tisdag 30 september 2014

Äntligen

På ena sidan huset lättar dimman.


Vi cyklar in till byn och jag utropar det är så vackert! och se vad fint! och affären är en tidsmaskin som förflyttar mig till barndomens affärer med konstigt godis och egenhändigt skrivna prislappar.

På andra sidan huset brinner en lönn.


Det är precis det här andrummet jag behöver. Att få luffa runt i huset i mina stickasockor och min ylletröja, läsa lite i soffan, slösurfa, kanske tänka lite på framtiden. Min första lediga dag utan några inbokade program på tre veckor.

Jag ska skriva om Bokmässan också, sen. Om vilka böcker som fick följa med mig hem, om hur Siri plötsligt höjde sitt pekfinger mot mig när jag ringlat mig fram i signeringskön och sa: "I know your face!".

måndag 22 september 2014

Weekend

En helg i Köpenhamn och Malmö, långa promenader, mat och kaffe. Tänk att en vän man inte har träffat på mer än ett år verkar känna en bättre än en själv och ser saker i ens beteende och personlighet som man aldrig hade fått syn på på egen hand. Det gör att avståndet känns lite lättare att bära. 

Hannah, Linda och Karro. I papperspåsen: bakelser.
Vi firade Lindas födelsedag, orsaken till resan, stannade en natt i Köpenhamn och åkte sen tillbaka över bron till Malmö. Jag åkte lite senare än de andra och fick vara med på Köpenhamns författarskolas antologirelease och lyssna på några imponerande skribenter och uppläsare. Det var roligt att märka att jag förstod det mesta av danskan. Jag har märkt att jag förstår danska bäst när den inte talas direkt till mig, då får jag de där viktiga extrasekunderna på mig att registrera och tolka vad som sägs.

Max Ernst L'été imaginaire
I Malmö hann vi både med god mat och en riktigt dålig restaurangvistelse som slutade med klagomål, illamående och allmänt dålig stämning. Men förutom den fadäsen var det kul att återse stan, jag fick verkligen ett bra intryck när jag var i Malmö med Cyklisten i somras och intrycket bestod. På Moderna Muséet fann jag en fin och mystisk Max Ernst-affisch som jag fick med mig hem.

Nu väntar en hektisk (men rolig!) vecka med bokmässa och massor av vänner och familj på besök, ska också försöka hinna klämma in lite häng med Hanna som snart ska ut och flänga i världen igen. Sörjer lite att september snart är slut för det är en väldigt fin tid på året.

onsdag 17 september 2014

Onsdagshögen

Packar upp en låda i taget. Ungefär. Kommer att vara ensam här de närmaste två veckorna så jag tänker att lite kaos har väl ingen dött av. Men - böckerna i lådor, i oordning har de varit nu sen i maj då jag flyttade sist - jag kan inte tänka klart! Fast innan de får ställas upp i alfabetisk ordning (svettas lite av upphetsning) ska färg köpas, vägg målas, hylla monteras. 

Vad göra? Gå till bibban förstås. 

En patetisk ursäkt till bild, fokusera på motivet I beg you!
Jag började genast läsa Ulla-Lena Lundbergs Is, har redan kommit en tredjedel och gillar väldigt mycket. Hennes språk och karaktärsbeskrivningar är väldigt inkännande och mjuka, och jag tycker framför allt om hur hon ibland sveper över konversationer och händelser och liksom zoomar ut för att sedan gå närmare in på någon detalj eller skeende som hon beskriver mer ingående. Åh vad jag tycker om den unga pastorskan Mona som städar och fejar och närmast verkar vilja organisera bort sin oro över att bo på den avlägsna lilla ön med sin ständigt upptagna man prästen.

Peter Mays Blackhouse lär ska vara så hiskeligt bra, har någon läst? Mamma eller pappa kanske? Heidi Julavits har jag varit nyfiken på ett tag, vet inte ens vad The Uses of Enchanment handlar om, plockade bara resolut ner den från hyllan rakt på min hög. Och den sista då, vad är det för monster jag har tagit med mig? Jag ska faktiskt medge att jag trodde att Thomas Manns Bergtagen skulle vara ännu tjockare. När jag studerade i London hade jag en studiekompis som läste tyska och som kämpade sig igenom romanen och då fick jag intrycket av att den var ganska svårläst. Men jag har varit sugen på att läsa den ganska länge, får se om det blir av nu.

söndag 14 september 2014

Nytt

Jag sitter i en lägenhet jag har varit i många, många gånger förr. Frukostar, middagar, slappa kvällar i soffan. Snart ska jag slå på valvakan. Runt omkring mig står lådor och väskor, ouppackade. En ny hylla i badrummet. Min dator på skrivbordet. Köket fullt av dubbla uppsättningar bulgur, peppar, ketchup. 

Jag klipper en smal vit remsa från ett gammalt kuvert, skriver första bokstaven i mitt förnamn följt av efternamnet. Tejpar upp det bredvid Cyklistens namn på ytterdörren.

Läskigt. Men nu bor också jag här.


torsdag 11 september 2014

Sånt jag pysslat med

Hon den där Hanna hänger och flänger som i en gardin mellan olika städer och länder, men idag lyckades jag fånga in henne! Har tyvärr inga bilder från denna sammankomst men kan berätta att vi gjorde det som vi ofta brukar göra när jag har min vecka med flera tidiga morgnar i rad - "äter du lunch med Hanna?" undrade Cyklisten när han ringde någon timme efter att jag slutat jobbet. Naturligtvis gjorde jag det! 

Äta saker är nog nummer ett på vad vi gillar att göra tillsammans, men på en god andra plats kommer det vi gjorde sen, nämligen att gå på strumpbyxjakt. Åååh denna ständiga irritation över att det ska vara så svårt att hitta ett par bekväma, sköna, hållbara strumpbyxor (eller tights i mitt fall). För att balansera upp detta världliga bekymmer har jag också röstat, även om jag inte är svensk medborgare än får jag rösta i kommunal- och landstingsval. Samt för eller emot (den redan införda) trängselskatten i Göteborg. 

En tidig morgon till och sen är det helg. Helghelg. Då ska jag, surprise surprise, flytta. Önska mig lycka till.

 

söndag 7 september 2014

The Blazing World

Jag har hållit på sen i juni. Tagit en bit här och en bit där. Läst en massa andra saker emellan, tänkt att jag nog kommer in i den. Sen. Sen senare. När jag har läst lite mera. 

Men Siri, jag kommer inte igenom den. 

Vanligtvis har jag inga problem med att lägga ner en bok jag inte kommer in i. Siri Hustvedt har länge varit en av mina favoriter, jag älskar What I Loved som jag har läst flera gånger, samma med The Blindfold. Jag tycker Siri är supersmart - hon kan vara väldigt pretentiös, men är jag på rätt humör är hennes böcker verkligen det bästa som finns. Eller så har det varit. Men motståndet jag känner i The Blazing World, det är väldigt svårt att inte låtsas om. Det är så otroligt tätt skrivet, så många betydelsebärande detaljer i varenda stycke, så mycket information. Det känns som om jag inte tillåts vila i texten, jag får inget utrymme att smälta det jag läser.



Det är som en liten sorg att fatta beslutet, plocka bort bokmärket och ställa upp den på hyllan. Men nu får den ligga där, oläst. Jag kan i alla fall trösta mig med tanken på att jag kanske är på helt fel humör just nu, jag kanske började läsa den vid fel tillfälle. Och kanske kommer jag att plocka upp den om ett år och älska den. Kanske.

 

torsdag 4 september 2014

Romantiserar

Som det här med att man faktiskt ser stjärnorna på kvällen.
Som det här med att man blir sömnig fortare av mörkret, eller för att man får sova i ett sovrum och inte sitter vid en skärm hela kvällen.
Som det här med att morgonsolen lyser in i köket och man dricker kaffe, äter frukost tillsammans, något man annars nästan aldrig gör.
Som det här med att alarmet ringer klockan sex på morgonen och man inte ens är särskilt sömnig, utan istället cyklar in de dryga tio kilometrarna mot stan och tar bussen till Göteborg där man trots allt bor och jobbar.

Som det här med morgonpromenaden.