8,5 soltimmar i januari

Så många soltimmar lär det ha varit i Göteborg i januari och det känns. Vi hasar oss genom dagarna, barnen är så trötta att den ena får stanna hemma en dag från förskolan för han vill bara vila vila vila. Den andra klär ut sig till riddar-Spiderman och frågar för hundrade gången hur länge det är kvar tills hans kompis födelsedagskalas.

Två veckor, svarar jag. Tolv dagar, svarar jag. Nej, det är inte idag. Nej, han ska inte ha kalas inatt. 

Jag har börjat göra meditationsövningar när jag kommer till jobbet på morgonen, fem eller tio minuter bara. Ibland också på lunchen men då nickar jag nästan alltid till i den inte särskilt bekväma kontorsstolen från 90-talet. I stunden är det vad det är, varken mer eller mindre, men de dagar då jag inte hinner med så saknar jag dem. Mellanrummen. Dem jag alltid återkommer till på ett sätt eller annat. 

Jag lånar böcker om odling och beställer hem fröer, längtat så enormt efter balkongvår och att tassa runt och vattna efter att solen går ner. Två av mina grannar är gravida och två av mina nära vänner har precis fött barn. Det är som att man bara vill längta fram det nya nu men det går ju inte riktigt till på det viset.

Imorgon ska det bli sol, jag tror det när jag ser det, men om väderleksrapporten stämmer ska jag ta en promenad på lunchen och försöka få så mycket ljus som bara är möjligt.