Söndagslista

Vad ska du göra idag?

Jag ska ta det väldigt lugnt! Vanligtvis har vi babysim på söndagar, men nu är kursen slut, det har varit kul och Lillcyklisten är förtjust i vatten, men oj vad skönt att inte ha något inplanerat på söndag morgon. Jag har en bröddeg på jäsning, ska ut i snöslasket på vagnpromenad, skypa med storasyster och kanske se någon film ikväll.

Vad var det bästa med veckan som gick?

Att jag gick på Umeå Littfest! Tycker själv att jag prickade in väldigt bra program, lyssnade bland annat på Susanne Osten, Jonas Hassen Khemiri och Kim Thúy. 

Uje Brandelius, Susanne Osten och Annika Norlin.

Vad var det sämsta med veckan som gick?

Måste nog vara natten då jag fick gå upp med Lillcyklisten på pottan två gånger, plus ca tre andra uppvakningar. Ej en källa till glädje. Tur att han är gullig.

Bebis på restaurang

Vad ska du göra imorgon?

Kanske gå till bibban och hämta ut del två av Kristin Lavransdotter och låna lite nya pekböcker åt Lillcyklisten.

Vad längtar du efter?

Början av april då jag ska åka till Finland i några dagar. Jag ser fram emot att träffa alla hemma, äta pappas mat och få lämpa över bebis till glada famnar. Jag inser att mammaledighetstiden går fort nu och vill verkligen passa på att göra sånt här när jag faktiskt har både helger och vardagar till förfogande. Jag längtar också efter bara trottoarer och gator och att få börja ta några efterlängtade jogginglufssteg.

Vad grubblar du på?

Åh, vi håller på och vänder och vrider på huruvida vi ska köpa en bil. Det är supertråkigt att tänka på det, och vi hade gärna velat leva utan bil om det var möjligt. Samtidigt skulle en bil nog göra att vi kände oss lite mindre isolerade. Men sen är det allt det där som talar emot, miljön, pengarna, att vi garanterat skulle börja cykla betydligt mindre... uuuusch. Tar gärna emot synpunkter om det är någon annan som försöker leva bilfritt.

Vad läser du?

Denna! Jag har tänkt läsa Hannah länge för många kunder har henne som en favorit, både kräsna läsare och mindre kräsna läsare. Och hon skriver bra! Coming of age i Alaska, inte alls dumt.

Sakna

När jag precis hade satt mig i publiken till ett av programmen på Umeå Littfest insåg jag hur mycket jag har saknat bokiga sammanhang. Oftast känner man av när man är i fel sammanhang; när man inte kan koderna, inte riktigt vet när man ska skratta, inte känner sig helt bekväm när man står och köar för att komma in till vad det än kan vara. 

Litteratur- och kulturfolk har så klart en massa smutstvätt gömd i garderoberna precis som alla andra, men det är ofrånkomligen människor som ingår i ett sammanhang där jag känner mig mycket bekväm. Kanske blev det extra tydligt som en kontrast mot att jag nu i ett drygt halvår har befunnit mig i en stad som fortfarande skaver. Det är som om skavsåren känns extra mycket när skorna plötsligt blev bekväma.

Det tar tid att komma underfund med en ny plats. Särskilt om den platsen samtidigt innebär en radikal förändring i vardagen, så som det ju är när man får barn. Det är svårt att veta vad som är vad, och därför också svårt att veta hur man ska tackla frustrationen man känner när allt inte känns helt rätt. Det är alltså inte så att jag vantrivs, långt ifrån. Men jag tror att något jag inte har haft energi att överhuvudtaget tänka på förrän nu börjar pocka på min uppmärksamhet, nämligen att jag, trots att jag har gjort den här flytten helt frivilligt, saknar Göteborg.

Mitt i

Vad hände? Livet hände, det är väl så det heter. Eller inget särskilt har egentligen hänt, men tiden flög förbi med bröllop och barnvakt, fin långfrukost med två vänner jag inte har träffat tillsammans på mer än tre år. Tänder spricker fram och nätterna hackas upp i pottbesök och tröstförsök. Jag fortsätter att lyssna på Muminböcker för att snabbt somna om av Tove Janssons mysiga röst och har kommit till Trollvinter som är min favorit hittills.

Vi försöker alla anpassa oss till Cyklistens underliga arbetstider, det går bättre ibland, sämre ibland. Svårast är nattskiftet, eller dagen efter nattskiftet för mig eftersom jag och Lillcyklisten inte kan vara hemma då för då är det omöjligt för Cyklisten att sova. Det finns liksom inte så många aktiviteter man kan ta sig för från klockan 07 och framåt en vardagsmorgon så det blir många långa promenader. 

Just precis nu spelar Nick Drake i bakgrunden, solen börjar ta sig in mellan persiennerna och Lillcyklisten ligger bredvid mig i soffan på mage och håller på att somna. Dagens storslagna planer består i att ta oss till någon mataffär och handla. 

En fin sak är att jag har börjat skriva lite, och det känns väldigt roligt. Kanske är det för att jag inte jobbar, jag har länge misstänkt att mycket av min kreativa energi har förbrukats där, vilket är helt i sin ordning. Men jag har saknat den, lusten att skriva. För tillfället är min veckas gyllene stund lördag morgon, efter att vi har ätit frukost tillsammans och Lillcyklisten har somnat för sin första tupplur cyklar jag in till stan och sätter mig på ett alldeles tyst och gammaldags café, dricker en kopp kaffe och äter något chokladigt och läser och skriver i en dryg timme. Himmelriket, verkligen. 

Nytt

Ändå fin grej att ha en barnvagnspromenaddejt med en annan mamma från föräldragruppen, promenera i drygt en timme och prata på utan konstigheter, äta lunch och se sina bebisar speja på varandra lite på avstånd. Att träffa nya människor som vuxen, det kunde man skriva en hel bok om, för lätt är det inte.

Vårfåglar

Jag har funderat på vad jag ska skriva, eftersom det här är mitt tusende inlägg. Helt otroligt faktiskt, ibland hade det nog känts som om den här bloggen har varit på väg att förtvina, men så länge ambitionsnivån fortsätter att vara låg hoppas jag att jag kommer att fortsätta ett tag till. I ärlighetens namn har jag ingen särskild reflektion kring det just idag, men hela poängen för mig med bloggandet är också att göra det ganska oplanerat så det får vara så helt enkelt.

Nyss läste jag ut Delia Owens Where the Crawdads Sing, den var riktigt bra. Även om det har skett ett mord och den bitvis är spännande skulle jag definitivt inte beskriva boken som en thriller. Det är snarare en roman om ensamhet och utsatthet och om kärleken till naturen. Huvudpersonen Kya växer upp mer eller mindre ensam ute i North Carolinas träskmarker, hon går inte i skolan och blir expert på att gömma sig för myndighetspersoner och andra som försöker fånga in henne, samtidigt som hon längtar efter mänsklig närhet. Det är den här dynamiken som romanen kretsar kring, längtan efter mänskliga relationer och den i hennes fall helt befogade rädslan för att bli övergiven. En rörande och poetisk berättelse som samtidigt är något av en bladvändare.

Den här dagen har hittills varit väldigt fin, Lillcyklisten har sovit exemplariskt, han har fått vaccin och varit lite ledsen men inte reagerat alls så mycket som vissa verkar göra, skönt. Och trots att det är mängder snö kvar och sannolikt kommer att komma stora mängder till är det vår i luften. Fåglarna kvittrar plötsligt, och går man ut vid tretiden kan det fortfarande vara sol. Vårvintern, den har fattats mig. 

Vardagsglimtar

Töntigaste rubriken i mannaminne? Nåväl, det får gå.

När ljuset äntligen återvänder, då ser till och med skräpet i hallen fint ut.

Så här lila var det en eftermiddag då jag var ute på promenad. 

Det här stycket från Tessa Hadleys The Past om syskonrelationer tycker jag är så fint!

Min vanligaste vy: Lillcyklisten som har vänt sig på mage och ligger och sprattlar som en fisk och gnäller för att han inte kommer någonvart. Plus rekvisita, och den superfina filten som jag fick av mitt jobb när jag blev föräldraledig.

Lillcyklisten 5 månader

Var god scrolla förbi den som inte är intresserad, jag tyckte inlägg av den här typen var det tråkigaste jag visste innan jag själv blev morsa.

Sömn

Sen skrubben blev bebisrum har Lillcyklisten sovit så otroligt mycket bättre, härom natten sov han från insomning kl.19 till 01:00, det är rekord! För någon vecka sen har han självmant börjat sova på mage och verkar gilla det, så för tillfället är det bara tummen upp på nattsömnsfronten även om han oftast vaknar 3-4 gånger per natt. Tupplurarna är det väl lite si och så med, men i snitt sover han 3-4 tupplurer per dag. Sällan längre än en timme om han sover inne, ibland upp till två timmar om jag orkar gå på långpromenad.

Mat

Det är så kul att erbjuda honom olika saker att smaka på, han har tidigt varit intresserad av vad vi stoppar i munnen och nu är det ingen hejd på honom. Han har fått smaka bland annat potatis, rotselleri, morot, majs, linser, tofu, banan, yoghurt och lite annat smått och gott. Vi har kokat och mixat diverse olika grönsaker som vi har klickat ut på bakplåtspapper och fryst in och sen dumpat över i en frysask, minns inte var jag läste det tipset men det är ett smidigt system. Så tar man bara fram lite olika kombinationer när det är dags för lunch. Gröt har vi precis börjat med och det är också en stor hit, inte minst för nattsömnen. Den smakar ju typ grädde också så kanske inte så förvånande...

Utveckling

Några grejor han pysslar med nu: ligga på mage och vara frustrerad över att inte kunna ta sig framåt, hiva sig upp så att han har raka armar (tänk kobran i yoga, hehe) och spejar runt i rummet. Han är nöjdare när han ligger på rygg men vill så himla gärna vända sig på mage, han har liksom inte fattat att han själv kan vända sig tillbaka ännu. Sin första tand fick han redan runt jul, nu har han två små pyttegaddar mitt i underkäken plus en vampyrtand upptill och en till vampyrtand på kommande, väldigt gulligt. Vad gäller prat så övar han sig för tillfället på att vråla och gorma, också när han är nöjd.

Humör

Ända sen han var nyfödd har vi upplevt att han har ett tydligt temperament. Oftast är han glad och sprallig, men det är verkligen tvära kast, det finns liksom inte många mellanlägen. Plötsligt blir han jättearg och då är det bara att amma/byta blöja illa kvickt. Ibland kan man få honom att skratta ett kluckande skratt som får hjärtat att smälta! Han är nog mera lik mig än Cyklisten på den fronten skulle jag säga, jag är också oftast glad och sen kan jag bryta ihop och få argsinta utbrott. 

Annat

Han blir mycket förtjust när vi sjunger för honom, efter att ha trott att böcker = sång (vi var väldigt flitiga läsare av en pekbok som bara innehöll sånger) har han nu även börjat gilla att man läser för honom. HURRA! Han tycker också att det är superkul när Cyklisten spelar gitarr och hittar på fåniga sånger om honom och börjar alltid le när Cyklisten tar fram elgitarren. Till saken hör att Cyklisten verkligen inte gillar att sjunga vilket gör det hela väldigt underhållande för mig.