måndag 12 november 2018

Måndagarnas måndag

Okej, hur mycket ska man behöva cykla egentligen för att komma bort ifrån det gråa? För att Lillcyklisten skulle få en ordentlig tupplur igår cyklade vi en timme extra igår innan vi nådde fram till min svägerska där vi skulle luncha, varav en väg bestod av lera som sög fast däcken i marken så att man knappt trodde man skulle komma framåt. Någonstans mitt på den vägen sjönk också mitt blodsocker till botten, men eftersom Cyklisten dessutom drog Lillcyklisten på en ganska tung cykelkärra kändes det inte som rätt läge att klaga.

Idag är det grått IGEN, typ sjunde dagen i rad?! Jag vet att jag borde ge mig ut i något skede men det lockar verkligen inte. 

Den här måndagen började så sent som kl. 07:15 av att Lillcyklisten vaknade, så länge brukar han vanligtvis inte sova. Vi har ätit frukost, och sen känns det som att vi har ägnat resten av dagen åt att försöka få samma bebis att sova igen. Han är inne i någon fas nu när han inte gillar att somna för sina tupplurer men blir supertrött och arg när han inte sover *infoga valfri uppgiven emoji*, för tillfället är han inkapslad i bärselen på Cyklisten och har faktiskt sovit i en timme, tack och lov. Intee rationellt beteende alls av nämnda bebis, men ej lätt att resonera med någon som är blott elva veckor gammal.

Men jag har faktiskt också yogat i en halvtimme. Försöker yoga i alla fall varannan dag nu, det känns skönt att börja använda kroppen igen. 

Nu är klockan snart fyra men det är så mörkt att det känns som om den är sju. Jag ska göra middag ikväll, och funderar nu även på om jag borde gå och hämta ut Tana Frenchs Whych Elm som jag har reserverat på bibban (nej, Jessi, jag har inte hunnit hämta ut den än!), men allt beror återigen på bebis sovstatus. 

Inte direkt varje vecka man ser fram emot att det ska bli tisdag...

Inga kommentarer:

Ett hopp till en vår

Det är som det brukar vara, månaderna segar sig fram tills de inte gör det, tills de tar ett skutt och barnet plötsligt frågar när är det so...