En dag på förskolan blev det, sen började snoret rinna. Men nu börjar jag misstänka att det beror på pollen. Själv har jag sen i måndags hunnit bli förkyld, misstänka covid, testa mig, och få ett negativt svar. Det var väldigt skönt att det visade sig vara en vanlig förkylning även om det inte är någon direkt vila att ha hand om två barn samtidigt som man själv är dimmig i skallen. Och jo, Cyklisten finns så klart också, men han pluggar heltid för tillfället.
Det är verkligen något man inte tänkte på innan man fick barn, hur mycket det suger att vara sjuk eftersom man med barn inte kan vara sjuk. Nåväl. Jag hoppas det går över under helgen.
I övrigt är jag glad över att det numera går att pyssla med Lillcyklisten. Jag kan verkligen se på folk att de tror att vi överdriver när vi beskriver Lillcyklistens energi. Han är inte överaktiv, men kombinationen av hans enorma energi och hans ombytliga temperament gör att det är fantastiskt att kunna göra något lite mer lugnt och stillsamt ibland. Ett typexempel på när någon inte tror på oss när vi försöker förklara hur vårt äldsta barn är: någon månad innan Minicyklisten föddes skulle jag och Cyklisten ha ett förberedande telefonsamtal med en barnmorska, när jag bokade in mötet med henne och försökte hitta en tid när Lillcyklisten var på förskolan föreslog hon att han ju kunde sitta och rita medan vi pratade med henne. HAHAHAHAHA.
Det märks att min hjärna är dimmig, jag känner mig helt osammanhängande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar