måndag 31 december 2012

Vad jag gjorde en jul och hemma hos mormor

Så var jag alltså tillbaka i Göteborg efter något av en blixtvisit i Jakobstad, tre dagar blev det. Men även om det förstås hade varit skönt att stanna ett par dagar till kändes det konstigt nog inte alls för kort. Det fånigaste var kanske att jag och syster yster den äldre åkte om varandra (fast våra respektive tåg var i Tammerfors ungefär samtidigt), som tur åker jag upp till Stockholm och hälsar på henne nästa helg. Men med tre syskon blir det definitivt allt svårare att befinna sig på samma ställe samtidigt. 

Det blev mest bilder av vänner som kanske inte vill att jag hänger ut deras vackra nunor här, men lite bilder ska ni ändå få se. De flesta är dock från min mormors lägenhet som är så fin att jag blir tokig. 


En titt på pappas inköpslista gjorde det klart för mig att jag faktiskt var hemma hos familjen Othman. Och alla ni som tror att mina fantastiska (!) ordskämt härstammar från min flytt till Göteborg, tji fick ni.* 


Det blev en extrajulafton bara för mig. Väldigt lyxigt och förstås jättegod mat. Mycket mat blev det överhuvudtaget, mat och kaffe. 


När vi firade min mormors 85-årsdag passade jag på att smyga runt med min kamera litegrann. För mormors lägenhet är full av fina prylar och är så härlig med sin 50-talsinredning. I hallen hänger bland annat en fin gammal kulram nedanför en akvarell som jag tror att min moster har målat. I bakgrunden skymtar ni pianot där mitt lilla fadderbarn för ett par dagar sedan satt och spelade piano med hjälp av en knackkorv. Vi är en kreativ släkt. 


På pianot står förresten några muntra spelmän och underhåller gästerna. 



Man behöver inte vara särskilt intelligent för att inse att min mormor älskar klassisk musik. Här är ett litet bord som pryds av några kända kompositörer. 


Ve och fasa, jag hittade till och med mig själv i ett rum. Så här liten och stel såg jag ut när jag just hade börjat sjuan. Med ett inte så naturligt leende poserar jag här med syster yster den äldre. Vill ni se hur hon såg ut när hon gick i nian får ni be henne om att starta en egen blogg. 


Man önskar allt att man hade varit lika vacker som min mormor då hon gifte sig. Ett alldeles underbart fotografi. Och bredvid i de små ramarna hänger bilder av hennes fyra barn. 

En väldigt avkopplande jul med andra ord. Konstigt att det ibland känns som om man faktiskt hinner träffa alla man vill när man bara har tre dagar på sig medan tre veckor andra gånger kan kännas som alldeles för kort. 

Vad mer? Nyårsafton? Ja just ja, det var idag det. Nyårsafton är i mitt tycke årets lamaste högtid, men ikväll ska jag faktiskt gå ut och äta med några vänner och det ska bli superskönt. Det är alltid trevligt att laga middag tillsammans, men när man precis har kommit hem från ett jullov och har sjuttio maskiner att tvätta är det också himla skönt att inte dessutom behöva fundera på vad man ska handla. Gott Nytt År då, antar jag. 

*Pappa kallas alltså för Otis, här skulle han påminna sig om att köpa maizenamjöl.

söndag 30 december 2012

Hejm

Ja alltså jag bodde inte i en lada, men herkkas i världen vad fint det var där hemma.

lördag 29 december 2012

Året som gått

Låt mig presentera: året som gått i ett lite småtaskigt bildcollage, eller, 2012 - en pjäs i fem akter där jag ibland talar om mig själv i tredje person.

Akt 1 - I vilken Nina skriver doktorandansökan, söker jobb, och flyttar


Här hände det alltså rätt så mycket. Jag började försiktigt lägga ut lite krokar här och var, bland annat på mitt favoritcafé där jag satt typ varannan helg och skrev recensioner och pratade strunt med folk. Samtidigt skrev jag ihop en doktorandansökan, eller "skrev ihop", det var mycket blod, svett och tårar inblandat, fast det också var roligt. Och så flyttade jag äntligen ut från min deprimerande lilla studentetta. 

Akt 2: I vilken Nina väntar, väntar, väntar samt börjar jobba på café och blir kompis med en hund


Det blev alltså ännu mera häng på favoritcaféet fast bakom disken. Sen var jag också dagmatte åt mina vänners pudel Folke, otroligt bra att tvingas ut och promenera när man går och väntar på besked om doktorandtjänst. Fy vilken väntan det var, sånt kan verkligen bryta ner en. Eller, för att tala klarspråk: det bröt nog ner mig ganska rejält. Det där mittemellantillståndet är inte att leka med. 

Akt 3: I vilken Nina skriver magisteruppsats och inte låtsas som om någonting har hänt


Det blir lite tomt i huvudet när jag försöker komma på vad jag gjorde den här perioden, typ i maj-juni, men jag inser att det är för att jag skrev magisteruppsats i vetenskapsteori vilket faktiskt var riktigt kul. Men det var också ett sätt för mig att tvinga undan alla tankar på framtiden eftersom jag inte fick doktorandtjänsten och, även om jag inte hade räknat med att få den, inte hade någon plan B. Jag tror att det är för att jag inte är särskilt förtjust i att planera framåt. Jag gillar att vänta att se vad som händer. I alla fall i teorin. 

Akt 4: I vilken Nina dricker öl


I juli var jag i Finland i nästan en månad, det var så välbehövt på alla sätt. Framför allt blev det mycket häng med de bästa vännerna hemifrån som jag saknade något alldeles fruktansvärt under våren. Så ja, uteterasser, bakgårdar, stränder. Med en öl i den ena handen och en vän i den andra. Det var en fin månad.

Akt 5: Kraschlandningen och vännerna


På bilderna ser ni inte någon kraschlanding, framför allt för att det inte direkt är något att ta bilder av. Men när jag återvände till Göteborg efter att ha varit sommar-Nina i Jakobstad var jag plötsligt liksom ingen alls. Inga pengar, inget jobb, inga planer. Det jag hade och det som gjorde att jag ändå hittade någonslags riktning var mina vänner. Vännerna hemma som man alltid kan maila om de mest märkliga saker, de nya vännerna som man nästan liksom dejtar och hoppas få lära känna bättre, studiekompisarna, syskonen. 

Det var den här tiden jag började leta jobb på riktigt och trots att perioden augusti till september nu låter väldigt kort kändes den jäkligt seg när jag var mitt uppe i den. Fast när jag hade kraschlandat gick det faktiskt ganska bra att börja bygga upp allt igen. För då var det något konkret, ett påtagligt problem som måste lösas. En mellanperiod som trots allt hade sina konturer även om de ibland utgjordes av arbetsförmedlingens lokaler. Och sen, på något mirakulöst sätt, så löste det sig. Bara så där.

Nu är jag mest glad. Kanske inte så hysteriskt glad som på bilden här nedanför, men nästan. Och jag tror att 2013 kommer att bli ett mycket mer balanserat år än 2012. 

Hej hej

måndag 24 december 2012

En ännu godare jul

God Jul Nina önskar Nina

Ja, man får ge julklappar åt sig själv. Man får också slå in dem och skriva små kort åt sig själv, i alla fall om man firar julafton någon annanstans än hemma och utan sin familj. Fast nu överdriver jag dramatiken här. För mig känns det faktiskt som om julafton är på onsdag då jag åker hem, så ni behöver inte tycka synd om mig. 

Min julklapp till mig: ett halsband med ett par pyttesmå glasögon!
En annan julklapp till er, till mig och till många andra kan man ge genom att klicka på någon av länkarna här nedanför. Det finns många bra organisationer där ute men en som ligger mig extra varmt om hjärtat i Sverige är Ung Cancer, en ideell organisation baserad i Göteborg för unga vuxna cancerdrabbade. Organisationen fungerar framför allt som ett nätverk för unga människor med cancer, de ordnar diskussionstillfällen, stödgrupper och anhörigträffar. Eftersom det saknas en liknande organisation i Finland kan ni andra som har lust att ge bort en slant eller en gåva istället klicka på länken till Unicef. Men det går också att beställa saker från Ung Cancers webshop om man bor utanför Sverige.

Själv har jag bland annat beställt tygkassen "Det är okej att känna" som kostar 50 kr. Skitsnygg, praktisk och för ett gott ändamål. Jag kan också rekommendera "Fuck Cancer"-armbanden som kostar 100 kr och som tillverkas av frivilliga, flera av mina vänner och bekanta har exempelvis varit med och trätt armband. 


Hurra för bra organisationer som gör det så lätt för oss att bidra och God Jul!

onsdag 19 december 2012

Snart ledig

Det är mycket nu, men på ett bra sätt. Full rulle på jobbet med extra stora leveranser och massor med folk som vill ha boktips. Men alla är så glada och förväntansfulla att det bara är kul. Får se vad jag säger när julen är över, jobbar alltså både på julafton och på juldagen, men just nu ser jag faktiskt ganska mycket fram emot att jobba då. Kanske också för att jag har lite ledigt nu i veckan och i (ganska) lugn och ro hinner med julbestyr och julluncher och sånt. Det senare hann jag exempelvis med idag, en sopp- och pralinlunch med Hanna. Observera att jag har matchat min pralin med min blus. Väldigt viktigt med sånt. 

Saffran och blodapelsin. Alldeles för gott.
Så här glad blir man när man vet att man snart har julledigt!

tisdag 18 december 2012

Lyss lyss!

För ett par veckor sedan såg jag och L dokumentären Searching for Sugar Man som är gjord av den svenska regissören Malik Bendjelloul (och ja, om ni känner igen hans namn var det han som spelade Philip i"Ebba och Didrik"). Dokumentären handlar om Sixto Rodriguez, en musiker som på 1970-talet förutspåddes bli en stor succé men sedan blev helt bortglömd. Även om han aldrig blev känd i USA lyckades hans musik på något märkligt sätt hitta sin väg till Sydafrika där den blev ett viktigt stöd i motståndskampen mot Apartheid. 

Searching for Sugar Man. Vacker film, vacker musik.

Fast, allt det här är liksom information. Det mest spännande med detta är dels Sixto Rodriguez som person, dels musiken. För det är så bra. Så fina texter. Jag tycker att ni ska ta en paus i julklappsstressen och lyssna på "Cause" som börjar med några rader som tyvärr är alldeles för aktuella för väldigt många människor i Västsverige just nu:

Cause I lost my job, two weeks before Christmas...


lördag 15 december 2012

Julrens

Rensning, rensning. Av badkarsavlopp (ja, det där jobbiga som finns bakom den jäkla plåten som smäller och smäller tills den lossnar), av hårdskiva. En nyårsritual kanske, jag vet inte. Vad jag vet är att det är väldigt julmysigt hemma hos mig just nu och att jag ikväll får besök av en kär vän från USA som jag inte har träffat sen jag bodde i London. Första gången vi pratade med varandra diskuterade vi Tolkien i tre timmar. Nästan alla andra gånger vi sågs bakade vi pizzaNi förstår att detta är ett besök värt att se fram emot.

Nu ska jag bara försöka kurera min migrän, misstänker att det inte var särskilt fiffigt att vara vaken i över 20 timmar i sträck igår efter mitt morgonpass / The Hobbit på bio / "På spåret" hemma hos Hanna. Nåväl. Migrän i julmysig lägenhet är faktiskt helt okej än så länge.

Hemma hos mig är det så juligt att man nästan storknar.

måndag 10 december 2012

Sjuklighetspyssel och besök

Jag snyter mig varannan minut, ser på Downton Abbey och julpysslar. En lillasyster kom och for, det ordnade sig med flyget sist och slutligen (en avbokning och en ombokning). Det gick lite dåligt på fotofronten men den här bilden lyckades vi ändå ta medan vi spelade Carcassonne och tryckte i oss pepparkakor. 

Två systrar bryter en pepparkaka. Gulligt eller cheesy? Välj själva.
Det är inte roligt att vara sjuk men jag måste ändå säga att det är en enorm skillnad att kunna ringa och anmäla sig sjuk och veta att det faktiskt ordnar sig. Att det är vettigt att vara hemma och vila upp sig (och det är det ju, det har jag alltid tyckt) och att man inte ska jobba när man är förkyld och har feber. I jämförelse med att studera och vara sjuk är skillnaden enorm. För när jag studerade och var sjuk kunde jag inte ringa och sjukanmäla mig. Samtidigt hade jag oftast tid att vara sjuk eftersom jag hade väldigt flexibla veckor. Men jag hade också alltid svårt att vila upp mig med gott samvete. För det fanns alltid nånting jag borde läsa eller skriva.

Nåväl. Idag har jag vilat och det ska jag göra imorgon också. Pysslet, you ask me? Så här blev det bland annat. Inget att hänga i julgranen kanske - eller vänta, kanske ändå - men helt okej med tanke på att jag bara använde mig av tråd, pärlor och gamla tidningar. Bilden är uslig, jag vet. Det ser i alla fall mycket finare ut i verkligheten.

En röd, en gyllene och en grön stjärna hänger nu i dörren till vardagsrummet.

onsdag 5 december 2012

Flygfan

Sitter i detta nu och håller tummarna för att syster yster den yngre ska hitta en "alternativ resväg" till Göteborg eftersom hennes flyg har blivit inställt på grund av kaoset (!) på Arlanda. Det är inte allt för roligt. När man bara har träffat de allra flesta från sin familj live senast för ett halvår sen kan ett inställt flyg ge en ordentligt med magknip. 

Usch och fy. Vi Othmän har inte så bra tur när det gäller resor. 

söndag 2 december 2012

It's all happening

Ja men excuuuse me för att jag är lite trög på bloggfronten just nu men jag har faktiskt varit upptagen med detta:


Jag har ätit frukost med Hanna och Ylva
Jag har läst i min loppisfyndade tidning om hur Läderlappen försöker få Stålmannen
att stöta på "Babs", den söta glada lilla rödhåringen som egentligen --SPOILERVARNING--
är Läderlappsflickan!
Jag har glott på mitt extravaganta julpynt och firat lillajul.
Och nu, när jag kanske skulle komma att ha tid att blogga lite mer så kommer jag att jobba flera morgonpass på rad samtidigt som jag väntar på min favoritlillasyster (okej, jag har bara en) som kommer hit i slutet av nästa vecka. Whoopdedoo, whoopdedoo.

Syster yngre och syster äldre, senast vi sågs var i juli. Herkkas i världen.