onsdag 16 januari 2019

Bäst...

... att titta på: Chilling Adventures of Sabrina på Netflix. Så mycket festligare än jag trodde! Tyvärr får man försöka ignorera det underliga suddiga filtret som används i vissa scener, men förutom det tycker jag att man har lyckats med en bra blandning sarkastisk humor och spänning.


... att lyssna på: Mumin! Jag har börjat lyssna på Muminpappans memoarer som insomningsbok om kvällarna istället för mina vanliga avslappningssnuttar. För tillfället kan jag inte tända lampan och läsa pga Lillcyklisten, men kan samtidigt inte somna tvärt när jag lägger mig. Ett bra sätt att göra den ibland lite ångesladdade insomningen (eftersom jag aldrig vet om jag får sova 15 eller 90 minuter innan jag blir väckt) mycket mysigare, särskilt eftersom just den här boken är inläst av Tove själv.


... att följa: Okej, så jag är lite besatt av att följa James Van Der Beek (jepp, Dawson från Dawson's Creek) och hans fru Kimberly Van Der Beek på Instagram, eller om jag ska vara helt ärlig mest hans fru. Hon verkar så sympatisk med sina fem ungar och Hollywoodhippie-livsstil. Började följa henne eftersom hennes yngsta unge bara är lite äldre än Lillcyklisten och blev sen helt fast. Utfärdar dock lite präktighetsvarning för den känslige. @vanderjames och @vanderkimberly heter de där.


... på tallriken: Våfflor med salta tilltugg. Vi åt det på nyårsafton eftersom jag gav Cyklisten ett våffeljärn i julklapp och jag har varit sugen på det ända sen dess. Superenkel lyx för den trötta bebisföräldern, för våfflorna är ju ingen konst att svänga ihop och resten fixar man bara till det man är sugen på. Vi hade t.ex. guacamole, men också rom, créme fraiche och rödlök som tillbehör. Plus lite söta grejor så klart, frysta bär från i somras och vispad grädde.

... lifehack: Köp massor med bröd och frys in! Vi har hållit på så nu i flera år och det är så trevligt att alltid ha färskt bröd hemma. När vi var i Finland över julen köpte vi ett gäng olika blandbröd och havrebröd som ju knappt finns i Sverige, och de har räckt ända fram tills nu.

lördag 12 januari 2019

Nya strukturer

Jag har inte direkt avlagt något nyårslöfte, men eftersom Cyklisten hux flux fick jobb några dagar innan jul och börjar jobba inom kort känns det verkligen som att det kommer att bli en uppenbart ny period i livet. Den som känner mig vet att jag kan tjata öronen av folk om min kärlek till struktur. Struktur på tankarna, struktur på veckomatsedeln, struktur på dagarna som går. 

För mig handlar det inte om att saker och ting måste vara på ett visst sätt och att jag blir tokig om planerna inte följs. Däremot tycker jag att det är mycket lättare att slappna av och att improvisera om jag har en struktur att falla tillbaka på, eller ibland, strunta i. Jag blir betydligt mer stressad av att inte ha någon plan än av att planer jag har gjort upp plötsligt ändras.

Därför ser jag verkligen fram emot att börja strukturera upp mina och Lillcyklistens dagar och veckor så jag slipper fatta beslut varje dag om vad vi ska hitta på. Jag tänker mig ett sammelsurium av promenader, biblioteksbesök, öppna förskolan och soffliggande. Det känns faktiskt som om min "riktiga" föräldraledighet börjar först nu, för så länge man är två vuxna hemma är det lätt hänt att man (i alla fall i vårt fall) blir lite slappa och inte orkar ta sig för saker eftersom man har sällskap av varandra.

fredag 11 januari 2019

Fina dagar


Energin jag får av att sova mer än bara en timme i sträck om nätterna? Obetalbar! Det gör dagarna mer än bara uthärdliga, det går till och med att njuta. 

Tidigare i veckan var jag på ett infotillfälle om babysimmet vi ska börja på nu i helgen, det avslutades med en rundtur och titt på bassängen. Och det kanske är konstigt, men jag älskar verkligen lukten av klor. Jag mår så bra av att befinna mig i simhallsmiljö, kanske hänger det ihop med att jag hade en period i gymnasiet då jag motionssimmade flera gånger i veckan? Jag slappnar i varje fall av direkt. Förhoppningsvis kommer jag någon gång i framtiden att börja simma igen (utan bebis), det var så avkopplande.

Cyklisten är iväg och handlar mat och godöl tills ikväll, Lillcyklisten fortsatte sova efter att ha tupplurat i en timme och vaknat alldeles olycklig (han fick mat och somnade om), och det är fredag. Min hjärna är lite som en urkramad trasa, så jag har inte så många andra slutsatser att dra än att vi har det rätt så bra nu.

måndag 7 januari 2019

Sånt som kommer

Några saker som jag hoppas på och ser fram emot det kommande året:

Två bröllop! Ett nu i februari och ett i oktober. Sån bra grej att ha en del vänner som gifter sig på o-sommaren, i alla fall för oss gäster som får roliga saker att se fram emot hela året! Tycker det är så kul att gå på bröllop så folk får gifta sig precis när de vill, men trevligt när det sprids ut litegrann. Och, tänk att få göra sig fin, och typ ha smink! Det var inte igår.

Yoga och joggning. Alltså jag började ju göra lite yoga igen här innan jul, och var ut och sprang en gång med joggingvagnen, men sen kom en förkylning och den där hemska sömnperioden som bara förstörde alla mina molekyler, så jag får nog börja om igen sen när jag har fått några timmars sammanhängande sömn. Typ tre? Snälla Lillcyklist? Jag önskar i varje fall att jag ska komma igång snart, för denna ammande kropp är stel som en pinne.

Umeå Littfest! Jag har velat gå på den flera år i rad men eftersom det inte är det lättaste att resa mellan Göteborg och Umeå har det alltid runnit ut i sanden. Jag håller tummarna för att någon av alla mina (höhö) författarvänner ska bli inbjudna i år. Tänker mig Bokmässan-light på den sociala fronten i alla fall. 

Sommar med bebis. Eller egentligen det mesta med bebis. Men jag inbillar mig att allt är mycket roligare när man inte måste klä på en skrikande lite sprattlis en massa jobbiga vinterkläder, utan istället kan testa stoppa ner hans ben i havet och hoppas att han blir förtjust.

Alla andra bebisar som har fötts och som jag inte ännu har träffat! De är verkligen ovanligt många. Förhoppningsvis kommer jag att ha möjlighet att träffa några av dem.

fredag 4 januari 2019

Sömnspår

Jag sitter i soffan med en London Pride och väntar på att På spåret ska börja. Det är den fjärde januari och trots att Lillcyklisten precis vaknade ynka 25 minuter efter läggdags och trots att en underlig granne hotade med att ringa hyresvärden om jag tittade in genom hans fönster en gång till (fönstret ligger på bottenvåningen precis i nivå rampen för barnvagnar och rullstolar går, och ska man gå förbi utan att se fönstret får man blunda så jag tog det inte så personligt även om det var väldigt olustigt) har jag en bra känsla i magen för det nya året.

Jag vet att jag kommer att väckas en massa gånger inatt, och imorgon natt, och nätterna därpå, men för första gången på länge har jag någon sorts plan på att styra upp det. Det kanske funkar, kanske inte, men det känns i alla fall lite mer som att jag själv har tagit tag i situationen. De tre senaste veckorna har varit nära på tortyr, Lillcyklisten har nämligen vaknat en gång i timmen varje natt. Låt mig upprepa. En gång i timmen varje natt i tre veckor. Jag är så klart helt med på att jag inte kommer att ha fantastisk nattsömn de kommande åren, men när man sover så avbrutet blir man verkligen ett vrak också dagtid och orkar knappt titta på bebisen ens. Inte roligt alls. Och så klart finns det bebisar som sover ännu sämre, eller som inte sover alls, all kraft till er säger jag bara.
 

Jag har hur som haver lånat en bok om bebisar och sömn som verkar väldigt rimlig och som passar mig, en riktig sömnklassiker, Elizabeth Pantleys The No-Cry Sleep Solution. Egentligen bara sunt förnuft i mångt och mycket, men väldigt bra upplägg med lagom många scheman och tips som känns flexibla beroende på hur man själv är som person och hur ens bebis är. Håll tummarna! Det är inte som att jag förväntar mig mirakel, men jag är inte heller beredd att acceptera pissig sömn utan att i alla fall försöka göra något åt saken.

lördag 29 december 2018

Bokåret 2018

Det som sticker ut mest i år är att jag inte har läst någon riktig skräll till roman. Eftersom jag precis har börjat läsa min julklappsbok, den nästan 600 sidor långa Hjärtats osynliga raseri av John Boyne hoppas jag dock att det blir ändring på detta under 2019. 

Antal lästa böcker: 61
Antal svenska böcker: 35
Antal engelska böcker: 26

En av många översatta böcker jag läste i år
Överraskningen: Jag läste fler böcker på svenska än på engelska?! Vet inte när det senast har hänt. Jag gissar att det har med jobbet att göra, dels plöjde jag Camilla Davidssons samtliga fyra romaner inför ett författarevent, dels har jag nog läst fler översatta engelska titlar som vi har fått som läsexemplar. En annan överraskning är att jag läste så få böcker! Får kanske skylla på alla gravidgooglingar plus nyföding? Vet dock inte om det är riktigt sant, för jag har faktiskt lyckats läsa ut hela 15 st böcker sen Lillcyklisten föddes, en hel del ljudböcker men ändå. Är lite imponerad av mig själv. 

Läs läs läs!
Nyheten: Jag läste en e-bok! Trodde aldrig att jag skulle göra det, men insåg att det inte var så dumt efter att jag tröttnade på att dumscrolla under Lillcyklistens kvällsläggningar. Premiärboken var ingen mindre än Ellen Strömbergs Jaga vatten, och O så bra den var! Jag vill läsa mera av Ellen, helst nu! Dessutom gav den mig så mycket mersmak på e-boksläsning att jag direkt hoppade på en annan e-bok.


Bästa faktaboken: Det verkar som om det var skralt på faktaboksfronten i år, men en otroligt intressant bok var Tara Westovers självbiografi Educated. Mycket fascinerande om att växa upp i en familj som isolerar sig från resten av samhället. Jag tyckte också mycket om Maggie O'Farrells I Am, I Am, I Am som är en sorts memoar baserad på ett antal nära-döden-upplevelser som hon har varit med om under sitt liv. Jag gillar O'Farrell dels för att hon skriver otroligt intressanta berättelser, dels för att hon har ett uppenbart intresse för att experimentera med själva formen för berättelsen utan att göra avkall på innehållet, det gäller också hennes romaner.

Återkommande tema: Familjer som isolerar sig från samhället. Förutom i Educated återkom detta tema både i Jeanette Walls Glasslottet och i Ane Riels kriminalroman Kåda (den sistnämnda läste jag under julen, mycket läsvärd!). Det finns många intressanta paralleller mellan böckerna: i samtliga är pappan i familjen den som skildras både kärleksfullt och med stor fasa, på sätt och vis kan man tänka sig att ett underliggande tema också är medberoende eftersom den övriga familjen glatt (?) följer fädernas minsta nyck. 

Nådde inte förväntningarna: Anna Laestadius Larssons Hilma, jag var väldigt peppad på den men äsch vad seg den var. Bitvis intressant, absolut, men den lyfte aldrig som berättelse.

Överträffade förväntningarna: Ray Celestins Mafioso! Jag gillade hans första bok Yxmannen, men del två var verkligen superbra. En perfekt kombination av historisk roman och detektivhistoria, med många roliga musikreferenser och en lite melankolisk stämning. Jag kommer definitivt att läsa hans kommande böcker.

Bästa romanerna: När jag tittar tillbaka konstaterar jag att det här inte var något höjdarår på romanfronten för mig. En bok som definitivt platsar på topplistan är Eleanor Oliphant is Completely Fine av Gail Honeyman, riktigt bra blandning av feelgood och svärta, den bör läsas på engelska om man har möjlighet! Jag tyckte också om Celeste Ngs Little Fires Everywhere, och Tracy Chevaliers At the Edge of the Orchard (tipstack till mamma!). Men ingen riktig romanhöjdare i år faktiskt.


Bästa spänningen: Jag skulle vilja säga Tana Frenchs The Witch Elm, men den var tyvärr inte så bra som jag hoppades även om den var mycket bättre än hennes förra bok The Trespasser. Nej, bäst i år var Sally Andrews The Satanic Mechanic, ska man vara lite krass är den väl inte så himla spännande, men jag klassar den ändå som en deckare och är så förtjust i Andrews sätt att skriva! Den redan nämnda Kåda av Ane Riel var också väldigt bra, men samma med den, den var nästan mer som en roman än en deckare.

Bästa ljudboken: Totalt lyssnade jag på femton stycken ljudböcker. Topp tre av dem är: 1) Anne Tylers A Spool of Blue Thread, en komplex familjeskildring och en läsupplevelse som växte ju mer jag lyssnade. 2) Carolina Setterwalls memoar Låt oss hoppas på det bästa som på ett väldigt intressant sätt skildrar den tragiska bortgången av hennes pojkvän när deras gemensamma barn är mer eller mindre nyfött. Jag tyckte verkligen om hur hon vågar vara så naken och skriva om det som var komplicerat och "fult" i hennes och pojkvännens relation. 3) Erica Ferenciks Floden om natten för att den var spännande hela vägen igenom och väldigt lättlyssnad.


Bubblare/tips: Värda att nämna är också Erika Peterssons superroliga Drottningen i kassan, Johanna Holmströms Själarnas ö och Sally Hepworths Familjen i huset bredvid.

torsdag 20 december 2018

De fyra årstiderna

Vinter

2017 slutade och 2018 började på det konstigaste och bästa sättet. Samma vecka som julhandeln drog igång på allvar på jobbet köpte jag ett graviditetstest samtidigt som jag köpte mina vanliga PMS-tabletter, och plötsligt var allt helt annorlunda. Jag minns att jag cyklade hem från jobbet efter en dag med hysteriska mängder kunder och kom på att jag var gravid och att jag fnissade hela vägen hem för det kändes så absurt att jag hade glömt bort det, samtidigt som det var lite skönt att det fanns något som tvingade mig att tänka på andra saker också än detta jättestora.

Eftersom jag var gravid större delen av året präglades det så klart massor av allt som har med graviditeter att göra. I början var jag så otroligt trött och hungrig att det var en plåga att vara på jobbet, jag slapp däremot illamående vilket jag är väldigt tacksam över.

Det tog inte så lång tid innan vi började prata om Umeå. Faktiskt så hade Cyklisten lite halvt på skoj sökt ett jobb här under hösten, mer för att testa än för att på allvar göra något av det, men tanken fanns alltså redan där. Att flytta hit är något vi har funderat på fram och tillbaka, men graviditeten gjorde att det blev skarpt läge. För det var faktiskt ett perfekt tillfälle att pröva på att byta stad eftersom jag ändå skulle vara ledig och Cyklisten var trött på sitt dåvarande jobb. 

Men det var och är fortfarande ett jättestort beslut, faktiskt känns det som ett större beslut än att försöka få barn, även om barnet i praktiken innebär en mycket mer påtaglig förändring av livet.

Vår 

Jag tyckte mycket om att vara gravid för jag mådde för det mesta väldigt bra. Alla hormoner lade sig balanserat i en behaglig struktur som gjorde att jag bara var tillfreds. När magen äntligen började synas där efter vecka 20 ungefär var det väldigt mysigt.

Våren präglades av jobbet och jag gjorde en hel del roliga butiksevent tillsammans med mina kollegor, så kul! Intervjuade bland annat Johannes Anyuru och Camilla Davidsson.

Samtidigt försökte vi jonglera våra stora beslut och leta lägenhet i Umeå, eller vi hittade faktiskt en lägenhet väldigt snabbt via ett direktbyte, men det var såna galna mängder pappersstrul (viktiga  papper som kom bort i posten två gånger!) att det tyvärr innebar en rätt stor stress. Hela våren gick fort, det brukar den göra, men nu i efterhand kommer jag knappt ihåg vad jag gjorde vilket känns lite trist med tanke på att det var den sista tiden i Göteborg.

Sommar

Sommaren var en underlig tid. Dels på grund av hettan som jag visserligen njöt av ibland, men oftast inte, dels med anledning av den konstiga limbotillvaro vi fick när vi väl flyttade. Det var sorgligt att säga farväl åt alla vänner, vi hade kanske inte riktigt velat tänka på alla som vi skulle lämna i samband med flytten och det är nog det som känns jobbigast idag också. När vår älskade lägenhet var tömd var vi båda ledsna, men jag tänker att det inte behöver vara något dåligt att man lämnar något man tycker om. Att det också kan ge upphov till andra saker än om man lämnar något man inte tycker om.

Gravid i ny lägenhet




Men det var ändå vår vardag, vårt liv, vår första gemensamma lägenhet och en del av stan som vi båda gillade. I Umeå var det för varmt i lägenheten och jag snarkade som en elefant, de få personer vi kände hade så klart annat för sig under semestern, och sen så började vi också bli något otåliga. När skulle bebisen komma och vem månne det var? Vi tillbringade ändå tiden med att försöka göra roliga saker. Min sista "långa" cykeltur var i juli när vi tog med våra hopvikbara cyklar och tog bussen och båten till Ulvön för att hälsa på hos vänner. Sen hann vi också med att vara en vecka i Finland, plus en vecka på Cyklistens sommarställe. Efter det började den sega tiden då vi inte vågade oss så långa vägar hemifrån.

Höst

Lillcyklisten föddes precis när sommaren började förvandlas till höst. Nu känns det som längesen, för när Cyklisten var hemma och hämtade grejor till BB kunde han ha shorts och t-shirt, och nu ligger det snö på marken. Själva hösten gick egentligen ganska fort, jag trodde på något sätt att det skulle bli fler långpromenader bland färggranna löv, det var så jag såg framför mig föräldraledigheten. 

Ola, en månad gammal

Eftersom Cyklisten har letat jobb har vi båda haft möjlighet att vara hemma med bebis, det är något som jag tror att vi båda kommer att vara glada över i framtiden. För det är ju faktiskt så att den där första nyfödingstiden går oerhört snabbt, nu är inte Lillcyklisten någon nyfödd längre utan en liten bebis som det går att kommunicera med (om än bristfälligt). En eloge till alla förstagångsmammor vars partners går på jobb efter två veckor, det hade så klart gått om så hade varit fallet, men jag är väldigt glad över att vi har haft det på vårt sätt även om kombinationen arbetssökande plus nyföding så klart också har sin avigsida.

Av någon anledning blir det ofta så att vissa år är extremt händelserika, medan andra mest lunkar på i maklig takt. Det här kommer för alltid att vara året då jag flyttade från Göteborg, men framför allt, året då jag blev mamma till världens gulligaste lilla person. 

Jag hade tänkt plocka in betydligt fler bilder men sömnbrist plus bebis som vägrar somna för sin tupplur gjorde att det fick bli så här denna gång!