Den gråaste månaden

Det är november, snart december och det är grått och mörkt och motigt. Även om jag längtar efter julen nu längtar jag nästan ännu mer efter tiden efteråt, med snön och ljuset och kylan i kinderna. 

Jag läser och läser och diskuterar, har hittat en grupp människor som jag gärna umgås med samtidigt som jag studerar, vi utbyter irritationer och texter och ses under både formella och informella former. Det är skönt. Ett sammanhang som ger naturliga sociala sammankomster, det har jag saknat. Jag har också börjat jobba lite, i en vikariepool för biblioteksassistenter. Hittills har jag bara jobbat ett pass, men har redan två till inbokade. Så ovant att byta från försäljartänk till bibliotekarietänk, men det kommer säkert småningom. 

Det går ju att vara social också när man har ett barn, det är en skön upptäckt. Efter att jag slutade amma nån gång i somras och O började på förskolan under hösten har det blivit lättare och lättare att göra saker på egen hand. Det behövs.

Som i morse innan vårt studiebesök på Hovrätten: sitta på ett nästan tomt café och plugga i lugn och ro i en timme. Magiskt!

En vecka

Vi går på studiebesök och jag upptäcker att det finns bibliotek jag inte har reflekterat över. Med personal som är engagerad och verkar brinna för sina jobb. Det är befriande. Det är inte en ny värld för mig eftersom mamma är bibliotekarie, men det är nytt att jag också är en del av den.

Jag kommer hem, försöker läsa, men frestelsen att göra allt det andra som vanligtvis är trist - städa, diska, tvätta - när ingen annan är hemma tar över och det är så skönt med lugn och ro. 

När mormor dog fick alla välja några föremål och kläder bland alla hennes saker, med mig följde bland annat en tvådelad dräkt i sidenliknande tyg. 

Barnets kläder luktar illa, jag slänger dem i tvättkorgen. Tänker sedan hänga in mormors dräkt i garderoben, garderoben som också är barnets rum. Jag känner doften när jag för klädhängaren mot stången, en doft av mormor. Som nu ska finnas där bredvid hennes sovande barnbarnsbarn, han som är döpt efter min morfar.

Nu?

När jag skriver hemtenta och avundsjukt ser mitt instagramflöde fyllas av bilder från Bokmässan. Att Bokmässan pågår just nu gör att det verkligen blir tydligt att hösten har hunnit längre här i Umeå än i Göteborg, för under tidigare bokmässor kommer jag ändå ihåg att det har gått att stå utomhus och smutta på ett glas vin vilket inte känns så väldigt tänkbart här just nu.

Jag sitter vid ett skrivbord i en läsesal på Universitetsbiblioteket och trivs, trivs, trivs, till och med med den torra hemtentan. Den där världen jag hamnar i när jag släpar med mig allt möjligt och gör mig hemmastadd, och faktiskt blir lite mer skärpt av att alla runt mig åtminstone ser ut att jobba jättehårt. 

Hittills hade jag sett framför mig att folkbiblioteket eller skolbiblioteket skulle vara den bästa tänkbara arbetsplatsen, nu börjar jag inse att det också är möjligt att jobba på universitetsbibliotek. 

Igår klippte jag av ca 10 cm av mitt nästan midjelånga hår och känner mig nu så mycket fräschare. 

Allt jag tänker på just nu, samtidigt långt ifrån allt, men att hinna med och skriva kräver momentum, så jag vågar helt enkelt inte redigera mig själv eftersom nästa tillfälle kanske kommer först om en månad.

När?

När ska jag hinna skriva? Mellan föreläsningar (är tillbaka där nu, så konstigt och så rätt på samma gång), läsning av torr kurslitteratur, lämning och hämtning på förskolan, matlagning, disk, prat med den jag är tillsammans med.

Oklart. Bara vecka två på detta nya liv ännu så det kan ge sig småningom.

Men så det är klargjort har jag inte slutat skriva, måste bara göra det i exempelvis grupparbetesformat (...) en tid framöver.

Märkligheter

När vi flyttade hit till Umeå för drygt ett år sen tänkte vi att vad fasiken, vi kan väl lika gärna göra allt på samma gång: flytta, byta jobb, och få barn. Lika bra, liksom. Så här i efterhand kan jag konstatera att det inte var så smart. För oavsett om reaktionerna är positiva eller negativa på förändringen/förändringarna är det så gott som omöjligt att veta vad jag reagerar på, vilket gör det svårt att avgöra vad nästa vettiga steg är. 

Det känns ändå rätt skönt att det ska bli höst nu, trots att hösten också för med sig en massa nya saker. För mig studier och eventuellt extrajobb, dessutom ett litet barn som ska gå på förskolan. 

En ettåring. Bara åtta dagar kvar så har jag en ettåring.

Det som behövdes när bebisen kom

Den här tiden förra året började vi så smått fundera på vad vi kunde tänkas behöva handla innan Lillcyklisten föddes, jag läste säkert tiotals olika listor på bra och dåliga saker. Eftersom det alltid är någon som är gravid och som kanske är i en likadan googlingsfas tänkte jag lite kort lista det jag tycker var smart att ha hemma.

Till mig själv och Cyklisten:

- matlådor i frysen att plocka fram och värma. 

Ska du ta med dig ett enda tips är det detta, du kommer inte att ångra dig, tro mig! Jag önskar nu att vi hade gjort ännu fler lådor, minns fortfarande en av de första kvällarna när vi satt och åt middag och märkte att klockan var typ halv tio på kvällen, och ingen av oss hade en aning om vart dagen hade tagit vägen. Tipsa även alla som du känner om att ha med sig mat när de kommer på besök, de kommer för alltid att vara de godaste människor du känner.

Till mig:

- amnings-bh

- amningsinlägg 

- Purelan-salva  
- snacks, choklad

Inte jättechockerande tips, typ ett o-tips. Och det mesta bara relevant om du tänker försöka amma.

Till bebisen:

- bärsjal och/eller bärsele

Bärsjalen räddade så många nätter, det hände till och med att jag sov med Lillcyklisten i sjalen halvliggande på soffan. En nyföding väger inte mycket men det blir ändå tungt att gå runt och bära en bebis efter ett tag, plus att det är supermysigt så klart och lätt för en eventuell partner att också kunna vara riktigt nära ungen. Vi körde först med sjal, sen när Lillcyklisten blev tyngre också med en sele som vi fortfarande använder ibland.

- babynest

På BB hade de ett nest som hette typ bag in box, nej jag skojade, bed in box hette det nog. Det var så smart för man kunde fälla ner en långsida och amma liggandes, mycket smidigt. Jag fick aldrig till liggammandet, men hade gärna haft en bed in box, dock är de sviiiindyra så kolla om det finns begagnade! Lånade själv ett babynest av en kompis, det var mycket användbart.

- amningskudde

Försökte palla upp med vanliga kuddar i början men slet mitt hår efter några dagar och fick raskt en amningskudde av snäll svärmor. Hade nog varit skönt att ha från start.

- spjälsäng

Så olika hur folk gör, men vi använde spjälsängen rätt så tidigt, inte nätterna igenom men för någon tupplur då och då. Samsovning har aldrig funkat för oss, vi är lättväckta alla tre, så det var väldigt skönt att ha sängen hemma. Också bra som en psykologisk förberedelse, även om det är totalt obegripligt att det ska komma en person ut ur den där magen.

Va, vad är det där för lite skrutt? I filt stickad av sin mormor.

- barnvagn

Vi köpte en begagnad vagn på Blocket, det var ett jättebra beslut! Det visade sig nämligen ganska fort att Lillcyklisten inte ville ligga på rygg och sova i den, hade vi köpt en dyr liggvagn hade den med andra ord nästan blivit helt oanvänd. Däremot köpte vi en helt ny cykelkärra/joggingvagn med ett spädbarnsinlägg som fungerade jättebra. Vår bebis var mycket nöjdare när han fick titta ut, vet att det finns många åsikter kring detta men bara som en liten grej att lägga bakom örat. Alla bebisar vill inte sova i en liggvagn, och trist då om man har lagt tusentals kronor på en sån. 

Uppenbara (?) grejor som jag listar ändå:

- mjuk bomullsfilt

- torklappar och trasor

- blöjor

- rumpsalva

- nagelfil/nagelsax

- bebiskläder

- febertermometer

- febernedsättande till barn

Det vi inte hade men gärna hade haft:

- vantar till bebisen! Hade ingen aning om att de kunde ha såna rakbladsvassa små klor, det hade varit bra med vantarna redan på BB. Framför allt för bebisens egen skull alltså, de river sig massor i ansiktet i början.

- amningsnattlinne - kanske onödigt men jag hade definitivt haft glädje av ett sånt.

- nappflaska och ersättning - praktiskt att ha hemma om amningen inte funkar.

Med reservation för att jag garanterat har glömt något.

Midsommaren

Jag hade hoppats på en midsommarkväll vid havet med den ljusa himlen och snaps i glasen, nu blev det inte riktigt så men det blev bra ändå. Vi orkade inte med en till helg med rekord i antal blöjbyten plus ett ställe utan rinnande vatten så vi stannade i stan. Skönt ändå när man känner att man har fattat rätt beslut efter att ha våndats. 

Lillcyklisten är inte helt på banan än, det är lite tröttsamt. Nu räknar jag inte ens med att det ska bli bra tills nästa helg då vi åker till Finland, men vi får väl se. Tror allt känns mycket segare för att det också pågår någon gnällperiod deluxe just nu, förhoppningsvis blir det lite uthärdligare när vi byter miljö, det brukar hjälpa.

Dagens bebisrant över.

Jag längtar så mycket efter att simma nu. Det har inte blivit av än trots att vädret har varit exemplariskt, jag är verkligen inte en badkruka, men det är lite krångligare att ta sig till simstället för tillfället. Simmade så mycket förra sommaren, det var räddningen. Jag insåg idag när jag stack fötterna i mina sandaler hur otroligt svullna mina fötter var i fjol, jag minns nu känslan av att det stack i huden, nästan som om den skulle kunna spricka när som helst. Inte så långt ifrån sanningen ändå.

Nu tror jag att Lillcyklisten har somnat i sin skrubb, Cyklisten jobbar ett konstigt halvnattskift och kommer hem klockan tolv inatt. Jag ska ta en dusch och sen försöka hitta nåt på SvtPlay som Cyklisten är ointresserad av och njuta av att vara (typ) ensam hemma.