Akademisk rättvisa?

Igår läste jag här om hur Merete Mazzarella frågar sig om det är en mänsklig rättighet att bli doktor med anledning av en upprörande disputation vid Linköpings Universitet för ungefär ett år sedan. Idag kan man här läsa om att en professor vid Göteborgs Universitet misstänks för fusk med rapporter, artiklar och manuskript. Eftersom mina två senaste veckor har gått ut på att kritiskt granska en magistersuppsats som jag ska opponera imorgon hade jag redan innan det här funderat en hel del över Universitetskultur och kraven på akademiska arbeten.

Till saken hör att disputationer i Sverige ofta anses gå mildare till än i Finland, och när jag har läst med min röda penna i högsta hugg har jag undrat hur mycket det här har påverkat min egen inställning till andras texter. Det verkar problematiskt att jag känner mig lite tvingad till att ta seden dig jag kommer (med andra ord att vara mildare i min bedömning) samtidigt som den akademiska världen strävar efter att vara ett internationellt nätverk där texter och publikationer bedöms på samma grunder oberoende av om man befinner sig vid ett universitet i Uleåborg eller New York.

Det är förstås sedan en sak att vara kritisk och en annan sak att vara elak. Och det är svårt att bli kritiserad också om man i efterhand kan hålla med om kritiken. Vi får se hur det går imorgon.