lördag 8 december 2018

Mörker och ljus


Det är mycket mörkare i Umeå än i Göteborg. Gå man inte ut innan lunch är risken stor att man missar det lilla fönster av dagsljus som orkar visa sig den här tiden på året. Förhoppningen när vi flyttade hit var kanske inte så mycket att njuta av vintermörkret, men däremot att mörkret skulle lysas upp av snö. I Göteborg är mörkret fuktigt och blåsigt, här blåser det i jämförelse knappt alls. Och alla som har bott i södra Sverige när det snöar vet att det inte är något man önskar sig eftersom städerna blir helt oframkomliga.


 Nu är det dessutom inte så mycket kvar av mörkret, eller visst, det kommer att vara mörkt ända fram till mars, men snart blir det inte mörkare längre. Jag blir alltid otroligt vemodig runt midsommar när det är årets ljusaste dag, det brukar kännas så hemskt att det redan är så ljust det kan bli och att det ska vända och bli vinter. Mitt i sommaren?! Så är det så klart inte. Men på samma sätt känner jag mig väldigt hoppfull när årets mörkaste dag nalkas, bara vetskapen om att dagarna från och med då bara blir ljusare och ljusare gör mig hoppfull. 


Det har kommit snö här i Umeå, och den ligger kvar på marken. Det är julpyntat i folks fönster och snön är så där härligt packad på marken. Jag har längtat efter det. Snö hårt packad på marken, inte upplöst i en brun sörja av vägsalt. De dagar solen tittar fram, ja då är det så vackert att det nästan gör ont. 

torsdag 6 december 2018

Husmodern läser och försöker skriva

Husmodern har idag bakat pepparkakor till tonerna av klassisk musik. När jag gör sånt undrar jag ibland om det finns statistik över hur många traditioner man egentligen för över från sin egen barndom när man själv får barn. Det beror säkert på hur man ser på sin uppväxt, men för mig känns många saker jag gör som en kopia av sånt mina föräldrar gjorde när jag var liten. 

Just nu är den här bloggen väldigt "det-här-gjorde-jag-idag" till formen, men det må vara som det är med den saken. 

Jag kan i alla fall tipsa om två böcker, en som jag precis läste ut och en som jag håller på med. Den första är Sally Hepworths Familjen i huset bredvid som är en mysig men inte fånig "domestic thriller" som var en behaglig läsupplevelse! Perfekt för slöläsning, och det säger jag med all respekt och inte som något nedlåtande, för det här är en välskriven historia även om den är väldigt snabbläst. Dessutom mycket skickligt översatt av min vän och gamla kollega Marcus Stenberg.


Den andra boken håller jag som sagt på med just nu, och det är Jeanette Walls självbiografi The Glass Castle. Den läser jag tyvärr i en dålig svensk översättning, eller dålig och dålig, dåligt korrläst. Den gavs först ut som Glasborgen men senare är den nyutgiven som Glasslottet. Titeln syftar på ett hus som författarens pappa pratade om att bygga, och i översättningen har man missat att byta ut Glasborgen till Glasslottet på vissa ställen vilket är fruktansvärt irriterande och gör att man slängs ut ur berättelsen. 



I övrigt påminner boken lite om Tara Westovers självbiografi Educated som också är mycket bra, båda handlar om okonventionella föräldrar som uppfostrar sina barn utanför det vanliga samhället. I The Glass Castle handlar det om att familjen ofta flyttar, inte sällan när pappan i familjen har kommit på kant med den lokala polisen. 

Ok, nu har jag två gånger gått och försökt få Lillcyklisten att somna om i sin tupplur med varierande resultat, så det känns som om jag tappade flowet litegrann. Det känns som om mina beskrivningar och recensioner av böcker numera påminner om hur jag beskriver mat som jag gillar, nämligen med det fantasifulla "god smak!". Med andra ord, "bra böcker!", läs om ni tycker de verkar intressanta!

lördag 1 december 2018

Depp till pepp

Igår var en sådan där dag som man bara ville skulle ta slut och övergå i nästa - dåligt med sömn, gnällig bebis, smådeppiga föräldrar och gråväder ute. Men så, på något märkligt sätt lyckades vi vända dagen. Det är så skönt när det händer. Ibland när man har deppdagar är man inte på samma våglängd och behöver kanske deppa på var sitt håll, men andra gånger går det att prata sig igenom det och komma ut på andra sidan, och så var det igår. Sen sov Lillcyklisten en lite längre tupplur så vi fick pusta ut en stund, och jag bestämde mig för att nu sjutton skulle jag ut och jogga och samtidigt testa joggingfunktionen på vår cykelkärra. 

Det var så otroligt skönt att äntligen få studsa runt i skogen, som jag har längtat! Dessutom hade jag betydligt bättre kondition än vad jag hade väntat mig, och det var ganska kul att springa med kärran. Tyvärr är det en skrikfest innan man väl är ute på gatan med kärran, men orkar man med det är det helt klart värt det!

När jag kom hem slog det mig dessutom att det jag har väntat på nästan lika mycket som att Lillcyklisten skulle födas (typ, hehe) äntligen skulle ske - nämligen På spåret-premiär! Japp, livets små glädjeämnen och så vidare och så vidare. En öl och lite chips på det och det var som om förmiddagens deppighet glömdes bort totalt.

torsdag 29 november 2018

Den vanliga sömndagen

Jag är just nu lätt besatt av sånt som exempelvis bebisars sömn, så jag tyckte att det var väldigt intressant när Smulan beskrev hur en vanlig dag ser ut för hennes familj, hennes bebis är född typ dagen innan Lillcyklisten så det finns många beröringspunkter (men också mycket som skiljer sig åt). Jag förstår därför också att det här verkligen bara är intressant om man själv har en bebis. Nåväl. Så här kan en helt vanlig dag i Lillcyklistens liv se ut!

06:00 Lillcyklisten vaknar och är hungrig, pigg och glad! Jag som är något tröttare försöker dock ignorera detta genom att lägga honom på mitt bröst för lite snoozande, men han protesterar. Cyklisten kommer in (vi sover uppdelat just nu för att någon av oss i alla fall ska få lite sömn) och plockar med sig Lillcyklisten för blöjbyte och frukostbestyr. Jag somnar om och sover i en dryg halvtimme tills jag hör att det knorras därute - är man maten så är man, och det är bara att kliva upp! Ammar lite och äter frukost innan vi flyttar till vardagsrummet där vi hänger tills någons ögonlock börjar bli lite tunga.

08:00 Lillcyklisten somnar i babynestet i vardagsrummet och sover en halvtimme, under tiden börjar jag fixa med mitt syprojekt som är ett spjälskydd. Sitter på golvet och måttar och får jäkligt ont i ryggen, får dock en paus när bebis vaknar igen och vill ha mat vid 8:30. Vi leker och övar oss på att ligga på mage, det går bättre och bättre!

09:50 Lillcyklisten somnar igen i babynestet, jag fixar påtår, varsin äppelhalva och några pepparkakor åt mig och Cyklisten och fixar sedan vidare på spjälskyddet. Bebis vaknar 10:30 och efter lite mera amning leker vi i babygymmet och försöker underhålla varandra så gott det går.

12:00 Lillcyklisten somnar för en tredje gång i babynestet. Jag går till Ica och hoardar lite vegemat som är på special, hehe, och Cyklisten börjar fixa lunch. Bebis vaknar 13:10, precis när vi ska börja äta, men får sig en liten amningsdos så han kan sitta och kolla nöjt på oss från babysittern medan vi äter. Minns tyvärr inte riktigt vad vi gör sen, men spexar antagligen loss i vardagsrummet.

14:45 Under lite protester klär jag på Lillcyklisten varma kläder och stoppar sen ner honom i selen och går ut på promenad. Jag traskar in till stan och köper lite bomullsband som jag ska fästa spjälskyddet med.15:20 somnar Lillcyklisten i selen och sover sen i en halvtimme tills jag är hemma igen vid kl.16.
17:30 Lillcyklisten somnar i sin säng för sin sista tupplur och sover i ca 45 minuter. Sitter sen med medan vi äter middag och är ganska kvällsgnällig. Får torr blöja och pyjamas. 

19:00 Lillcyklisten somnar för kvällen! Jag vaktar som en hök (dvs. instagrammar och whatsappar) i ca 20 sköra minuter innan jag går i duschen och vi kollar på Netflix.

Sen hade det varit härligt om vi hade suttit med varsitt glas vin och haft djupsinniga konversationer, men denna kväll vaknar bebis redan 20:45, och efter att jag har ammat och bytt på honom går jag också och lägger mig vid ca 21:30, sen följer en natt med ytterligare fyra amningsturer - jag tror att han är ovanligt hungrig just nu för ibland sover han tyvärr bara en timme innan han vill ha mat igen.

Snipp snapp snut, så var dagen slut!


måndag 12 november 2018

Måndagarnas måndag

Okej, hur mycket ska man behöva cykla egentligen för att komma bort ifrån det gråa? För att Lillcyklisten skulle få en ordentlig tupplur igår cyklade vi en timme extra igår innan vi nådde fram till min svägerska där vi skulle luncha, varav en väg bestod av lera som sög fast däcken i marken så att man knappt trodde man skulle komma framåt. Någonstans mitt på den vägen sjönk också mitt blodsocker till botten, men eftersom Cyklisten dessutom drog Lillcyklisten på en ganska tung cykelkärra kändes det inte som rätt läge att klaga.

Idag är det grått IGEN, typ sjunde dagen i rad?! Jag vet att jag borde ge mig ut i något skede men det lockar verkligen inte. 

Den här måndagen började så sent som kl. 07:15 av att Lillcyklisten vaknade, så länge brukar han vanligtvis inte sova. Vi har ätit frukost, och sen känns det som att vi har ägnat resten av dagen åt att försöka få samma bebis att sova igen. Han är inne i någon fas nu när han inte gillar att somna för sina tupplurer men blir supertrött och arg när han inte sover *infoga valfri uppgiven emoji*, för tillfället är han inkapslad i bärselen på Cyklisten och har faktiskt sovit i en timme, tack och lov. Intee rationellt beteende alls av nämnda bebis, men ej lätt att resonera med någon som är blott elva veckor gammal.

Men jag har faktiskt också yogat i en halvtimme. Försöker yoga i alla fall varannan dag nu, det känns skönt att börja använda kroppen igen. 

Nu är klockan snart fyra men det är så mörkt att det känns som om den är sju. Jag ska göra middag ikväll, och funderar nu även på om jag borde gå och hämta ut Tana Frenchs Whych Elm som jag har reserverat på bibban (nej, Jessi, jag har inte hunnit hämta ut den än!), men allt beror återigen på bebis sovstatus. 

Inte direkt varje vecka man ser fram emot att det ska bli tisdag...

onsdag 7 november 2018

Cykla bort det gråa

Igår var en riktig skitdag men den här dagen har varit betydligt bättre trots att det fortfarande är grått grått grått därute och trots att jag egentligen sov ganska dåligt. Men vi kom iväg på en liten cykeltur och det är ju alltid så skönt att komma hemifrån. Det blev bitvis lite skrikigt men vi var som tur inte så långt hemifrån, så den värsta krisen räddades genom skogsamning och en rask cykeltur hemåt. 

Vi har också lyckats få Lillcyklisten att tupplura tre gånger hittills idag med hjälp av diverse tips, det kanske bara är idag det funkar men det är ändå guld värt! Förutom det har jag ätit god lasagne från igår, druckit en öl, och yogat (inte i den ordningen).

tisdag 6 november 2018

Allt

Du sparkar mig i magen, du nyper mig i armen, ditt huvud slår från sida till sida, du är nästan aldrig stilla. Ibland när du är alldeles för trött vet jag inte vad jag ska göra av dig, du skriker och skriker och ingenting jag gör är bra, det händer att jag gråter. 

Men ur dina små och samtidigt stora ögon rinner små, små tårar, och när jag till slut lyckas stilla dig i din övertrötthet andas du småningom lugnt och kippar efter luft medan din underläpp darrar. Trött är du bara för att vi inte kom ihåg hur länge du hade varit vaken. Och när dina fingrar nyper om huden på min arm blir jag stolt, trots att jag säger "aj", för du kunde inte nypas igår.

Och när du vaknar, innan du kommer på att du är lite olycklig och hungrig, sträcker du på din kropp så att den formar sig som ett C, och du blir ett litet kompakt paket. Det är det konstigaste jag har varit med om, att ha dig. Och hjärtat svämmar över, och tiden står stilla och snart ska du sova igen.