lördag 9 mars 2024

Iskall vår

Det finns inte så mycket att säga om februari, det var en månad som gick fort, den var bättre än januari (krävs iofs inte mycket för att lyckas med det, men ändå): innehöll nästan ingen vab, men däremot dansgolv och två (!!) hotellövernattningar. 

Men jag har känt mig ganska utsliten. Märker att jag inte orkar med barnens konstanta pladder och höga ljud på samma sätt, och mitt tålamod är sämre än vanligt. Det är en så tråkig tid den här tiden på året för det finns ingen vårvinter, men luften klyver ens hudceller i atomer när den blåser från nordost och till och med kunder som turistar från Norrland klagar på hur kallt det är. 

Min överlevnadsstrategi har varit det vanliga: att göra yoga nästan varje dag (korta pass efter att barnen har somnat), läsa bra författare (Eleanor Catton, Kate Morton), dricka god öl (allt från Stigbergets) och framför allt, sova. Barnen har haft en period på nästan en månad då de har sovit nätterna igenom, de vaknar visserligen fortfarande okristligt tidigt varje morgon men fram tills dess sover de. Det är obeskrivligt underbart. Samtidigt gör det mig girig, när jag vaknar på morgonen tänker jag ibland: snart är det kväll igen. Och inte på ett utmattat sätt, utan av längtan.

Förhoppningen är dock att det tilltagande ljuset ska minska på sömnbehovet en aning. Jag vill nu tänka på:

Spirande frön
Långa eftermiddagar på innergården
Barn som tar skorna på sig och går ut
Balkongen
Möta upp någon på en uteservering efter jobbet
Jogga i skogen 

Det lär väl bli takatalvi igen [sic!] men man kan ju alltid hoppas.

tisdag 13 februari 2024

En tisdag i februari

Snön vräker ner, tiddelipom. Det är rätt vackert men jag hade gärna cyklat till jobbet nu, varje dag jag aktiverar en ny bussbiljett ångrar jag att jag inte bara köpte ett månadskort, snart uppnår jag maxgränsen. Jag är hemma med ett Minicyklisten som var febrig igår vid hämtningen, nu verkar han pigg och vi har både byggt lego och satt en bröddeg och på önskelistan står "att rita en robot som heter Samuraj xxx" och leka kurragömma. 

Igår var det blixthalka och när jag butiken hade varit öppen ett kort tag såg jag hur de halkande människorna ute på gatan stannade till på samma ställe, gång efter gång. Till slut var jag tvungen att också gå ut och såg då den stora svarta rökpelaren som steg upp från den brinnande vattenparken Oceana. Det var som om hela Göteborg sattes på paus på något sätt, i alla fall i innerstaden. Jag är inte särskilt entusiastisk över alla stora byggen som är på gång runt omkring i stan, Karlatornet jag tittar på dig, men nog känns det deppigt att ett bygge som trots allt inte bara kan glädja turister och som nästan var klart totalförstörs.

Det var längesen jag vabbade bara det lilla barnet och han var så pass pigg att det gick att leka, efter dryga två friska veckor känns det helt okej att vara hemma. Det är tisdag, det är lågsäsong på jobbet, vi ska äta fastlagsbullar (ja ja semlor), kanske städa toan om jag känner mig inspirerad. En ganska okej tisdag med andra ord.

fredag 9 februari 2024

Saker jag inte vet något om

Jag sitter på ett tåg och har inget särskilt att göra, är lite för ofokuserad för att läsa, så här kommer en lista på sånt jag är ointresserad av men som jag ibland tänker att jag borde gilla eller lära mig mer om:

Parfym

Det hänger förmodligen ihop med att jag är väldigt luktkänslig, men jag har väldigt svårt att engagera mig i parfym. I perioder har jag försökt och tyckt att det har varit lite kul, men det intresset har hållit i sig i kanske max ett år. Att den jag lever med är dessutom ännu mer luktkänslig än jag så det hade dessutom varit svårt för mig att gå all in i dofternas värld.

Fotboll

Det händer rätt ofta att det börjar pratas fotboll i olika sociala sammanhang och jag kan avundas det sekundsnabba samförstånd som verkar uppstå när två personer som inte känner varandra plötsligt diskuterar nån händelse under nån match som nyligen har spelats. Jag: zoonar ut totalt.

Vin

Jag kan verkligen inget om vin och på något plan skulle jag vilja lära mig för jag tänker att det blir roligare då? Jag har liksom bäddat in mig i ölsorterna trygga famn (om dem kan jag åtminstone lite mer och vet vad jag ska fråga efter). Detta känns verkligen som vuxenpoäng som jag helt saknar!

Fonder

Det här är något jag måste sätta mig in i och jag har faktiskt köpt en bok som handlar om privatekonomi och att spara så att bankerna inte får den största kakan. Bankvärlden är så otroligt korrupt och vidrig så jag skulle helst ha mina pengar (?) instoppade i madrassen, men inser även det dumma i att inte åtminstone försöka lära mig lite mer för att mina pengar i alla fall inte ska krympa. Kan iofs också hänga ihop med att jag inte har några besparingar att skryta med, finns liksom inte så mycket att placera från första början.

onsdag 7 februari 2024

Ett hopp till Februari

Igår drog jag dagen bakom mig som ett tungt släp utan hjul, det snöslaskade och var så där råkallt som det bara kan vara på Västkusten och natten innan sov jag dåligt och vaknade av en hemsk mardröm som hängde sig fast i timmar efteråt, antagligen för att det var en mardröm om en verklighet inte så långt härifrån. Jag läser och lyssnar på mängder av böcker och försöker hitta styrsel på min läsning, egentligen längtar jag efter En Stor Roman men hittar ingen som fängslar mig. Jag klämmer deckare efter deckare men tänker på breda penseldrag, vackra miljöbeskrivningar, kanske en mörk berättelse om nybyggare i Amerika, jag vet inte.

Häromdagen gick jag till apoteket som ligger tvärs över vägen från mitt jobb, och kvinnan som jag oftast handlar hos frågade hur det går med mitt hår. Jag hade bett henne om tips på ett bra torrschampoo (tänk vad konstiga apotek är numera) för ett tag sen eftersom jag plötsligt fickför mig stt klippa av håret i axelhöjd. Det klär dig, du ser yngre ut! sa hon dem här gången och jag kom på mig själv med att undra vill jag se yngre ut? Kanske en konstig fråga för vill inte alla det, men jag är fortfarande inte helt säker på svaret.

Om allt går som det ska åker jag till Stockholm på fredag där jag först ska gå på ett möte och sen på en gala. Det låter helt absurt men förhoppningsvis blir det mer kul än stelt och jag får sova en natt på hotell och äta hotellfrukost. Så, en början på februari.

söndag 21 januari 2024

Prognosen

10-dygnsprognosen visar plusgrader och ostadigt väder, dem vackra snön ska bort nu, tänker jag, med en viss lättnad trots att det har varit vackert här på höjden. Inne i stan har alla halkat runt i den äckliga blandningen av salt och snö, den bruna sörjan som borde plogas bort men som tillåts ligga kvar och jag undrar om det finns något fulare.
Barnen blev sjuka igen, det var hyfsat väntat efter två friska veckor. Det går ändå, det här hemmalivet, men hjärnan förtvinar ju tyvärr samtidigt som man sitter på golvet med sin lite för o-unga rygg och letar efter en sån här legobit mamma. 

Kan jag göra en 10-dygnsprognos? Jag tror de kommande tio dagarna kommer att vara ganska balanserade när man ser till humör, det är inte pms-dags än, det är de lugna kreativa veckorna då jag känner mig i balans. 

Det enda som är bra med att barnen nu är sjuka är att båda är sjuka samtidigt vilket kan betyda att de också blir friska ungefär samtidigt. Då öppnar sig också ett fönster då man vill passa på att träffa folk, hitta på roliga saker, gå på kalas. Jag ska gå på barnkalas på ett gym, man får träna samtidigt, stod det i inbjudan. Jag kan dock inte tänka mig något mer obekvämt sätt att umgås med föräldrar jag inte känner än att dyka upp i träningskläder och springa på ett löpband? Vi får se. 

måndag 15 januari 2024

Familjekroppen

Det var en förlamande trötthet som slog sig ner i min kropp i helgen. Det började med att jag fick ont bak på ena hälen, plötsligt och utan förvarning, och att jag haltade runt på jobbet. Jag har hunnit tänka nu är det jag som blir utmattad det är så här ser börjar men kanske inte riktigt ändå, det känns inte som om jag är vid vägs ände direkt. Däremot tror jag att det gångna året kom ikapp och att jag behövde falla ihop en aning, säga orimliga saker åt Cyklisten som mest lyssnade och lät mig falla ihop, och det känns ju alltid så mycket bättre efteråt. Att få säga du blir faktiskt så jävla jobbig när du är sjuk och mena allvar men också skratta lite. 

Familjekroppen är ens egen kropp, det kommer jag inte ifrån. Är en kroppsdel sjuk eller trasig kan inte testen av kroppen fungera som vanligt. 

Det jag mest tänker på nu är att yoga och läsa böcker. Att sträcka ut kroppen och bädda ner sinnet. Jag tror jag hade mått bra av att cykla och jogga, men vädret tillåter det inte just nu, och jag är kluven till den annalkande kylan. Det är vackert att januari kan få vara vacker i en ganska ful vinterstad som Göteborg. Men det är också skönt när man kan ana våren redan i februari.

Vi befinner oss i årets pms-månader nu, inga beslut ska tas, jag ska sitta stilla i båten. Snegla över kanten ibland, ner i det svarta vattnet. Tänka på alla stora fiskar som inget känner till och hoppas att det finns en som kan svälja hela världens mörker.

fredag 5 januari 2024

Att skriva

Varje år tänker jag att det är i år jag ska skriva mer. Förra året blev det så i och med att den här platsen fick liv igen, så bevisligen är det ingen omöjlighet. Det behövs en plats - jag tänkte skriva "fysisk plats", för det är nästan så det känns - för att det ska bli något skrivet. Det blir som ett rum inuti mig som kan fyllas med något när jag vet att bokstäverna också landar någonstans. Man skulle kunna kalla det för ett syfte, men det känns för ambitiöst. Jag tror inte att jag har något egentligt syfte med att skriva här förutom att skriva. Jag hade kunnat länka hit från andra håll men det är något som hindrar mig, jag vill liksom inte koppla ihop det med att försöka nå ut, eller försöka roa, eller försöka synas. Samtidigt blir jag glad när jag ser att någon har varit här inne och läst.

I år ska jag också försöka skriva annat, jag har fått ett recensentuppdrag som känns väldigt roligt, för att recensera var under en så lång tid en stor del av vem jag var. Nu har jag inte recenserat böcker på tio år och det blir intressant att se hur mitt eget perspektiv har förändrats. Från att ha varit en pretentiös litteraturvetare i tjugoårsåldern till en förhoppningsvis något mer ödmjuk trettioåring med ett mer populärlitterärt material i bagaget. 

I samma takt som barnen växer och blir mer självständiga känner jag också hur delar av mig som har varit på paus vaknar till igen, det är en sådan lättnad. På ett sätt skulle jag vilja kasta mig in men samtidigt tänker jag att det inte är någon brådska. Det blir inte roligare av att det är många saker som pågår på samma gång. Att kalla det för ett nyårslöfte är att säga för mycket, men jag ska försöka hålla det här skrivande rummet öppet så länge det bara går.

Iskall vår

Det finns inte så mycket att säga om februari, det var en månad som gick fort, den var bättre än januari (krävs iofs inte mycket för att lyc...