fredag 22 juni 2018

Dansa med babyn

Babyn lever loppan där i magen, slår kullerbyttor, har hicka, testar olika yogaposer (?), sparkar och boxas. Det är soligt idag, men blåsigt, och vår planerade sitta-på-gården-midsommar blir nog en sitta-inomhus-hos-kompisar-midsommar. Eftersom alla är trötta inför stundande semester och ingen riktigt orkar engagera sig bestämde vi igår att vi äter vår midsommarmat på olika håll och sen sammanstrålar på eftermiddagen/kvällen för lite hederligt häng. 

Det känns faktiskt som en riktigt skön lösning. Egentligen tycker jag inte att midsommar är midsommar om jag inte är ute i naturen, så här i stan känns det lika bra att göra på det sättet. Jag har handlat lite olika sillsorter, nypotatis och jordgubbar, och tänker att det får räcka. 

Cyklisten är uppe och rensar på vinden och jag har inte yogat på över en vecka, så tror att jag ska testa ett pass för tredje trimestern som verkar lite lugnare och mindre svettigt än det pass jag brukar göra. Om någon annan gravid läser detta kan jag tipsa om att söka på "yoga för foglossning" på youtube, finns ett tvådelat pass där som är jättebra. Varning för extremt dåligt ljud dock, men struntar man i det så är det ett vettigt svettpass där ingen pratar om att man ska "dansa med sin bebis" (som de gjorde i det första gravidyogapasset jag testade, så inte min grej). 

Jo just ja, nu har jag slutat på jobbet för minst ett år framåt. Fattar ingenting. 

onsdag 20 juni 2018

Nedräkning

Hur förbereder man sig på att man ska vara ledig i ett år? På att den sista arbetsdagen innan sommarledigheten är den sista arbetsdagen på så oöverskådlig tid att det inte ens går att föreställa sig? Det samtidigt som man ska flytta till en helt annan stad i en annan del av landet.

Jag kanske har svaret på det om en månad, kanske om ett år. Men det känns väldigt konstigt att jag jobbar min sista dag imorgon. Visserligen börjar min ledighet inte officiellt förrän på måndag, så helt kan jag inte koppla bort mig än (och det hade knappast gått så fort även om jag hade kunnat). Nästa vecka flyttar vi, sen är framtiden liksom helt öppen. Vet inte när jag senast hade en sån känsla. 

 

lördag 16 juni 2018

Låda för låda

Jag sitter i soffan intill vår nya mellanvägg mot köket, eller okej, det är en vägg av flyttkartonger, det är inte så att vi har renoverat lägenheten direkt. Det känns så skönt att ha kommit igång med packandet.

Det är konstigt nog som om den här flytten har gett mig ny energi. Samtidigt som jag måste lägga mig på golvet med fötterna uppe på en fotpall emellanåt för att jag blir så trött i ryggen och höfterna. Kroppen må det vara lite si så där med, men hjärnan är i varje fall på topp än så länge. För en liten stund sedan fixade jag en "dejt" tills imorgon med tre potentiella barnvagnskandidater som finns till försäljning på Blocket, och tidigare i veckan grejade jag med allt från hemförsäkringar till adressändringar.

Med det sagt så längtar jag ändå ofantligt mycket efter att åka med färjan över från Umeå till Österbotten. Jag längtar efter den bekanta horisonten, gräsmattan, ljudet av dörren som smäller på ett alldeles särskilt sätt, lukten kläderna får när man sover i lite halvmögliga utrymmen. Så länge bebisen inte får för sig att göra entré i förtid ser jag en sommar med väldigt få måsten framför sig, och det känns så välbehövt.

fredag 15 juni 2018

Hungrig hela tiden

Klev upp klockan fem i morse samtidigt som Cyklisten som skulle iväg på jobb, och har nu lyckats jobba av mina fem kontorstimmar som jag hade bestämt mig för att göra hemifrån. Och klockan är elva! Så väldigt skönt. Om ett par timmar ska jag träffa en gammal kollega och kompis på lunch, sen tror jag bestämt att jag ska köpa mig ett gäng trosor eftersom det börjar bli lite si och så med att få på sig mitt ordinarie sortiment. 

Jag inser att jag nog är den enda som tycker att detta är intressant, men igår när jag tog blodprov undrade barnmorskan om jag kanske hade skippat frukosten för mitt blodsocker var så lågt. IN YOUR FACE, alla som påstår att jag minsann inte kan bli så hungrig som jag verkar bli en timme efter frukost. Jag har alltid vetat att jag har snabb ämnesomsättning, men jag misstänker att man lätt kan tro att det bara är en undanflykt för att jag ska få äta något hela tiden. Jag hade alltså ätit en helt normal frukost två timmar tidigare.

Jag önskade nästan att hon hade skrivit ner det på ett papper så jag fick rama in det och hänga det på väggen, vet inte hur många gånger jag och Cyklisten har varit på språng och jag har försökt kämpa mig igenom timmarna mellan frukost och lunch eftersom han inte verkar den minsta gnutta sugen på att äta. Ska sluta med det nu! 

Gäller dock att klara sig fram tills om två timmar då jag har min lunchdejt...

onsdag 6 juni 2018

Nationaldagen

En ledig onsdag så där bara, det är inte så dumt med alla dessa röda dagar som radas upp under våren. Jag sitter i soffan i en nystädad lägenhet med lite ryggont efter dammsugarakrobatiken, Cyklisten lagar någon god mat och ikväll kommer två kompisar på middag. 
 
Vi är ganska dåliga på att bjuda hem folk, men nu de här sista veckorna i stan känns det verkligen som om man vill maxa allt socialt umgänge. Vem vet när vi ses nästa gång? Det är en underlig tanke och dagarna går lite för fort, men samtidigt känns det väldigt spännande.
 
Igår postade vi två påskrivna kontrakt för vår lägenhet i Umeå, och imorgon ska vi säga upp och skriva över vår nuvarande lägenhet på personen vi byter med. Älskade lägenhet! Det är nog den och området vi bor i som spontant känns jobbigast att lämna, även om jag vet att vi byter det mot ett annat fint område och en annan fin lägenhet som dessutom har en lägre hyra. Lite bra känns det ändå att personen vi byter med uttryckte samma sak över sin lägenhet när jag pratade med henne i telefon för ett tag sen - det blir ett byte mellan två väldigt älskade lägenheter.

onsdag 30 maj 2018

Det här måste vara den bästa tiden

Nu har jag simmat två gånger. I maj! Trots att jag bor på Västkusten är det en bit till närmaste badställe, i sig har jag verkligen inget emot att simma ensam men det är lite tråkigt när vägen till vattnet är så lång. Igår lyckades jag som tur muta Cyklisten genom att ta hans del av disken, och trots att han var på lite muttrigt humör simmade till och med han till sist. Vi drack varsin öl på klipporna (thank god för alkoholfri öl!) innan vi cyklade hemåt, vilket i praktiken betyder uppåt eftersom vi bor på en höjd, vi var nog svettigare när vi kom hem igen men det var det värt!


Jag blir så otroligt glad av att simma, och det känns underbart att kunna börja ta revansch på fjolårets pissommar redan nu. Det var inte ens kallt i vattnet.

I övrigt försöker jag klämma in mig i mina vanliga kläder men det går sämre och sämre. Jag lyssnade på en intressant podd med författtaren Marie Björk som har skrivit boken Vi ska ha barn. Handbok i jämställt föräldraskap (som jag inte har läst än) där hon nämnde att det är extremt ovanligt att blivande föräldrar delar på kostnaderna för mammakläder. Så intressant, och den tanken hade faktiskt inte slagit mig! Jag tycker i och för sig om att handla kläder även om jag försöker vara restriktiv, men just inhandlandet av mammakläder har varit så gott som omöjligt eftersom det bara finns ett alternativ, H&M, som jag helst vill undvika. Därför har det faktiskt blivit ganska dyrt eftersom jag istället har valt att köpa på nätet från Boob Design, som dock har ett miljötänk både i material och produktion som jag verkligen är villig att betala för. 


Samtidigt, när jag klickade hem min andra mammaklänning och mina andra par tights för en liten stund sedan kunde jag ändå inte låta bli att tänka att "det här var väl ändå lite onödigt", och att Cyklisten nog kommer att tycka att jag slösar pengar på fånig klädshopping. Så dumt! 

Jag tycker verkligen att det är någonting vi borde diskutera, för egentligen är det väl helt självklart att mammakläder inte är något man enbart handlar av fåfänga och flärd. Det skulle vara så intressant att höra om någon annan har reflekterat över detta!*

*Dessutom: inget fel på fåfänga och flärd och är det inte kanske extra viktigt att få känna sig fin och bekväm när man har ett sparkande barn som växer i ens kropp?

fredag 25 maj 2018

Umeå

Så här var det. Vi hade pratat ett bra tag om Umeå, om hur vi kanske ville bo där i framtiden, kanske i ett hus, om vi fick barn, om vi blev en familj, att Göteborg känns så långt borta från familjen och att om vi någon gång vill bo i hus så kommer det inte att vara i den här delen av landet. En sådan där länge pågående diskussion ni vet, utan början och utan slut, mer ett resonerande av hm kanske nån gång och visst är man lite trött på Göteborg ibland

Och så plötsligt fanns det något där som gjorde att vi plötsligt blev tvungna att tänka efter på riktigt. Ett fönster i tillvaron som innebär att bara en av oss behöver leta jobb till att börja med, kanske som ett mellanår (mellanrum?), kanske för alltid? Vi kommer inte att veta förrän vi är där, så mycket vet jag, men inget annat går att föreställa sig. 

Vi ska inte bo i hus, nej det är en framtidsdröm, men sen i slutet av mars har vi tragglat på med ett lägenhetsbyte som vi fick till dagen efter vi lade upp vår annons, men som har dragit ut på tiden på grund av papper som har kommit bort i posten, långa handläggningstider och handläggare som aldrig är på plats. Nu närmar vi oss något, ett intryck av att ingen verkar motsäga sig bytet, men samtidigt utan att några papper är påskrivna.  

Det är ett äventyr. Vi byter lägenhet, stad, jobb (delvis) samtidigt som vi får en till familjemedlem. Det kanske är jättedumt att göra allt på samma gång, men jag har snarare resonerat tvärtom: varför inte göra allt nu när tillvaron ändå kommer att förändras så radikalt? Det känns spännande och så klart väldigt skrämmande och konstigt, men jag tror att det är bra. Att det här är något vi ska göra, nu och tillsammans. Men ingenting är givet,  om ett år kanske jag sitter i Göteborg igen och skriver om det konstiga året då vi trodde att vi ville bo i Umeå.