Kvällsdoppet

Och så lyckades jag övertyga Cyklisten om att det var en bra idé att hämta Lillcyklisten med cykel och ta oss direkt till sjön, äta kalla köttbullar och pasta, och vara ute. 

"Mysigt! Båda, cykla tillsammans", sa Lillcyklisten när vi närmade oss. Han älskar verkligen att sitta i barnsitsen och jag älskar känslan av att vi åker på ett äventyr tillsammans, kommer ihåg att jag själv alltid tyckte om att åka bak på mina föräldrars cyklar. Det var mysigt. 

Sen, att få dra på simdräkten och gå ner i sjön. Kallt vatten, ja, men inte kallt på ett jobbigt sätt. Solen värmde och jag doppade mig. Vi åt middag på en sandig filt och sen doppade jag mig igen, med huvudet under ytan. 

Det är som att jag döper om mig själv från vinter-Nina till sommar-Nina. Det låter säkert töntigt, men det är så viktigt för mig, det där första doppet. Och andra, och tredje... jag tänker ibland på några av simturerna när jag var gravid och varm förra gången, den kokande sommaren 2018, och kan fortfarande glädjas åt dem.

Mammapeden

Äntligen, äntligen, äntligen känns det som vår. "Blad!" ropar Lillcyklisten glatt när jag cyklar till förskolan med honom i barnsitsen som vi äntligen fixade i veckan. För ovanlighetens skull blir han ledsen när jag lämnar honom på förskolegården, antagligen för att jag åker iväg med cykeln, den fantastiska, som han inte får följa med på. Men jag vet att det går över fort och en pedagog är snabb med att fånga in honom och jag vinkar när jag trampar tills jag inte ser honom längre.

Jag gör ärenden, skickar en pilatesboll på retur eftersom den stank petroleum och mjukgörare, hade inte ens tänkt på att det kunde vara så när jag beställde den. Kommer hem och äter lite yoghurt och ett par knäckebröd, läser den sista texten till datalabbet i eftermiddag. Hoppar på cykeln igen och rullar ner till cykelverkstan, lämnar in den för att nu komplettera den mammigaste detaljen på min nu mammifierade cykel: cykelkorgen. Hu. Ryser lite men inser samtidigt att det inte är rimligt att ha väskor och påsar hängandes på styret de närmaste åren. 

Termometern visar femton grader och hela den kommande veckan ska vara varm. Det som är kvar att göra mina två sista riktiga pluggveckor är över: ett datalabb, ett grupparbete och en presentation, en hemtenta. Sen är det bara C-uppsatsen kvar då innan det blir undantagssommarlov på riktigt.

Cykla bort det gråa

Igår var en riktig skitdag men den här dagen har varit betydligt bättre trots att det fortfarande är grått grått grått därute och trots att jag egentligen sov ganska dåligt. Men vi kom iväg på en liten cykeltur och det är ju alltid så skönt att komma hemifrån. Det blev bitvis lite skrikigt men vi var som tur inte så långt hemifrån, så den värsta krisen räddades genom skogsamning och en rask cykeltur hemåt. 

Vi har också lyckats få Lillcyklisten att tupplura tre gånger hittills idag med hjälp av diverse tips, det kanske bara är idag det funkar men det är ändå guld värt! Förutom det har jag ätit god lasagne från igår, druckit en öl, och yogat (inte i den ordningen).

En liten bit frihet

Den senaste veckan är det som om vädret varannan dag har varit strålande vackert och varannan dag grått och mörkt och knappt ljust alls. Tidigare i veckan när det var strålande sol och alldeles vindstilla tog vi en första cykeltur tillsammans med Lillcyklisten som satt fastspänd i en "babygunga" i en cykelkärra, han sov sig igenom den tre timmar långa turen. Ett mirakel! Jag fattar att det inte kommer att bli så varje gång, någon dag senare tog vi en tur till mataffären och då gallskrek han hela hemvägen. 

Men ändå: friheten i att cykla fort, ner för en backe, i vanlig takt utan gravidmatthet och en magen som är i vägen. Att inte skjuta vagnen framför sig och ha en begränsad räckvidd, utan att kunna testa olika vägar lite mer spontant. Jag behövde verkligen det. Hittills har jag knappt varit ifrån Lillcyklisten alls, inte så mycket för att jag inte skulle våga det, utan snarare för att det har känts enklast att låta bli. Men jag tror att det är viktigt att inte bara slentrianmässigt gå hela familjen på alla promenader (då jag ändå inte är bättre tröst än Cyklisten ifall han börjar gallskrika), utan att jag får ta i alla fall en halvtimme nån gång och bara vara. 

Sånt man tar för givet att man ska göra innan man får barn men som i verkligheten inte alls är lika självklart.

Livet på en kärra

Vi lever ju med ganska begränsade tillgångar just nu (föräldraledig plus arbetssökande) och borde kanske inte egentligen köpa en massa saker, idag har vi dock beställt en cykelkärra. 

Parentes - jag tänkte skriva "klickat hem" men tycker så illa om det uttrycket eftersom det dels låter som om det bara är att roffa åt sig av saker, saker, saker, dels för att det ger intrycket av att de föremål vi köper bara finns där ute och inte tillverkas av något/någon - slut på parentes.

Tillbaka till cykelkärran. Ja, den var jättedyr. Men så här tänker jag: vi har ingen bil och vi planerar inte att köpa en bil inom den närmaste framtiden. Cykeln är vårt förstahandsval när det gäller att transportera både oss själva och saker, vi cyklar både som semesterunderhållning och av nödvändighet. Just nu må vi ha väldigt låga inkomster men vi har också flyttat till en ny stad, och att då på grund av att vi har fått en bebis plötsligt vara tvungna att sluta cykla är lite som att skicka en Dementor som suger själen ur oss till vårt hem. Hence, livskvalitet och rörlighet och vi slipper hålla på och låna svärföräldrarnas bil så fort vi behöver uträtta något ärende eller vill åka på utflykt.

De flesta kärror där ute rekommenderas inte för små bebisar, men den här har ett spädbarnstillägg (lite som en hängmatta, men med betydligt mer säkerhetstänk) som tillverkaren själv inte avråder en för att använda med riktigt små bebisar, därför tänker vi  faktiskt börja använda den direkt. Vi tänker att vi är så pass vana cyklister att vi har gott omdöme och att vi kan göra realistiska riskbedömningar (plus att den som är minst klantig av oss, Cyklisten, kommer att dra det värdefulla lasset) att det kommer att gå finfint. Och jag tror att Lillcyklisten* kommer att må som en prins i sin mysiga koja!

*Funkar det?

Vitt och blött

Vinden viner där ute, det smattrar mot rutorna men marken är alldeles vit. Det är lätt att glömma att snön brukar dyka upp här först i januari/februari, precis när man har vant sig vid att det är en ganska torr vinter. Jag saknar snön, men den är mittemellanvarianten där det mest är snöblandat regn är jag inte så förtjust i. Tänker till och med att jag faktiskt inte orkar cykla till jobbet idag, kränga på och av blöta cykelkläder samtidigt som jag ska lära upp en ny vikarie, blöta kläder hängandes i hela lilla kontorsutrymmet. 

Jag läste någonstans att gårdagen var "årets deppigaste dag". Är det för att många är panka den här tiden på året, och att det fortfarande är många dagar tills lönen kommer? Plus mörkret, efter-julen-deppen osv. Ok, jag kan kanske förstå varför. Jag tycker mest att det känns som om jag nu försöker konservera all min energi, den lilla som finns kvar, och att jag är försiktig med att portionera ut den på saker som inte känns så viktiga. Typ cykla till jobbet i snöblandat regn.

Ännu ett år

Vardag 

I år har jag kommit in i sköna vardagsrutiner, det beror kanske delvis på mer humana arbetstider, men säkert också för att jag har trivts så bra på jobbet. Det känns på något sätt mer som att jag har ett "riktigt jobb", kanske för att jag jobbar inne i stan och ser mer av andra människor som också är mitt i sin vardag (till skillnad från semesterfamiljerna och businessmänniskorna som dominerade flygplatsen)?

En annan osexig vardagsgrej som flyter på: matlagning, veckoplanering och handlande av mat, strukturer som gör att jag slipper stå i mataffären klockan fem en tisdag med lågt blodsocker och försöka komma på vad vi ska äta.

Fest

Så många saker det har varit att fira i år! Två bröllop och två jämna födelsedagar, plus allt möjligt smått och gott där emellan. Vänner har förlovat sig och fått barn, och det händer så mycket att jag inte ens har hunnit träffa alla nya familjer ännu, så konstigt. Men också något att se fram emot under det kommande året.

Borta bra 

I år har det blivit ovanligt många resor, även om två av dem gick till Finland. Förutom Finland så var jag en sväng i Österrike i början av juni tillsammans med Cyklisten på en weekendresa med anledning av att han var där på jobb. I september var vi en vecka i norra Spanien, en resa som vi hade planerat ganska länge och som liksom var Cyklistens födelsedagspresent-/firande. På något sätt har jag på känn att det inte blir lika mycket resande i år, i alla fall inte utomlands. Jag har liksom inget emot att resor blir ett lite lyxigt inslag i livet, något att drömma om. Sen var vi också på en veckas cykeltur i norra Danmark, den resan började lite usligt med att vi båda var förkylda och sov dåligt och hade motvind, men slutade som tur på topp!

Men hemma bäst 

Eller? Jo, men faktiskt har jag varit väldigt mycket hemma. Känns som om jag blir mer och mer av en hemmagris, jag tycker om att pyssla runt här med ett och annat. Kanske träffa lite vänner på kvällen och dricka öl, men dagtid - så skönt att vara hemma. Det hänger säkert ihop med att jobba heltid och bo tillsammans med den man är ihop med. 

Besvikelsen

Vad hände med sommarvärmen? Det är sjukt tröttsamt att gnälla på vädret, men även om jag är glad och nöjd över sommarsemestern kan jag ändå inte låta bli att vara lite ledsen över att jag aldrig fick den där riktiga sommarkänslan. Faktiskt. Och det gjorde också att jag kände mig extra ledsen i augusti över att sommaren var över för den kom ju aldrig? Att jag knappt simmade alls i år känns också som ett nederlag.

Vad händer 2018?

Det är konstigt, för samtidigt som jag älskar att planera och skriva in saker i kalendern tycker jag att det är skönt att det kommande året inte är så värst planerat ännu. Det känns lite som om vad som helst skulle kunna hända. Det enda som är lite vagt planerat är att vi inte ska flänga runt så mycket i sommar utan försöka hålla oss uppe i norr, både på den svenska och den finländska sidan. Jag är dock väldigt nöjd över 2017, det kändes som ett år av balans och lugn och många roliga projekt!

Träningslistan

Träning för mig är: något jag inte mår bra av om jag tänker på det som just träning, men som är en livräddare om jag tänker på det som motion. Ett sätt att tömma tankarna och komma bort från min hjärna som ofta går på högvarv.

Min favoritträning: just nu att springa och cykla, yoga (men inte just nu), när jag var yngre att dansa och simma. Jag tycker fortfarande mycket om de båda sista motionsformerna också, men jag har insett att det inte funkar för mig just nu. Jag har helt släppt det här med att gå på pass eftersom det bara stressar mig, och har istället insett att jag mår så mycket bättre av att röra på mig utomhus i naturen. 

Det bästa med att träna: att det är supertråkigt och riktigt jobbigt först men att det ganska snabbt blir en vana och något som jag istället längtar efter. Att jag märker så tydligt att jag orkar bättre och mår bättre psykiskt om jag rör på mig.

Det sämsta med att träna: när det blir en prestation istället för motion, det har varit ett problem för mig tidigare. Inte för att mina prestationer någonsin skulle ha varit något att skryta om, utan snarare för att jag alltid har börjat tävla med mig själv och känt mig misslyckad när jag inte har varit lika bra/snabb/pigg som förra gången. Men, i något skede insåg jag att jag måste tänka om. Så nu tänker jag att allt jag motionerar betyder att jag är på plus i relation till att inte motionera alls, istället för att tänka att jag går på minus när jag väljer bort t.ex. ett joggingpass för att jag är trött. Ibland är man trött och då får man faktiskt vila. Och bara för att jag har en veckas paus pga olika orsaker (sjukdom, mycket jobb, resor...) betyder det inte att jag har slutat motionera.

En sport jag skulle vilja pröva: för att helt säga emot det jag säger här nedanför, så faktiskt någon typ av sport där man är två personer men ändå liksom motionerar individuellt, om ni förstår? Typ tennis eller badminton kanske? Alltså, individuella prestationer men tillsammans med någon annan.

En träningsform jag inte förstår: ogillar all typ av lagsport, det är inte alls min grej. Vill inte vara ett del av ett lag, nej tack. Själv är bästa dräng och så vidare. Japp.

Därför tränar jag/tränar jag inte: för att det är väldigt lätt just nu iom att vi har ett motionsspår rakt utanför huset, så enkelt är det. 

Mina träningsmål: fortsätta med springandet, är lite sugen på att försöka springa lite längre (OBS, definitivt inte marathon, haha), det längsta jag har sprungit nu är typ 8 km. Gillar väldigt mycket att yra runt på skogsstigar och sånt också, det gör att man inte tänker på hur långt man springer och det känns lite som att vara med i ett tv-spel, så mer sånt!

När den kom

Först smög sig våren på och man spejade och kollade och titta nu blir det grönare och koltrasten och den ljumma vinden och sen var det plötsligt sommar? Kan inte säga att jag hängde med direkt, men i lördags satt jag och Cyklisten på en kompis uteplats och pratade om livet och framtiden och drack nepalesisk snaps och det var faktiskt varmt och somrigt trots att mina ben blev huttriga under fleecefilten. 

I år har jag semester i fyra veckor, lite tidigare än jag brukar eftersom jag ska på två bröllop, en riktigt nära vän och ett syskon gifter sig, ett stort och ett litet bröllop, men båda så klart stora på sitt sätt. 

Det bästa med den kommande sommaren förutom detta? Det är det vanliga, att få vara ledig och oringbar, cykla runt med Cyklisten och vara ute i naturen, att inte kolla mailen, att få sova hur länge som helst (även om jag alltid vaknar typ sju...), att vara någon annanstans än hemma. Jo, kanske det sista är det bästa. Inte för att jag vantrivs hemma eller för att jag ska åka långt bort, men för att det är så otroligt skönt med ett avbrott från vardagen. Lunchlådor so long, säger jag bara.

Wien!

Donau

Cyklisten och värmeverket

Neubau, en kvart innan regnet hällde ner

 Det var alltså så att jag fick följa med en helg till Wien i samband med att Cyklisten redan var i Österrike med sitt jobb. Det var väldigt varmt, strax under 30 grader, så största delen av tiden tillbringade vi faktiskt i olika parker där det var skuggigt. Men vi hann så klart se oss omkring också! Eftersom det var en oplanerad resa yrade vi runt en del och hamnade på mindre mysiga ställen ibland, men det har också sin charm. Och tro det eller ej, men det var faktiskt skönt att inte ha planerat något! 

Topp 3 i Wien:

1. Neubau. Stadsdelen där vi bodde. Mysig, vacker och samtidigt lite... hipstrig? Eller snarare kanske ungdomlig? För det kändes inte alls bajsnödigt, snarare avslappnat och gemytligt med flera små krogar och matställen. 

2. En av rätterna i en superbillig vegetarisk femrättersmåltid vi bara ramlade över, ska se om jag minns ungefär: grillad broccoli med en slags mandelkräm (tänk typ majonnäs som smakar mandel) och... aah... någonting mer som jag tyvärr inte minns. Det var så otroligt gott i alla fall! 

3. Cykla längs med Donau. Så skönt, framför allt eftersom det var så varmt. Väldigt blandade vyer också, allt från vackra grönområden till halvsjaskiga hippa krogar, ett lustigt värmevärk (någon av oss var väldigt förtjusta i värmeverket, men det hade faktiskt en väldigt cool fasad, googla Hundertwasser och värmeverk), och mer flådiga restauranger. 

Fin stad, jag kan verkligen rekommendera att resa dit. Tyvärr hade vi otur med samtliga av våra (Airberlin-) flyg, de var alla försenade och på hemvägen blev vi tvungna att övernatta i Berlin eftersom vi missade vår anslutning. Efter att ha jobbat på flygplatsen vet jag att det hör till vanligheterna, men måste ändå säga att jag inte är jättesugen på att boka fler flyg med just Airberlin.  

Neubau

 

Det var året

Förra året blev det aldrig något årsinlägg, det var knappast någon som sörjde särskilt mycket men här kommer i alla fall en tillbakablick på detta år som ju på många sätt har varit riktigt skit på många sätt, inte på det privata planet då, men ni vet vad jag menar. 

Hem och hus

Året började med att jag och Cyklisten flyttade till vårt första gemensamma hem, en lägenhet uppe på en kulle där ingen annan tidigare hade bott och det var som att flyga när man såg ut från vardagsrumsfönstret och vi ser ljuset från Vinga! Vi hade inflyttningsfest och letade möbler, för flyttar man från en etta till en trea blir det aningen väl minimalistiskt med de möbler man har (även om vindsförrådet på något underligt sätt ändå är proppfullt). Nu har det gått ett år, och förutom att det är lite lyhört när man ska sova om kvällen så trivs jag så väldigt bra här.Ett alldeles ypperligt sätt att inleda året också, efter att ha stått i bostadskö i sex år.

Litteratur

I år har jag för första gången skrivit ner allt jag har läst! Här kommer topplistan:

1. Elena Ferrante - jag räknar in alla delarna i Neapelsviten här. Undrar hur många gånger jag har sagt "Ferrante" i år? Gissar på alldeles tillräckligt många.

2. Meg Wolitzer - egentligen borde hon vara på delad första plats med Ferrante för herredumilde vad jag tycker om denna författare! Vill inte ens läsa fler böcker av henne nu för jag vill inte att de ska ta slut. Läste fyra av hennes böcker och träffade henne på Bokmässan och blev ännu mer kär i henne. Vill nu bli hennes assistent/fru/dotter/bästa väninna.

Bokmässans bästa stund! 

 3. Jessica Knoll - The Luckiest Girl Alive - En otippad och oplanerad läsning som jag gillade så väldigt mycket! Kanske för att den tog mig på sängen snarare än att den var så fantastiskt välskriven, det var exakt rätt bok vid exakt rätt tillfälle. Inte en jättebra översättning så läs den på engelska om du kan.

4. Patti Smith - M Train. Som att läsa en kär väns brev, också rätt bok vid rätt tillfälle. Jag satt på balkongen under våren och läste den i solen och all den där tröttheten som föll över mig i början av året började sakta avdunsta.
 5. Lars Mytting - Simma med de drunknade - Kan vara en av de böcker jag har tipsat mest om på jobbet, också en sån där oväntad läsupplevelse som var mycket mer än jag hade förväntat mig. Inte en helt igenom perfekt roman, men en väldigt bra kombo av bra språk, mystiska omständigheter och snickeri (!).

I skrivande stund har jag läst 65 st böcker i år, ganska exakt hälften på engelska och hälften på svenska. Och jag kommer definitivt att fortsätta skriva upp vad jag läser, hur kan det komma sig att jag inte har gjort det tidigare?

Hälsa

Detta år har varit PMS:ens förlovade tidsålder. Herregud så jag har mått periodvis, värst var det i september då det kändes som om allt var i kris. Men sen tre månader tillbaka äter jag ett naturläkemedel mot PMS (och klimakteriebesvär, hehe) som finns på apoteket. Det kan vara placebo, mig spelar det ingen roll, men det har faktiskt blivit bättre. Jag känner självklart av det fortfarande men får inte den där avgrundsångesten, eller har i alla fall inte fått det sen jag började med naturläkemedlet. 

En väldigt skön grej är det här med att jag har börjat jogga. Jag hade inte trott att jag skulle kunna börja gilla det igen efter tonårens smalhetsjoggning som bara fick mig att må psykiskt dålig och besviken på mig själv för att jag inte orkade jogga fram till den där Candy-påsen som markerade en etapp på motionsstigen. Men nu, alltså vad hände? Jag joggar och orkar hur mycket som helst (dvs. ungefär fem kilometer) och tycker att det är roligt? Så jäkla skönt eftersom det är helt gratis och bara tar ca en halvtimme i anspråk.

Runt om

I maj reste jag till London med två vänner och det var så fint och välbehövt och vi hade strålande sol hela resan och parkerna var fulla av lunchande britter och det fick mig att sakna London ännu mer. Men det var det sannerligen värt. 

Det har också blivit en del Stockholmsresor och lär inte bli färre framöver eftersom det här också var året då min storasyster fick barn! En liten gullig plutt som det är så roligt att få lära känna. 

I somras var jag på cykeläventyr i Sverige och trampade totalt mer än 400 km (ja det är sant!) genom vackra landskap, uppför höga backar, med oplanerad slutdestination. Det är så roligt och lätt sätt att uppleva någonting nytt om man inte har något emot att cykla, man kan så klart göra detsamma med något fordon också. 

Vardag

Det här har varit ett något kämpigt år på jobbfronten, jag har haft en liten motivationssvacka och känt att jobbet inte riktigt har gett mig det jag har behövt i form av utmaningar och inspiration. Men sen, hux flux, dök det upp en chans för mig att börja jobba inne i stan i en annan butik istället för på flygplatsen (som ärligt talat efter fyra år hade börjat kännas lite för välbekant) och nu är jag officiellt förflyttad dit. Och nu känns det väldigt annorlunda. Jag ser fram emot att låsa upp lokalen och släppa in kunderna och det känns faktiskt som om jag har hamnat på helt rätt ställe. Dessutom: no more väckarklocka inställd på 03:15! Halleluja!

Vad hände sen?

Det får nog bli en annan lista, men om jag i korthet ska säga något om vad som väntar nästa år är det bland annat två bröllop, förhoppningsvis en massa tid att hänga med syster ysters lilla barn, roliga jobbutmaningar (snark så tråkigt det låter), förhoppningsvis en snabbt annalkande vår. Och allt detta ska jag göra genom mina nya glasögon som jag införskaffade under julhelgen.

Gott Nytt År!

Bestyr

Det gråaste grå vädret som har varit hittills i höst, kanske den första gråa höstdagen till och med. En sån dag då man inser hur vackert det har varit fram tills nu. Jag har haft en fixardag och en vilarhelg med ärenden fram och tillbaka, i bilen hit och dit, på cykeln av och till. Upp på vinden, ner igen, värma pizza från igår, upp igen. Sen när man har kommit hem några timmar senare, krypa upp i soffhörnet under en filt med en kopp kaffe, en chokladbit och en bok. 

För tillfället läser jag den sista delen i Anna Laestadius Larssons 1700-talstrilogi, Räfvhonan där det nu förvisso har blivit 1800-tal. Det är en bra trilogi, men i ärlighetens namn börjar jag tröttna lite. Får ändå ta pauser ibland för att googla alla dessa kungligheter, det är trots allt intressant med historiskt förankrade romaner, särskilt för mig som har så otroligt dålig koll på Sveriges historia om man ser till kungalängder och liknande. Ett osnarkigt sätt att lära sig om ett snarkigt ämne helt enkelt. 

Igår läste jag ut Geir Gullicksens Berättelse om ett äktenskap som var vacker och sorglig men inte alldeles avgrundssvart. Det är spännande det här med närhet och avstånd, hur man kan tro sig vara nära någon som i tanken befinner sig någon helt annanstans, eller som i Gullicksens bok, när flera års närhet plötsligt bara är borta. Intressant och vacker som sagt.

 

Vad jag också gjorde

Den första tältplatsen i det fria

En morgon hoppade vi på våra cyklar, jag och Cyklisten, och började trampa. Första stoppet var en överraskningsfest ungefär 60 km norr om Göteborg. Sen hade vi inga planer förutom att vi skulle norrut, eventuellt till Värmland, men eventuellt inte. Vi var borta i en vecka och sov i tält fem av sex nätter, och på campingar tre av sex nätter. Vi cyklade via Vänersborg, och genom delar av Dalsland. Det var kuperat. Det var kuperat! Så kuperat att man vissa dagar aldrig cyklade på plan mark, efter varje nerförsbacke väntade en uppförsbacke. 

Eftersom det är trist att cykla på stora riksvägar med tung trafik valde vi mindre vägar, snirkliga vägar som ofta var grusvägar. Det är mycket roligare, men också ibland mycket tyngre. Att cykla uppför en brant backe med packning på cykeln på en grusväg är inte riktigt samma sak som att cykla uppför utan packning på en asfalterad väg. Men det gick bra. Det var till och med jättekul. 

Uppe på Fryksdalshöjden efter en lång uppförsbacke som aldrig ville ta slut. Det var inte Mount Everest direkt men ändå mer än 200 m över havet.

Det finns nånting så tillfredsställande med att ha med sig en begränsad packning. Man har inga vardagsval man behöver göra. Man klär på sig en av två t-skjortor man har med sig eftersom den andra sannolikt är smutsig. Man stannar där det finns mat längs vägen, det spelar ingen roll hur det ser ut eller hur maten smakar för man är ändå så hungrig att allt är gott.

Samtidigt, sen när vi var hemma igen. Så ofattbart skönt det var att sova i en SÄNG! Så mjukt! Så behagligt för höfterna! Men jag gör gärna om det igen, kanske inte exakt samma väg då, men en liknande resa. Det blir som ett beroende, att trampa sig fram genom olika landskap, att hoppa till av ormar som ringlar sig i gräset när man hukar sig bakom buskar för att kissa, att känna doften av hallon som har värmts upp av solen (det doftar som hallonsylt!). Det konstiga är också att jag som så gärna lyssnar på prat och poddar och liknande när jag vardagscyklar inte har några problem med att ha det tyst i öronen. Vad jag tänker på, undrade någon. Jag vet faktiskt inte. Men det känns som om hjärnan får vila och liksom hitta hem till sig själv igen.

Sommarlistan

Idag börjar min favoritmånad, det känns nästan lite magiskt. Hela perioden från juli till slutet av september är som en fristad i livet på något sätt. Och vad passar väl bättre på den riktiga sommarens första dag än en sommarlista? Saxad av Hanna.

Vad ska du göra i sommar?

Jag ska ta det lugnt. Det finns vissa ramar för sommaren, men inuti de ramarna är det än så länge väldigt oplanerat, det känns så välbehövt.

Ska du åka någonstans?

Ja! Först till det obligatoriska, Umeå och Jakobstad, sen någon annanstans, men vet inte riktigt vart. Kanske Danmark eller kanske Tyskland. Googling pågår.

Hur länge ska du vara ledig?

Nästan fem veckor (minus någon enstaka dag)! Megalänge med andra ord!

Vad vill du verkligen hinna med?

Jag hoppas att jag hinner vara ordentligt i sommarparadiset där hemma, att det inte blir så mycket flängande hit och dit, till stan och tillbaka, utan att det blir många långa kvällar på verandan, nattliga promenader, och lugna stunder. 

Vad tror du egentligen att du kommer att göra?

Hehe, jag misstänker att det kommer att bli lite flängigt i alla fall, det är ju så många jag vill träffa! Plus att Cyklisten är av en mer rastlös natur än mig, och ibland behöver släppas ut på grönbete för att inte bli helt nipprig. Jag kanske får sitta kvar under korkeken ändå...

Vad ser du mest fram emot?

Att få vara ute i naturen med Cyklisten och hitta på äventyr. Att cykla på sommaren är det bästa som finns.

Vad kan gå fel?

Jag har en tendens att ha väldigt höga förväntningar på allt vilket ibland sätter käppar i hjulet för mig, men jag hoppas verkligen att avsaknaden av planer ska göra det lättare att carpa skiten ur sommaren.

Vem kommer du vara mest med?

Cyklisten

Vad kommer du att lägga mest pengar på?

Utrustning av olika slag till vår planerade cykelutfärd, jisses vad mycket pengar sånt kostar. Jag försöker dock trösta mig med att det är föremål jag kan använda hela livet...

Vad kommer du att köpa inför sommaren?

Ja det var det här med friluftsgrejor, hittills har jag bland annat köpt en uppblåsbar kudde, en superkompakt resehandduk och en regntät jacka. Glammigt!

Kommer du att använda det?

Yes sir!

Kommer du att bli brun?

Det brukar jag bli, i ansiktet i alla fall. Fast knappast så brun som jag var sommaren 2013 då det var så varmt om ni minns? Inte för att jag bryr mig om att sola, men det är ändå rätt trevligt med lite solbränna och framför allt, solblekt hår!

Vad vill du säga till ditt sommar-jag?

Gör det du känner för! Och typ avinstallera Instagram under sommaren och undvik sociala medier...

Vad kommer du att äta?

Alldeles för mycket kött och kaffebröd misstänker jag... jag äter för det mesta vegetariskt, men när man hälsar på släkt och dylikt ska det ju oftast grillas en rejäl biff och sen ska man fika och äta sjuttiosjutusen sorters kakor och glass. Stånk. Och ja, det går hemskt bra att ta till sig denna information om man råkar vara släkt med mig och läser det här.

Vad kommer du att dricka?

Jag blev lite ciderfrälst när jag var i London i maj, alltså sådan där riktigt torr och inte så söt cider. Så det blir säkert några glas av det. Morgonkaffe i sommarparadiset. 

Vad kommer du att läsa?

Åh, min sommarhög är helt fenomenal i år! Tjuvstartade igår med att börja på Meg Wolitzers The Ten-Year Nap och kommer antagligen att läsa ut den innan semestern börjar, men sen väntar en härlig hög. Det gäller bara att välja vilka böcker som ska med vart... 

 
Vad kommer att göra den här sommaren extra bra?

Att den är så lång! Och att jag ska gå på Way Out West alla tre dagar.

Vad kommer du att ha på dig?

Förhoppningsvis inte så mycket, haha. Alltså jag tänkte inte bli naturalist, men jag hoppas att jag kan gå barfota hela tiden och kanske ha på mig nån t-shirt och ett par shorts och inte så mycket mer än det. Fast som vädret ser ut nu lär det bli mest regnkläder och långbyxor. Jag kommer hursomhelst att se cool ut som vanligt.

Hur kommer du att göra dig illa?

På något oväntat sätt, så brukar det vara. En sommar fick jag en muskelbristning i låret efter att ha spelat fyra mål, en annan sommar råkade jag kliva på en liten bit stekhet kol som någon hade lämnat efter sig på en klippa. To be continued...

Vad oroar du dig för?

Just nu inte för nånting faktiskt. Det är klart att jag vill att vädret ska vara vackert, men när man har mycket för sig (typ cyklar och sånt) gör det inte riktigt lika mycket om det inte är varmt. 

Vad kommer att bli extra speciellt i år?

Att två väldigt nära personer till mig ska få barn! Den ena är min kära vän Jessi, den andra vet jag inte om hen vill att jag skriver ut det här men låt oss säga att jag kommer att vara betydligt närmare släkt med en av dessa sommarbejbisar.

Hur kommer du att minnas din sommar sen i september?

Förhoppningsvis så här: