"Mamma det luktar fika i alla fall"
Jag blir avbruten i tanken av Minicyklistens icke-ärende från barnrummet, barnen är lagda, Minicyklisten har svårt att komma till ro.
"Mamma jag ser ingenting fakkist"
Så komiskt med småorden som stoppas in lite här och var, ibland inte på helt begripliga sätt.
Det är inte som att jag tror att det stora lugnet kommer att infalla när arbetsveckan slår om till semester, men nu i helgen fick jag se en glimt av något som ändå får mig att tro att vi kanske är på väg över nån slags puckel. För en vecka sen berättade jag för barnen att de i sommar ska få öva på att leka mer själva. För vi har nu lekt eller varit närvarande i deras lek oavbrutet i snart fem år. Inte så länge för dem som har fler barn än två, men ändå. FEM ÅR. Det är inte så att vi tränger oss på i leken utan de har helt enkelt inte haft ro att leka själva, Lillcyklisten hade säkert kunnat göra det men när dem oberäkneliga variabeln lillebror kom in i ekvationen behövdes också vuxna som höll koll.
Hursomhelst, igår morse påminde jag dem igen om att de får leka själva efter frukosten tills vi har druckit vårt morgonkaffe. Det blev så klart en hel del konflikter som behövde lösas ("mammaaa Minicyklisten nypte mig" osv) men efter en stund och efter att de också själva löste en del bråk lekte de. Jag drack upp mitt kaffe, tog min bok och GICK TILL VARDAGSRUMMET OCH FORTSATTE LÄSA. Och ingen kom springande!?
Herregud, det är det största som har hänt i år förutom att min ena tomatplanta har fått en liten hård grön tomat.
Blåsten blåser på och det ska bli ostadigt också imorgon, jag är fortfarande väldigt trött men också lite hoppfull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar