Trötthetsmarker

Det är lustigt hur det att man ställer in sig på att bli ledig en viss dag gör att det känns helt omöjligt att jobba längre än tills dess, kroppen och hjärnan verkar börja varva ner långt innan. I natt drömde jag enbart om utdragna bokbeställningar som jag funderade kring på jobbet, och just nu (klockan sju på kvällen) är jag så trött att jag hade kunnat gå och lägga mig. 

På vägen hem från jobbet blev jag tvungen att kliva av och leda cykeln på grund av all gräspollen, det måste ha sett ut som att jag storgrät och jag såg absolut ingenting. Det är alltid på samma ställe i stan, i en trädkantad allé. Sen är det borta under resten av hemvägen, väldigt konstigt.  

Förresten, inget nytt tips kanske, men jag kan verkligen rekommendera podden Skäringer & Mannheimer av Mia Skäringer och Anna Mannheimer, så jäkla rolig!

Äntligen

Det är sommarvarmt nu men på jobbet har vi luftkonditionering så jag att låtsas som att det bara är soligt utanför och att jag inte missar årets somrigaste helg. Men sen när jag cyklar hemåt och blir alldeles genomsvettig när jag promenerar upp för den sista backen, då tänker jag på att det ska bli kallt nästa vecka. Väl hemma förhör jag mig om vad Cyklisten har gjort medan jag har jobbat och sen säger jag:

"Ska vi åka och bada?" och ler mitt största snälla snälla snälla leende.

Inte för att jag inte skulle kunna åka ensam, men det är så klart trevligt med sällskap. Särskilt som det är årets första riktiga havsbad. Då behöver man ett vittne. Så vi susar iväg på cyklarna och jag hinner tänka att är det inte lite sval vind men när vi kommer fram är jag svettig igen och när jag kliver från badstegen ner i vattnet är det inte ens kallt. Jag simmar flera tag, dyker och förvånas som vanligt över hur otroligt salt det är, guppar omkring och tittar på segelbåtarna där ute och det är som om något bosätter sig i min kropp. Sommaren och frihetskänslan. 

Slalom som uppladdning

Jag läser tre böcker just nu (plus lyssnar på en en ljudbok), men egentligen läser jag ingen bok just nu. Jag tänker mig att det bara är riktiga storläsare som förstår vad jag menar, men låt mig förklara: jag inväntar semestern som börjar om en vecka, och då, ja då ska jag börja på en ny bok, en semesterbok, och eftersom jag inte vill ha någon annan bra bok på hälft då måste jag ju läsa någonting annat under tiden. Det är låter väl helt rimligt?

 

 

 

 

 

Dagtid läser jag Tommi Kinnunens Där vägarna möts, en roman om tre generationer kvinnor som följs under 1900-talet. Jag hade höga förväntningar på den men tycker hittills att den är lite - meh - jag skulle vilja ha lite mer fördjupning i karaktärerna, förstår mig inte riktigt på tidshoppen (det kan gå tio år mellan kapitlena ibland) och är inte så förtjust i greppet med ögonblicksbilder.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På kvällen läser jag Annie Proulxs Barkskins, en historisk roman som handlar om flera generationer skogshuggare som kommer till franska Kanada på 1700-talet. Jag har varit lite less på den för det känns också som om jag som läsare bara får betrakta karaktärerna på håll medan jag skulle vilja gå in under huden, och jag har beklagat mig högt om kvällarna ibland över att den är ganska... tråkig... men nu plötsligt, efter halva boken (som är tätt skriven och på över 700 sidor) börjar jag gilla den! Det är något med att inte ge upp om tegelstenar som verkligen kan ge utdelning. Tror dock inte att jag kommer att läsa ut den innan semestern och den får nog snällt vänta här hemma medan jag är iväg på äventyr. Om ni känner igen hennes namn är det kanske för att Annie Proulxs skrev Brokeback Mountain.

 

 

 

Den sista boken i raden är Lucie Whitehouses Keep You Close som jag läser för att somna, inte helt schysst mot boken kanske, men hittills känns det ganska dussindeckaraktig, kan tyvärr inte säga så mycket mer (eftersom jag alltid somnar). 

 

 

Då kvarstår bara frågan, vad ska jag läsa på semestern? I den planerade högen ligger bl.a. Ian McEwans Nutshell, Yaa Gyasis Homegoing och Hanya Yanagiharas A Little Life. Den enda säkra boken hittills är Tana Frenchs The Tresspasser. Är det någon bok jag inte får missa i sommar? 

Träningslistan

Träning för mig är: något jag inte mår bra av om jag tänker på det som just träning, men som är en livräddare om jag tänker på det som motion. Ett sätt att tömma tankarna och komma bort från min hjärna som ofta går på högvarv.

Min favoritträning: just nu att springa och cykla, yoga (men inte just nu), när jag var yngre att dansa och simma. Jag tycker fortfarande mycket om de båda sista motionsformerna också, men jag har insett att det inte funkar för mig just nu. Jag har helt släppt det här med att gå på pass eftersom det bara stressar mig, och har istället insett att jag mår så mycket bättre av att röra på mig utomhus i naturen. 

Det bästa med att träna: att det är supertråkigt och riktigt jobbigt först men att det ganska snabbt blir en vana och något som jag istället längtar efter. Att jag märker så tydligt att jag orkar bättre och mår bättre psykiskt om jag rör på mig.

Det sämsta med att träna: när det blir en prestation istället för motion, det har varit ett problem för mig tidigare. Inte för att mina prestationer någonsin skulle ha varit något att skryta om, utan snarare för att jag alltid har börjat tävla med mig själv och känt mig misslyckad när jag inte har varit lika bra/snabb/pigg som förra gången. Men, i något skede insåg jag att jag måste tänka om. Så nu tänker jag att allt jag motionerar betyder att jag är på plus i relation till att inte motionera alls, istället för att tänka att jag går på minus när jag väljer bort t.ex. ett joggingpass för att jag är trött. Ibland är man trött och då får man faktiskt vila. Och bara för att jag har en veckas paus pga olika orsaker (sjukdom, mycket jobb, resor...) betyder det inte att jag har slutat motionera.

En sport jag skulle vilja pröva: för att helt säga emot det jag säger här nedanför, så faktiskt någon typ av sport där man är två personer men ändå liksom motionerar individuellt, om ni förstår? Typ tennis eller badminton kanske? Alltså, individuella prestationer men tillsammans med någon annan.

En träningsform jag inte förstår: ogillar all typ av lagsport, det är inte alls min grej. Vill inte vara ett del av ett lag, nej tack. Själv är bästa dräng och så vidare. Japp.

Därför tränar jag/tränar jag inte: för att det är väldigt lätt just nu iom att vi har ett motionsspår rakt utanför huset, så enkelt är det. 

Mina träningsmål: fortsätta med springandet, är lite sugen på att försöka springa lite längre (OBS, definitivt inte marathon, haha), det längsta jag har sprungit nu är typ 8 km. Gillar väldigt mycket att yra runt på skogsstigar och sånt också, det gör att man inte tänker på hur långt man springer och det känns lite som att vara med i ett tv-spel, så mer sånt!

När den kom

Först smög sig våren på och man spejade och kollade och titta nu blir det grönare och koltrasten och den ljumma vinden och sen var det plötsligt sommar? Kan inte säga att jag hängde med direkt, men i lördags satt jag och Cyklisten på en kompis uteplats och pratade om livet och framtiden och drack nepalesisk snaps och det var faktiskt varmt och somrigt trots att mina ben blev huttriga under fleecefilten. 

I år har jag semester i fyra veckor, lite tidigare än jag brukar eftersom jag ska på två bröllop, en riktigt nära vän och ett syskon gifter sig, ett stort och ett litet bröllop, men båda så klart stora på sitt sätt. 

Det bästa med den kommande sommaren förutom detta? Det är det vanliga, att få vara ledig och oringbar, cykla runt med Cyklisten och vara ute i naturen, att inte kolla mailen, att få sova hur länge som helst (även om jag alltid vaknar typ sju...), att vara någon annanstans än hemma. Jo, kanske det sista är det bästa. Inte för att jag vantrivs hemma eller för att jag ska åka långt bort, men för att det är så otroligt skönt med ett avbrott från vardagen. Lunchlådor so long, säger jag bara.

Wien!

Donau

Cyklisten och värmeverket

Neubau, en kvart innan regnet hällde ner

 Det var alltså så att jag fick följa med en helg till Wien i samband med att Cyklisten redan var i Österrike med sitt jobb. Det var väldigt varmt, strax under 30 grader, så största delen av tiden tillbringade vi faktiskt i olika parker där det var skuggigt. Men vi hann så klart se oss omkring också! Eftersom det var en oplanerad resa yrade vi runt en del och hamnade på mindre mysiga ställen ibland, men det har också sin charm. Och tro det eller ej, men det var faktiskt skönt att inte ha planerat något! 

Topp 3 i Wien:

1. Neubau. Stadsdelen där vi bodde. Mysig, vacker och samtidigt lite... hipstrig? Eller snarare kanske ungdomlig? För det kändes inte alls bajsnödigt, snarare avslappnat och gemytligt med flera små krogar och matställen. 

2. En av rätterna i en superbillig vegetarisk femrättersmåltid vi bara ramlade över, ska se om jag minns ungefär: grillad broccoli med en slags mandelkräm (tänk typ majonnäs som smakar mandel) och... aah... någonting mer som jag tyvärr inte minns. Det var så otroligt gott i alla fall! 

3. Cykla längs med Donau. Så skönt, framför allt eftersom det var så varmt. Väldigt blandade vyer också, allt från vackra grönområden till halvsjaskiga hippa krogar, ett lustigt värmevärk (någon av oss var väldigt förtjusta i värmeverket, men det hade faktiskt en väldigt cool fasad, googla Hundertwasser och värmeverk), och mer flådiga restauranger. 

Fin stad, jag kan verkligen rekommendera att resa dit. Tyvärr hade vi otur med samtliga av våra (Airberlin-) flyg, de var alla försenade och på hemvägen blev vi tvungna att övernatta i Berlin eftersom vi missade vår anslutning. Efter att ha jobbat på flygplatsen vet jag att det hör till vanligheterna, men måste ändå säga att jag inte är jättesugen på att boka fler flyg med just Airberlin.  

Neubau

 

Finland

Alltså jag tror verkligen inte att någon lusläser den här bloggen direkt, men haha att jag inte fixade på balkongen i helgen, det var ju en lögn. Nej, i torsdags tog jag flyget till Krombi och i fredags deltog jag i min vän J's möhippa (som så klart var hemlig). Det var så fint att få hänga tillsammans i lugn och ro och lära känna hennes vänner från andra delar av livet. Inget springande runt på stan, och inga inbokade programpunkter av typen "nu ska vi ägna oss åt kvinnlig bonding genom att få manikyr tillsammans" (inget fel på om man vill ha det så, men jag känner mig väldigt obekväm i såna sammahang) utan bara prat, mat och dryck och några korta programinslag. 

Och jag doppade mig i Esse å! Första gången ever, samt första doppet i år. Kände mig synnerligen tuff.

Nu väntar en fullspäckad vecka och sen bär det av till Wien över helgen, herregud ändå vilken globetrotter jag har blivit.