Det känns som...

Torsdagen i tre känslor.

Tillfredsställelse över att jag äntligen fick upp ett gäng tavlor, två inramade foton på barnen i vardagsrummet och en tavelvägg (Cyklistens mardröm, känns det inte lite belamrat?) i köket. Oftast försöker vi bestämma tillsammans men eftersom jag är hellre snabbt än bra och han är hellre bäst än inte alls så slutar det rätt ofta med att inget händer. Så nu gjorde jag bara, utan att fråga först, och det var bra tror jag. Även om en tavla ramlade ner för att jag hade använt fel spik, det är ju elementärt tyckte Cyklisten och jag tyckte att det var det uppenbarligen inte för mig. Men jag gjorde om, gjorde rätt, det var väl inte så farligt. 

Glädje över att gå till jobbet och se snön yra utanför butiken, jag känner mig alltid som att jag är med i en julfilm den här tiden på året. Finns det något mysigare jobb innan jul än att jobba i en bokhandel? I think not. 

Lugn av att jag skärpte mig och gjorde yoga både idag och igår. Jag mår så mycket bättre både i huvudet och kroppen varje gång. Tyvärr var innehöll ett av de längre (och jobbigare) passen en lång och ganska flummig utläggning om evolutionen och vår plats i den som jag hade klarat mig utan, men när instruktören väl fokuserade på själva flowet gick det bättre. Jag gör alltså yoga hemma i en app, har verkligen insett att det är hundra procent mer avkopplande för mig att yoga ensam än i grupp.