torsdag 21 mars 2019

Hack hack hack

Så, förra inlägget var ett typiskt upphackat inlägg som jag bara publicerade tjofs utan att läsa igenom det och språket är också därefter. Någon vaknade och pockade på min uppmärksamhet och jag tänkte: hellre lägga upp någonting oredigerat än att strunta i det. För det funkar sällan att lägga upp texter i efterhand för mig, det är alltid någonting i texten som skaver, skaver på fel sätt alltså, är det inte skrivet idag lägger jag nästan aldrig upp det idag.

Det blir mycket det här hände igår och nu händer det här idag-inlägg nu. Torsdagen har varit en dag med bra flyt. Jag kunde äta lunch och dricka kaffe i lugn och ro, hann till babyramsor på Stadsbibban där jag träffade en annan mamma från föräldragruppen som jag spontanfikade med efteråt. Lillcyklisten charmade tanter på caféet och åt gladeligen lite mellanmål. Det är någonting både avväpnande med att ha bebisarna att prata kring när man hänger med folk man egentligen inte känner, det blir liksom aldrig konstig stämning eftersom det alltid går att kallprata om ungarna. Man märker rätt snabbt om man är på samma våglängd eller inte.

Nu har jag och Cyklisten tryckt i oss varsin fryspizza (är rätt säker på att det är fryspizzans år i år enligt något lands urgamla traditioner) och druckit varsin nu-är-det-helg-öl eftersom Cyklistens arbetsvecka slutade hux flux redan idag. Våra kvällar slutar absolut senast klockan 21, så det är inte många timmar vi har på oss att ta det lugnt tillsammans. Det händer alltså numera att vi går och lägger oss klockan åtta, dels för att Cyklistens alarm ringer 04:30, dels för att Lillcyklisten kan vakna typ närsomhelst från kl.04 och framåt. 

Tänkte nu skriva en fånig Bert-hälsning som avslutning, men jag låter helt enkelt bli.

tisdag 19 mars 2019

Hastigt

Jag undrar verkligen hur sommarvädret kommer att bli i år. Det var otäckt och underbart under sommaren som var, det känns inte helt normalt med en så lång och varm sommar. Någon slags skräckblandad förtjusning över att det var 30 grader i skuggan igen. Det var inte optimalt väder att vara höggravid direkt, men jag led mest nattetid, jag blev inte så himla stor så jag kunde ändå röra mig ganska obehindrat trots att fötterna var stora som paddlar där på slutet.
En natt när jag hade svårt att somna om låg jag och fantiserade om hur en varm vårdag skulle kunna se ut. Jag tänker mig att jag tar Lillcyklisten under armen och trycker en solhatt på hans huvud, och sen bara - går ut!? Inga overaller och kroppsdelar som motvilligt korvar sig medan man själv sitter halvt påklädd och helt genomsvettig och inte ens har packat skötväskan ännu. Himmelskt! 
Det kanske är lite tidigt att börja planera för sommaren, men faktum är att det ju är i dessa dagar semesterönskemål brukar trilla in i inkorgen, så det är väl någon betingad reflex plus att jag är trött på snöslask som gör att jag börjar längta. Planerna för sommaren är dock inte gjorda ännu, men jag inser att jag vill och också borde passa på att röra mig runt i landet och till Finland medan jag är föräldraledig, så det kanske blir några extra turer över Kvarken om det går som jag vill. 
Idag skiner solen, det visar visserligen minusgrader men jag hoppas att solen ändå lyckas smälta bort lite av snön. Jag väntar på att Lillcyklisten ska vakna (!!!), sen ska vi gå på öppna förskolan och hänga lite innan det blir en långpromenad i solskenet. 

söndag 17 mars 2019

Söndagslista

Vad ska du göra idag?

Jag ska ta det väldigt lugnt! Vanligtvis har vi babysim på söndagar, men nu är kursen slut, det har varit kul och Lillcyklisten är förtjust i vatten, men oj vad skönt att inte ha något inplanerat på söndag morgon. Jag har en bröddeg på jäsning, ska ut i snöslasket på vagnpromenad, skypa med storasyster och kanske se någon film ikväll.

Vad var det bästa med veckan som gick?

Att jag gick på Umeå Littfest! Tycker själv att jag prickade in väldigt bra program, lyssnade bland annat på Susanne Osten, Jonas Hassen Khemiri och Kim Thúy

Uje Brandelius, Susanne Osten och Annika Norlin.

Vad var det sämsta med veckan som gick?

Måste nog vara natten då jag fick gå upp med Lillcyklisten på pottan två gånger, plus ca tre andra uppvakningar. Ej en källa till glädje. Tur att han är gullig.

Bebis på restaurang
Vad ska du göra imorgon?

Kanske gå till bibban och hämta ut del två av Kristin Lavransdotter och låna lite nya pekböcker åt Lillcyklisten.

Vad längtar du efter?

Början av april då jag ska åka till Finland i några dagar. Jag ser fram emot att träffa alla hemma, äta pappas mat och få lämpa över bebis till glada famnar. Jag inser att mammaledighetstiden går fort nu och vill verkligen passa på att göra sånt här när jag faktiskt har både helger och vardagar till förfogande. Jag längtar också efter bara trottoarer och gator och att få börja ta några efterlängtade jogginglufssteg.

Vad grubblar du på?

Åh, vi håller på och vänder och vrider på huruvida vi ska köpa en bil. Det är supertråkigt att tänka på det, och vi hade gärna velat leva utan bil om det var möjligt. Samtidigt skulle en bil nog göra att vi kände oss lite mindre isolerade. Men sen är det allt det där som talar emot, miljön, pengarna, att vi garanterat skulle börja cykla betydligt mindre... uuuusch. Tar gärna emot synpunkter om det är någon annan som försöker leva bilfritt.

Vad läser du?


Denna! Jag har tänkt läsa Hannah länge för många kunder har henne som en favorit, både kräsna läsare och mindre kräsna läsare. Och hon skriver bra! Coming of age i Alaska, inte alls dumt.

fredag 15 mars 2019

Sakna

När jag precis hade satt mig i publiken till ett av programmen på Umeå Littfest insåg jag hur mycket jag har saknat bokiga sammanhang. Oftast känner man av när man är i fel sammanhang; när man inte kan koderna, inte riktigt vet när man ska skratta, inte känner sig helt bekväm när man står och köar för att komma in till vad det än kan vara. 

Litteratur- och kulturfolk har så klart en massa smutstvätt gömd i garderoberna precis som alla andra, men det är ofrånkomligen människor som ingår i ett sammanhang där jag känner mig mycket bekväm. Kanske blev det extra tydligt som en kontrast mot att jag nu i ett drygt halvår har befunnit mig i en stad som fortfarande skaver. Det är som om skavsåren känns extra mycket när skorna plötsligt blev bekväma.

Det tar tid att komma underfund med en ny plats. Särskilt om den platsen samtidigt innebär en radikal förändring i vardagen, så som det ju är när man får barn. Det är svårt att veta vad som är vad, och därför också svårt att veta hur man ska tackla frustrationen man känner när allt inte känns helt rätt. Det är alltså inte så att jag vantrivs, långt ifrån. Men jag tror att något jag inte har haft energi att överhuvudtaget tänka på förrän nu börjar pocka på min uppmärksamhet, nämligen att jag, trots att jag har gjort den här flytten helt frivilligt, saknar Göteborg.

onsdag 13 mars 2019

Mitt i

Vad hände? Livet hände, det är väl så det heter. Eller inget särskilt har egentligen hänt, men tiden flög förbi med bröllop och barnvakt, fin långfrukost med två vänner jag inte har träffat tillsammans på mer än tre år. Tänder spricker fram och nätterna hackas upp i pottbesök och tröstförsök. Jag fortsätter att lyssna på Muminböcker för att snabbt somna om av Tove Janssons mysiga röst och har kommit till Trollvinter som är min favorit hittills.

Vi försöker alla anpassa oss till Cyklistens underliga arbetstider, det går bättre ibland, sämre ibland. Svårast är nattskiftet, eller dagen efter nattskiftet för mig eftersom jag och Lillcyklisten inte kan vara hemma då för då är det omöjligt för Cyklisten att sova. Det finns liksom inte så många aktiviteter man kan ta sig för från klockan 07 och framåt en vardagsmorgon så det blir många långa promenader. 

Just precis nu spelar Nick Drake i bakgrunden, solen börjar ta sig in mellan persiennerna och Lillcyklisten ligger bredvid mig i soffan på mage och håller på att somna. Dagens storslagna planer består i att ta oss till någon mataffär och handla. 

En fin sak är att jag har börjat skriva lite, och det känns väldigt roligt. Kanske är det för att jag inte jobbar, jag har länge misstänkt att mycket av min kreativa energi har förbrukats där, vilket är helt i sin ordning. Men jag har saknat den, lusten att skriva. För tillfället är min veckas gyllene stund lördag morgon, efter att vi har ätit frukost tillsammans och Lillcyklisten har somnat för sin första tupplur cyklar jag in till stan och sätter mig på ett alldeles tyst och gammaldags café, dricker en kopp kaffe och äter något chokladigt och läser och skriver i en dryg timme. Himmelriket, verkligen. 

onsdag 20 februari 2019

Nytt

Ändå fin grej att ha en barnvagnspromenaddejt med en annan mamma från föräldragruppen, promenera i drygt en timme och prata på utan konstigheter, äta lunch och se sina bebisar speja på varandra lite på avstånd. Att träffa nya människor som vuxen, det kunde man skriva en hel bok om, för lätt är det inte.

tisdag 19 februari 2019

Vårfåglar

Jag har funderat på vad jag ska skriva, eftersom det här är mitt tusende inlägg. Helt otroligt faktiskt, ibland hade det nog känts som om den här bloggen har varit på väg att förtvina, men så länge ambitionsnivån fortsätter att vara låg hoppas jag att jag kommer att fortsätta ett tag till. I ärlighetens namn har jag ingen särskild reflektion kring det just idag, men hela poängen för mig med bloggandet är också att göra det ganska oplanerat så det får vara så helt enkelt.

Nyss läste jag ut Delia Owens Where the Crawdads Sing, den var riktigt bra. Även om det har skett ett mord och den bitvis är spännande skulle jag definitivt inte beskriva boken som en thriller. Det är snarare en roman om ensamhet och utsatthet och om kärleken till naturen. Huvudpersonen Kya växer upp mer eller mindre ensam ute i North Carolinas träskmarker, hon går inte i skolan och blir expert på att gömma sig för myndighetspersoner och andra som försöker fånga in henne, samtidigt som hon längtar efter mänsklig närhet. Det är den här dynamiken som romanen kretsar kring, längtan efter mänskliga relationer och den i hennes fall helt befogade rädslan för att bli övergiven. En rörande och poetisk berättelse som samtidigt är något av en bladvändare.

Den här dagen har hittills varit väldigt fin, Lillcyklisten har sovit exemplariskt, han har fått vaccin och varit lite ledsen men inte reagerat alls så mycket som vissa verkar göra, skönt. Och trots att det är mängder snö kvar och sannolikt kommer att komma stora mängder till är det vår i luften. Fåglarna kvittrar plötsligt, och går man ut vid tretiden kan det fortfarande vara sol. Vårvintern, den har fattats mig.