Sommarlistan

Det är sommar! Det är lista! Vissa traditioner ska man bara inte bryta.

Kommer du att jobba i sommar eller ha semester?

Jag fortsätter att vara föräldraledig fram till årsskiftet, så också under sommaren. Men det blir antagligen gemensam ledighet bara i juli, och om Cyklisten får "sommarjobb" via sin praktikplats, förskola i augusti. Men det känns alldeles lagom.

Vad ska du göra?

Vi ska åka varvet runt, så att säga, via Stockholm-Åbo, upp till Österbotten, över till Västerbotten och så ner igen. Tror det kommer att bli otroligt bra.

Vad gör du helst en ledig kväll?

Ja, en ledig kväll, när hade man det sist? Jag har inte kunnat lämna hemmet kvällstid på år och dar (typ), men drömmen nu hade varit att träffa en vän för kvällspicknick och öl på någon klippa vid havet och prata tills solen går ner. Ska jag vara realistisk så är väl det bästa just nu en kall öl på balkongen när barnen har somnat.

Vad ser du mest fram emot i sommar?

Att träffa min familj och att vistas i Fäboda, helt klart. Längtar alltid dit på sommaren och så klart ännu mer nu när det har gått två år sen sist jag var där. Ser fram emot att Lillcyklisten ska få springa omkring och leka och att vi ska få lite avlastning också, hehe. 

Vad ser du minst fram emot i sommar?

Själva resan är väl ingen jättehöjdpunkt, tåg plus båt plus tåg och sen båt plus tåg igen. Men på något sätt går det väl? Förstår dock ej hur Minicyklisten ska lyckas sova tillsammans med mig på en smal tåg-/båtsäng så som han går an just nu.

Vad är tre materiella ting du absolut inte kan tänka dig vara utan i sommar?

1. Efter att ha varit gravid varannan sommar sen 2018 är nummer ett en kall öl. Kan inte tänka mig en sommar utan en kall öl nu. 

2. Mina hörlurar. Ljudböckerna är de enda böcker jag läser just nu och det är guld värt! 

3. Skötväskan. På grund av anledning, som man brukar säga.

Få ordning

Jag kollar vädret för helgen, kollar vaccinationsläget, kollar reserestriktioner. Försöker få ihop allt till något greppbart men än så länge går det så där. I helgen kommer några kära vänner ner från Stockholm, vi ska ses ute på en ö, jag tänkte svänga iväg lite nonchalant så där med bara Minicyklisten och en paraplyvagn men nu vet jag inte. Visserligen har den regnskydd men det känns så där att hänga ute en hel dag om det ska ösregna som det nu verkar som i prognoserna.

Det är så lätt nu. Så lätt att tänka, äsch men. Vi är ju nästan där nu. Snart är alla vaccinerade. Äsch bara, nog går det säkert bra. Men jag vet ju att det inte är så det fungerar och det känns otroligt respektlöst mot alla som jobbar inom vården. Så jag vet inte. 

Googlingarna av reserestriktionerna gäller dock inte ön, utan Finland. Vi försöker sätta ihop ett pussel av tåg, färjor och hyrda bilar och samtidigt undvika att ruinera oss. På en föräldrapenning bliver man ej rik. Det är de där PCR-testerna. Jag förstår helt att det behövs göras innan man reser in i landet, men det där andra testet som man ska göra om man inte kan sitta i karantän i 14 dagar... Det. Är. Så. Dyrt. Jag vet inte vad jag ska tycka. Å ena sidan är det säkert ett effektivt sätt att hindra folk från att resa i onödan, å andra sidan kanske folk struntar i att ta dem om de inte har råd.

Hur man än vänder sig och så vidare.

Tillbaka

Hemma igen efter ännu en lång bilresa. Hjärtat varmt av att vi äntligen kunde träffa min storasysters familj, vi har inte setts på ett år. Lilla nya syskonbarnsbebisen som var så glad och lugn, stora syskonbarnet som var så stor och storabrorig. Stugan där vi alla trängde ihop oss efter en bokningsfadäs med två campingstugor, det var knarrigt och lyhört men så värt det. Hur vi föreställer oss att barnen (barnen!) kommer att kunna leka självständigt med varandra om några år medan vi sitter och smuttar på något gott efter middagen.

Sen, in i bilen, norrut i nio timmar. Nu har Lillcyklisten legat och pratat för sig själv i sin säng i snart en timme, det är så han gör när han somnar. Oftast inte en timme då, men det är som om han behöver prata igenom allt han har sett och hört för att kunna komma till ro. Otroligt gulligt för det mesta, dock inte häromnatten när han gjorde det i två timmar mellan 23:30-01:30 och höll rätt många vakna. 

Imorgon är det förskola igen. Jag kan verkligen tänka mig att det kommer att bli intensivt de närmaste veckorna med omställningen från allt Lillcyklisten har sett under vår semester och återgången till vardagen och förskolan. Men det känns skönt att vara hemma. För utvilad blir man ju inte direkt när man semestrar med småbarn.

Däremot känns det som om min hjärna har fått omväxling och stimulans och det har jag verkligen saknat.

De fyllda åren

Inte helt optimalt att inleda födelsedagen med att sitta på toan i campingens servicehus och gråta av trötthet och irritation över att gräl och tjafs bryter ut redan innan morgonkaffet när regnet öser ute och klockan är ungefär 05:45. Det är sådana tillfällen som på allvar gör mig orolig över den kommande spädbarnstiden. Klarar vi inte ens tre nätter med dålig sömn utan att börja bråka (inkluderar samtliga familjemedlemmar i detta), hur sjutton ska det gå i flera månader?

Den nöjdaste stunden på den missnöjdaste dagen

Samtidigt, det är så här livet är. Det är inte hela världen att bråka lite, gråta lite, bli sams, äta pizza och åka hem en dag tidigare och sen sova som kungligheter i sin egen sängen. Det är helt okej faktiskt. Det är också okej att inte tycka att det är jätteroligt jämt att ha semester efter att ha tillbringat väldigt mycket tid tillsammans den senaste tiden. 

Mmm, svensk sommar och vindtät jacka med huvan uppe.

Nu har vi varit hemma i två nätter, imorgon bär det av söderut och västerut. Vi har inte bestämt var vi övernattar utan tänker ta det som det kommer med förhoppningen om att det ska gå att boka något sketet litet hotell i obygden när vi behöver stanna för natten.  

Den här födelsedagspresenten kom med posten idag!

Jag har också en känsla av att mina hormoner bråkar med mig just nu för mitt tålamod med Lillcyklistens konstanta och otroligt högljudda orerande (som jag vanligtvis endast älskar) är icke särskilt stort, jag är också plötsligt väldigt mycket tröttare och blir matt av tanken på att "hitta på något". Drygt 70% av graviditeten är avklarad, säger mina appar, vet inte om jag ska vila mig i tanken på att det snart är över eller i att det ännu är lite tid av lugn och ro kvar innan kalabaliken bryter ut.

Ett två tre nu börjar det

För två veckor sen började vårt sommarlov men det känns som att det egentligen börjar imorgon när vi sätter oss i vår fullproppade bil och åker norrut ca 300 km. Själva resan lär knappast bli särskilt avkopplande eftersom Lillcyklistens tålamod är lika med noll för tillfället, men vi ska göra ett försök med att starta jättetidigt och hoppas att han somnar och fortsätter med sin nattsömn i en timme eller två.

Men att packa för detta... jag som brukar ha koll på vad som behöver packas känner mig bara förvirrad. Cyklisten påpekar alltid ibland (ibland varje dag) att jag är helt snurrig i huvudet när jag är gravid vilket stämmer, då kan man ju undra varför det ändå blir så att det är jag som ska ha koll på att allt kommer med på resan? Det blir liksom en dubbel otydlighet, för jag gillar ju verkligen att skriva packningslistor och planera, men för tillfället finns det inga garantier för att det vi faktiskt behöver kommer med i packningen bara för att vi har bockat av allt på mina olika listor.

Vad hoppas jag på med den här resan?

1. Att det ska regna lite mindre än vad väderleksprognosen säger

2. Att vi inte ska sova så dåligt som jag befarar att vi kommer att göra

3. Att vi ska hinna umgås med våra vänner från Göteborg som befinner sig på vårt resmål och är den egentliga anledningen till att vi åker dit

4. Att jag ska simma minst två gånger, läsa en helt bok och inte ha så mycket foglossning

Ganska mycket begärt men någon av punkterna ska jag väl ändå lyckas med. Nu kvarstår bara dilemmat gällande vilken bok jag ska ta med mig, men det lutar mot Anne B. Ragdes Berlinerpopplarna som jag har tänkt läsa hur länge som helst och råkade hitta som pocket på en loppis förra veckan.

En sommarplan

Skriver och kategoriserar samtidigt som jag sneglar på presskonferensen om Olof Palme. Det är kanske inte helt optimalt, men jag tänker att det är ändå sommar, jag gör det här frivilligt och i förväg, det är okej att vara lite slapp emellanåt. Sen är det också svårt att hålla fokus på likartade texter och formuleringar en längre tid.

Igår gjorde vi det, bokade en stuga på en camping där vi också var förra sommaren. Också i år kommer vi att vara där samtidigt som vänner från Göteborg, det blir fem nätter på en finfin camping på en udde norr om Luleå. Ifjol var det nästan trettio grader när vi var där, luften dallrade. Jag slutade amma Lillcyklisten och min mormor dog. En plats jag egentligen har noll koppling till men som efter ett enda besök har blivit viktig, symbolladdad på något sätt.

Uppsatsveckorna

Nu har jag inlett dem, en dag tidigare än planerat. Uppsatsveckorna. Samtidigt som reserestriktionerna i Sverige lyfts och det enda jag vill är att planera hur vi ska åka bort, bort bort, ska jag försöka fokusera på att vara här, här, här och få nånting gjort. Inte diskutera reseplaner med Cyklisten. Inte debattera för- och nackdelarna med att åka bil eller tåg eller bo här eller där eller bo med eller utan hiss.

Jag mailade en idé till min icke-handledare (hon får heta så eftersom allt är högst inofficiellt) och hon blev ivrig. Vi hördes på Zoom i morse och hon sken upp när hon förstod att jag hade läst vetenskapsteori, redogjorde engagerat för hur Latour beskrev Pasteurs demonstration av hur han vaccinerade sina kor mot mjältbrand. 

Nu sitter jag med 130 remissvar som jag försöker kartlägga, jag har några småaningar om vad jag ska läsa sen, men känner också hur de flåsar mig i nacken. Veckorna, de är bara tre, och hur ska jag egentligen hinna?

Årets första lista

Det är fredag, det har snöat jättemycket här och jag har varit på en förvånansvärt intressant föreläsning om klassifikationssystem. Knåpade ihop en lista dagen till ära:

Dagens åkomma: Förkylning och lite feber. Segt men inte någon katastrof, det går som tur relativt lätt att ta det lugnt när man studerar och har barn på förskolan så jag hoppas vara back in business på måndag.

Dagens fråga: Vad är det minst outhärdliga sättet att resa tillsammans med en ettochetthalvtåring? Tåg? Flyg? Bil? Vi ska åka till Stockholm i vår och det känns inte som om något av alternativen är bra. 

Dagens oro: Oro och oro, kanske att ta i, men jag hoppas verkligen att Lillcyklisten inte drar hem någon sjukdom lagom till helgen.

Dagens förhoppning: Att Lillcyklisten ska somna i lugn och ro, tror det pågår något med hans sömn för tillfället och igår var det olycka och misär vid läggningen vilket hade varit skönt att slippa ikväll (för alla inblandade).

Dagens sug: Fredagsmat, typ paj eller varma mackor. Vi ska istället laga våfflor och det kvalar väl in i rätt kategori.

Några dimmiga dagar

När jag inte orkar ta mig till bibban för att hämta en reserverad bok som inte kommer att finnas kvar nästa dag och inte heller för att returnera en snart försenad bok, då vet jag att jag är sjuk. Nu är jag frisk igen och det var som tur ingen influensa, men det finns roligare saker än att ha feber och försöka underhålla någon som en bra dag har ungefär dubbelt så mycket energi som en själv.

I mars har jag läst ut fem hela böcker, det är nästan värt en utmärkelse av något slag! Föga förvånande är thrillers med korta kapitel det som går enklast just nu, men jag har också fortsatt med del två i Kristin Lavransdotter-trilogin (och har lyckats inspirera mamma att också läsa dem, heja!). Så skönt att det äntligen blir en vårmånad, och faktiskt skönt att klockan ska ställas fram i helgen eftersom det gör Lillcyklistens sovtider mycket mer rimliga, hehe. 

Våren känns väldigt rolig i år, nästa vecka åker jag en vända till Jeppis, och i maj ska vi försöka ta oss ner till Stockholm en helg så Lillcyklisten får träffa sin lilla stora kusin. Oklart hur vi ska ta oss neråt dock, från att ha tänkt att vi ska köra ner (och med "vi" menar jag Cyklisten eftersom jag saknar körkort), till nattåg (men hur gör man med bebis, han kan ju inte sova i en vanlig säng utan att trilla ner, och en resesäng är för stor för att få plats...) till flyg, vilket känns skittråkigt men som i det här fallet kanske ändå blir det bästa valet. Vi får se.  

"Du ser inte alls trött ut", sa en släkting till Cyklisten åt mig idag. Det är alltid nåt, för trött är jag. Men ljuset hjälper, kaffet hjälper, rännilarna av smältvatten längs med gatorna hjälper. 

Är det inte vår snart?

Regnet slår tungt mot fönstret och det är nästan kolsvart ute, och det slår mig att det var längesen det ösregnade. I den här stan är det nästan alltid fukt i luften, men jag kan inte minnas när jag senast var tvungen att dra på mig regnbyxorna på väg till jobbet. 

Nu är det nästan slut på januari, det har varit en ganska bra månad trots att energin har varit så gott som obefintlig. Det är knappt så jag har orkat släpa mig ut i joggingspåret ens, trots att det brukar göra mig mycket piggare. Bara en riktigt hemskt trist månad kvar då, så kanske man får börja drömma om våren?

I lördags, när jag faktiskt trodde att det höll på att bli vår

Jag ser i alla fall fram emot helgen då vi åker till Finland och bland annat äntligen får träffa kompisgängets första bebis! Det lär dessutom bli riktigt kallt, och snön ligger kvar, så om allt går som planerat kommer jag att traska genom en skog med några kära vänner. Varm kakao ur en termos i ett snöigt landskap - jag tänker att det borde ge energi så det räcker ett tag framöver. Plus bastu. Och häng med föräldrarna. Och god mat. Och ledigt från jobbet. Mmmm. 

 

Ännu ett år

Vardag 

I år har jag kommit in i sköna vardagsrutiner, det beror kanske delvis på mer humana arbetstider, men säkert också för att jag har trivts så bra på jobbet. Det känns på något sätt mer som att jag har ett "riktigt jobb", kanske för att jag jobbar inne i stan och ser mer av andra människor som också är mitt i sin vardag (till skillnad från semesterfamiljerna och businessmänniskorna som dominerade flygplatsen)?

En annan osexig vardagsgrej som flyter på: matlagning, veckoplanering och handlande av mat, strukturer som gör att jag slipper stå i mataffären klockan fem en tisdag med lågt blodsocker och försöka komma på vad vi ska äta.

Fest

Så många saker det har varit att fira i år! Två bröllop och två jämna födelsedagar, plus allt möjligt smått och gott där emellan. Vänner har förlovat sig och fått barn, och det händer så mycket att jag inte ens har hunnit träffa alla nya familjer ännu, så konstigt. Men också något att se fram emot under det kommande året.

Borta bra 

I år har det blivit ovanligt många resor, även om två av dem gick till Finland. Förutom Finland så var jag en sväng i Österrike i början av juni tillsammans med Cyklisten på en weekendresa med anledning av att han var där på jobb. I september var vi en vecka i norra Spanien, en resa som vi hade planerat ganska länge och som liksom var Cyklistens födelsedagspresent-/firande. På något sätt har jag på känn att det inte blir lika mycket resande i år, i alla fall inte utomlands. Jag har liksom inget emot att resor blir ett lite lyxigt inslag i livet, något att drömma om. Sen var vi också på en veckas cykeltur i norra Danmark, den resan började lite usligt med att vi båda var förkylda och sov dåligt och hade motvind, men slutade som tur på topp!

Men hemma bäst 

Eller? Jo, men faktiskt har jag varit väldigt mycket hemma. Känns som om jag blir mer och mer av en hemmagris, jag tycker om att pyssla runt här med ett och annat. Kanske träffa lite vänner på kvällen och dricka öl, men dagtid - så skönt att vara hemma. Det hänger säkert ihop med att jobba heltid och bo tillsammans med den man är ihop med. 

Besvikelsen

Vad hände med sommarvärmen? Det är sjukt tröttsamt att gnälla på vädret, men även om jag är glad och nöjd över sommarsemestern kan jag ändå inte låta bli att vara lite ledsen över att jag aldrig fick den där riktiga sommarkänslan. Faktiskt. Och det gjorde också att jag kände mig extra ledsen i augusti över att sommaren var över för den kom ju aldrig? Att jag knappt simmade alls i år känns också som ett nederlag.

Vad händer 2018?

Det är konstigt, för samtidigt som jag älskar att planera och skriva in saker i kalendern tycker jag att det är skönt att det kommande året inte är så värst planerat ännu. Det känns lite som om vad som helst skulle kunna hända. Det enda som är lite vagt planerat är att vi inte ska flänga runt så mycket i sommar utan försöka hålla oss uppe i norr, både på den svenska och den finländska sidan. Jag är dock väldigt nöjd över 2017, det kändes som ett år av balans och lugn och många roliga projekt!

Norra Spanien

Away we go

På sängen en hög med kläder, i hallen skor huller om buller, i anteckningsblocket kostnader hit och dit och vem har betalat var är det egentligen vi ska bo? Idag den första lediga vardagen sen efter semestern, och den första innan semestern. Det känns väldigt lyxigt och ovant att ha en ledig vecka inplanerad efter att ha kommit in i vardagen igen, och nästan ännu lyxigare att vara ledig dagen innan och faktiskt hinna tvätta, packa i lugn och ro, och ja, prova igenom vilka kläder jag ska ta med mig.

Nu blir det norra Spanien i en vecka med både lite stadsbesök (Bilbao) och förhoppningsvis spännande bilturer uppe i bergen. Och mat! Och en födelsedag som ska firas! Och ett hotell som ser lite ut som hotellet i The Shining!

Som jag har längtat.

När den kom

Först smög sig våren på och man spejade och kollade och titta nu blir det grönare och koltrasten och den ljumma vinden och sen var det plötsligt sommar? Kan inte säga att jag hängde med direkt, men i lördags satt jag och Cyklisten på en kompis uteplats och pratade om livet och framtiden och drack nepalesisk snaps och det var faktiskt varmt och somrigt trots att mina ben blev huttriga under fleecefilten. 

I år har jag semester i fyra veckor, lite tidigare än jag brukar eftersom jag ska på två bröllop, en riktigt nära vän och ett syskon gifter sig, ett stort och ett litet bröllop, men båda så klart stora på sitt sätt. 

Det bästa med den kommande sommaren förutom detta? Det är det vanliga, att få vara ledig och oringbar, cykla runt med Cyklisten och vara ute i naturen, att inte kolla mailen, att få sova hur länge som helst (även om jag alltid vaknar typ sju...), att vara någon annanstans än hemma. Jo, kanske det sista är det bästa. Inte för att jag vantrivs hemma eller för att jag ska åka långt bort, men för att det är så otroligt skönt med ett avbrott från vardagen. Lunchlådor so long, säger jag bara.

Wien!

Donau

Cyklisten och värmeverket

Neubau, en kvart innan regnet hällde ner

 Det var alltså så att jag fick följa med en helg till Wien i samband med att Cyklisten redan var i Österrike med sitt jobb. Det var väldigt varmt, strax under 30 grader, så största delen av tiden tillbringade vi faktiskt i olika parker där det var skuggigt. Men vi hann så klart se oss omkring också! Eftersom det var en oplanerad resa yrade vi runt en del och hamnade på mindre mysiga ställen ibland, men det har också sin charm. Och tro det eller ej, men det var faktiskt skönt att inte ha planerat något! 

Topp 3 i Wien:

1. Neubau. Stadsdelen där vi bodde. Mysig, vacker och samtidigt lite... hipstrig? Eller snarare kanske ungdomlig? För det kändes inte alls bajsnödigt, snarare avslappnat och gemytligt med flera små krogar och matställen. 

2. En av rätterna i en superbillig vegetarisk femrättersmåltid vi bara ramlade över, ska se om jag minns ungefär: grillad broccoli med en slags mandelkräm (tänk typ majonnäs som smakar mandel) och... aah... någonting mer som jag tyvärr inte minns. Det var så otroligt gott i alla fall! 

3. Cykla längs med Donau. Så skönt, framför allt eftersom det var så varmt. Väldigt blandade vyer också, allt från vackra grönområden till halvsjaskiga hippa krogar, ett lustigt värmevärk (någon av oss var väldigt förtjusta i värmeverket, men det hade faktiskt en väldigt cool fasad, googla Hundertwasser och värmeverk), och mer flådiga restauranger. 

Fin stad, jag kan verkligen rekommendera att resa dit. Tyvärr hade vi otur med samtliga av våra (Airberlin-) flyg, de var alla försenade och på hemvägen blev vi tvungna att övernatta i Berlin eftersom vi missade vår anslutning. Efter att ha jobbat på flygplatsen vet jag att det hör till vanligheterna, men måste ändå säga att jag inte är jättesugen på att boka fler flyg med just Airberlin.  

Neubau

 

I juni

Gissa staden!

Indeed är det så att jag ska åka till Wien! Mina associationer till bilderna ovan: 

Staden Wien (som jag hoppas bilden föreställer?) - jag tänker framför allt på Elisabeth Åsbrinks Och i Wienerwald stod träden kvar som är en intressant och sorglig berättelse om en judisk pojke som räddades till Sverige under förintelsen
Sachertårta - min far gjorde sin egen sachertårta när vi firade hans 40-årsdag. Jag kommer ihåg det så tydligt och att det var en så självklar grej det där med att ens föräldrar var så himla gamla, nu tänker jag kanske lite annorlunda, hehe.
Freud: kan väl analysera punkterna här ovan kanske?

PS. Om någon har Wientips är det bara att hojta, vi ska bara vara där en helg (hela lördagen, halva söndagen) så vi får försöka hinna med det viktigaste (=tårta).

Vårlistan!

Har våren börjat som du tänkt dig?

Det har den! Den drog igång med buller och bång (lovar att inte rimma mer än så) och nu är det verkligen fem före att allt slår ut i naturen. 

Hur såg ditt liv ut förra våren?

Precis den här tiden hade jag och Cyklisten inflyttningsfest, men i övrigt har jag för mig att jag var väldigt trött, stressad och omotiverad på jobbet. Känns inte som någon jätterolig vår faktiskt. Det positiva var att jag började vara ute och jogga för att stresshantera vilket jag också har jag fortsatt med, så något gott kom ur den tiden också.

Vem/vad är din vårförälskelse?

Mina små fröbebisar! Rädisorna som sticker upp sina spröt ur jorden och rucolan som dök upp bara två dygn efter att jag sådde fröna. Jag blir så lycklig av detta småskaliga odlande. 

Har du något vårprojekt?

Förutom odlingen (låter som om jag hade flera tunnland med odlad mark) har jag för tillfället bestämt mig för att inte kolla instagram under vardagarna. Det kanske inte riktigt kan kallas för ett projekt, men jag känner att jag behöver pausa mitt intag av sociala medier. Det har funkat bra hittills och jag saknar det nästan inte alls. På helgerna får jag sedan frossa, och det här är alltså helt självvalt och bara ett sätt för mig att inte fylla min tillvaro varje sekund med intryck utifrån. 

Har du några särskilda vårplaner?

Det har jag! Jag och Cyklisten ska upp till Stockholm en helg och hänga med kompisar och familj, senast jag var uppe hann blev jag sjuk så det blev inte så mycket syskonbarnshäng, men det tänker jag ta igen med råge. Sen viskas det om att jag eventuellt ska få följa med Cyklisten på en jobbresa i Europa, men eftersom jag tycker att det låter så ofantligt generöst så tror jag inte det förrän jag ser det. Här närmast ska jag göra nada under påsken då jag faktiskt är ledig i fyra dagar (!), det ser jag också fram emot.

Det var året

Förra året blev det aldrig något årsinlägg, det var knappast någon som sörjde särskilt mycket men här kommer i alla fall en tillbakablick på detta år som ju på många sätt har varit riktigt skit på många sätt, inte på det privata planet då, men ni vet vad jag menar. 

Hem och hus

Året började med att jag och Cyklisten flyttade till vårt första gemensamma hem, en lägenhet uppe på en kulle där ingen annan tidigare hade bott och det var som att flyga när man såg ut från vardagsrumsfönstret och vi ser ljuset från Vinga! Vi hade inflyttningsfest och letade möbler, för flyttar man från en etta till en trea blir det aningen väl minimalistiskt med de möbler man har (även om vindsförrådet på något underligt sätt ändå är proppfullt). Nu har det gått ett år, och förutom att det är lite lyhört när man ska sova om kvällen så trivs jag så väldigt bra här.Ett alldeles ypperligt sätt att inleda året också, efter att ha stått i bostadskö i sex år.

Litteratur

I år har jag för första gången skrivit ner allt jag har läst! Här kommer topplistan:

1. Elena Ferrante - jag räknar in alla delarna i Neapelsviten här. Undrar hur många gånger jag har sagt "Ferrante" i år? Gissar på alldeles tillräckligt många.

2. Meg Wolitzer - egentligen borde hon vara på delad första plats med Ferrante för herredumilde vad jag tycker om denna författare! Vill inte ens läsa fler böcker av henne nu för jag vill inte att de ska ta slut. Läste fyra av hennes böcker och träffade henne på Bokmässan och blev ännu mer kär i henne. Vill nu bli hennes assistent/fru/dotter/bästa väninna.

Bokmässans bästa stund! 

 3. Jessica Knoll - The Luckiest Girl Alive - En otippad och oplanerad läsning som jag gillade så väldigt mycket! Kanske för att den tog mig på sängen snarare än att den var så fantastiskt välskriven, det var exakt rätt bok vid exakt rätt tillfälle. Inte en jättebra översättning så läs den på engelska om du kan.

4. Patti Smith - M Train. Som att läsa en kär väns brev, också rätt bok vid rätt tillfälle. Jag satt på balkongen under våren och läste den i solen och all den där tröttheten som föll över mig i början av året började sakta avdunsta.
 5. Lars Mytting - Simma med de drunknade - Kan vara en av de böcker jag har tipsat mest om på jobbet, också en sån där oväntad läsupplevelse som var mycket mer än jag hade förväntat mig. Inte en helt igenom perfekt roman, men en väldigt bra kombo av bra språk, mystiska omständigheter och snickeri (!).

I skrivande stund har jag läst 65 st böcker i år, ganska exakt hälften på engelska och hälften på svenska. Och jag kommer definitivt att fortsätta skriva upp vad jag läser, hur kan det komma sig att jag inte har gjort det tidigare?

Hälsa

Detta år har varit PMS:ens förlovade tidsålder. Herregud så jag har mått periodvis, värst var det i september då det kändes som om allt var i kris. Men sen tre månader tillbaka äter jag ett naturläkemedel mot PMS (och klimakteriebesvär, hehe) som finns på apoteket. Det kan vara placebo, mig spelar det ingen roll, men det har faktiskt blivit bättre. Jag känner självklart av det fortfarande men får inte den där avgrundsångesten, eller har i alla fall inte fått det sen jag började med naturläkemedlet. 

En väldigt skön grej är det här med att jag har börjat jogga. Jag hade inte trott att jag skulle kunna börja gilla det igen efter tonårens smalhetsjoggning som bara fick mig att må psykiskt dålig och besviken på mig själv för att jag inte orkade jogga fram till den där Candy-påsen som markerade en etapp på motionsstigen. Men nu, alltså vad hände? Jag joggar och orkar hur mycket som helst (dvs. ungefär fem kilometer) och tycker att det är roligt? Så jäkla skönt eftersom det är helt gratis och bara tar ca en halvtimme i anspråk.

Runt om

I maj reste jag till London med två vänner och det var så fint och välbehövt och vi hade strålande sol hela resan och parkerna var fulla av lunchande britter och det fick mig att sakna London ännu mer. Men det var det sannerligen värt. 

Det har också blivit en del Stockholmsresor och lär inte bli färre framöver eftersom det här också var året då min storasyster fick barn! En liten gullig plutt som det är så roligt att få lära känna. 

I somras var jag på cykeläventyr i Sverige och trampade totalt mer än 400 km (ja det är sant!) genom vackra landskap, uppför höga backar, med oplanerad slutdestination. Det är så roligt och lätt sätt att uppleva någonting nytt om man inte har något emot att cykla, man kan så klart göra detsamma med något fordon också. 

Vardag

Det här har varit ett något kämpigt år på jobbfronten, jag har haft en liten motivationssvacka och känt att jobbet inte riktigt har gett mig det jag har behövt i form av utmaningar och inspiration. Men sen, hux flux, dök det upp en chans för mig att börja jobba inne i stan i en annan butik istället för på flygplatsen (som ärligt talat efter fyra år hade börjat kännas lite för välbekant) och nu är jag officiellt förflyttad dit. Och nu känns det väldigt annorlunda. Jag ser fram emot att låsa upp lokalen och släppa in kunderna och det känns faktiskt som om jag har hamnat på helt rätt ställe. Dessutom: no more väckarklocka inställd på 03:15! Halleluja!

Vad hände sen?

Det får nog bli en annan lista, men om jag i korthet ska säga något om vad som väntar nästa år är det bland annat två bröllop, förhoppningsvis en massa tid att hänga med syster ysters lilla barn, roliga jobbutmaningar (snark så tråkigt det låter), förhoppningsvis en snabbt annalkande vår. Och allt detta ska jag göra genom mina nya glasögon som jag införskaffade under julhelgen.

Gott Nytt År!