onsdag 29 juni 2016

Country

Okej, jag fortsätter med att spurta fram inlägg så här i slutet av juni så att min bloggstatistik inte ska se så sorglig ut. Mindre prestige, mer trams. 

Nu tänkte jag säga något om countrymusik. När jag bodde i Åbo lyssnade jag alltid på radio på kvällarna när jag låg och läste och de få gångerna jag stängde av radion var när det spelades typ kristen musik eller country. Men när jag tänker tillbaka på t.ex. högstadietiden avgudade jag Ryan Adams som är väldigt countryinfluerad. Jag kan verkligen nada om denna genre, men jag tror i alla fall att den typ av country jag inte gillar kan sammanfattas ungefär så här: vit man gnäller över sin fru. 

Visserligen är de jag lyssnar på nuförtiden också väldans vita, men de har inte den där sliskigt perfekta ytan som... eeeh... nämnde jag att jag inte vet något om country? Vad jag kan uppskatta är country som inte är sockersliskig och överproducerad. Typ Ryan Adams. Eller Johnny Cash förstås. Och Roseanne Cash som vid första lyssningen kan verka lite snäll men som verkligen växer mer och mer bara man ger det lite tid. 

Som den här låten. Tycker att hon är rätt så cool.

tisdag 28 juni 2016

Tisdag

I huvudet nu:
 
Vad man ska ha med sig på en cykelsemester
Vad man ska ha med sig när man åker norrut
Vilka böcker man ska börja med (Marwoods nya, Ferrantes debut?)...
... och vilken bok man ska läsa innan utan att den blir "hängande över" semestern
Hur man ska få krukväxterna att överleva
Att det kanske inte gör något om man sover lite kortare nätter den här veckan
Att det blir fint och ledsamt att äta middag med mitt Göteborgsgäng på torsdag för att vi sen kanske inte ses på över en månad
När man ska städa hemma för att det ska se okej ut när man kommer tillbaka
Hur det går för min cykel som är hos cykeldoktorn idag
 
 

måndag 27 juni 2016

Nästan framme

Det är så konstigt, för tidigare år har jag verkligen räknat ner till semestern, jag har varit så himla slut och trött och bara läääängtat efter ledighet och knappt förstått att någon har betalat mig för detta. Så klart längtar jag massor nu också, och det ska bli så kul att hänga med Cyklisten och hitta på äventyr och cykla och åka tåg och jag vet inte vad. Men jag tror att jag kanske har fått en mer realistisk bild av vad det innebär att ha semester och att det kanske inte alltid är värt att peppa ihjäl sig för den eftersom det faktiskt kan bli ett jäkla antiklimax när man sen sitter där med all sin ledighet. Är det någon som känner igen sig i det här? Eller är det kanske helt enkelt...

... det faktum att jag fyller trettio om ett par veckor och har blivit vuxen lite mer på riktigt nu?

Nu har jag hursomhelst fem arbetsdagar kvar sen blir det traditionsenlig tågresa mot myggornas förlovade land. Och ja, det kommer att bli otroligt skönt. Men jag har försökt försätta mig i semesterstämning i nästan en månad nu så att ledigheten inte ska komma som en chock.

lördag 18 juni 2016

Ur säkerhetskopiornas arkiv

Har ni säkerhetskopierat alla era bilder och dokument? Det har jag, men på ca hundratusen olika ställen och på lite olika sätt. Cyklisten som även ibland kunde kallas Datoristen har varit på mig länge med att jag måste gå igenom mina filer och mappar och jag bara jo jo men just nu känner jag inte för det men sanningen är väl att man aldrig känner för att göra nånting sånt. Men så, idag, efter en trött och utmattande vecka (nedräkningen till semestern har börjat och då brukar tröttheten slå mig som en klubba i fejset), har jag äntligen börjat. Eftersom mina olika mappar kallade typ "säkerhetskopierat lilla datorn 2012" och "Mina dokument 5" eller "BILDER" innehåller just en massa bilder tänkte jag bjuda er på några riktiga guldkorn från back in the day.

Eftersom jag dessutom snart fyller 30 (om mindre än en månad faktiskt) är det väl inte mer än lämpligt med en tillbakablick.

 
Det här är mitt andra år i Åbo hösten 2006, alltså för tio år sedan, jag hade rätt mycket problem med acne och minns att jag avskydde att ha håret uppsatt eftersom finnarna syntes så mycket mera då. I övrigt var jag var allmänt osäker men ändå synnerligen nöjd med att studera litteraturvetenskap i Åbo. Jag hade hittat mina människor, liksom. Den där acnen alltså, så fruktansvärt vad den kan göra med ens psyke trots att det inte ser så farligt ut nu när jag ser på den här bilden. Ni som vet vet hur det känns.
 
 
Jag minns inte så mycket av vad jag gjorde sommaren 2008 men jag misstänker att jag jobbade som guide på Nanoq och mest bodde ute på villan. Läste böcker och hängde med mormor, typ. Jag ser i varje fall rätt så nöjd ut här, så jag får väl anta att jag var det.
 
 

Det är inte ofta jag ser cool ut på en bild så jag måste självklart ta med denna där jag står helt casually i London och, eeeh, läser en karta. Inte så coolt. Men det ser man ju inte från håll eller hur? Våren 2010 då jag bodde i London, mycket bra tid.
 
 
Okej, ignorera min stenade min, måste bara visa denna också. HUR LÅNGT HÅR HAR JAG HÄR??? Har inget minne av att det skulle ha varit så här Rapunzel-aktigt, blir nästan lite sugen på att försöka låta det växa så här långt igen. Och det ser ju inte ens slitet ut!? Okej, moving on.
 
 
Nu hoppar vi fram i tiden lite till februari 2012 då jag alldeles nyligen hade blivit klar med min gradu och liksom började inse att jag inte riktigt hade någon koll på vem jag var utanför den akademiska världen. Jag hade bott i Göteborg i drygt två år. Det var en snurrig men viktig tid av mycket ångest men också många fina stunder med nya vänner. Och mycket kaffe. 
 
 
Sen gick det liksom bättre och bättre, jag fick jobb, hängde jättemycket med Hanna, och köpte nya brillor. Egentligen köpte jag brillorna innan jag fick jobb och det var verkligen ett så bra beslut trots att jag egentligen inte alls hade råd, men det gjorde att jag kände mig mycket mer proffessionell och vuxen. Exhibit A här ovan.
 
  
Jag avslutar med den här härliga skrattselfien från ett baksäte i en hyrbil på Mallorca. Det var i slutet av maj 2013 och största delen av Jeppisgänget hade lyckats koordinera ihop våra kalendrar och befann sig på samma plats samtidigt. Det hör inte till vanligheterna. Här hade jag också nyligen träffat Cyklisten och var så där härligt nykär och pirrig och längtade verkligen hem trots att jag njöt enormt mycket av resan. Det är kanske en av de bästa känslorna man kan ha, att trivas fullständigt i en situation men ändå längta till en annan som man vet att finns alldeles bakom hörnet. 
 
Puh, en hårddisk genomsorterad. Då var det bara en kvar då...