söndag 9 augusti 2020

Ta mig till havet?

Den här sommaren har jag inte simmat särskilt många gånger. Men jag har gjort det jag har kunnat. Nu kan jag ändå bocka av Norrbotten, havet, en sjö och en älv i Västerbotten, Kattegatt, och en sjö i Dalarna. Trots den låga totalen känns det ändå som rätt bra geografisk spridning. 

Idag doppade jag mig i Ume älv, men det blev ett snabbt kroppsdopp utan att huvudet var under ytan. Det på grund av att det är oklar vattenkvalitet i många vattedrag och finns risk för parasiter, låter sjukt äckligt men är egentligen inte farligare än att det ger klåda. Vad som är deppigare är att det är algblomning utanför Västerbottenskusten. Det är så fruktansvärt tråkigt, fy för övergödning. Det är framför allt hemskt ur miljösynpunkt, i andra (eller typ sjunde?) hand hemskt för någon som är gravid i åttonde månaden och redan har en hög kroppstemperatur.

Det har trots allt detta varit en fin helg, vi har kommit oss ut på utflykter och dagarna har löpt på rätt bra. Min sämsta tidpunkt på dagen är för tillfället förmiddagen precis när vi ska bege oss iväg, då sjunker blodsockret och tålamodet sviker men oftast lyckas vi ändå komma iväg förr eller senare. Min bästa tid? När Lillcyklisten vaknar från sin tupplur och sitter alldeles rödmosig i sin säng med ett leende på läpparna.

fredag 7 augusti 2020

Fri fredag

Okej, igår var en dålig dag helt enkelt. Ibland går det inte att upptäcka när man är mitt i det, men så här i efterhand sov hela högen ganska dåligt plus att Lillcyklisten sov dåligt på förskolan. Vad kan man vänta sig av en sådan uppladdning? Inte så hemskt mycket. 

Idag har vi en extra semesterdag, det är 22 grader ute och vi har varit i en fin park där Lillcyklisten till och med kunde bada. I eftermiddag blir det utefika med svärföräldrarna och ikväll ska vi äta ost och chark (mest ost för mig då, hehe). 

Lärde honom säga "skepp ohoj!"
Lärde honom att säga "skepp ohoj!"

Det känns som att det är lätt att underskatta hur mycket energi som går åt när man byter från ledighetstempo till jobbtempo (och tvärtom, inte att förglömma) och att det är rätt naturligt att ha någon typ av reaktion på det.

torsdag 6 augusti 2020

Vardag på försök

Jag har i ren och skär panik skapat en arbetsyta åt mig själv, inklämd mellan sängen och byrån har jag ställ bordet från balkongen och här ska jag försöka arbeta. Det är något med att ha en dörr att stänga om sig, lite som att markera för hjärnan att det inte är aktuellt att släppa in några andra intryck än det som har med jobbet att göra. Igår var mest en dag av stress och förvirring kring var jag skulle börja. Idag är jag nog lika stressad, men jag har i alla fall skrivit ut diverse saker jag ska läsa igenom för att komma in i mina tankar igen.

För det är lätt att glömma den biten, det är faktiskt mina tankar jag behöver komma ihåg, ingen annans. Och har jag redan tänkt dem en gång kan det väl inte vara så svårt att tänka dem igen.

Andra planer för torsdagen är att lämna tillbaka två försenade böcker till biblioteket och gå på rutinkontroll på MVC.

onsdag 5 augusti 2020

Motigt

Usch vad det tar emot att börja arbeta på uppsatsen igen. Jag avskyr så att jag inte har någon riktigt arbetsplats, utan ska sitta antingen vid köksbordet eller i soffan. I teorin kan jag låna Cyklistens arbetsbord men det är helt fel höjd för mig på alla sätt och hans tips att ha något under fötterna fungerar tyvärr inte alls för mig. Känner mig otroligt irriterad. Tror det är en rätt typisk övergångskänsla när semestern byts ut mot arbete. Det blir en sån konstig dynamik också när jag verkligen borde försöka skriva så mycket jag bara kan och Cyklisten inte har något jobb att gå till, jag vet att jag hade kunnat koncentrera mig så mycket bättre om jag hade varit ensam hemma men det är inte mycket vi kan göra åt den saken.

Slutgnällt för idag.

måndag 3 augusti 2020

Tillbaka

Hemma igen efter ännu en lång bilresa. Hjärtat varmt av att vi äntligen kunde träffa min storasysters familj, vi har inte setts på ett år. Lilla nya syskonbarnsbebisen som var så glad och lugn, stora syskonbarnet som var så stor och storabrorig. Stugan där vi alla trängde ihop oss efter en bokningsfadäs med två campingstugor, det var knarrigt och lyhört men så värt det. Hur vi föreställer oss att barnen (barnen!) kommer att kunna leka självständigt med varandra om några år medan vi sitter och smuttar på något gott efter middagen.

Sen, in i bilen, norrut i nio timmar. Nu har Lillcyklisten legat och pratat för sig själv i sin säng i snart en timme, det är så han gör när han somnar. Oftast inte en timme då, men det är som om han behöver prata igenom allt han har sett och hört för att kunna komma till ro. Otroligt gulligt för det mesta, dock inte häromnatten när han gjorde det i två timmar mellan 23:30-01:30 och höll rätt många vakna. 

Imorgon är det förskola igen. Jag kan verkligen tänka mig att det kommer att bli intensivt de närmaste veckorna med omställningen från allt Lillcyklisten har sett under vår semester och återgången till vardagen och förskolan. Men det känns skönt att vara hemma. För utvilad blir man ju inte direkt när man semestrar med småbarn.

Däremot känns det som om min hjärna har fått omväxling och stimulans och det har jag verkligen saknat.

tisdag 28 juli 2020

Någonstans att bo

Och så händer det plötsligt många saker, eller viktiga saker, och vi undrar om det går för snabbt? Men nej, det egentliga beslutet är fattat för längesen, förra gången vi gjorde det här men i omvänd ordning ordnade sig boendet innan vi hade landat i flyttbeslutet. 

En underskrift kvar, några månader som väntar i en för liten lägenhet. Vi som tänkte smälta intrycken och låta allt sjunka in har plötsligt någonstans att bo. I Göteborg. På tredje våningen bara ett par kvarter från där vi bodde förra gången. 

Först ska studier avläggas och barn födas. Men sen flyttar vi.

måndag 27 juli 2020

En dag för bad

Solig förmiddag, vi cyklar och cyklar, Cyklisten och Lillcyklisten först, jag sist i maklig gravidtakt. Det är skönt att röra på sig, men det är också utmattande. Både fysiskt och psykiskt. För hur naturligt är det egentligen att åka runt och överväga om olika hyreshus hade varit trevliga att bo i? Det går ju inte att föreställa sig en hemkänsla någonstans där man inte har bott. Eller det är klart att det går att föreställa sig, men det är liksom inte helt enkelt att använda den fantasibilden som underlag för ett stort beslut. Ändå är det väl det alla gör som flyttar och går på visningar, så det är inte direkt en ovanlig situation vi befinner oss i. 

Vårt mål var badet i Ganlet, där badade jag en hel del sommaren 2018. Nu blåste det rätt kallt men jag doppade mig ändå, och det är så klart så att jag aldrig ångrar ett dopp. Det var kallare när jag doppade mig på Ava havsbad utanför Nordmaling för en månad sen. Det är nästan så att jag borde skriva det i någon journal någonstans: är jag på dåligt humör, få mig då att ta ett dopp så kommer jag garanterat att vara på bättre humör efteråt. På vägen dit muttrade jag nämligen för mig själv och var lite småsur, men det släppte så fort jag klev ner i havet.