Så kom den, smittan. Till förskolan, förhoppningsvis inte till oss. Det är väldigt svårt att veta vad som är rätt reaktion. Barn utan symptom får komma till förskolan, så i teorin hade jag kunnat lämna som vanligt idag. Men för att ta det säkra före det osäkra bestämde vi att Lillcyklisten får vara hemma måndag och tisdag, om ingen av oss har symptom då borde det ha gått en vecka sen han var i kontakt (vad det nu sen innebär i praktiken) med smittan och enligt förhållningsreglerna tar det ofta fem dagar för symptomen att dyka upp.
Men vad vet jag, vi kanske gör helt fel? Kanske kunde han ha återvänt som vanligt. Kanske borde vi ha honom hemma i två veckor? Det vi verkligen är noga med är i alla fall att inte träffa någon annan än de på förskolan, hålla extra avstånd och, för första gången nånsin, handla mat på nätet.
I morse tog jag och Lillcyklisten igen en cykeltur, en sväng via Tångudden och Röda Sten, sen upp till Sandarna där vi upptäckte en väldigt trevlig lekpark. Där hann vi så klart bara vara en pytteliten stund innan det var dags att svettas uppför backen till Minicyklisten som vaknade och ville amma.
Alltid när man googlar trots och trotsålder står det att det är viktigt att ha stunder som är mysiga för både föräldern och barnet, dessa cykelturer kvalar med råge in i den kategorin. Modern får svettas och röra sin stela kropp, barnet får se bilar och andra fordon och får upptäcka olika platser. Att det sen är världens kaos när man kommer hem är väl bara något man får ta på köpet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar