Inlägg

Novemberlista

Bild
Det är första december, jag har en vag känsla av förkylning i kroppen (så som alla andra förmodar jag), jag har fixat julpynt hemma och haft en ganska skön dag. Avslutat den med bråk med barnen, men det behöver vi icke fokusera på nu. Tänkte istället göra en klassisk lista, denna är från Floras blogg .  Hur var november? November   började med en krasch  som satte tonen, resten av månaden har tyvärr mest känts som en transportsträcka, genom återhämtning, genom vardagarna, genom lasset jag drar härhemma. Mot december och jul, längesen jag har känt behovet av att inleda julmyset så starkt som i år.  Månadens jobb Det har också varit en mellanmånad på jobbet, första halvan var rätt stressig med julschema som skulle sättas och medarbetarsamtal osv osv medan andra halvan lunkade på i maklig takt mot julhandeln. Månadens mys Jag och Hanna gick på Vasas Flora och Fauna på Storan, det var typ sex år sen vi sågs sist på tumis, det har kommit en massa barn och pandemier och flyttar e

Iskalla tår

Bild
Jag för mina Dr Martens till skomakaren för att sulas om, ena sulan har spruckit rakt över, inte så konstigt med tanke på hur nednötta de är och att jag har promenerat runt med dem i ungefär sex år. Men det var inte den bästa timingen att göra det samtidigt som temperaturen sjönk till -7, på eftermiddagen hängde grannskapet på gården men mina tår var redan någon annanstans, alldeles stelfrusna i mina mörkblåa sneakers. Vädret har varit så här, en blå hög himmel, långa skuggor, frostigt gräs. Ett eftermiddagsljus som har tagit sig in genom vardagsrumsfönstet. Jag har ställt fram en adventsljusstake och plockat ner julsakerna från vinden, igår drack jag och Cyklisten glögg och kollade på en halv (som alltid) julfilm. "När jag säger att barnen har varit extra gnälliga säger jag ju egentligen att det är jag som har varit trött", bekänner en granne, vars yngsta är uppe på nätterna och vill äta, läsa, leka.  Jag berättar om det senaste man kan väckas av, en väktare som

Sent i november

Dagen börjar mjukt, i samvaro med andra okända bokmänniskor på en frukost med barnbokstema. Jag sitter i publiken, balanserar en smörgås, en kopp kaffe, en juice som smakar nyttigt men inte så gott. Förlagsmänniskorna vill så klart sälja in sina böcker men de gör det med värme och entusiasm, jag smittas av deras läsglädje.  På jobbet är det fullt med människor som ber om hjälp med att hitta en deckare till pappa jag fick en snilleblixt, jag tror han gillar deckare och finns den som pocket och jag gillar lite konstiga böcker. Alla har rätt, alls går hjälp, några möten är extra fina och jag gläds åt att rekommendera mina lite smalare favoriter som jag inte kan tipsa om vitt och brett eftersom de kräver ett visst sinnelag och en viss smak. Det är som när en man frågar efter Livet. En bruksanvisning som vi då klart tyvärr inte har men eftersom jag älskar den kan jag ge en rekommendation som förhoppningsvis landar rätt allt handlar om förtroende.  Inatt sov jag, inledningsvis vaknade jag av

The good and the bad and the trött mamma

Bild
I lördags var jag oskön. Jag var orättvis, vresig, långsint, irriterad. Surade och tittade bort, lät familjen få känna av konsekvenserna . Konsekvenserna av en mamma som sovit dåligt aldrig har möjlighet att vila sig. Eller det är inte sant, men i vårt just nu-liv med begränsade rörelsemöjligheter, är det så. Jag vet att jag har nosat på vardagsvilan, men den vila som innebär att stänga dörren om sig ochh lägga sig raklång och vila ostört i sitt hem, den existerar inte.  Då hade jag en dryg vecka av dålig sömn bakom mig, anledningarna var flera: en granne som smäller igen lägenhetsdörren kl.02:30 och får adrenalinet att pumpa runt i blodet och som sen, när man har tänt lampan läst, varvat ner och somnat, smäller i dörren en gång till kl.03:30; ett barn som utvecklade plötslig nattskräck i samband med en förkylning; de vanliga orsakerna (hostande sambo, vanliga barnuppvak).  Det går fort neråt när man plockar bort sömnen. Och för mig blir effekten nästan värre när jag har haft en period

Hur gör man?

Det är inte ett problem att man blir så påverkad av nyhetssändningarna just nu att man knappt vågar titta. Det kanske är obehagligt, och det finns säkert skäl för att inte överkonsumera nyheter för det kan förmodligen också göra en alldeles handlingsförlamad. Samtidigt mals det absolut sista av statsministerns ryggrad ner (även om jag starkt tvivlar på att han har haft någon) och jag blir vansinnig av att han försöker använda kriget i Mellanöstern för att polarisera ännu mer. Man blir förtvivlad. Man kramar sina barn. Man skäller också på sina barn förstås, men man gör det i trygghet.  Just nu sitter jag i en buss på väg till jobbet, det blir en lite senare kväll med författarbesök. Jag har jobbat hemma under dagen och till och med skrivit de där mailen som jag alltid skjuter upp för att det är så träigt. Jag har varit "produktiv" men känner mig totalt betydelselös. Donerar pengar i ångest och desperation, försöker tänka på allt som är bra i världen. Men hur gör man? Hur gör

Ur fas

Bild
Vi dividerar om vad vi ska laga till middag, alla alternativ känns dåliga, jag har ingen lust med något vettigt som barnen ratar för det har varit så många fighter under dagen att allt mitt tålamod har ätits upp. Jag inser samtidigt att det troligen också handlar om pms, inte det bästa man kan kombinera med småbarnsliv direkt. Den där känslan av att vilja bort exakt nu, av att man mot bättre vetande står och försöker förklara nånting för en uppenbarligen oemottaglig treåring och att man bara inte vill ge sig.  Jag sitter i köket efter frukost med min bok, jag sitter där efter lunchen, jag sitter där nu. Det är kolmörkt ute och smulfritt på köksbordet, fokus just nu är lägga barnen, duscha varmt, hämta pizza till mig och Cyklisten när barnen har somnat. Det är inte så värst bekvämt egentligen, men här hör man minst av barnen. Kylskåpet brummar, väggarna är tjocka.  Just idag är detta det finaste jag har:  En dag som egentligen inte är dålig men som man helst bara

Måndagarnas måndag och boktips

Den här måndagen (då jag grejade alla morgonrutiner ensam pga detta ) inleddes med att Minicyklisten kissade i sängen och avslutades med att jag råkade skära bort en bit av mitt ena pekfinger när jag hackade vitlök. Där emellan var det en bra och produktiv arbetsdag, men inramningen kan man kanske ställa lite högre krav på. Det känns också lite olustigt att göra yoga med ett bultande pekfinger, trots att jag börjar känna att jag glider ut ur de senaste veckorna yogaiver så fort jag har ett uppehåll tror jag jag behöver det. Scrollar bort en kväll istället, det är säkert också bra på något plan (?). Hursomhaver, jag tänkte säga något om sånt jag har läst på sistone, för jag har haft ett sånt läsflow.  Jävla karlar , av Andrev Walden Vet inte varför, men jag blev förvånad över att jag tyckte så mycket om den här boken. Något med tonen och blicken som samtidigt är rak och barnsligt naiv, den kombinationen var väldigt underhållande. Får se om den vinner Augustpriset. Remarkably Bright Crea