måndag 31 maj 2010

"Bara" i London

Jag märker att jag har kommit in i någon slags ledighetsrytm: varannan dag gör jag något hurtigt som att promenera jättelångt eller gå på museum, och varannan dag gör jag ingenting. Det måste medges att det är lite ansträngande att vara "turist i egen stad" så här länge, när det kommer besök går det automatiskt men det är ju inte som om man vanligtvis håller på och springer omkring så mycket som jag gör just nu. En av många orsaker till att det blir fint att få M på besök på onsdag.

Innan jag åkte hit hade jag storslagna planer på att se mig omkring i resten av Storbritannien också och inte bara i London. Av flera orsaker har det inte blivit så, studierna har tagit så gott som all min tid (vilket jag inte är missnöjd över alls, tvärtom) och pengarna har inte riktigt räckt till. Men nu har jag och E i alla fall bokat tåg till Brighton dit vi ska åka på en dagsresa. Samtidigt så är det här med att "bara" se London något som jag nog värdera väldigt högt. Det känns bra att faktiskt kunna åtminstone delar av en storstad. Att kunna ta sig runt utan att behöva en karta. Att veta var man får gott kaffe eller en billig lunch. Jag tänker att jag har lite samma inställning till att bo utomlands som till läsning - jag läser hellre samma bok flera gånger för att verkligen få en känsla av vad den är och vad den kan vara i olika sammanhang än hoppar mellan en massa nyutkomna böcker. Inget fel i det senare sättet att läsa men det passar liksom inte mig.

söndag 30 maj 2010

Hemåtpromenad

Det är något särskilt med att gå på söndagspromenad i London. Det känns i luften att människor är lediga, söndagar är dessutom riktiga familjedagar då folk träffas i parker och pubar. Dagens söndagspromenad höll på i ungefär fyra timmar (inklusive pauser). Jag tycker att det är en bra idé att åka ganska långt bort och sen gå hemåt, på det sättet så slipper man tänka på när man borde vända om. Jag började min promenad vid Holland Park Station i Kensington och promenerade sen vidare igenom Kensington Gardens, Hyde Park, Mayfair, Soho och till sist Bloomsbury. Under promenaden fick jag både höra "Lookin' fine today, baby" och "Bonjour Madame" av två totalt främmande personer. Vet inte om jag ska tolka detta som lite småtrakasserier sådär på eftermiddagskvisten eller som komplimanger. Det senare var i och för sig bara en hälsning. Folk är lustiga ibland.

Rent och pittoreskt i Kensington

Bommande prästkragar i Hyde Park

Nästan Lady Gaga i Mayfair!

Hippa kids i Soho

fredag 28 maj 2010

Utflykt

Idag har jag, E och hennes pojkvän O tittat på kreativa gravar i Highgate.

Och på drakflygning...

... på Hampstead Heath som håller på att bli min nya favoritplats i London.

Att efter en sån dag komma hem till den här skylten är inte kul.

torsdag 27 maj 2010

Youuaaright?

Besök är bra, det får en att automatiskt göra en massa spännande saker. Med så lite tid kvar i London märker jag hur jag blir lite paralyserad: ska jag springa av och an mellan alla ställen jag ännu inte har besökt, var ska jag i så fall börja, vad är viktigast att jag gör innan jag åker? Resultatet har de senaste dagarna blivit att jag inte har gjort särskilt mycket. Träffat E för kaffe. Lagat mat. Promenerat till mataffären. Sagt "Are you alright?" åt den ena och den andra på det vis som man gör här. Eller "Youuaaright?", för så låter det egentligen. Frågan ställer man oftast så där i förbifarten åt människor man inte känner så bra. Som åt den jamaicanska trädgårdsmästaren som jag dagligen går förbi. Eller åt ett butiksbiträde.

Det är något jag kommer att sakna. Den spontana trevlighet som människor visar varandra här. Små och till synes oviktiga detaljer, som att bli kallad "Darling" av försäljarna i hörnaffärerna. Något som vissa tycker att är irriterande, jag blir bara glad. Kanske för att jag åker snart. Det är kanske nu det börjar - den där känslan av att allting här är extra fint. För att jag snart kommer att susa iväg i ett plan någonstans ovanför London och låtsas att jag ser mitt hus, någonstans långt där nere under molnen.

tisdag 25 maj 2010

Simning och annat

Det är otroligt vad mycket man kan hinna med under två dagar, och jag inser hur praktiskt det är att besöka människor som har haft tid att lära känna en stad. Det är då alltså jag i det här fallet. Här nedanför ser ni ett urval av vad vi har sysslat med. Lägg märke till att det faktiskt går att simma utomhus i London - jag blev lite galen av lycka när jag plumsade ner i dammen och kan fortfarande inte riktigt förstå att det har hänt. Jag skulle aldrig klara av att tillbringa sommaren någonstans där det inte var möjligt att simma utomhus. Tack N för ett roligt besök!

Vilopaus i skuggan utanför Tate Modern

Picknick i St. James's Park

Hampstead Heath som vi hittade fram till efter många om och men...

... och där vi (jag, N och E) gled omkring som sjöjungfrur i "Women's Pond"

söndag 23 maj 2010

Besök i hettan















Väderleksprognoserna visar 27 grader för idag, och de senaste dagarna har jag tillbringat i parken bredvid mitt hus med E och Sylvia Plaths dag böcker. Nu är N här på besök i ett par dagar, roligt med besök eftersom det aktiverar mig (jag kände min inre guide växa till liv när vi traskade igenom Covent Garden och Bloomsbury igår kväll). Vet inte ännu vad dagens planer är, men man vill nog inte hålla till i tunnelbanan i den här hettan så det blir säkert en hel del promenerande. Även om det är intressant att vara i en storstad på sommaren skulle jag ha väldigt svårt att bo här året om. Stad och hetta går i några dagar, men åtminstone jag börjar känna hur det rätt så snabbt börjar växa ut fenor på ryggen och allt jag kan tänka på är att simma i havet.


torsdag 20 maj 2010

Mannen från Buenos Aires

Mannen från Buenos Aires har bott i London i 40 år. Han är pensionerad arkitekt och det ser ut som om han kommer till caféet för att läsa tidningen. Men det han egentligen vill är att prata. Han vill berätta om hur London var på 60-talet, hur bara arkitekter kunde se vilka kollegor som var hippien eftersom de trots allt klädde sig väldigt estetiskt. Han vill prata om litteratur, om Borges och Martin Amis, om att han inte vill läsa Harry Potter men att han tycker om gotik, om Frankenstein och Dracula. Mannen från Buenos Aires tycker inte om engelsk romanticism,

"If I were alone in a cell with only one book and it was Jane Austen, I wouldn't touch it."

Han vill berätta om hur Amerika är som Marilyn Monroe, underbar på vita duken men alldeles för rörig i verkligheten, om hur Empire State Building var en besvikelse, ett fult art deco-monster. Kanske är orden som strömmar från hans läppar det som får honom att känna att han existerar. Att han inte har glömts bort. Vi lyssnar och vi ger honom en plats. Vi ler när han säger

"I'm sorry, I'm talking too much."

Vi ler åt att verklighetens människor alltid överträffar berättelserna. Åt att de alltid är mer än vi föreställer oss, de är mera kropp, mera lukt, mera ljud. Och vi lyssnar gärna också när det börjar värka i nacken, också när vi inte hör vad han säger, mannen från Buenos Aires.


onsdag 19 maj 2010

Mitt huvud kan spå väder

Från att ha känt av konstiga migränsymptom igår av lågtrycket vaknade jag idag med den typiska någon-petar-bakom-mitt-högra-öga-känslan. Men jag hanterade det väldigt sakligt: stegade iväg genom solgasset till apoteket och köpte medicin, sov ett par timmar och började må mycket bättre. Så mycket bättre att jag träffade E för lunch i parken utanför mitt hus. Efter cirka två minuter gick solen i moln och det blev svalt.

Det börjar bli lite smått frustrerande. Men jag antar att det är så här det vanligtvis fungerar i London, man kan se hur mycket som helst på väderleksrapporterna, vädret kommer ändå att göra precis som det vill. Lite trist känns det nog att sitta inomhus och titta på tv-serier, men med tanke på hur aktivt jag har förvaltat min ledighet de senaste dagarna så får det helt enkelt så lov att vara okej.

måndag 17 maj 2010

Tate Britain


















Tate Britain














Yellow Painting / Patrick Heron 1958-59


















Boy Smoking / Lucian Freud 1950-51

När jag gick omkring i Tate Britain idag funderade jag över vad det är som gör att jag dras till vissa typer av målningar. Inte för att det nödvändigtvis behöver finnas någon röd tråd, men jag har ofta känslan av att reagera på samma sätt på vissa sorters konstverk. Figurativt måleri, och särskilt porträtt är spännande. Och monokroma bilder har också en särskild dragning på mig. Min favorit idag var definitivt Lucian Freud (sonson till Sigmund), hans målningar är väldigt kroppsliga och personliga. Tate Britain var ett väldigt lagom museum i den bemärkelsen att det inte var för stort. Även om jag inte orkade titta noga på varje målning hade jag motivation till att gå igenom alla rum. Det kan vara väldigt jobbigt att lämna ett museum med känslan av att man bara hade energi för rum nummer 1 av 50.

Eftermiddagen tillbringades i Gordon Square med E, plötsligt skingrades molnen och det blev hett! Äntligen går det kanske att på riktigt njuta av parkslöandet (se det förra inlägget).

lördag 15 maj 2010

Kvalitetstid















Ny dag, ny park. Ett boktips: A. M. Byatts Possession från 1990 fick mig att stanna kvar i Regent's Park trots att solen gick i moln fem minuter efter att jag hade lagt mig ner och inte kom fram förrän tre timmar senare när jag var på väg hem. Berättelsen kan beskrivas som en litteraturhistorikers våta dröm, och den utspelar sig delvis i Bloomsbury. Ikväll fortsätter jag med min nya helgtradition: testar en ny ale och äter pizza. Hurra för att tillbringa lördagen i gott sällskap (dvs. med mig själv).

fredag 14 maj 2010

A Walk in the Park














Blomrabatt i St. James's Park

Jag läser att det är +26 grader i Helsingfors och att folk ligger på stranden och solar. Just så. Här håller det i alla fall äntligen på att bli varmare igen, idag har jag varit utomhus hela dagen. Jag och E har lunchat i St. James's Park, legat i gräset och tonårslyssnat på musik med varsin hörlur i varsitt öra, tittat på oanständiga par (eller försökt titta bort) och tagit dåliga foton av pelikanerna i St. James's Park Lake. Ikväll blir det matlagning och tv-serier. Min första lediga dag får definitivt godkänt.

torsdag 13 maj 2010

Tent 4/4 a.k.a. vad gör man nu?

Dagens tent gick ut på att välja mellan en hög med frågor som var spridda över en bred samling ämnen. Jag valde:

"Literary works frequently tell us more about the writer than about the subject matter." Discuss

Det kunde väl inte ha funnits en mer passande rubrik. Jag blev till och med klar i tid. Nu sitter jag hemma med en kopp kaffe som jag just hämtade från köket där jag träffade min trevligaste flatmate (vars namn jag inte minns) som bad mig reda ut vad finlandssvenskar är för något. Återigen kommer jag på mig själv med att stå och proklamera "it's just 5% of the population". Men min namnlösa flatmate förstår mitt dilemma och påpekar att debatterna väl ofta får ganska nationalistiska drag. Vad skönt att slippa gå in på en diskussion om den stolta finlandssvensken.

Nu är jag ledig. Ledigare än så här har jag inte varit sen i september. Kombinationen ledig tid + tom plånbok ger mig en anledning att vara kreativ med mina planer. Någon som har tips på billig/gratis sysselsättning för en månad framöver?

onsdag 12 maj 2010

Tent 3/4

Både jag och E traskade ut ur tentsalen långt innan vi var tvungna. Det är inte nödvändigtvis ett gott tecken. Men nu är det nästan över, imorgon ska jag tenta kursen med det korta och koncisa namnet "Academic Writing in English for Non-Native Speakers" och den tenten går ut på att skriva en uppsats under loppet av två timmar. Rubrikerna får vi först på plats så det går med andra ord inte att förbereda sig.

Nämen oj, så synd.

tisdag 11 maj 2010

Alldeles för snart

Idag är det exakt en månad tills jag lämnar London. Men jag tänker inte förvandla den här bloggen till en nedräkningsmaskin. Även om den där klumpen i magen ibland inte går att ignorera. Istället tänker jag på det T sa åt mig igår när hon påminde mig om att jag förra året hade kommit till en punkt där Åbo hade blivit något jobbigt och negativt. Och att det är bättre att lämna en plats medan man fortfarande trivs.


lördag 8 maj 2010

Hört på Foyle's café

Två damer i sextioårsåldern sitter vid samma bord som mig och diskuterar sitt skrivande och sina manuskript:

"Next week it's the sex scenes."
"Oh yeah."
"Every story needs a sex scene, that's just the way it is!"
"You're right."
"You should read mine, it turned out great."
"Really?"
"Yes, you'll just wait and see what I've done with it, it's really exciting!"
"I like it already!"

fredag 7 maj 2010

Bilder från en fredag

Fula avspärrningar i favoritparken

Men fina förgätmigejer

Och fina damer E och danska A som är på besök

Bibbalån som inte har med studier att göra

torsdag 6 maj 2010

Stolt

Grattis bästaste Martina till Arvid Mörne-priset! Äntligen får man börja skryta offentligt!

onsdag 5 maj 2010

Nattens outfit (tent 2/4)

Sällan har jag känt mig så totalt borttappad och omedveten om vem jag är, var jag är och varför jag vaknar som igår natt när brandalarmet väckte mig. Jag vet att jag har nämnt det tidigare, men tillåt mig att understryka det ytterligare: larmet är ett fasansfullt ljud som gör det omöjligt att tänka också i vaket tillstånd. I min yrvakenhet lyckades jag till sist förstå vad som pågick, men eftersom paniken slog till hann jag inte klä på mig några långbyxor (men dock glasögon, vad detta nu kan säga om min person vet jag inte) utan traskade förvirrat ner för trappan iklädd mitt långa lila nattlinne, mina gröna tossor och min jacka. Detta kunde även gå under betäckningen 'nattens outfit'. Inte så smart med tanke på min förkylning. Efter att larmet slagits av blev jag min vana trogen hungrig av all uppståndelse och när jag rumstrerade omkring i kylskåpet med nerverna fortfarande på helspänn lyckades jag naturligtvis knuffa ut min joghurt som splashade ut över köksgolvet. Det här var alltså natten före min andra tent.

Men tro det eller ej, när jag satt i tentsalen - väl övervakad av en barsk, från topp till tå brunklädd, husmoderaktig examensövervakare - då föll något på plats i mitt huvud. Tentfrågorna verkade hur vettiga som helst och jag blev klar en halv timme innan utsatt tid. Two down, two to go.

tisdag 4 maj 2010

Att revisa

Att läsa på tent i Storbritannien är inte samma sak som att läsa på tent i Finland. Här kallas det "revising", rakt översatt blir det "revidera". Det finns också vissa saker man bör tänka på när man revisar (som jag helt fräckt och slött tänker översätta det till, bör uttalas "rivaisa"). Det gäller inte bara att gå igenom gamla anteckningar. Vissa föreläsare har föreslagit att vi ska göra upp diagram och gå igenom alla texter vi har läst för att se vilka teman som återkommer. Vi ska jämföra och kontrastera. Det här är första gången sedan min stora tent i litteraturens historia våren 2006 som jag faktiskt revisar romaner.















I tentsvaren rekommenderas det att man visar att man också har läst teori, men det är inte alltid nödvändigt och det beror på hur frågan är ställd. I mina Scandinavian Studies tenter har det hittills varit tio frågor varav två ska besvaras. För den som är riktigt nyfiken kan jag också ge ett exempel på hur en tentfråga kan se ut. Det här är en av dem som jag (försökte) besvara:

"How far would you agree with the claim that in Ingmar Bergman's Persona 'har vi ur feministisk synvinkel att göra med en traditionellt uppställd dikotomi mellan ett kontrollerande subjekt som antar rollen av manlig persona och ett exponerat kvinnligt objekt'?"

Läskigt värre. Det blir knappast några höga vitsord för min del men godkänd ska jag väl bli. Nu tillbaka till revisandet.

måndag 3 maj 2010

Pang

Idag har varit en konstig dag. Det hela började på natten med att jag vaknade och hade fruktansvärt ont i halsen. Men eftersom nästa tent är i övermorgon gick jag ändå till bibban som idag frångick sitt dygnetruntöppet eftersom det är en Bank Holiday. Utanför Science Library stod maaassor med människor och väntade strax innan klockan elva, och detsamma gällde för huvudbibban. Jag lyckades få en plats och gjorde så som en del fräcka människor har setts göra - jag paxade en plats åt E. Det kändes helt rätt med tanke på alla dumma blivande matematiker och jurister som sitter och ockuperar den Skandinaviska avdelningen.

*Pang*

Någon tappade en full vattenflaska från balkongen och om någon hade råkat sitta just där under (ca två meter från min plats) hade de antagligen fått hjärnskakning och en ordentlig bula. Efter lunchen började jag känna mig ganska mosig och nu sitter jag under täcket med stegring och väntar på att E ska komma hit och se om Mies vailla menneisyyttä med mig. En sådan dag har jag haft idag.

söndag 2 maj 2010

66 pence















Jag har ett förslag till Storbritannien: avskaffa småmynten. Denna imponerande hög som består av 1 och 2 pence-mynt blir sammanlagt den imponerande summan 66 pence. Jag undrar varför det inte räcker med det ena myntet. Jag undrar vad det är meningen att man ska göra med dem och därför samlar jag dem på hög på fönsterbrädet. Jag undrar om man ids betala med en säck småmynt sedan när summan har stigit till några pund.

Det har blivit svalare igen och det regnar. Jag tycker att det är ganska skönt som omväxling. Idag har jag suttit ett par timmar i bibban som återigen börjar bli gästvänlig efter den första tentveckan och läst ett kapitel om postmoderniteten och detektivromanen i Fröken Smillas känsla för snö. Jag närmade mig det med en viss misstanke eftersom jag vid det här laget har tröttnat ordentligt på Smilla men blev väldigt positivt överraskad. Så positivt överraskad att jag till och med skrev ner några boktitlar i ett dokument som finns i den där mappen som kallas "Gradu kansken".