fredag 27 september 2013

Skördefest

Jag har ofta svårt att komma till skott när det gäller att köpa böcker. Det kan låta konstigt. Men jag har en ganska strikt inköpspolicy, försöker bara köpa böcker jag är helt säker på att jag kommer att läsa eller böcker jag redan har läst och vill läsa om. Jag får väl medge att denna jag inte håller lika hårt fast vid denna policy sen jag började jobba i bokhandel. Det handlar inte om att jag inte vill ha böcker, men jag blir stressad av att ha böcker jag inte ännu har läst. Jag tycker om att se på mina bokrader och komma ihåg hur det kändes att läsa dem. Inte för att kunna säga "jag har läst allt som står i min hylla", det är ovidkommande. Men de lästa raderna blir som en kropp, eller som en förlängning av min kropp. Och de olästa, de blir liksom som skavsår.

Allt detta för att kunna deklamera att jag igår köpte tre böcker på bokmässan. Det tog sin lilla tid. Tre för priset av två vid English Bookshop, hur ska man kunna välja? 

Resultatet:

1. David Levithans The Lover's Dictionary. A Love Story in 185 Definitions


Det här var den jag egentligen var ute efter. Hade helt glömt bort den, men minns att jag gillade lexikonidén (se nedan) när boken kom ut. Lite som en av mina favoritböcker, Sarah Emily Mianos Encyclopedia of Snow.

2. Paul Auster & J. M. Coetzee - Here and Now. Letters 2008-2011


En bok av Auster jag inte har läst! Jag har känt till den ett tag men inte kommit mig för att leta reda på den. Ett självklart val med andra ord.

3. Stephen Kings On Writing


Läste denna när jag gick en skrivarkurs med Mia för tusen år sedan, en bra bok för skrivinspiration. 

Jag är nöjd, mycket nöjd. 

Så här kan det bland annat se ut i Levithans bok:


Haha. Korthugget men koncist, just the way I like it. Får mig lite att tänka på Amy Hempel och det kan aldrig vara dåligt.

tisdag 24 september 2013

Mässmänniskor

Bild härifrån.
Bokmässebiljett är köpt. En dag tror jag att det blir. Det kan räcka. Jag är ingen mässmänniska direkt, det är lite för mycket folk på samma ställe, det börjar lätt ringa i öronen. Förra året gick jag på seminarier och var duktig frilansskribent, det var kul. Men också seminarierna stressar mig. Eller kanske inte seminarierna i sig men det att det är så mycket på samma gång. SÅ MYCKET. Jag tänker att många författare som deltar säkert också känner sig alldeles upphängda och nedsläppta. 

Men det här är inte något klagomål, för på bokmässan finns det också mängder av människor jag vill träffa. Det är det som är det bästa. Tänk vilken tur jag har som råkar bo just i Göteborg. Det kanske var något i mitt undermedvetna som gjorde att jag, litteraturvetaren och storläsaren, också valde att flytta hit just därför. För att det en gång om året dyker upp en hel massa vänner, bekanta, forna kollegor, släkt och familj och att jag själv inte behöva åka någonstans. 

Och sen en annan grej som inte alls har med bokmässan utan med jobbet att göra. Något som gör att jag trivs så bra är nämligen inte bara mina egna kollegor utan också alla andra människor runt omkring. Jag har exempelvis en favoritpolis som jag är övertygad om att kommer att skriva en deckare när han går i pension. Och en favoritstädare, vi kan kalla honom för Jan, som kommer norrifrån och som älskar att fiska. Den sistnämnda brukar jag prata ganska länge med när det finns tid, och igår berättade han att en av hans gamla fiskarkompisar som han har känt i 45 år hade gått bort och att han skulle åka på begravning i helgen. Det är så sorgligt. Men, det gör mig också glad att ha en arbetsplats där man kan ha sådana samtal. Det må låta klyschigt, men jag tycker att det är viktigt att våga möta andra människor på riktigt, i vardagen. Det är klart att man inte alltid orkar och man kan inte heller komma överens med alla, men de där små mötena kan göra så himla mycket. Jag ska tänka på Jan i helgen.    


måndag 23 september 2013

Konstant söndag

Jånä, det händer inte så mycket just nu, det lunkar på och är höst och löven får en så intensiv färg när de blir blöta och kan gå på promenad i regnet, titta på sniglar, plocka upp ekollon. Fast det kanske bara som det ser ut, att det inte händer något. För inuti händer allt och det är så skönt att falla.

Nu är det måndag, inte längre helg, inte längre tv-spel och smattrande regn och en kopp kaffe till och vila på maten. Men det är bokmässevecka och det kommer så många hit som jag vill träffa, syskon, vänner, ja hela Svenskfinland kommer ju. Det är nästan lite stressigt för hur ska man hinna träffa alla man vill träffa? Jag får nästan lust att göra som mormor brukar göra när det är någon större fest, placera mig i en stol och bara vänta på att alla ska komma förbi och prata en stund. Någon fyller på mitt vinglas ibland, räcker mig några snittar.

Vad tror ni om det Ylva och Jessi?

måndag 16 september 2013

Vägra passa på

Nu är det här, höstregnet. Nu vet jag var jag bor. Inte sprayflaskregn som pudrar glasögonen utan regn som öser, blåser, in under paraplykanter, över stövelskaft. Man häller upp en kopp kaffe till, man sträcker ut benen. Sneglar lite på klockan, snart dags för jobb. Jag kommer kanske (definitivt) att ångra mig men just nu (innan jag hoppar på cykeln till flygbussen) är det skönt med regn. För ibland får man lust att säga åt folk att de ska lugna sig, inte sitta så hysteriskt i solen och njuta, inte vara ivägen med sina cyklar på cykelbanan, inte vara så jäkla snygga och somriga hela tiden. Så kommer naturen och gör det alldeles på egen hand. 

Att lite längta efter ett halvt bortregnat ansikte och ett lite småsurt humör. Att människan nog inte är gjord för att hela tiden passa på.

fredag 13 september 2013

Enkäten

Det här med att solen bara är äcklig när man är förkyld och har lite feber? Så tråkigt. Gör inte särskilt mycket av dagarna förutom att läsa, så passar därför på att göra Helenas läsenkät som dör upp för ett par dagar sedan.
 
Vad läser du just nu?
Magikerna av Lev Grossman, den första delen i en fantasyserie jag har varit något skeptiskt inställd till och Tinyt Beautiful Things. Advice on Love and Life from Dear Sugar av Cheryl Strayed. Strayeds bok låter som en självhjälpsbok, så är icke fallet, men Strayed (som skrev Wild som jag läste och gillade i somras) jobbade under en period med att under namnet "Sugar" besvara människors brev. Jag har bara läst två stycken hittills, men jag gillar det. Hon ger kanske inte de råd man vill ha, men hon är ärlig.
 
 
 
Vad kommer du att läsa sen?
Åh, jag vet inte. Var inne i en bokhandel idag och letade kandidater, men jag anar att det lutar mot den andra delen i Grossmans serie som förhoppningsvis borde dyka upp på bibban nästa vecka. Tycker för övrigt att hans böcker har superfula omslag om någon är intresserad.
 
 
 
Vilken bok har du sparat till ett speciellt tillfälle?
Skam sägandes har jag inte läst Tove Janssons Sommarboken ännu, men jag nappade tag i ett exemplar på jobbet häromdagen och den läsningen sparar jag till nästa sommar.
 
Vilken var den senaste bok du gav upp med?
Tror det var Elin Olofssons Då tänker jag på Sigrid. Inte för att den direkt var dålig, men den lyckades inte hålla mitt intresse.
 
Vilken var den senaste bok du läste på svenska?
Läser Lev Grossman i svensk översättning, men om man tänker den senaste bok jag läste som är skriven på svenska måste det vara Philip Teirs Akta dig för att färdas allt för fort.
 
Kan du recitera poesi?
Om "Remember, remember, the fifth of November..." räknas så ja. Kan också strörader ur dikter av Karin Boye, Edith Södergran och Runeberg.
 
Hur hittar du tid till att läsa så mycket?
Precis som Jessi så är jag snabb när det gäller läsning, det har jag alltid varit. I övrigt händer det att jag fastnar i det stora träsk som även kallas Internet och då kan det vara svårt. Men på senare tid har jag försökt att läsa mer och kolla mindre på tv-serier. Annars läser jag på bussen, på matrasten och förstås, på kvällen innan jag somnar. Samt ibland på morgonen innan frukost.
 
Vilka nya boksläpp ser du mest fram emot den här hösten?
Precis som Helena är jag spänd på Donna Tartts nya roman The Goldfinch. Men sen jag nästan helt slutade skriva recensioner har jag inte varit särdeles bra på att hålla koll på vad som är på gång, förutom i pocketformat då, av förekommen anledning. Men om jag får omtolka frågan lite så hoppas  jag att följande författare snart kommer med nytt: Jonathan Safran Foer, Sigrid Combüchen och PATRICK ROTHFUSS. Skärpning Pat, vi orkar snart inte vänta längre.  
 
Sluta posa och skriv för sjutton!
 
  

torsdag 12 september 2013

Läser böcker

Ja, det är vad jag gör just nu. Den senaste veckan har jag läst och läst ut följande:

Philip Teir - Akta dig för att färdas allt för fort
Camilla Wrede & Åsa Träff - Innan du dog
Richard Adams - Watership Down
Sarah Winman - When God Was a Rabbit
*Edit: samt Olga Grjasnowa - Ryssar är såna som gillar björkar
(Säger väl något om boken att jag glömde bort den, den var bra men lite osammanhängande, förstår att det var ett stilgrepp men ibland blev jag mest förvirrad. Läsvärd men lättglömd.)


Den sistnämnda boken av Winman var förvånansvärt bra, verkligen en bok för den som gillade John Greens The Fault in Our Stars, fast kanske lite mindre sentimental. Gillade John Green men det blev lite för smörigt och tryck på gråtknapparna för min smak (jag vet att det gjordes mer subtilt än i de flesta böcker som handlar om människor som är dödssjuka, men ändå). Winman är britt och således (?) lite torrare i tonen. Rolig. Sorglig. Gripande. En typisk mellanbok också, alltså ingen bok mellan böcker utan bok mellan åldrar. 

Nu har jag precis läst hundra sidor i Lev Grossmans Magikerna, en hypad vuxenfantasybok som jag var lite skeptisk till men som jag hittills gillar (dock inte lika mycket som Rothfuss böcker, come on, vad tror ni om mig). Ligger hemma och hostar och känner mig tung i kroppen. Försöker vara huslig trots min förkylning, lagar rotsakschips (rothfusschips?) som inte blir tillräckligt torra och krispiga. Lägger mig ner på sängen igen, vilar, läser. 

söndag 8 september 2013

Attan

Var en zombie när jag kom till jobbet i morse, tänkte igår att några öl går ju bra när man börjar så sent och det gjorde det väl nästan. Gick bra alltså. Tacka vet jag kaffe, om och om igen. Borde kanske snickra ihop en kaffetotempåle att tillbe när andan faller på. Nästa vecka är min tidiga vecka, den första sen jag gick på semester. Känns lite ovant. Men tidiga cykelmorgnar betyder inte bara att man är lite småsur och trött, utan också att man får spana efter djur på vägen till bussen. Visste ni att änder går omkring och betar gräs vid fyratiden på natten? Eller att det bor en massa kaniner vid Gamla Ullevi? 

Förra veckan sprang en råtta mellan cykelhjulen, snabb som attan var den. Råttan Attan. Hoppas jag inte träffar dig igen.

fredag 6 september 2013

Björkar

Veckorna går så fort att jag knappt hinner dricka upp mitt kaffe innan det är fredag igen. Trots att jag ofta jobbar helger kommer jag nästan alltid i fredagsstämning. Idag har jag stigit upp tidigt och ätit en stor frukost. Det är lite ovant, hemmavarandet. Hemmavarandet om hösten utan seminarier, uppsatser, obligatorisk läsning. Utan recensionsböcker. Förr recenserade jag minst en bok i månaden och tanken var att jag skulle fortsätta med det också efter att jag hade fått jobb. Men det blev så skönt att "bara" läsa. Läsa, läsa, läsa utan att säga något om det efteråt. Tror inte jag har läst så mycket sen jag gick i gymnasiet. Bok efter bok, det finns liksom inget stopp. 

I måndags läste jag hela Philip Teirs Akta dig för att färdas allt för fort. I tisdags läste jag hela Grebe & Träffs Innan du dog. Igår läste jag en tredjedel av Olga Grjasnowas Ryssar är såna som gillar björkar. Den sistnämnda är lite förhandshypad, jag har sneglat på den flera gånger i biblioteket men jag gillar verkligen inte titeln. Den tilltalar mig inte alls. Låter lite buskis, tycker ni inte? Men jag hade ändå hört mycket gott om den, och jo, det är en riktigt bra bok. I den finns bland annat en gubbsjuk bibliotekarie:

Bibliotekarien hade stora hornbågade glasögon och stirrade på min T-tröja. Jag sköt fram böckerna mot honom. "Jag är ledsen men jag kan inte hjälpa det. De är väldigt vackra, dina bröst, menar jag."
   Jag såg honom rakt i ögonen, de var kalla och grå. Han trivdes uppenbarligen alldeles utmärkt med sig själv, verkade varken förlägen eller ertappad och höll leende fram böckerna mot mig. Han hade antagligen dekonstruerat sin egen sexism och tänkte att han nu kunde tillåta sig vad som helst.

Ur Ryssar är såna som gillar björkar, av Olga Grjasnowa (2012)

Just ja, glömde bort att jag egentligen skulle visa er en födelsedagspresent jag fick i sommar. På tal om ingenting liksom.

Nej, jag kan aldrig få nog av kaffe. Ringen är från Tasty Homemade Jewellery. Men jag måste 
utfärda en varning för att gå in på deras hemsida för man vill lätt ha precis allt de gör.


onsdag 4 september 2013

Tre år, eller, hur man hittar ett hem

Höst är nystart, frisk luft som får mig att se konturerna tydligare (på gott och ont). Men det är varmt i Göteborg, sommaren vill inte riktigt släppa taget. Jag cyklar hemåt längs med älven en morgon och andra sidan ser så nära ut, jag har aldrig cyklat här den här tiden på dygnet förr, med det här ljuset. 

Det är ganska exakt tre år sedan jag flyttade till Göteborg. Utan mina riktiga glasögon och alldeles uppe i det blå efter ett år i London damp jag ner och försökte hitta Martinas nummer i min telefon. Jag såg ingenting. Jag visste ingenting. Jag kunde inte läsa en enda skylt under de första tre dagarna. Jag sov min första natt (i Sverige!) på en madrass i Martinas studentlägenhet i Masthugget innan jag flyttade in i min egen studentlägenhet i Johanneberg. Under mitt första år i Göteborg lagade jag Gordon Ramsay-mat med min Londonkompis Linda som var här på utbyte (alla recept tog minst dubbelt så lång tid att göra som utlovat, beware), skrev gradu (masteruppsats) i litteraturvetenskap och letade efter bra caféer.

Det känns som minst fem år sedan.

För två år sedan var jag plötsligt klar med litteraturvetenskapen. Konstigt, jättekonstigt. Jag hade bestämt mig för att (försöka) stanna i Göteborg när jag flyttade hit men visste inte vad jag ville göra så jag började läsa vetenskapsteori eftersom det var ett av de få ämnen jag fick läsa på magisternivå. Till en början var det mest förvirrande, sen blev det väldigt intressant och roligt. Hela året präglades av en dylik bergochdalbana. Förvirringen var total. Men när jag äntligen flyttade från min lilla ångestetta i Johanneberg var det mycket som blev bättre, trots avsaknad av pengar och framtidsplaner.

För ett år sedan fick jag min andra examen, en magister i vetenskapsteori. Jag var minst lika förvirrad som under våren, men på något sätt lugn. Det var så mycket som var fel att jag liksom inte orkade stressa upp mig över det. Det var bara att ta en vecka i sänder. Baka mitt eget bröd. Panta flaskor. Försöka att skjuta bort tankarna på hur jag skulle få hyran betald som dök upp som ett monster i mitt huvud varje kväll. Men, jag extrajobbade också på mitt favoritcafé. Jag tror verkligen att det räddade mig, inte bara ekonomiskt utan också psykiskt. Jag hade ett sammanhang som var mitt med människor jag tyckte om. Och just i september hade jag rätt mycket jobb, både på caféet och som frilansare, så det kändes helt okej. Trots att jag sprang på Arbetsförmedlingen och skickade in jobbansökningar till jobb jag absolut inte ville ha.

Och nu då?

Jag har bott utanför Finland lika länge som jag bodde i Åbo. Jag vet inte riktigt vad det betyder. Göteborg känns som hemma. Det där jobbet dök upp som jag ville ha, den där människan jag inte visste att jag letade efter stod plötsligt där och bara fanns. Nej, det handlar inte bara om yttre omständigheter. Men kanske om i sammanhang där man faktiskt trivs, inte bara ingår i passivt. 

Hösten och sommaren slåss om utrymmet, så får det vara. Stjärnklar himmel, varm luft. En skog jag inte har vetat om där nästan alla träd är japanska, skymningen som gör ögonen trötta. Kanske några hemligheter. Att läsa en bok om dagen. 

Och nej, jag ska inte sluta blogga även om det kan verka så ibland. För det är fantastiskt att kunna gå tillbaka i tiden och se vem man var för några år sedan, för några månader sedan, för några timmar sedan. Och att skriva är det bästa jag vet.