Jag tänker på friktion och på att jag i teorin tycker det är bra. Ur friktion kan något bli till, ett raspande ljud, skorpsmulor i fruktsoppan, en idé. Vad är skillnaden mellan friktion och konflikt? När gör rörelsen att skorpan bryts av på mitten och ramlar ner i soppan som skvätter upp på din nytvättade blus? Jag vet inte. Men jag tror att jag har många liknande idéer om lite jobbiga fenomen som i grunden positiva, samtidigt som jag tycker att det är hemskt när jag själv måste möta det i mitt eget liv. Det är väl så, lätt att prata med andra om att det är bra med förändring, men så otroligt omöjligt svårt att själv förändra något.
Min förändringslängtan består just nu i att jag väntar på att mina nya glasögon ska bli klara. Samtidigt tänker jag på att det är så snyggt med page men förmodligen kommer jag inte att klippa mig. Ytliga ting som knappast kommer att skapa någon friktion över huvudtaget. Det är kanske en flykt från allt omkring som blir svårare och svårare att hantera, raketer som skjuts och barn som försvinner och allt sånt man helst inte vill tänka på men samtidigt måste.
Jag läser Jojo Moyes, jag läser Jon Fosse. Det kanske skapar lite friktion, i alla fall på insidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar