de där vardagsrutinerna som jag har längtat efter som jag inte riktigt får till i nuläget. 

För tillfället är nästan det enda sättet att få Lillcyklisten att sova längre än en halvtimme på dagen att gå på långpromenad, då kan han sova i två timmar, kanske mer, vi har inte orkat traska längre än så. Men som Cyklisten konstaterade igår är det ju bra för alla, bra för oss som får vardagsmotion och frisk luft, bra för bebis som får sova. Idag promenerade jag i en och en halvtimme och mötte sen upp Cyklisten på en pizzeria. 

När Cyklisten sen gick "sin" promenad på eftermiddagen (om vi orkar går vi en var om dagen) tänkte jag först på allt jag borde uträtta hemma. MEN. Istället tog jag ett bad, jag som inte ens gillar att bada så värst mycket, drack ett glas vin och lyssnade på ljudbok. Herregud ändå vilken njutning. Jag måste försöka bli bättre på att inte göra nyttiga saker när jag har någon timme egentid. Jäkla Luther som ska sitta på axeln med sin piska. Jag måste dock erkänna att jag skrubbade badkaret innan jag satte mig i det...

Igår och idag har vi ätit hemlagad grekisk mat, av någon anledning har jag haft en rädsla för filodeg och trott att det är superkomplicerat att använda, nu är jag snarare beredd att göra filodegsknyten med allt i. Gårdagens rester? Filodegsknyten! Jag gjorde tzatziki till och så hade vi vitt bröd, oliver och tomater till. Knappt matlagning, men så gott resultat.

Resten av kvällen har tillbringats surfandes på varsin soffan, mitt surfande slutade med att jag köpte ett nytt underställ till mig själv och en pyjamas åt Lillcyklisten (båda i bambu, så skönt mot kroppen!). Med såna där fickor för händerna eftersom han river sig i ansiktet som en tok när han ska sova och jag är så trött på att försöka få strumpor att hållas på hans små helikopterarmar.

Imorgon ska vi på babysim, och imorgon på måndag blir också babysimmaren fem månader gammal. Så sjukt. 

tisdag 22 januari 2019

Hjärtats osynliga raseri

Jag skrev tidigare om att fjolåret inte var något höjdarår när det kommer till romaner, det här året har i alla fall börjat på topp. Jag fick John Boynes Hjärtats osynliga raseri i julklapp av mamma, en nästan 600 sidor lång roman som börjar i mitten på 1940-talet och slutar i vår samtid. Översättningen är gjord av Hans-Jacob Nilsson och är alldeles briljant! Jag läser helst böcker som är skrivna på engelska på originalspråk, men jag hade aldrig en känsla av att missa något alls i den här översättningen.

Det är en varm och humoristiskt skriven berättelse som samtidigt innehåller avgrundsdjup sorg. Lite som Ett litet liv med bibehållet allvar men utan våldsfrosseriet. Mycket relevant för mig faktiskt också att kapitlen var korta, det gick finfint att plocka upp tråden trots att bebisskrik/amning/barnvagnspromenader etc. kom emellan hela tiden. Jag trodde inte att jag skulle inleda året med att ha en fyramånaders bebis och samtidigt lyckas läsa en sån tegelsten.


Nu när jag googlar John Boyne lär jag mig att det är samma författare som skrev Pojken i randig pyjamas (som jag inte har läst), jag har undvikit att ta reda på något om honom med rädsla för att få romanen spoilad. Jag vill heller inte säga så mycket mer om handlingen än att den kretsar kring Cyril Avery, en person vars liv ter sig väldigt slumpmässigt för honom själv, men som präglas mycket av att han är en homosexuell man i ett mycket konservativt Irland. Den som är sugen på att läsa "en riktigt bra roman" (så många kunder som formulerar sig så när de vill ha boktips) gör helt rätt i att välja den här. Förutom en stark historia med många överraskningar hade jag som sagt också stor behållning av humorn, de är härligt torr och brittisk och kommer framför allt fram i dialogen och karaktärsskildringarna.

onsdag 16 januari 2019

Bäst...

... att titta på: Chilling Adventures of Sabrina på Netflix. Så mycket festligare än jag trodde! Tyvärr får man försöka ignorera det underliga suddiga filtret som används i vissa scener, men förutom det tycker jag att man har lyckats med en bra blandning sarkastisk humor och spänning.


... att lyssna på: Mumin! Jag har börjat lyssna på Muminpappans memoarer som insomningsbok om kvällarna istället för mina vanliga avslappningssnuttar. För tillfället kan jag inte tända lampan och läsa pga Lillcyklisten, men kan samtidigt inte somna tvärt när jag lägger mig. Ett bra sätt att göra den ibland lite ångesladdade insomningen (eftersom jag aldrig vet om jag får sova 15 eller 90 minuter innan jag blir väckt) mycket mysigare, särskilt eftersom just den här boken är inläst av Tove själv.


... att följa: Okej, så jag är lite besatt av att följa James Van Der Beek (jepp, Dawson från Dawson's Creek) och hans fru Kimberly Van Der Beek på Instagram, eller om jag ska vara helt ärlig mest hans fru. Hon verkar så sympatisk med sina fem ungar och Hollywoodhippie-livsstil. Började följa henne eftersom hennes yngsta unge bara är lite äldre än Lillcyklisten och blev sen helt fast. Utfärdar dock lite präktighetsvarning för den känslige. @vanderjames och @vanderkimberly heter de där.


... på tallriken: Våfflor med salta tilltugg. Vi åt det på nyårsafton eftersom jag gav Cyklisten ett våffeljärn i julklapp och jag har varit sugen på det ända sen dess. Superenkel lyx för den trötta bebisföräldern, för våfflorna är ju ingen konst att svänga ihop och resten fixar man bara till det man är sugen på. Vi hade t.ex. guacamole, men också rom, créme fraiche och rödlök som tillbehör. Plus lite söta grejor så klart, frysta bär från i somras och vispad grädde.

... lifehack: Köp massor med bröd och frys in! Vi har hållit på så nu i flera år och det är så trevligt att alltid ha färskt bröd hemma. När vi var i Finland över julen köpte vi ett gäng olika blandbröd och havrebröd som ju knappt finns i Sverige, och de har räckt ända fram tills nu.