torsdag 12 januari 2023

När man tror att det ljusnar

Det är ljusare, redan nu. Om det råkar vara uppehåll är det nästan ljust när jag cyklar från jobbet mot förskolehämtningen.

Eftersom det har gått lång tid sen jag skrev här regelbundet tänker jag att en kort uppdatering kan vara i sin ordning. Min vardag just nu består av:

- Lämningar och hämtningar, av olika anledningar drar jag hela det lasset just nu. Det går fint för det mesta.

- Jobb. Jobbar på och trivs och undrar ibland om det är okej att helt enkelt bara trivas? Jag inbillar mig att jag har lätt för att trivas men får också påminna mig om att jag inte trivdes i Umeå och att jag därför inte ska ta det som något självklart.

- Avslappningsövningar. Jag hade något av ett varningstecken efter julen då jag kände att allt höll på att bli lite för mycket, både på jobb- och hemmafronten. Så nu pratar jag med en terapeut ibland och försöker ge mig själv tid för vila. 

- Ommöblering. Barnen (som nu är 4,5 och snart 2,5) sover sen en dryg vecka tillbaka i samma rum vilket betyder att jag och Cyklisten har flyttat vår säng från vardagsrummet (vi sov där i drygt ett år för att barnen skulle kunna sova i varsitt rum) till sovrummet. Det känns stort!

- Vrål och sammanbrott. Minicyklisten är som sagt snart 2,5 år och har en riktigt fasansfull period just nu. ALLT är fel, allt ska vara tvärtemot, ingenting duger. Det går över, jag vet, men för tillfället är det stundvis dränerande. Försöker påminna mig om att det är jobbigast för honom...

Så ser min vardag ut just nu. 

Inga kommentarer:

Ett hopp till en vår

Det är som det brukar vara, månaderna segar sig fram tills de inte gör det, tills de tar ett skutt och barnet plötsligt frågar när är det so...