lördag 26 januari 2019

Smått och gott

Det är inte ens februari ännu, men känns ändå som någonslags mellanperiod. Som att jag väntar på... ja vad? Kanske att Cyklisten ska börja jobba, kanske på att Lillcyklisten ska börja sova lite längre sjok på nätterna (...), kanske på att jag helt enkelt ska få igång de där vardagsrutinerna som jag har längtat efter som jag inte riktigt får till i nuläget. 

För tillfället är nästan det enda sättet att få Lillcyklisten att sova längre än en halvtimme på dagen att gå på långpromenad, då kan han sova i två timmar, kanske mer, vi har inte orkat traska längre än så. Men som Cyklisten konstaterade igår är det ju bra för alla, bra för oss som får vardagsmotion och frisk luft, bra för bebis som får sova. Idag promenerade jag i en och en halvtimme och mötte sen upp Cyklisten på en pizzeria. 

När Cyklisten sen gick "sin" promenad på eftermiddagen (om vi orkar går vi en var om dagen) tänkte jag först på allt jag borde uträtta hemma. MEN. Istället tog jag ett bad, jag som inte ens gillar att bada så värst mycket, drack ett glas vin och lyssnade på ljudbok. Herregud ändå vilken njutning. Jag måste försöka bli bättre på att inte göra nyttiga saker när jag har någon timme egentid. Jäkla Luther som ska sitta på axeln med sin piska. Jag måste dock erkänna att jag skrubbade badkaret innan jag satte mig i det...

Igår och idag har vi ätit hemlagad grekisk mat, av någon anledning har jag haft en rädsla för filodeg och trott att det är superkomplicerat att använda, nu är jag snarare beredd att göra filodegsknyten med allt i. Gårdagens rester? Filodegsknyten! Jag gjorde tzatziki till och så hade vi vitt bröd, oliver och tomater till. Knappt matlagning, men så gott resultat.

Resten av kvällen har tillbringats surfandes på varsin soffan, mitt surfande slutade med att jag köpte ett nytt underställ till mig själv och en pyjamas åt Lillcyklisten (båda i bambu, så skönt mot kroppen!). Med såna där fickor för händerna eftersom han river sig i ansiktet som en tok när han ska sova och jag är så trött på att försöka få strumpor att hållas på hans små helikopterarmar.

Imorgon ska vi på babysim, och imorgon på måndag blir också babysimmaren fem månader gammal. Så sjukt. 

Inga kommentarer:

Ett hopp till en vår

Det är som det brukar vara, månaderna segar sig fram tills de inte gör det, tills de tar ett skutt och barnet plötsligt frågar när är det so...