Äntligen!

Nu hörni (eller egentligen om två timmar men who's counting) har jag semester. Det betyder att det kommer att bli lugnt som i Fäbodaviken här på bloggen. Om inget oförutsett händer så ses vi i augusti.

Aaaaaaaah vad skönt, som jag har längtat!

Beslutsångesten

Så här ser den ut, sommarhögen:

Den har vållat mig så mycket huvudbry och är inte helt klar. Några osäkra kort innehåller den, men självklara semesterböcker är åtminstone Cahalans Brain on Fire samt David Gilberts & Sons. Och Skuggpojken av Carl Johan Vallgren. Men resten är inte helt bestämt. 

Aaaaa. Beslutsångeeeest. 

Vill läsa samtliga, men tycker exempelvis Hustvedts The Blazing World är i största laget med tanke på hur mycket jag ska ränna omkring. Och Klougarts En av oss sover som verkar så himla bra har jag lånat av Marcus och det är ju en inbunden liten sak som kanske blir fruktansvärt kantstött under resans gång. Franzens Freedom har jag länge velat läsa, men känner mig inte helt sugen på den just nu. Dessutom väntar två arbetsdagar till och ett outplockat läsexemplar för juli, mina två kandidater är Lockharts We Were Liars och Galbraiths (a.k.a. J.K. Rowlings) nya deckare The Silkworm.

Aaaaa hjälp! 

Franskt!

Jag är fransk nu. Läste ut Knausgårds sexa för några dagar sedan - ja Tuva, den blev väldigt bra mot slutet - slog igen boken, tittade på den där den låg på köksbordet. Tänkte: nu blir jag fransk. För jag har upptäckt en lustig röd tråd i mitt läsande, det började med Julie Orringers Den osynliga bron som jag tjatar om så mycket på jobbet att mina kollegors öron blöder.* Sen kom Paula McLains Åren i Paris. Och nu läser jag den tyska författaren Axel Capus Léon & Louise. 

Så här ser upplägget ut: 

1. Frankrike (duh)

2. Krigstid eller mellankrigstid

3. Kärlekshistoria

Det är typ det som krävs. Och ett bra språk, självklart. Men det är något med den här typen av böcker som gör att det känns lite som en guilty pleasure, som om jag återgår till att vara den där otroligt romantiska och drömmande trettonåringen som gick omkring bland sommarblomstren och drömde om sagolika kärlekshistorier.

Det roliga med Léon & Louise är att det inte bara är en kärlekshistoria, det är också en historia om två cyklister (att kvinnan på omslaget sitter i en bil är förstås störande, research, folks, research). Utropstecken! Ni fattar säkert. Hursomhelst passar denna franskhetsvurm som hand i handske just nu. Min hjärna har redan tagit semester, jag har fortfarande två jobbdagar kvar men är ledig nu i ett par dagar och hjälp vad skönt det ska bli att vara ledig på riktigt. Vad jag ska göra? Läsa och cykla förstås...

*Det är på den här nivån: jag och två kollegor pratade om vilka hundar vi borde ha och försökte komma på vad dessa hundar skulle kunna heta (ja, vi är tolv år gamla). De kom nöjt fram till att min hund hade varit en lite obestämbar blandras varpå min ena kollega upphetsat utropade att hundrackaren självklart skulle heta Den osynliga bron! Borde kanske byta favoritbok.

En konstig kropp

Jag har länge tyckt att det är fascinerande med hormoner. Vad de gör med en människa, hur man ser på dem, att man talar om hormonerna som något utanför en själv trots att de finns inuti en. Det är så intressant att det finns något i en som inte går att kontrolleras. Trots att jag vet att mina känslor är irrationella (eller att de i alla fall är socialt kodade som irrationella) så existerar de, så är det bara.

Ibland får jag väldigt mycket pms, det började efter att jag slutade med p-piller ungefär fyra år sedan (bästa beslutet någonsin, för övrigt). I början förstod jag inte vad det var som hände. Nu känner jag i alla fall igen känslorna. Ett exempel: för ungefär femton minuter sedan kände jag mig plötsligt så fruktansvärt förbannad och irriterad, jag svor högt flera gånger, inte till någon, inte om något, utan bara så där. Och sen blev jag ännu argare för att jag var arg. Varför? Ingen aning. Det blev lite bättre efter att jag åt två smörgåsar och tryckte i mig en Anthon Berg-chokladstång. 

Den är så konstig, kroppen. Men jag tycker att vi kunde bli lite bättre på att erkänna att det är så här människor fungerar och att hormonella förändringar också är det vi är.

Jag hoppas på vänliga kunder idag...

Listar sommaren

Inte lätt att formulera sig just nu, benen trampar, fjuniga hårstrån blåser i ansiktet. Håller i ett roder, ett sälhuvud guppar bland vågorna. 

Men det fanns ju en lista, som bland annat Hanna har gjort. Får kanske ge mig på den. Utan bilder men ändå. 

Var tillbringar du din sommar?

På flera ställen, både långt nere i landet (Malmö) och högt uppe (Umeå), på andra sidan pölen (Österbotten) och i pölen (kanske Skagerrak).

Vad har du förväntningar på sommaren 2014?

Jag hoppas att den blir både lugn och äventyrlig. Just nu känns det inte så viktigt att vädret är perfekt, men det får gärna vara lite varmare än 15 grader.

En regnig dag...

... hade jag förr legat under täcket och läst en bok, men numera brukar det bli en cykeltur istället. Så länge det är varmt och regnkläderna inte läcker är det ganska mysigt att cykla i regnet. Bästa kombinationen av dom här två aktiviteterna är förstås att cykla till bibban och låna hem en jättestor hög med böcker!

Föredrar du noga planerad eller spontan semester?

Ganska noga planerad tror jag. Men noga planerad på det viset att det är skönt att bestämma när man ska befinna sig var och boka tågresor och sånt i god tid. Sen är det lättare att vara spontan, om ramarna redan finns där. 

Beskriv din sommaroutfit med tre ord.

Barfota, fladdrigt, havsblött hår.

Bästa stället att dansa på tills solen går upp?

Hm, dansar inte så mycket under sommaren. Låter tråkigt, men föredrar trädgårdshäng och nattliga dopp.

Tre saker du klarar dig utan i sommar

Dator, smink, skor.

Sommarplåga du älskar

Alltså det är lite pinsamt, men det är nånting med Don Henleys "Boys of Summer" som är så otroligt somrig. Blev tvungen att lyssna på den nu. Mmmmm.

Sommarplåga du önskar att aldrig hade gjorts

Det här blir sannolikt årets sommarplåga så den kanske är lite tidig att sia om, men jag tycker att Pharrell Williams "Happy" är så fruktansvärt irriterande. Jag verkligen hatar låtar som är så där jätteglada och typ handlar om att livet är härligt (Katrina and the Waves med "Walking on Sunshine", jag tittar på er!), av någon orsak gör de mig så sjukt irriterad. Ääääää. Jag fattar att du är glad Pharell, men måste du verkligen säga det hundramiljoner gånger i samma ton?

Vem tillbringar du helst din sommar tillsammans med?

Familjen, släkten och Cyklisten, utan tvekan. Gärna i ljuv kombination. 

Stadsweekend eller skärgårdsmys?

Där säger jag nog som Hanna, både och. Hade jag helt fått välja hade det bara blivit den bästa viken i världen, men jag tror att jag har blivit lite mer rastlös sen jag började jobba heltid och semestern är så inrutad. Lider nog lite av vill-göra-allt-syndromet. Men, utan Fäboda, ingen sommar.

Bloggar du kommer att följa

Ska jag vara helt ärlig, inga. Jag tycker att det är så ofantligt skönt att ha paus från allt vad internet heter under sommaren. Men jag kommer nog att kika in hos åtminstone Hanna och Jessi.

Dina bästa budgettips för en fulländad sommar

Res runt i ditt eget land, cykla, läs böcker. 

Kär

Det här har varit en sån där helg som inte riktigt kan sammanfattas, varken med ord eller bilder. Jag och Cyklisten har varit i Dalarna på bröllop, ett bröllop som var litet och intimt och roligt och känslosamt. Sen tog vi tåget till Falun och därifrån cyklade vi till Sundborn där vi sov på ett vandrarhem och tog oss en titt på Carl Larsson-gården. Men egentligen känns det som om jag bara har gjort två saker: cyklat och pussats. Jissus alltså vad kär man kan bli av att gå på ett fint bröllop. 

 

Här är jag lite vinfnissig i en paus under middagen

Kaffeonsdag

Oj oj oj, när man inte lyckas somna och ska upp tjugo över tre och sen har en massa ivriga midsommarkunder i timmarna fyra, då behöver man kaffe. Är inne på min tredje kopp och klockan är inte ens tio. Hur ska detta sluta?

Läste ut Nesser igår, det var kanske delvis därför det var svårt att somna. För jag har märkt att det är så med mig, läser jag ut en bok på kvällen tar det mycket längre för mig att somna. Även om jag börjar på en ny genast efteråt (ett måste för mig, annars känner jag mig liksom helt naken). Någon som känner igen sig? Är förresten halvvägs genom Knausgårds Hitleressä nu, den är hur intressant som helst. Men kan i ärlighetens namn säga att jag bläddrade förbi det mesta av Paul Celan-analysen. Snark vad tråkig den var. Och det tycker jag man får som litteraturvetare, jag har minsann gjort och läst min fair share av diktanalys i mina dagar.

Jo! Såg ju en älg från bussfönstret i morse. Det hade jag helt glömt bort.