måndag 25 november 2019

Den gråaste månaden

Det är november, snart december och det är grått och mörkt och motigt. Även om jag längtar efter julen nu längtar jag nästan ännu mer efter tiden efteråt, med snön och ljuset och kylan i kinderna. 

Jag läser och läser och diskuterar, har hittat en grupp människor som jag gärna umgås med samtidigt som jag studerar, vi utbyter irritationer och texter och ses under både formella och informella former. Det är skönt. Ett sammanhang som ger naturliga sociala sammankomster, det har jag saknat. Jag har också börjat jobba lite, i en vikariepool för biblioteksassistenter. Hittills har jag bara jobbat ett pass, men har redan två till inbokade. Så ovant att byta från försäljartänk till bibliotekarietänk, men det kommer säkert småningom. 

Det går ju att vara social också när man har ett barn, det är en skön upptäckt. Efter att jag slutade amma nån gång i somras och O började på förskolan under hösten har det blivit lättare och lättare att göra saker på egen hand. Det behövs.

Som i morse innan vårt studiebesök på Hovrätten: sitta på ett nästan tomt café och plugga i lugn och ro i en timme. Magiskt!