onsdag 31 december 2014

En genomlysning 2014

Jag ser tillbaka och tänker först spontant att det inte har hänt så mycket det här året. Att det har lunkat på i lagom takt, jag har läst lite. Ungefär så. Men det är inte riktigt sant, eller det är inte alls sant. Jag känner mig inte särskilt kategorisk just nu, så det blir ingen kategorisk uppdelning av året varken tematiskt eller månadsvis. Men en liten lista blir det ändå, fast bara en liten. 

Jäkt: jag kom på det rätt nyligen, att jag ska försöka skilja mellan stress och jäkt. Jag läste Kristina Sandbergs trilogi om Maj och där var Maj jäktad. Inte stressad, jäktad. Av att ha så mycket på gång. Jag tänker att det är viktigt att inte vara för stressad, men att det också är lätt att överdriva ibland, att blanda ihop mycket att göra med en stressklump i magen, och det är inte nödvändigtvis samma sak. Det här är kanske ett nyårslöfte, jag vet inte. Att försöka tänka klart om vad saker och ting egentligen är.

Förändringar som lämnat spår: jag har blivit sambo/särbo samtidigt, samt fått ett nytt jobb med mera ansvar och nya arbetsuppgifter. Det känns i och för sig som att jobbet kommer att lämna mest avtryck på det kommande året, men händelsen ägde ändå rum under 2014.

Människorna: de är många, särskilt på jobbet. Både kunder och kollegor. Och jag tror att det har gjort att jag har blivit lite folkskygg när jag är ledig, jag orkar liksom inte med folk i allmänhet som jag gjorde förr. Så det har blivit extremt lite ensamsittande på café, vilket jag tycker är lite tråkigt. 

Antal lästa böcker: i skrivande stund, 64 stycken. Testade att föra lite sån statistik i år, men utan att skriva ner vad jag läste. Hyser en märklig motvilja mot det, antalet var däremot intressant eftersom jag inte hade någon aning. Det känns som rätt många. Men jag har ju inget att jämföra med. De största utmaningarna var utan tvekan Bergtagen och Knausgårds sexa.

Mat: den godaste maten är maten man äter när man är riktigt hungrig. På en båt efter att ha seglat hela dagen, eller varför inte på en restaurang efter att bara ha ätit båtmat i fem dagar. Matsäck man har med sig på en cykeltur. Mat man lagar tillsammans med andra.


En av många middagar utanför ett av Hannas många hem

Jib: tydligen engelska för fock. Sånt man kan lära sig när man är ombord på en segelbåt. Jag lär mig pyttelite till för varje gång, och det blir roligare ju mer jag kan. 

Julen: den var lugn, med lite jobb och ganska mycket ledighet. Mest massor av filmer och en hel del mat.

Aktiviteter: mycket cykling, undrar hur långt jag har cyklat i år. Runt omkring i Sverige, i norr och söder, i Danmark och Finland, i skogen, på asfalt, på is. Ett bra sätt att ta sig fram, och ett utmärkt fordon om man behöver avreagera sig muntligt på något i samhället. Tillsammans med Cyklisten har jag upptäckt den så kallade cykelranten, då man cyklar i bredd och förfasar sig över saker man stör sig på.

Sammanfattat intryck av året: det kändes som ett ganska vuxet år på något sätt. Ganska strukturerat utan att vara tråkigt.  

Omak: riksdagsvalet. Say no more.

Nytt: det här med att bo på landet är inte att underskatta. Inte samma sak att hänga i ett hus nära kor bara över en helg, jag vet. Och jag skulle definitivt behöva mer sällskap än kor. Men någon gång, att bo ute i naturen. 




Dans och sånt: bröllopet jag och Cyklisten var på under midsommar. Det var svinkallt för att vara midsommar, men den roligaste festen på länge.

Och så, precis som året, slutar det abrupt.


måndag 29 december 2014

Vita moln

Det känns som flera år sen jag har sett snö, kan det stämma? Det är underligt hur det först är så fantastiskt med flingorna, och sen, kanske en dag senare, är det helt normalt. Kanske har det något att göra med att det är så här jag tycker att det ska vara på vintern, vitt, kallt. Inte mörkt och ruggigt. 

Ja, jag pratar om vädret. Läste äntligen Bea Uusmas Expeditionen. Min kärlekshistoria och tänkte tillbaka på ett jobb för länge sen, då jag berättade för människor om sånt här. Snö, kyla, isbjörnar och hur länge de lever. Jag minns inte det nu, men jag minns att jag sjöng tillsammans med ett gäng människor från ett äldreboende, de ville att jag skulle ta ton.

Helst så här, tills det blir vår.

Varför kommer alltid den här sunkiga känslan den här tiden på året? Är det en baksmälla av året innan? Är det därför jag tycker så illa om januari och februari? Vad man gör med sig själv, vad gör man? Säger något om vädret, tittar inåt, blundar. 

lördag 20 december 2014

Läst en del

Det är ett tecken på viss bloggtorka att jag tänker inleda varje inlägg jag börja skriva med "idag gjorde jag si och så". Men så kom jag på att det var ett tag sen jag skrev om vad jag har läst, det var nog den där Bergtagen som höll på att ta kål på mig. Sen dess har jag läst ut Kristina Sandbergs fantastiska trilogi om Maj som bara blev bättre och bättre för varje del. Åh, så jag tycker om hennes sätt att beskriva hur Maj grubblar på stort och smått, hur jag går bredvid Maj där i hennes våning och inte förstår hur hon orkar städa så mycket när jag knappt orkar föra min tomma kaffekopp till köket. 



Nu läser jag Longbourn av Jo Baker, en bok som jag har varit nyfiken på länge och som mamma läste med behållning för ett tag sen. Det är kanske ingen storslagen historia (inte än i alla fall), men dock en väldigt behaglig stämning att befinna sig i. Den handlar om Sarah som är hushållerska hos familjen Bennett från Pride and Prejudice. Mycket välskrivet och inte helt lätt engelska vilket känns som en uppfriskande utmaning. Fult omslag tyvärr... slappt att bara slänga in ett par urklippta skor istället för att ta ett fotografi av ett par riktiga skor i en trappa.


Jag har hunnit med en del läsning den senaste månaden faktiskt, konstigt nog med tanke på hur mycket jag har haft att göra. Annat jag har läst är Patrick Rothfuss kortroman The Slow Regard of Silent Things, lite småsöt men når inte ens nära The Name of the Wind. Läsvärd om man gillar hans sätt att skriva (och har läst hans övriga böcker, det är något av en förutsättning). Sen har jag också läst ut Bodil Malmstens Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig, inte riktigt lika skarp som hennes tidigare loggböcker, men mysig som toaläsning.

"mysig som toaläsning"

Nu har jag bott länge i Sverige hörni.

torsdag 18 december 2014

Eget julfirande


Mera julmusik, med Weeping Willows denna gång. Visste inte att de hade gjort en julskiva, den är väldigt hemtrevlig att ha på i bakgrunden. Jag äter gröt med torkade dadlar i, skriver en lista på vad som ska uträttas. Jag har två sköna lediga dagar nu innan jag rycker in för att jobba mina julpass, det känns riktigt bra faktiskt. I år firar jag jul i Göteborg igen, med Cyklisten som är så snäll att han stannar kvar i stan med mig. Även om jag inte har firat julafton hemma på tre år nu (!) och saknar att sitta där med familjen och långsamt öppna julklappar, fylla på vinglaset, proppa i mig smörgåsar med julbordsfavoriterna, måste jag säga att det är fint att hitta på sina egna jultraditioner också.

De tre senaste åren har jag till exempel firat lillajul hemma hos Nathalie med familj. Det har varit ett bra startskott för julkänslan och ibland den sista gången man har hunnit träffa vissa vänner innan jul. Förra året var jag visserligen ledig på både julafton och juldagen men jag stannade ändå i Sverige eftersom det är svårt att hitta flyg under julen och trist att hinna vara hemma i bara en dag. Då gjorde vi en dagsplan för julen. Den var aningen torftig, men hur ska man göra egentligen när man börjar fira jul på egen hand? 

Jättefin kaffekopp från House of Rym
Jag började min dag med att dricka kaffe ur en vacker kopp som jag fick av Hanna i julklapp igår, jag har nog pratat om den i snart ett halvår. Älskar sjuttiotalskänslan och den kaffebruna färgen. Gårdagskvällen tillbringades med drink i handen och lustiga samtalsämnen i Hannas och Jonas nya hem. 


Jag och min förra roomie Micke drack goda glöggdrinkar i köket
I vardagsrummet stod djuren och väntade in julen

Jag och Hanna fick grönt hår i kökslampans sken
Jag tycker om när jag inte behöver stressa när jag städar. Utan kan skrota runt, sitta ner och bläddra i något, plocka lite, torka av lite ytor, ta en paus och koka gröt. Så ska jag hålla på hela dagen idag. Men nu ska jag börja bocka av min lista.

onsdag 10 december 2014

Lite lite ledigt

Hittade vinterskor, identisk modell som mina två par jobbskor men av läder och med ullfoder. Bestämde mig på fem minuter, avskyr att köpa skor.

Idag, lite ont i ena foten, men det beror sannolikt på att jag har jobbat lite för många dagar i rad. 
Idag, en nästan ledig dag, bara ett par timmar jobb som mest går ut på att sitta stilla och lyssna, ja, jag sitter gärna, med en hjärna som springer varv på varv.
Idag, hittade en julskiva med Chris Isaak, vaknade utan väckarklocka klockan tio, ser mig i spegeln och det syns visst att jag fortfarande är lite trött. 

Det kommer att bli intensivt, sa dom, det kommer att vara kaotiskt. Mmm. Jag hummar. Ute vankas det storm, eller det har stormat under natten. Fast jag tänker att när alla bitar har fallit på plats, då den ena gubben ringer och det ska fixas fram en stege, då den andra gubben ringer om något annat som ska skruvas ihop, då när gubbarna har julledigt, då ska jag njuta.

onsdag 3 december 2014

Hyacinthopp

Ibland tror jag att jag kanske överdriver lite när jag tänker att jag inte ska göra någonting när jag kommer hem från jobbet. För ungefär timmar sen upptäckte jag att hyacinten i köksfönstret hade slungat sig ner på golvet. Stackars hyacint, tänkte jag och lyfte upp den tillbaka. Men jorden som föll ur krukan? Den ligger kvar i en prydlig liten hög.

När jag var liten hade jag förresten en bok som hette Hyacinta, om jag har googlat rätt var den skriven av Maj Bylock. Jag tror den handlar om en liten miniatyrflicka som liksom föds ur en hyacint. Så väldigt gulligt, tror att hon i något skede också bor (eller sover?) i en högklackad sko. Det var en väldigt bra bok.

Cyklisten brukar skratta åt att jag har en sån förkärlek för små saker. Tio gånger av tio pekar jag ut de allra minsta husen när vi är ute och cyklar och proklamerar det där var fint, där skulle jag kunna tänka mig att bo. 

söndag 30 november 2014

Struktur

Som ett antiklimax, att slappna av och inse att man inte har något att pyssla med. Inventerade pysselpåsen och den var allt blygsam. Fast jag gillar inte riktigt att köpa pysselmaterial, tycker det känns mycket mer utmanande att ha en hög med skräp och försöka hitta på nånting utgående från det. Skapa struktur av röra. Inte planera en struktur och fylla i.

Hm, undrar om jag precis fick en insikt. Om hur jag fungerar kreativt. För precis så har jag också resonerat när jag har skrivit akademiska texter, att jag tycker bäst om stadiet då jag har en jäkligt rörigt material som jag får börja strukturera upp. 

EDIT: Glömde ju meddela att jag har läst ut Bergtagen! Ni kan skicka min medalj på posten, tack!

lördag 29 november 2014

Efterlängtad helg

Igår hörde jag mig själv säga att jag såg fram emot helgen för att jag äntligen skulle få tid att klippa mina naglar. Så det är lite mycket nu. Roligheter, men roligheter som gör att jag måste tänka aktivt på att jag också måste vara ledig när jag är ledig, även om det ständigt finns mer jag kunde göra. Om mindre än en vecka öppnar butiken jag ska börja jobba i och det är många saker som ska ordnas. Men nu har jag stått där, i lokalen. Nej det är inte sant. Jag låste upp jalusin och hukade mig under den, tände lampan och hoppade upp och ner på stället. Lite som den där känslan när man för första gången kliver in i sitt nya hem, ni vet? Förväntningarna, pirret, allt man måste fixa med.

Tack och lov har jag faktiskt hunnit med annat också.


Förra veckan hade jag en välbehövd heldag med fröken Lindholm, vi hade ett strålande upplägg: lyxfrukost hemma hos mig och besök på Universeum. Eftersom det var så fuktigt i regnskogsdelen av Universeum blev min kamera (och mina brillor) helt immiga, men Hanna knäppte några fina kort på ormarna och grodorna. Jag kan inte förstå att jag aldrig har varit där förr! Jag älskar verkligen att få gå runt i en simulerad regnskog, titta på fiskar och hajar och läskiga spindlar. 

I Stockholm har jag också varit, den här veckan faktiskt, men där blev det inte så mycket mer än jobb. Nu sitter jag i soffan, har precis lagt igång spellistan med det fina namnet "Tonårstöntrock" (innehåller exempelvis "Push" av Matchbox Twenty, och "It's Been a While" med Staind). En våning upp ligger en låda med julsaker, så fort jag har betat av några av mina över hundra olästa blogginlägg ska jag hämta ner den och börja julpynta. Och så ska jag inte glömma att klippa mina naglar förstås.  

Jepp, jag är precis lika trött som jag ser ut att vara. Men det är bra ändå.

tisdag 18 november 2014

Snart så

Hm hm hm, mmmmm. Går runt och gnolar och känner mig lite underlig. Betedde mig allmänt konstigt i helgen, fick konstiga skrattanfall och brutala blodsockerdippar. Imorgon jobbar jag nästsista dagen på mitt nuvarande jobb men jag kan liksom inte riktigt ta in det. Kanske för att jag trots allt stannar kvar på samma ställe, med samma arbetsgivare men byter lokal. För att kollegorna kommer att finnas kvar, om än en våning upp. 

Va va va, två dagar kvar?

Det känns hursomhelst kul att det är just nu det händer, denna icke-månad bland månader. Trots att det är mycket att göra just nu måste jag säga att den här veckan känns väldigt rolig. Ändå bra på något vis att jobba klart, att få börja med det nya på riktigt. Sen har jag världens bästa dejt inplanerad med Hanna på torsdag, har förhoppningsvis bilder att visa er sen.


tisdag 11 november 2014

Mellanrum med allt på

Vad som sker, en snabb uppdatering.

Jag har fått en väckarklocka som också är en lampa, som tänds långsamt om morgnarna.
(tack mamma och pappa!)

Om morgnarna är jag lite piggare, men ändå ganska trött och aningen förvirrad.

Förvirringen består i att min kropp just nu står på en plats, medan mina tankar finns på en annan plats. Att sitta på bussen och pussla med scheman och att försöka stirra fram en lokal som inte finns ännu.

Jaaa, jag läser fortfarande Bergtagen. DEN TAR ALDRIG SLUT. Är på s. 674. Men läser också Emma Kavanaghs thriller Falling, väldigt bra och snabbläst. Inget för flygrädda då den involverar en flygkrasch. 

Kanske är det något med årstiden och dålig tillgång på hälsosamma bakterier, jag har i alla fall crave:at fil den senaste veckan. A-fil, långfil, fjällfil - I fil you!

Jag testar en grej med håret, det där med att inte tvätta så ofta (vilket inte är detsamma som att aldrig duscha), och bara tvätta med balsam i rötterna när jag duschar. Hittills funkar det jättebra. Tvättade håret senast i fredags och det är hur fräscht som helst. 

Det var väl typ det. 

söndag 9 november 2014

Äventyr

Den här helgen, har luffat runt i pyjamasbyxor, sett på 2001: A Space Odyssey och The Room, två synnerligen olika men på var sätt sevärda filmer. Låter som en ganska vanlig helg. 

Men. Det har också varit en helg full av mystisk historia. Jag måste nästan visa er lite bilder. 

Här, exempelvis, har vi en byggnad som hör till kurorten som finns i närheten av där Cyklisten cyklar runt. Jag tänker: sanatorium, Hans Castorp, Bergtagen. Och människorna som sen 1700-talet i olika utstyrslar och konstellationer har vandrat på stigarna här omkring för att få del av kraften från den välgörande källan.


Passade på att testsparka lite i löven, de fick godkänt men inte mer än så.


På vägen till mataffären promenerade vi förbi ett stort hus med skylten "Antikt", vi kikade in och såg en gammaldags bod full av gamla saker. Öppet söndagar 11-16 stod det på en skylt. Vilken tur att man inte har så mycket planer ibland. Idag cyklade vi dit och klev in i ett paradis. Ett gammalt hus med massor av rum, gamla tapeter, gammal inredning, iskallt förvisso, men hjälp vad jag oooh:ade och aaah:ade. Se själva!


Hur fina klockor som helst, jag fastnade för den högs upp. 


Stengods i läckra färger.


En vrå med lampor och lite annat smått och gott.


Vi kom hem med tio assietter, lite småpyssel och det allra bästa: en gjutjärnsplättpanna! Cyklisten vände plättar medan ärtsoppan puttrade i kastrullen bredvid.

Förutom allt detta har jag dessutom fått höra vad som nästan kan kallas för sanna skräckhistorier, samt fått lära mig att det finns något som heter Hubertusjakt. 

måndag 3 november 2014

No more ödemark

Ibland funderar jag över vad som händer när saker landar i en, vad som händer efter det där innan, då när man försöker kalibrera alla tänkbara utfall, hur de kunde påverka en positivt eller negativt. För det blir lätt att jag gör så, jag tror alla gör så. Tänker och tänker och tänker utan att egentligen komma någon vart. Jag undrar om min skräckblandade fascination av pauser och nästan-tillstånd kan kopplas till min besatthet av ödemarksvandringar. Där balanserar man också mellan två punkter, början och slut, eller start och mål. Men då är det som om mellanrummet ges betydelse, då är det där allting händer. 

Nu kan jag i alla fall viska det åt er också, detta att jag har fått ett nytt jobb. Nästan samma, men ändå nytt. Har vetat det i några dagar och nu känns det som om det har landat i mig. Även om det fortfarande är väldigt abstrakt eftersom min arbetsplats egentligen inte existerar än.

Klockan är snart åtta, jag har redan varit vaken i nästan två timmar eftersom jag var solidarisk och klev upp samtidigt som Cyklisten som hade ett tåg att passa. Klockan elva ska jag gå på yoga. Ute vräker regnet ner, det låter emellanåt som om någon häller hinkar med vatten mot fönstret. Nu låter jag kroppen sjunka ännu djupare ner i soffan, en liten stund till.

fredag 31 oktober 2014

Mer släktskap och ändå inte

Så här ser de två böckerna jag har läst senast ut, en ganska märklig slump (?):

Bortvänd rödhårig flicka


Bortvänd rödblond flicka

Jag kan berätta att bok nummer ett, Livets & dödens villkor  inte var så där jättebra. Eller, jag tycker alltid om Bauers språk och miljöbeskrivningar, och jag tycker att hennes huvudperson Ruby har stort potential. Men det är som om intrigen hastas fram, eller inte byggs upp tillräckligt. Den första halvan lovar så mycket, men det blir ganska platt fall mot slutet. En helt okej bok om man tycker om att läsa om fuktiga engelska kuststäder, men ska man läsa Bauer skulle jag föreslå hennes föregående bok Rubbernecker eller hennes allra första bok, Blacklands.

Bok nummer två däremot, The Uses of Enchantment av Heidi Julavits - så intressant! Jag är inte helt säker på att jag fattar hur allt hänger ihop nu när jag har läst ut den, men jag är inte heller säker på att det är meningen. Här heter huvudpersonen Mary, när hon går i högstadiet kidnappas hon av en främmande man som för bort henne och förgriper sig på henne. Eller? Man nästan säga att detta "eller" är bokens egentliga huvudperson, titeln är hämtad (fräckt stulen) från Bruno Bettelheims berömda verk där han med hjälp av freudiansk psykologi analyserar en rad klassiska sagor av bröderna Grimm. 

Julavits bok handlar om hur berättandeakten omformar individen, hur gränsen mellan lögn och sanning dels inte alltid kan urskiljas, dels kanske är irrelevant. En rad psykologer tar sig an fallet Mary med varierande resultat, och detta varvas med kapitel där hon och hennes dysfunktionella systrar i vuxen ålder försöker ordna upp sin avlidna mammas hem, samt med kapitel med rubriken "What might have happened". En väldigt annorlunda och trollbindande historia. Plockade upp boken på biblioteket eftersom jag har stött på noveller av Julavits tidigare och blivit nyfiken och jag är glad över att jag äntligen gjorde slag i saken.

torsdag 30 oktober 2014

De två bästa sakerna

Visst kan man ana ett slags släktskap med böckerna jag plockade med mig hem idag och de otroligt fina chokladplattorna min kära isländska vän Elín postade till mig? Jag tror att det är ett tecken. En chokladsort per bok. 


tisdag 28 oktober 2014

Allt om böcker

För en vecka sen skrev Mia om böcker, en lista som slussades vidare, bland annat till mig. Jag tackar å det ödmjukaste och naturligtvis ska jag försöka svara. Är precis som Carola lite avog och tänker bara svara, rakt av. Sen kan den som vill göra detsamma. Men man blir förstås glad över att man blir tänkt på. Även om man lufsar runt lite halvt sysslolös och drar dåliga ordskämt som att en firma som transporterar farliga kemikalier kunde heta Marie Kurir

Senaste bok du läst:
Antar att här avses senaste bok jag har läst ut, och då är det The Blackhouse av Peter May. Ruskigt bra deckare som utspelar sig på Isle of Lewis, en ö i Yttre Hebriderna (jo, jag var också tvungen att googla). En perfekt bok till det fuktiga oktobervädret för det var mycket fuktig kyla, regn och rusk (och mord!) i den boken.

Nästa bok du ska läsa:
Som bäst håller jag på med fyra stycken, långköraren Bergtagen av Thomas Mann (har kommit mer än halvvägs nu!), en lite halvtorr managementbok som är för pinsam för att nämnas här men det handlar om roller på arbetsplatsen, Bodil Malmstens sista loggbok Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig som jag har som toaläsning, och Heidi Julavits The Uses of Enchantment (tror att du Jessi verkligen skulle gilla denna!). Ja nu svarade jag inte direkt på frågan, men ni fattar. Det finns en del att läsa innan jag kan börja på något nytt. Dock kommer Julavits roman snart att vara utläst, och då blir nästa offer Belinda Bauers senaste bok som jag plockade upp på jobbet, Livets och dödens villkor. 

Se vilket vackert omslag!
Favoritgenre:
Jag förstår inte frågan.

Vad ska du pyssla med ikväll?
Bra fråga. Just nu sitter jag i huset på landet medan Cyklisten är skolan (!) och skriver prov (!). Jag är avundsjuk. Blev aningen mobbad igår för min stora entusiasm inför att förhöra nämnda Cyklist. Jag är hursomhelst ledig och har inga planer. Det är blåsigt och ruskigt ute så det kanske bara blir lite mat och filmtittande. 

Vilka böcker finns på julklappsönskelistan?
Rebecca Solnits Män förklarar saker för mig (fast tror inte den hinner komma ut tills dess, jag vet att jag kunde beställa den på engelska men jag har hennes övriga böcker Daidalos jättesnygga utgåvor och vill fortsätta på det spåret), Patrick Rothfuss The Slow Regard of Silent Things, och kanske Robert MacFarlanes The Old Ways. A Journey on Foot

Jag kan inte få nog av böcker som handlar om att vandra!
 
Plats du helst läser på
I sängen eller i soffan eller i ett par utströdda stolar i Fäboda.

Läser du varsomhelst och har du läst på någon konstig plats?
Jag föredrar att läsa när jag är ensam, är inte så förtjust i att läsa på caféer eftersom jag blir så nyfiken på vad som händer runt omkring mig. Så är nog ganska konservativ här. Fast visst har jag läst på platser som uppe på klippor i Bohusläns skärgård och promenerandes till gymnasiet.

Det händer också att jag läser i parker, här i London 2010.
Vilken bok skulle du ge i present åt någon annan?
Bjud mig på födelsedagskalas så får du se! Nej, men jag brukar försöka matcha boken med mottagaren och inte prångla på personen det jag själv gillar att läsa om det inte känns som om det skulle fungera. Tråkigt svar kanske, men så jobbar jag.

Vad använder du som bokmärke?
Jag har börjat använda magnetiska bokmärken och är helt hooked, älskar att de hålls kvar i boken medan man läser! Men jag är inte helt konsekvent, i en av böckerna jag läser just nu så hundörar jag, i en annan använder jag en roligt liten lapp som Cyklisten skrev åt mig häromveckan.

Hur sorterar du i bokhyllan?
Återigen konservativt: romaner för sig, faktaböcker för sig, poesi för sig, och teori för sig. I alfabetisk ordning så klart. Sen har jag en separat hög med olästa böcker.   

torsdag 23 oktober 2014

Snart vidare

Oktober bröt in så som nya månader plägar bryta in - det är i och för sig en synnerligen försynt och ljudlös inbrytning, utan järtecken och eldsmärken, alltså egentligen ett tyst insmygande som lätt undgår ens uppmärksamhet om den inte håller sträng ordning.

ur Bergtagen, Thomas Mann



I bokhyllan: farfars fotografier.
I magen: frukost och kaffe.
I dagen: planer på att ordna upp, lämna in, hämta ut.

måndag 20 oktober 2014

Dagen idag

Jo så att jag kämpar nog lite med Bergtagen av Thomas Mann, har läst drygt 300 sidor och har väldigt mycket kvar. Den är väldigt bra, men väldigt tjock. Så kan man väl sammanfatta den på ett ganska dåligt sätt. Orsaken till att många väljer att lägga ner läsningen efter ett tag tror jag är för att det inte händer särskilt mycket i romanen, i alla fall inte utifrån sett. Hans Castorp åker till sanatoriet i Alperna, och blir där i många år. Och så får vi följa honom under de här åren. Typ. Men visst händer det mer, det är bara det att det händer inom Hans Castorp, och inte alltid på ett så lättillgängligt sätt. Jag blir exempelvis väldigt irriterad både på den karismatiske italienaren Settembrini och på Castorps kusin Joachim som bara passivt hänger med. Han borde få lite av Settembrinis överdrivna självförtroende.

Vi får se hur det går med läsningen, men än har jag i alla fall inte gett upp.

Det är liksom sega dagar nu. Som ett mörkt dis som man får kämpa sig igenom. Jag knaprar D-vitamin och tänker faktiskt beställa en sådan där väckarklockslampa som successivt blir ljusare på morgonen. Nästa vecka är det höstlov i Västsverige och höstlov betyder full rulle på jobbet, det ska bli roligt. För det har varit ganska lugnt de senaste veckorna, och man blir lätt slö och lite oinspirerad när man inte får prata med några roliga kunder. 

Den här veckan har jag många saker uppskrivna i kalendern, både möten och häng med vänner. Det är skönt, att äntligen träffa (eller skypa med) människor man inte har pratat med under en lång tid. 

Men nu, nu ska jag avsluta min rast och gå upp till butiken med min kaffekopp. Och jag hoppas att jag får många sköna måndagskvällskunder. Som är lika oktobersega som jag, som bara vill ha en riktigt bra bok, som tycker att det är skönt att jag spelar jazz och som ser lite lättare ut när de går ut igen, trots att en bok nu också ska ligga i deras packning.


onsdag 15 oktober 2014

Spritad sten

Jag vill låtsas som om de där åren då jag höll på med gymnastik har satt sina spår, eller att något har sipprat ner i genpoolen från min mormor gymnastiklärarinnan. Men sanningen är nog att jag är av det klumpigare slaget. Som inte riktigt ser sig för, som alltid har blåmärken på låren av diverse hörn och kantigheter. 

Idag lyckades jag både bygga ihop en bångstyrig bokhylla och rensa vattenlåset i handfatet i badrummet utan några fadäser. Men vad händer när jag är på jobbet? Jo, jag kommer ut från toaletterna och halkar i en gigantisk pöl med sprit. Glider som en fuktig fisk på en oljad plåt och pladaskade ner i det hårda vita stengolvet. Slår mig inte, tror jag. Är mest glad över att det var jag och inte någon gammal person med dålig höft.

Ringde städ och fick prata med Hasse, städaren som jag dessutom råkar vara mest polare med på flygplatsen. Han gillar för övrigt att fiska. 

söndag 12 oktober 2014

Paralleller

Vaknade av smattrande regn, allt utanför är grönt och fuktigt. Något händer med korna i hagen utanför, vi vet inte vad, men vi tittar oblygt på genom fönstret. Några föses in i en liten djurtransport, några inte. Vi undrar om de är mjölkkor, gissar det. Någon gång under de senaste dagarna har en av korna kalvat, den lilla kroppen är lealös som en trasa när bonden drar den åt sidan. Konstigt att man inte märker att en ko föder en död kalv bara några meter ifrån huset. 

Man vet så lite om det man inte vet.

Igår cyklade vi till Läckö slott som ligger norr om Lidköping på Kållandsö. Slottet förlänades Jakob de la Gardie i början av 1600-talet, samme man som var gift med Ebba Brahe som har grundat Jakobstad. Ebba Brahe fick fjorton barn, sju av dem dog. 

Sagoslott
Nyfikna men lite tröga får
 

onsdag 8 oktober 2014

Dra långa drag

Vitt vitt vitt, jag har målat en vägg. Två gånger, tror det behövs en tredje. 

Ibland när jag inte kan sova för att jag tänker för mycket brukar jag föreställa mig att någon målar över min kropp med vit målarfärg så att varje liten hudbit är täckt. Jag tror jag är som pappret, att jag försöker sudda bort mina överloppstankar som snurrar på som matrester i hjärnan. 

Jag har ingen aning om var den här tankefiguren kommer ifrån, men jag vet att jag tycker mycket om att måla väggar. Det är så konkret. Det händer i nuet, jag ser resultatet framför mig. 

Och det klistriga ljudet av en roller full med färg.



Det finns en ypperlig podcast som sändes för ett år sen ungefär som heter Fasad, gjort av arkitekten Katarina Bonnevier, ett av programmen hade temat "Färgen vit". Consider yourself tipsad.

EDIT: På tal om färg så har Nyfiken i en pod (en rolig pod som går ut på att pröva nya grejor) just nu en rosa bandet-insamling för bröstcancerforskning som jag tycker att du ska klicka in dig på. Det går att donera anonymt, målet är 2000 euro och de är nu uppe i 650 euro. Du kan själv välja vilken summa du vill donera. Klick klick! Bor du i Sverige kan du istället stöda Linas insamling. Klick klick igen!

tisdag 7 oktober 2014

Kaffet

Jag visste väl det. Kommer man från en släkt med kaffemostrar så sätter det sina spår. 

måndag 6 oktober 2014

O, det är oktober!

Område Hemma. Jag skulle verkligen behöva vara mer hemma den här månaden. Städa och fixa, måla vägg, sätta upp hyllor.
Orsakssammanhang Att det kan överraska mig varje gång att vissa perioder av ångest och oro beror på pms. Måste börja skriva in det i kalendern så jag är beredd. Det slår inte till lika brutalt varje gång, men då det sker är det verkligen inte roligt alls.
Ordlekar Gomorron Sveriges reporter kallade Pål Svensson för Kål Svensson i morse. Haha.
Ojdå Den här taxen av Lisa Larsson, den är så söt! Och ser den inte ut som om den precis har pruttat och skäms över det?


"Ojdå. Hoppas ingen märker."
Oemotståndligt Lediga vardagar som denna då jag gör precis vad jag vill - går på yoga, äter frukost länge, pysslar hemma, skriver. 
Otack Världens lön, väl?
Onödigt Mörkret. Nu har också jag blivit en av dem som klagar på mörkret. Det hänger nog ihop med mina arbetstider tror jag, men jag undrar om jag borde skaffa en sån där väckarklockslampa som stegvis blir lite ljusare och ljusare. Någon som har testat?
Othmän Häpp:

Far Othman, mor Othman och storasyster Othman lyssnar koncentrerat på Lars Sund under bokmässan.
Ofärdig Flytten, jag har fortfarande grejor hemma hos Linda (jag lovar att hämta dem snart!) och har inte packat upp mina böcker än. Ryser av tanken.
Omställning Jag har insett att det har hänt en hel del på rätt kort tid, Cyklisten har flyttat ut och jag har flyttat in, att samtidigt bli sambo/särbo känns bra men inte alltid helt lätt. Försöker förlika mig med att det kommer att kännas lite ovant ett tag framöver. Jag är liksom bra på att se att jag befinner mig i en process, men desto sämre på att acceptera att den pågår.
Omen En ganska okej film
Omdömesförmåga Vad ska man säga, det är väl lite si och så med den just nu. Har försökt fatta beslut i mina pms-dimmor, och det är som om min intuition blir helt uppluckrad, men jag hoppas att jag har tänkt rätt.
Ord Det är något med hösten som skakar loss dem, orden. Det känns väldigt skönt. Jag skriver sällan under sommarmånaderna, men nu har jag nästan fyllt min anteckningsbok. Det bara rinner ur fingrarna. Vilken tur det är att skrivandet finns.

fredag 3 oktober 2014

Kryptiska mellanrum

Huvudet i spinn, landar och lättar på samma gång, i samma ansats nästan. Håller på att svimma av mensvärk, lägger mig ner och svettas. Köper en stor chokladmuffins som jag trycker i mig medan den värsta smärtan bedarrar. 

Det finns orsaker till att den här bloggen heter Mellanrum. Nästan så att varje gång jag tänker att jag kanske borde byta namn så händer det något som liksom föser tiden åt sidan. Det är den där förbannade tryggheten som man vill ha men likväl måste våga sig iväg ifrån om det uppstår en öppning någonstans. Lite som att våga ställa sig i rätt vinkel framför spegeln så man ser det där underliga ljuset som får en att ana att det finns en annan värld på andra sidan det hårda glaset. 

Jag säger som Findus i Kackel i grönsakslandet: nu är det bara att vattna och vänta. 


onsdag 1 oktober 2014

Den långa signeringskön, eller, den gången Siri Hustvedt kände igen mig

Det hade kunnat bli helt annorlunda. Jag hade tagit tjänstledigt för att gå och se Siri Hustvedt under bokmässesöndagen men på lördagskvällen var jag så utmattad efter att inte ha haft en helt ledig dag på tre veckor (packande, flytt, Danmarksbesök, Bokmässan) att jag nästan hade bestämt mig för att inte gå. Tre veckor är kanske inte så länge, men för mig är det alldeles för länge. Som ni kanske minns hade jag heller inte läst Hustvedts senaste bok The Blazing World, och det gjorde att jag blev lite osäker.

Men nästan exakt en timme innan drabbades jag av det stora tvivlet: det här var ju Siri Hustvedt, författaren som jag beundrar så ofantligt mycket och som har inspirerat mig både på ett kreativt och akademiskt plan. Som skriver intrikata och intelligenta romaner samtidigt som hon går hårt åt uppdelningen av det kroppsliga och det psykiska/intellektuella. Så jag ändrade mig. Flätade ihop mitt smutsiga hår och slängde mig på cykeln, hann fram i så god tid att jag stod nästlängst fram i seminariekön.

Sen följde ett samtal mellan Siri Hustvedt och litteraturvetaren Ingrid Elam (vars senaste bok Jag. En fiktion jag har läst och uppskattat) som på alla sätt var just så intressant och inspirerande som jag hade hoppats på. Eftersom jag satt och lyssnade i total eufori kan jag tyvärr inte återge samtalet, jag satt och lyssnade samtidigt som jag drömde om att en dag få sitta tillsammans med Siri och fråga henne om ALLT. 

Sist jag hörde henne prata bodde jag i London och då hade jag turen att få ställa henne en fråga. Då befann vi oss inte i något gigantiskt seminarierum utan i en liten ombonad lokal mitt inne i Foyle's bokhandel på Tottenham Court Road. Innan dess hörde jag henne under en riktigt dålig intervju under Helsingfors bokmässa kanske två år tidigare. Så när jag äntligen kom fram i signeringskön efter seminariet passade jag på att säga åt henne att det var väldigt intressant igen, och att det lustigt nog var den tredje boken hon signerade åt mig. Det var då följande hände: 

Siri: "I know your face!"                Foto: Henrik Othman

Ni ser min lyckliga min? Visst, jag fiskade kanske lite efter att få känna mig utvald, att liksom bevisligen få erkännande som en riktig Siri-läsare (trots att jag då inte har läst ut hennes senaste bok), men aldrig hade jag trott att hon skulle känna igen mig. Och jag dristar mig till att tänka att hon inte skulle ljuga om nånting sånt, men det kanske bara är min fåfänga som talar. 

Nu har jag den i alla fall, min tredje signerade Siri Hustvedt-bok. Och den här gången kan man under signaturen läsa orden: "to Nina (again)".

tisdag 30 september 2014

Äntligen

På ena sidan huset lättar dimman.


Vi cyklar in till byn och jag utropar det är så vackert! och se vad fint! och affären är en tidsmaskin som förflyttar mig till barndomens affärer med konstigt godis och egenhändigt skrivna prislappar.

På andra sidan huset brinner en lönn.


Det är precis det här andrummet jag behöver. Att få luffa runt i huset i mina stickasockor och min ylletröja, läsa lite i soffan, slösurfa, kanske tänka lite på framtiden. Min första lediga dag utan några inbokade program på tre veckor.

Jag ska skriva om Bokmässan också, sen. Om vilka böcker som fick följa med mig hem, om hur Siri plötsligt höjde sitt pekfinger mot mig när jag ringlat mig fram i signeringskön och sa: "I know your face!".

måndag 22 september 2014

Weekend

En helg i Köpenhamn och Malmö, långa promenader, mat och kaffe. Tänk att en vän man inte har träffat på mer än ett år verkar känna en bättre än en själv och ser saker i ens beteende och personlighet som man aldrig hade fått syn på på egen hand. Det gör att avståndet känns lite lättare att bära. 

Hannah, Linda och Karro. I papperspåsen: bakelser.
Vi firade Lindas födelsedag, orsaken till resan, stannade en natt i Köpenhamn och åkte sen tillbaka över bron till Malmö. Jag åkte lite senare än de andra och fick vara med på Köpenhamns författarskolas antologirelease och lyssna på några imponerande skribenter och uppläsare. Det var roligt att märka att jag förstod det mesta av danskan. Jag har märkt att jag förstår danska bäst när den inte talas direkt till mig, då får jag de där viktiga extrasekunderna på mig att registrera och tolka vad som sägs.

Max Ernst L'été imaginaire
I Malmö hann vi både med god mat och en riktigt dålig restaurangvistelse som slutade med klagomål, illamående och allmänt dålig stämning. Men förutom den fadäsen var det kul att återse stan, jag fick verkligen ett bra intryck när jag var i Malmö med Cyklisten i somras och intrycket bestod. På Moderna Muséet fann jag en fin och mystisk Max Ernst-affisch som jag fick med mig hem.

Nu väntar en hektisk (men rolig!) vecka med bokmässa och massor av vänner och familj på besök, ska också försöka hinna klämma in lite häng med Hanna som snart ska ut och flänga i världen igen. Sörjer lite att september snart är slut för det är en väldigt fin tid på året.

onsdag 17 september 2014

Onsdagshögen

Packar upp en låda i taget. Ungefär. Kommer att vara ensam här de närmaste två veckorna så jag tänker att lite kaos har väl ingen dött av. Men - böckerna i lådor, i oordning har de varit nu sen i maj då jag flyttade sist - jag kan inte tänka klart! Fast innan de får ställas upp i alfabetisk ordning (svettas lite av upphetsning) ska färg köpas, vägg målas, hylla monteras. 

Vad göra? Gå till bibban förstås. 

En patetisk ursäkt till bild, fokusera på motivet I beg you!
Jag började genast läsa Ulla-Lena Lundbergs Is, har redan kommit en tredjedel och gillar väldigt mycket. Hennes språk och karaktärsbeskrivningar är väldigt inkännande och mjuka, och jag tycker framför allt om hur hon ibland sveper över konversationer och händelser och liksom zoomar ut för att sedan gå närmare in på någon detalj eller skeende som hon beskriver mer ingående. Åh vad jag tycker om den unga pastorskan Mona som städar och fejar och närmast verkar vilja organisera bort sin oro över att bo på den avlägsna lilla ön med sin ständigt upptagna man prästen.

Peter Mays Blackhouse lär ska vara så hiskeligt bra, har någon läst? Mamma eller pappa kanske? Heidi Julavits har jag varit nyfiken på ett tag, vet inte ens vad The Uses of Enchanment handlar om, plockade bara resolut ner den från hyllan rakt på min hög. Och den sista då, vad är det för monster jag har tagit med mig? Jag ska faktiskt medge att jag trodde att Thomas Manns Bergtagen skulle vara ännu tjockare. När jag studerade i London hade jag en studiekompis som läste tyska och som kämpade sig igenom romanen och då fick jag intrycket av att den var ganska svårläst. Men jag har varit sugen på att läsa den ganska länge, får se om det blir av nu.

söndag 14 september 2014

Nytt

Jag sitter i en lägenhet jag har varit i många, många gånger förr. Frukostar, middagar, slappa kvällar i soffan. Snart ska jag slå på valvakan. Runt omkring mig står lådor och väskor, ouppackade. En ny hylla i badrummet. Min dator på skrivbordet. Köket fullt av dubbla uppsättningar bulgur, peppar, ketchup. 

Jag klipper en smal vit remsa från ett gammalt kuvert, skriver första bokstaven i mitt förnamn följt av efternamnet. Tejpar upp det bredvid Cyklistens namn på ytterdörren.

Läskigt. Men nu bor också jag här.


torsdag 11 september 2014

Sånt jag pysslat med

Hon den där Hanna hänger och flänger som i en gardin mellan olika städer och länder, men idag lyckades jag fånga in henne! Har tyvärr inga bilder från denna sammankomst men kan berätta att vi gjorde det som vi ofta brukar göra när jag har min vecka med flera tidiga morgnar i rad - "äter du lunch med Hanna?" undrade Cyklisten när han ringde någon timme efter att jag slutat jobbet. Naturligtvis gjorde jag det! 

Äta saker är nog nummer ett på vad vi gillar att göra tillsammans, men på en god andra plats kommer det vi gjorde sen, nämligen att gå på strumpbyxjakt. Åååh denna ständiga irritation över att det ska vara så svårt att hitta ett par bekväma, sköna, hållbara strumpbyxor (eller tights i mitt fall). För att balansera upp detta världliga bekymmer har jag också röstat, även om jag inte är svensk medborgare än får jag rösta i kommunal- och landstingsval. Samt för eller emot (den redan införda) trängselskatten i Göteborg. 

En tidig morgon till och sen är det helg. Helghelg. Då ska jag, surprise surprise, flytta. Önska mig lycka till.

 

söndag 7 september 2014

The Blazing World

Jag har hållit på sen i juni. Tagit en bit här och en bit där. Läst en massa andra saker emellan, tänkt att jag nog kommer in i den. Sen. Sen senare. När jag har läst lite mera. 

Men Siri, jag kommer inte igenom den. 

Vanligtvis har jag inga problem med att lägga ner en bok jag inte kommer in i. Siri Hustvedt har länge varit en av mina favoriter, jag älskar What I Loved som jag har läst flera gånger, samma med The Blindfold. Jag tycker Siri är supersmart - hon kan vara väldigt pretentiös, men är jag på rätt humör är hennes böcker verkligen det bästa som finns. Eller så har det varit. Men motståndet jag känner i The Blazing World, det är väldigt svårt att inte låtsas om. Det är så otroligt tätt skrivet, så många betydelsebärande detaljer i varenda stycke, så mycket information. Det känns som om jag inte tillåts vila i texten, jag får inget utrymme att smälta det jag läser.



Det är som en liten sorg att fatta beslutet, plocka bort bokmärket och ställa upp den på hyllan. Men nu får den ligga där, oläst. Jag kan i alla fall trösta mig med tanken på att jag kanske är på helt fel humör just nu, jag kanske började läsa den vid fel tillfälle. Och kanske kommer jag att plocka upp den om ett år och älska den. Kanske.

 

torsdag 4 september 2014

Romantiserar

Som det här med att man faktiskt ser stjärnorna på kvällen.
Som det här med att man blir sömnig fortare av mörkret, eller för att man får sova i ett sovrum och inte sitter vid en skärm hela kvällen.
Som det här med att morgonsolen lyser in i köket och man dricker kaffe, äter frukost tillsammans, något man annars nästan aldrig gör.
Som det här med att alarmet ringer klockan sex på morgonen och man inte ens är särskilt sömnig, utan istället cyklar in de dryga tio kilometrarna mot stan och tar bussen till Göteborg där man trots allt bor och jobbar.

Som det här med morgonpromenaden.