Snön lyser upp, snön tynger ner. Barnen pratar med varandra i det mörka rummet och någon viskar för sig själv. Den ena har fattat ett beslut om att sova i våningssängen istället för spjälsängen och vem är jag att säga emot? Men när jag går in i rummet för att någon ropar står han mitt på golvet och jag tänker nej det var ju den grejen, ska han börja promenera upp på natten nu?
Min lillasyster skriver att det var längesen vi ringdes och vi bestämmer att vi ska höras. Bara jag hinner duscha först. Bara barnen somnar först. Bara Minicyklisten slutar viska för sig själv i mörkret.
Imorgon ska bokcirkeln äntligen träffas om ingen blir sjuk igen, det är ljuset i denna trötta vecka, att få sitta ner tillsammans med vänner och prata om böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar