Det är inte så konstigt att man känner sig känslomässigt urlakad emellanåt. Under en dag med två barn som är två och ett halvt och snart fem hinner man med hela känsloregistret, inte bara en utan kanske fyra omgångar. Låt oss säga att vi sällan slår på en konstnärlig dramafilm som har fått pris på Sundance-festivalen när barnen har somnat, nej det blir något som inte väcker känslor alls. Som exempelvis en halv halvdålig Marvel-film. För vem orkar med mer känslor?
söndag 11 juni 2023
Känslorna
Man har flyt så länge man har flyt, då ser man ibland på andras motgångar med en illa dold undran, varför gör de inte bara som vi, sen går det kanske en vecka, kanske två, kanske bara ett dygn och så står man där själv. Man flyter inte ovanpå skitstormen utan man utgör den. Då ser man uppåt och tänker den där jävla familjen som alltid är så perfekt de har säkert barn som aldrig säger dumma mamma eller bråkar vid läggningen. Dagen efter är allt som vanligt igen, jag gillar dig mamma säger ett barn, man får en puss när man lämnar på förskolan, man pratar med sin sambo om något annat än sina barn (framtiden! tv-spel!), solen skiner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ner mot marken, upp mot himlen
Jag lunchar med J och vi hinner påbörja planering inför sommaren, planen är att åka tillsammans utan oäkta hälfter men med barn hela vägen u...
-
Jag försöker ansöka om körkortstillstånd men kan enligt e-tjänsten inte göra det med mitt personnummer. Men att maila Transportstyrelsen ge...
-
I början av sommaren fick jag ont i höften. Efter att ha joggat försiktigt men regelbundet flera gånger i veckan i månader slog det plötslig...
-
Vi dividerar om vad vi ska laga till middag, alla alternativ känns dåliga, jag har ingen lust med något vettigt som barnen ratar för det har...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar