tisdag 28 maj 2013

Snart så

Tänker på hattar och sandaler och skavsår och sånt, gräver fram kläder ur skåpet, tvättar, tänker. För snart ska jag åka iväg på resa till en plats där det finns massor med sol (hoppas jag), grottsystem (ja!) och ledighet. Och vänner. Som jag inte har träffat sen i julas. Senast vi reste tillsammans var 2005, vi skulle ta studenten och var så fult klädda att det inte går att se på bilderna från den resan utan att vrida sig av skratt.

Annat? Jag läste precis ut Okänt offer av Tana French. Den var väldigt bra. 

Det är huvudvärksväder i Göteborg idag, känns som om mitt huvud var instoppat i en tunna. Fuktigt och tryckande, nästan Londonväder. Två dagar jobb kvar, sen har jag en veckas minisemester. Det ni.  

torsdag 23 maj 2013

Dygnsrytm

Bla bla bla, jobbar morgonpass, bla bla, konstig dygnsrytm, bla bla hinner inte blogga, bla bla. Ni fattar. Här får ni en tapir som ni kan skicka era klagomål till.

Fast egentligen är det tapiren som ska klaga, för den är utrotningshotad.

måndag 20 maj 2013

Tunnisar

Lotta kan inte bygga något hus för hon har inga tegelstenar. Men när hon letade stenar hittade hon istället flera tunnisar, böcker med färre än hundra sidor. Visa dina, så visar jag mina, skrev hon. Så får det bli.

Måste erkänna att tunnisarna inte är lika vanliga i min hylla som tegelstenarna, men några hittade jag i alla fall. Och sen är alla inte direkt under hundra sidor, men i alla fall under 150 och så tunna att de riskerar försvinna obemärkt bland tegelstenarna.

Först, de som jag har läst.


1. Sjóns The Blue Fox. En julklapp som jag fick av min isländska låtsassyster Elín för två år sedan. En mystisk och sagolik berättelse om jakten på en blåräv. Poetiskt språk, karga landskap. Väldigt isländskt, helt enkelt. 112 sidor. 

2. Clarice Lispectors The Hour of the Star. "I shall miss myself so much when I die", säger huvudpersonen Macabéa. Clarice Lispector är en av mina nyfunna favoriter som jag än så länge sparar på som en karamell, jag har största delen av hennes författarskap kvar och det är underbart. Den här lilla romanen gavs ut efter Lispectors död, och handlar om en materiellt sett fattig och sjuk kvinna som håller på att dö men som trots det känner sig fri och tillfreds. 86 sidor.

3. Françoise Sagans Bonjour Tristesse. Den tjockaste av mina tunnisar, en klassiker och bokcirkelbok som jag har skrivit lite mera om här. 134 sidor.

Sedan, till två tunnisar jag inte har läst men som likväl står i min hylla.


1. Marguerite Duras Älskaren. Jag har av någon anledning fastnat på sid 69. Inte för att jag inte tycker om den, men jag hade förväntat mig att jag skulle älska Duras språk och när jag sen inte gjorde det gick luften liksom ur mig lite. Men, så fort jag har läst ut Italo Calvinos Invisible Cities som för närvarande är min toabok (en stad per besök, passar alldeles utmärkt), ska Duras få ta hans plats. 110 sidor.

2. Adolfo Bioy Casares The Invention of Morel. Det är lite av en skam att jag inte har läst ut den här boken ännu eftersom jag köpte den redan våren 2009. En mystisk sci-fi-historia om en man som befinner sig på en ö som plötsligt invaderas av turister. Mannen försöker bli av med människorna men upptäcker att de inte kan se honom. Jag har fastnat på sid 54, vet inte varför eftersom jag har tyckt så mycket om det jag har läst hittills. 103 sidor.

Så Lotta, nu är det din tur!

fredag 17 maj 2013

Det var en dag det var en lista

Fredag är listdag. Gammalt djungelordspråk. Jessi uppmanade, Linn skrev originalet.

Just nu tänker jag dricka upp mitt kaffe i lugn och ro.
När jag vaknar på morgonen vill jag inte stressa. Därför går jag upp mycket tidigare än jag egentligen hade behövt. 
Min mobiltelefon är liten, gammal, och ointressant.
Imorgon ska jag träffa någon jag aldrig har träffat förut.
Ikväll ska jag jobba. 
När jag bakar är jag ganska harmonisk.
Sist jag grät var väldigt längesen.
Kärlek vänder upp och ner på allt, på det allra bästa sättet.
I somras var jag pank, arbetslös och panikslagen.
Jag pratar oavbrutet, förutom när jag har lågt blodsocker.
Jag lyssnar på P3 varje dag när jag åker till och från jobbet. 
Jag är sämst på att hålla ordning i min lägenhet.
Jag är bäst på att hitta på dåliga ordskämt. Även om Jessi hotar att konkurrera ut mig allt som oftast.
Den bästa känslan är att befinna sig på den där punkten strax innan man når något man har sett fram emot riktigt, riktigt mycket.
Jag är rädd för slukhål. Seriously
När jag lagar mat tänker jag väldigt sällan på att jag borde äta lite av varje (typ protein, fiber osv.), men det brukar oftast bli gott.
Jag brukar få komplimanger för att jag är snabbtänkt och praktiskt lagd.
Jag glömmer att boka tvättid väldigt ofta. Då blir jag tvungen att köpa nya strumpor istället.
Jag vill ha en förstahandskontrakt på en etta i Göteborg. Någon som har en på lut?


Bonusbild på min stilförebild.

onsdag 15 maj 2013

Snart kan vi bygga en mur tillsammans

Jag blev alltså taggad i tegelstensutmaningen av Bokbabbel häromdagen, och snabbläsare som jag är kan jag genast säga att jag älskar tegelstenar. Challenge accepted!

Utmaningen går ut på att: 
1. Visa upp de fem tjockaste böckerna som står i hyllan som du har läst
2. Visa upp de två tjockaste böckerna som står i hyllan som du inte har läst


Det händer sällan att jag fastnar i en tegelsten, mycket oftare är det så att jag fastnar i tunnisar som nu senast Marguerite Duras Älskaren. En tjock bok går snabbt att läsa. Eller va? Jo, men så känns det. Fast det handlar kanske mer om sinnesstämningen, att en riktigt bra tjock bok inte lämnar mig ens då jag lägger boken åt sidan, det är som att leva i ett parallellt universum. Kanske har folk som inte läser i racerfart det så hela tiden, om det är så kan jag bara säga att jag blir grön av avund. För att läsa snabbt har sina fördelar, men en väldig nackdel är att böckerna tar slut alldeles för fort. När jag gick i gymnasiet drömde jag om en bok som aldrig tog slut, som saknade omslag och liksom gick i en cirkel. Så att man bara kunde läsa och läsa. Det närmaste jag har kommit en sån bok (i alla fall på idéplanet) är Italo Calvinos Om en vinternatt en resande, det är nog därför det är en av mina favoritböcker. Nåväl. Nog svamlat. 

Här är mitt tegelstenstorn.


1. John Irvings Sista natten i Twisted River. Gillade inte. Det jag mest uppskattade var skildringarna av matlagning, jag lärde mig exempelvis att pizzadeg blir godare om man lägger i lite honung samt låter den jäsa två gånger. 602 sidor.

2. Ingrid Betancourts Innan tystnaden har sitt slut. En helt fantastisk självbiografisk historia som handlar om kidnappningen av den fransk-colombianska presidentkandidaten Ingrid Betacourt. Underbart hemsk, jag drömde i flera nätter i rad att jag blev jagad i djungeln. Här hittar ni en recension. 616 sidor.

3. Justin Cronins The Passage. Det här var faktiskt en tegelsten jag nästan kom av mig i, men inte förrän i slutet. Jag gillade verkligen upptakten med de medicinska experimenten som gick snett, men i något skede kändes det som om Cronin schabblade bort gestaltningen och det blev ett väldigt så-hände-det-och-sen-hände-det-ande. Jag kommer knappast att läsa uppföljaren The Twelve. 956 sidor

4. Iain Sinclairs London. City of Disappearances. Åh vad jag blir Londonina Londonostalgisk av den här boken, jag såg den i en bokhandel några månader innan jag visste att jag skulle flytta till London, sen tror jag att jag köpte den i Helsingfors. Läste lite innan jag reste och släpade sen med mig boken till staden i fråga. Sinclairs bok är en märklig kavalkad av artiklar, essäer, anekdoter, poesi... you name it. Den beter sig märkligt, det är som att gå omkring i en labyrint, och boken är uppdelad i underkapitel med namn som "Bibliomania", "Secret Histories", "Northern Lines" och "Objects of Obscure Desire". Det är också en antologi. Märklig, mystisk och som att gå vilse i en stad. 636 sidor.

5. Robert Bolaños 2666. Ifall det inte hade varit mitt jobb tror jag inte att jag skulle ha läst denna tjockis även om den bjöd på en annorlunda och bra läsupplevelse. Det kändes liksom att den inte var helt avrundad och genombearbetad, det var lite svårt att hålla koll på vad den röda tråden var (och som ni ser angående boken ovan har jag i övrigt inga problem med svårdefinierbara böcker). Jag tyckte om den, men hade lite svårt att säga varför

Bubblare: Julia Orringers 651-sidiga Den osynliga bron, samt två tegelstenar som står hemma hos mina föräldrar: 771-sidiga Jonathan Strange & Mr. Norrell, (Ja, Jessi och Helena, jag har faktiskt läst den! Fast det är en farlig bok, när jag låg på rygg i sängen och läste den slank boken ur mitt grepp och gav mig en rejäl smäll i ögonbrynet. Nördskada ftw!) och Lars Noréns 2700-sidiga (!) En dramatikers dagbok.

Så till de olästa tegelstenarna. De som känner mig vet att jag till skillnad från många andra i bokbloggosfären för en synnerligen restriktiv inköpspolicy när det gäller böcker. Jag gillar inte att det står böcker i min hylla som jag inte har läst, och det handlar inte om att jag skulle ha behov av att säga att jag har läst allt i hyllan utan att jag tycker så mycket om att ha ett slags känselminne för varje bok när jag sveper med blicken över bokryggarna. Så det händer att nya bekantskaper blir väldigt förvånade över min magra boksamling. Sen står i och för sig över hälften av mina böcker fortfarande i mitt flickrum i Jakobstad, men det är en annan historia. Med detta sagt är det alltså inte så förvånande att mina två olästa tegelstenar båda är böcker jag har fått i present.


1. Mo Yans Ximen Nao och hans sju liv. En julklapp av mamma, bra present, kan inte säga annat. Men jag råkade försöka läsa Mo Yans Det röda fältet strax efter jul och gillade den inte alls, så nu känner jag mig ganska kluven till att läsa i Ximen Nao. Vi får se. Blir som sagt lite orolig i kroppen av olästa böcker. 634 sidor.

2. Gläntas Omkopplingar: Avskrifter, Listor, Dokument, Arkiv (red. Cecilia Grönberg och Jonas J Magnusson). En gåva jag fick av min handledare när jag hade skrivit färdig min gradu (masteruppsats). Eeeeh, tack. Kunde vara ett mordvapen eftersom den säkert väger minst tre kilo. Extremt experimentell bok som innehåller allt från listor, fotografier, artiklar, montage, collage... you name it. För pretentiöst till och med för mig. Dock var jag ärlig när jag pratade med några Glänta-medarbetare under bokmässan i fjol och berättade att jag ägde boken men främst använde den för att ha under min dator när jag skypade med nära och kära... Onumrerad, men helt säkert närmare 1000 sidor. 

Så långt tegelstenar alltså. Nu skickar jag vidare utmaningen till Iminbok, Temumriken, Skrifva, Närdetbörjar och Sakerellengjort!

tisdag 14 maj 2013

Ny blogg minsann

Mrs. Bokbabbel har taggat mig i tegelstensutmaningen, och jag ska komma till det alldeles snart, men först måste jag bara tipsa er om att min kollega Johanna alldeles nyss har startat en egen bokblogg! I min bok heter den och hon har redan hunnit skriva om Knausgård, läs och kommentera så att hon inte tappar suget!

Klicka för bildkälla

måndag 13 maj 2013

Den osynliga bron

Mmhm, jag har varit lite frånvarande. Men jag har flera goda orsaker. Att sitta ute på gräsmattan med en pizza och en öl, att cykla med tunn jacka, att nästan höra hur löven spricker på träden. Sånt. Men jag har också läst. Och nu måste jag tipsa alla om denna bok:


Den osynliga bron av Julie Orringer, 650 sidor underbar läsning, en bok jag ville läsa hela tiden men som jag samtidigt inte ville läsa ut. Det här är dessutom en kärlekshistoria, något jag inte brukar ha så mycket till övers för i skönlitterär form eftersom det så ofta blir så jäkla blödigt och mest bara slutar i tradiga intriger. Men här är kärlekshistorien liksom bara en del av en mycket större helhet, boken handlar om Andras Lévi som flyttar från Budapest till Paris för att studera arkitektur i slutet av 1930-talet. Andras är jude, tiderna är hårda, man förstår vartåt det barkar. 

Närvaron av arkitekturen i romanen - eller borde jag kanske säga romanbygget - skapar en alldeles speciell stämning. Med andra världskriget som fond får man följa Andras försök att finna sin plats på universitetet, hans blixtförälskelse i den lite äldre balettlärarinnan Klara, och hans så fint skildrade vänskapsrelationer med studiekompisarna i Paris. 

Språket är också fenomenalt. Jag tänkte genast på en av mina andra favoriter, Irène Némirovsky, dels för att hennes romaner också rör sig kors och tvärs över Europa, dels för att även hon gör så ömsinta och nyanserade karakteriseringar av sina romanfigurer. 

På jobbet händer det ganska ofta att människor ber om tips på vad de kallar "en riktigt bra roman". 

Här har ni, säger jag. 

tisdag 7 maj 2013

Så kom den

Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren Våren 

Våren!

[infoga valfri bild på blommande körsbärsträd]

Äntligen!

lördag 4 maj 2013

Skrivlördag

"Det är ju bara att skriva om magisteruppsatsen litegrann så har jag en essä."

Visst.

Inte för att det inte skulle vara sant, men sen när jag börjar, alldeles för nära deadline, upptäcker jag nya spår som jag hellre skulle följa men som jag knappast kommer att hinna utforska. Samtidigt, den där självvalda paniken som ändå får mig att jobba till slut. En ganska skön känsla av no return och att det ändå kommer att bli till nånting till slut. Dessutom, att skriva något för att man har lust, inte för att man är tvungen på grund av CV-slipande och framtida jobbansökningar (man ska aldrig säga aldrig, men ändå). Den friheten. 

Att jag kan säga precis vad jag tycker. 

Det kunde jag förstås innan också, men det kändes inte lika självklart. Självcensur, vik hädan!


Samt helt orelaterat: vaknade till ett sms där T skrev att hon hade drömt att jag kom på besök till henne i en röd helikopter. 

Här kommer jag! (klicka för bildkälla)

fredag 3 maj 2013

Där var det vår

I Köpenhamn alltså. Där var det vår på riktigt. Med gröna gräsmattor, gröna träd och körsbärsblommor. 

Knasiga torn fanns det gott om. Lite som enhörningshorn.
Hittade Sofi Oksanen i en dansk bokhandel.
Hittade även en annan bokhandel som också var ett café.
Och i den bokhandeln, plötsligt, kom två av mina bästa vänner in, helt oplanerat eftersom
vi egentligen skulle ses senare. Såna sammanträffanden är härliga.
Det blev inte så mycket shopping men två böcker hann jag i alla fall 
plocka på mig. Hade missat att Eggers har kommit ut med något nytt, 
och Calvino är alltid Calvino.
Drack också bubbel och pratade om viktiga och oviktiga saker, fick se mina människor som inte hade träffats innan träffas, sånt är alltid lite skrämmande men också så skönt när det väl blir av. 

Helgresor alltså. Så få måsten, desto fler fina stunder.

torsdag 2 maj 2013

Räven

Är för trött för att både skriva och läsa just nu med feber och snuva och migrän och allt på samma gång så ett konstigt djur får helt enkelt underhålla er istället.

Låt mig presentera den tibetanska räven.


Visst ser den lite ut som nån som bara har klätt ut sig till räv?

Iskall vår

Det finns inte så mycket att säga om februari, det var en månad som gick fort, den var bättre än januari (krävs iofs inte mycket för att lyc...