måndag 30 december 2013

Tillbakablick 2013

Naturligtvis blir det en årssammanfattning, vad trodde ni? Jag tror nästan att det är så att man blir utslängd ur bloggosfären om man inte gör en sådan. I förra årets sammanfattning skrev jag att jag trodde att det kommande året skulle bli mer balanserat, det var tuffa tider och många omställningar och kanske var det så att jag mest av allt längtade efter den där balansen. Den både kom och rubbades. 

Årssammanfattning 2013 eller en studie i några diffusa kategorier

Trivseln

År 2013 började med att jag hade en bra känsla. Jag trivdes. Med jobbet, med kollegorna, med att jag började vänja mig vid min arbetsplats och mina konstiga arbetstider. Jag trivdes också med att slippa den där fruktansvärda orosklumpen jag hade i magen varje kväll jag gick och lade mig under de två senaste åren, den där oron över pengarna som inte fanns, räkningarna som skulle betalas, jobbet jag försökte hitta.

I februari läste jag Patrick Rothfuss The Name of the Wind och blev en plåga för vänner, släktingar och kollegor (dock kan jag inte nog uppmana er att läsa hans böcker, de är så sjukt bra). Jag hängde mycket med Hanna och vi gjorde bland annat ett roligt resereportage om Göteborg, det blev många utefrukostar och sköna hängkvällar.                   

Foto: Jonas Backlund

Pirret

I mars var det fortfarande vinter i stan. Min kära vän Johanna kom på besök en helg och hängde med mig i sina leopardkaliser (visst var det så Johanna?). 

Sen blev jag kryptisk, lite frånvarande, alldeles fruktansvärt ofokuserad och tankspridd. Mina vänner undrade vart jag hade tagit vägen. Vi kan kalla orsaken för Cyklisten. 

Jag tänker på något jag skrev då alldeles i början av början, att det kan handla om så enkla saker som att lära sig nya ord. Ofta känns det som om minst halva jag är uppbyggd av ord, vissa uttryckt känns som mina egna, andra har jag kanske lånat från någon vän. När en annan människas ord mer och mer blir en del av ens egna (och tvärtom), då händer  det nånting viktigt i kroppen. Det är förstås inte lätt det där med de nya orden, särskilt inte för såna som mig som länge har varit van med att ha ett helt eget ordförråd som jag får styra och ställa med precis hur jag vill. Men roligt är det.

Några nya ord i min vokabulär: släpljus, tamp, bro (i bemärkelsen farstutrappa) 

Mars var en bra månad

Böckerna

Det har blivit mycket bloggande om böcker det här året. Några särskilt minnesvärda favoriter jag har plöjt igenom under 2013 är:

Patrick Rotfuss The Name of the Wind (duh)
Julie Orringers Den osynliga bron
Donna Tartts The Goldfinch
Cheryl Strayeds Wild
Hugh Howeys Wool
 
Resorna

Vad gäller resor så blev det inga längre strapatser för mig i år, jag har mest åkt till ställen här nära som Köpenhamn och Stockholm. Till Finland åkte jag både i april och i juli, den första gången på ett bröllop och den andra gången under semestern. Till Köpenhamn åkte jag med Cyklisten, det höll på att bli vår och det var skönt att bara promenera runt utan några större planer. Jag hann dessutom träffa vänner jag inte har träffat samtidigt på väldigt länge. 


Vart man än vände sig stod ett syskon med kameran i högsta hugg. 
Här storasyster på vår kusins bröllop i Helsingfors.

Fast nu när jag skriver det här inser jag att jag helt har glömt att jag också åkte till Mallis med mina Jeppisvänner, hur kunde jag glömma det? Kanske just för att det verkligen var en resa där vi pratade oavbrutet om smått och stort, att vi var på Mallis var ljuvligt men samtidigt lite sekundärt. Fantastiskt var det i alla fall och något jag hoppas kan hända igen. 


Hurtig vandring

Lite roligare liksom att lägga sina flygpengar på varmt semestermål än på (no offense släkten) Finland. Det tycker jag att man har rätt att säga efter att ha bott utomlands i snart fyra och ett halvt år. 

Fyra och ett halvt år!?!

Nåväl. Moving on.

Semestern

Juni passerade i någotslags töcken, jag jobbade mest och njöt säkert av sommaren men kan inte riktigt minnas hur. Jag tror att jag cyklade en hel del, med Cyklisten då naturligtvis. I juli jobbade jag också, ganska mycket, men firade även min födelsedag på Ninigt sätt med frukost, bad och vänner. Jag blir fortfarande som en femåring när jag har födelsedag och går riktigt omkring och myser över att det är min dag. Kanske fånigt, men det händer å andra sidan bara en gång om året. 

Hannah och Peter bjöd mig på Patti Smith-konsert
 
I slutet av juli kom den sedan, den efterlängtade, aldrig tidigare upplevda, semestern! Att jag bara skrev fyra stycken blogginlägg i augusti säger väl allt. Det blev en semester som dels tillbringades uppe i norra Sverige och hemma i Österbotten, men också på Flow i Helsingfors och i en båtkajuta utanför Göteborg. Det hade förstås varit skönt att vara ledig ännu längre, men samtidigt gick det förvånansvärt fort att komma in i jobbrutinerna igen. 

Rutinerna

I september vet jag inte riktigt heller vad jag gjorde förutom kom in i rutinerna igen och gick på bokmässan. Alla höstar brukar gå fort, men den här har verkligen gått i rekordfart. Tycker att hela hösten har varit väldigt mycket vardag, på gott och ont. Det blev en hel del skogspromenader då när det fina vädret höll i sig och det är jag glad över. För så här mörk har november och december aldrig känts tidigare. Vad skulle man göra utan julen? Förgås, tror jag. Jag har mest jobbat och gjort vardagliga saker, gått på kaffe med folk, gått på bio, läst böcker, suttit i soffan och kollat på film, börjat motionera lite smått. Sånt. Saker man ska göra på hösten helt enkelt. 

Och! Inte att förglömma. Fast det tänkte jag faktiskt göra. Jag deltog ju i NaNoWriMo i november och lyckades med att skriva ihop hela 50000 ord.

Det var mitt år. Vet inte alls vad jag förväntar mig av 2014, och det känns ganska skönt. Att ta det som det kommer. Börja med att beta av horrormånaderna januari och februari, sen kan det bara bli bättre.
 

   

tisdag 17 december 2013

Saker jag räknar i juletid

  • Dagar kvar tills julen: sju
  • Strumpor (mina) i lägenheten där jag oftast sover: alltid för få
  • Lediga dagar under julen: ungefär sju totalt (om man är lite välvillig)
  • Så många gånger om dagen jag blir avundsjuk på alla som får ha det så skööönt och vara ledig i hela tvåååå veckor under julen: ungefär sju totalt
  • Antal människor jag ska fira jul med: en
  • Julklappar kvar att hitta på: kanske fyra
  • Kaffekoppar om dagen: minst tre
  • Intresseanmälda lägenheter på Boplats: tio

onsdag 11 december 2013

Överblick

Igår började jag fnula så smått på den obligatoriska årsuppdateringen, det gäller att börja i tid så man hinner tänka igenom hur året egentligen har varit. Varje gång jag gör en sådan slår det mig verkligen hur otroligt bra det är för mig att ha en blogg. En plats där jag kan tömma ut överloppstankar, där jag kan skriva om precis vad jag vill precis hur jag vill. Att det dessutom ger mig överblick över mitt eget liv är dessutom en bonus. Inte för att jag skriver om precis vad som händer i mitt liv alla gånger, men när jag bläddrar tillbaka minns jag ju ändå, allt det där som jag skrev om och allt det där som jag inte skrev om. 

Och jag är så dålig på årsdagar att årets årsdag passerade utan att jag hann reflektera över det, men med tanke på att det känns som att jag nyss började blogga tycker jag att det är lite coolt att jag ändå har hållit på i över fyra år.

tisdag 10 december 2013

Inte bara gnäll men litegrann


Vägarbetet vi också kan kalla för mina tänder har idag varit med om ytterligare en etapp i jakten på det perfekta leendet. Haha. Nej, det är verkligen inte några kosmetiska åtgärder som utförs, idag inleddes rotfyllandet av en av mina tänder, resten ska göras efter jul. Eller resten och resten, under den perioden kommer det säkert att dyka upp ännu flera hål. Jag är inte bitter, eller det är jag, för det är så sjukt dyrt med tandvård i Sverige. Nu har jag inte gjort någon rotfyllnad i Finland och jag förstår att det inte är billigt med all specialutrustning som används, men det är verkligen ett problem om jag som trots allt har ett jobb blir tvungen att tänka efter både en och två gånger innan jag bokar en tid just för att det kostar så mycket. Vad händer om man saknar inkomst?


Förutom sådana tråkiga (men viktiga) åtgärder så har jag varit i Stockholm under helgen för att hälsa på storasyster Sara.

Sara var julharmonisk
Jag var tydligen sur. Fast tror mer på hungrig just här.
Stor entusiasm inför julskinksbestyren
Eftersom varken jag eller Sara kommer att fira jul hemma i Jakobstad i år tjuvstartade vi lite med både julklappar och julmat, inklusive hemgjord morotslåda som blev väldigt god. Kallt var det, men så skönt att komma bort en helg. Jag har inte åkt någonstans sen semestern i somras så det var verkligen välbehövt. 

Tandkrånglet gjorde att jag blev tvungen att ta tjänstledigt idag, inte jättetrevligt att stå och dregla på kunder med halva ansiktet bedövat. Resten av dagen ska delvis gå till att promenera hem med min punkterade cykel. Det var ju storm här förra veckan, en storm som råkade infalla samtidigt som ett av mina öppningspass. Till den som undrar kan jag meddela att storm + fruset snöslask på cykelbanorna + punktering + fullbokade taxibilar inte är ett så hemskt kul sätt att inleda dagen natten på. 

Sammanfattningsvis: yay för Stockholm och julfirande, bu för trasiga tänder och dåligt cykelföre.

måndag 2 december 2013

Zen-måndag


Andra december, så här ser det ut i staden där jag bor. Jag har en ledig måndag, började dagen med frukost och ett långt yogapass. Det var mycket bättre än passet jag var på för ett par veckor sen som mest var som en lång avslappning. Skönt i och för sig, men jag svettas och stånkar gärna när jag yogar. Nu väntar jag på att det här brödet ska bli klart i ugnen, sörplar på kaffe och betraktar två stora högar med smutstvätt. Det är en ledig klämdag mellan två avsnitt med fyra arbetspass i rad, en dag då man inte vill göra nånting storslaget utan fixa och ordna med sånt man inte har hunnit med. 

Sen blir det tidiga morgnar/nätter och cykelturer förbi betande nattkaniner. Och jag håller tummarna för att mina kollegors olika förkylningar inte ska hoppa över till mig, för på fredag ska jag åka till Stockholm och hälsa på syster yster den äldre.  

EDIT: Brödet blev helt sjukt gott, det var verkligen jättelätt att göra i och med att det varken behöver knådas eller ska jäsa. Jag gjorde mitt med torkade fikon, valnötter och lite brödkrydda. Försöker nu behärska mig för att inte äta upp hela brödet.

fredag 29 november 2013

An essential cup

Just one month short of your sixtyfifth birthday, and every morning you drink from a cup designed for children, a Peter Rabbit cup. You tell yourself that you prefer this cup to all other cups in the house because of its perfect size. Smaller than a mug, larger than a traditional teacup, with a pleasing curve around the lip at the top, which feels comfortable against your own lips and allows the tea to go down your throat without spilling.

Jag tappade min favoritkaffekopp i golvet igår, den som jag fick av Thilda förra julen och som jag använder på jobbet eftersom den håller värmen så bra. Kras sa det. Kaffe överallt. "Så kan det gå", sa en kund och jag försökte skratta bort det med "Oj så klantigt, nåja, det var bara en kopp."

Bara en kopp!



Min var i lite andra färger, men i just den här storleken. De finns fortfarande att köpa, designade av Sagaform, men just den storleken jag hade finns inte längre. Nu finns muggarna bara i lite större format, som en latte ungefär. Om någon hittar en gammal variant så snälla köp så betalar jag! Att jag, potentiellt den största drummeln nånsin, ska gå omkring med en porslinskopp är kanske dumt men när det gäller intag av kaffe är jag ej helt rationell, det ska gudarna veta.

A practical cup, then, an essential cup, but at the same time you would not be telling the truth if you claimed to be indifferent to the pictures that adorn it. You enjoy beginning the day with Peter Rabbit, your old friend from earliest childhood, from a time so distant that no concious memories belong to it, and you live in dread of the morning when the cup will slip out of your hand and break.

Detta fantastiska koppcitat är hämtat från Paul Austers senaste bok Report from the Interior (pappa, har du läst?).

Du och jag Paul, du och jag.

torsdag 28 november 2013

onsdag 27 november 2013

Tips till (mina) föräldrar

Bara några dagar kvar av månaden, snart är det december. Oj så fort det har gått och bla bla bla, ni vet hur det brukar låta. Tycker ändå november har varit bättre än oktober det här året. Vet inte riktigt vad jag har gjort. Jo, skrivit. Skrivit, skrivit och skrivit. Det är inte slut än så jag ropar inte hej, men det har gått mycket bättre än jag hade trott.

December: NaNoWriMo är slut
December: Malin börjar förhoppningsvis blogga igen
December: man får börja julpynta

Ni ser, det blir en händelserik månad. 

Igår skrev jag dubbla nano-kvoter, ska försöka fortsätta med det idag. Sen ska jag ge mig ut på adventskalenderjakt. Jag vill inte ha en chokladkalender. Jag vill ha en sån där gammaldags fin sak med bilder och glitter och kanske några rödkindade barn som åker skridskor framför en jättestor julgran. Var hittar man sånt i den här stan? I en bokhandel? NK? 

Och så förresten, ej att förglömma: min ypperliga kollega Marcus har vunnit Forma Books bloggpris för årets bokblogg! Alla måste läsa Marcusbiblioteket! Särskilt vissa av er (mamma och pappa, jag tittar på er) som är minst lika boknördiga som jag. Jag kan exempelvis varmt rekommendera "CSI: Bokomslag #2", passar såväl boknördar som fotonördar (igen, harkel harkel, mamma och pappa). 

Vad mer? Jag har inlett den långa processen som heter mina tänder. Det känns som om någon borde ställa upp en skylt framför min mun där det står typ "Folktandvården bygger nytt. Klart i november 2014" eller något i den stilen. Och just ja, köp inte angora från Kina. 

He va he.

fredag 22 november 2013

Något av en uppräkning

Så, jag har skrivit ett kanske-slut. Ett slut som i alla fall får finnas där i brist på annat. Och jag tror att den sista nano-veckan ska gå bra med tanke på att jag har två lediga vardagar på mig att skriva skriva skriva.

Igår var jag alldeles snurrig. Visste varken vilken dag det var eller hur mycket klockan var. Det har varit en konstig vecka med varannan dag jobb och varannan dag ledigt, inte ett vanligt inslag i mitt schema utan ett undantag, som tur. Jag jobbar mycket hellre några dagar i rad eftersom det är mycket svårare både att känna sig ledig och att komma in i jobbtakten när det blir för oregelbundet. 

Igår var jag dessutom till tandläkaren och fixade två av kanske tusen tänder som har hål i sig. Dyrt men tillfredsställande och jag kände mig som ett pågående vägarbete. Jag var också så bedövad ("aj, aj, aj, jo det gör fortfarande ont") att till och med mitt öga var bedövat. För att inte tala om resten av min ansiktshalva. Tur att det fanns såna i min närhet som tyckte att jag såg "söt" ut när jag i själva verket hade kunnat provspela för vilken skräckfilm som helst.

Om en dryg halvtimme ska jag gå på yoga. Jag har efter extremt många ursäkter och andra om och men (män?) äntligen lyckats börja motionera lite igen. Det är i och för sig också snurrigt, att leta sig igenom korridorer, att fråga minst tre olika anställda var den där bastun egentligen finns, att försöka hitta rätt sal, sånt. Men som sagt var det på tiden. Efter yogan ska jag äta upp den halva pizzan från igår. Balans i livet, ni vet.

I helgen blir det jobb och jobb men även Catching Fire på bio. Sånt håller jag på med. 

onsdag 20 november 2013

Dalai londonina

Jag brukar tycka om hösten, men på något sätt var det som om oktober slog ner som en svart sopsäck fylld med damm, det var lite väl många saker att tänka på samtidigt och jag avskyr verkligen när jag inte kan slappna av i min vardag. Samtidigt tänker jag på hur otroligt mycket som har hänt det här året, så många bra saker, definitivt mest bra saker, och det är verkligen konstigt hur mycket som kan förändras på så kort tid.

Jag tänker på förra året vid den här tiden. Då hade jag jobbat på mitt nuvarande jobb i en dryg månad, jag var ovan vid arbetstiderna, ovan vid arbetsuppgifterna, men framför allt - ovan vid arbetsrollen. Att inte längre vara studerande. Att inte längre vara jobbsökande. Att inte längre vara pank. Det var en konstig identitetskris och det tog ett tag att inse att det är det här jag vill hålla på med (för att gardera mig, just nu). 

Det är en klyscha, men det flesta sakerna jag har insett om livet hittills har varit just klyschor så låt gå: det är vad jag gör just nu som är viktigt. Med det menar jag inte att jag bara slaskar omkring som en lealös spratteldocka och gör precis vad som faller mig in (även om det låter ganska skönt), utan snarare att jag är helt säker på att just jag inte kommer att bli glad av att göra sånt som intuitivt inte känns givande, inte ens om det leder någon annanstans

Det här kan gälla nästan vadsomhelst. Och nej, då menar jag inte disken, den måste du diska ändå. Och det handlar inte heller om att värdera olika saker (jobb, bostad, vänner...) på ett generellt plan. Men jag tänker mig att det handlar om att lära sig se hur man själv värderar det man faktiskt gör med sina dagar. Inte om fem år, inte om tio år, utan just nu. 

Jag vet inte. Har jag återfötts som den femtonde Dalai lama?

Snart är det min tur.

måndag 18 november 2013

Vår i november

Igår var en sån där konstigt vårig novemberdag - ja, just så var det - tio grader på plus, strålande solsken och blå himmel. Det kändes verkligen mera som mars, det känns inte helt okej i maggropen när man är van vid doften av snö i luften. Men fint var det. Jag var ute hela dagen, satt på en cykelsadel och trampade via Mölndal till Mölnlycke, uppför backar och nerför backar, förbi lamor (!) och en liten egenhändigt tillverkad busskur gjord av en plastpresenning och med en blommig kudde placerad på marken. Långt blev det, men så skönt att vara ute så länge det fanns dagsljus.

I övrigt kan den som är observant gärna notera att jag nu har tagit mig halvvägs genom NaNoWriMo, man ska inte ropa hej, men så här långt är jag rätt stolt över mig själv. Det är ganska häftigt när saker och ting börjar hända av sig själv i en text och man låter sig följa med. Även om man vet att en massa kommer att behöva strykas sen nån gång, att det finns många startsträckor som bara är startsträckor.

Idag är det återigen novembergrått men jag har redan skrivit dagens NaNo-kvot så det känns bra ändå. Plus att jag alldeles nyss fick en jätterolig inbjudan. Det kunde vara värre med andra ord.  

onsdag 13 november 2013

Sånt som händer

Föll ur sängen i morse när jag sträckte mig efter väckarklockan. Känner hur blåmärket börjar breda ut sig på mitt vänstra lår. Ute skiner solen (!). 

Jag skriver detta för att jag är sömnig och har fastnat lite i mitt NaNo-skrivande. Inte Fastnat-fastnat, jag går stadigt framåt, men min dagliga textproduktion håller sig på en lite för låg nivå just nu. Man vill ju ändå nå målet.

Läste förresten ut Donna Tartts The Goldfinch. Känns just nu som om jag inte kan formulera mig bättre än Helena, läs hennes recension. Definitivt den bästa Tartt-boken hittills. 

Slut på helt onödigt jagvetintevadjagskaskrivasåjagskriverettblogginlägg-inlägg.

måndag 11 november 2013

Bautainlägg

Den här helgen har varit så lugn och skön och samtidigt har jag gjort massor. Klippt mig, cyklat till Önneröd (tror jag?), vaknat tidigt och sett fantastisk naturdokumentär, lyssnat på Jenny Wilsons nya skiva, ätit våfflor med Hanna och Jonas, och kramats. Kramar. Så bra. Särskilt om man har varit ifrån varandra i några dagar efter att ha haft behov av ensamtid men mest saknat varandra. 

Nu, till bautainlägget. Hanna den lurifaxen ska åka till London och ber om tips på vad hon ska göra och se och äta och sånt, jag började skriva en kommentar men det hotade att bli en roman så jag tänkte att jag gör ett eget inlägg om London istället. Initierat av Hannas behov av tips men tillägnat alla. Med reservation för att vissa av ställena kan ha klappat igen eftersom jag fortfarande (!) inte har åkt tillbaka till London sen jag bodde där 2009/2010.

Minns du när vi gjorde vår lilla Göteborgsguide, Hanna? Att vi sa att folk inte skulle hänga på Avenyn? Mitt första och bästa Londontips är helt i samma anda, fastna inte på Oxford Street. Detsamma måste jag faktiskt säga om Camden även om det är värt ett snabbt besök i och med att det är en väldigt rolig hippiestämning där. Men i Camden finns så mycket skräp, prylstånd som säljer exakt samma grejor. Är man loppis- och shoppingsugen finns det enligt mig trevligare ställen att hänga på. Mitt tredje no-no är hela området kring Leicester Square (det med alla teatrarna och musikalerna ni vet). Så mycket turister. Så dåliga (och dyra!) restauranger.

Covent Garden

Seven Dials. Klicka för bildkälla.
  
Gå exempelvis istället till nästan exakt samma butiker som finns längs med Oxford Street (men i mindre skala) i Covent Garden. Eller egentligen lite bredvid Covent Garden vid gatorna kring Monmouth Street. Mycket trevligare kvarter, lika centralt, och massor av andra mysiga ställen att se. Exempelvis Neal's Yard, en liten färggrann gränd med hälsobutiker och New Age-iga shoppar. 

Mattips: Food for Thought, billig vegetarisk restaurang.
Öltips: Two Bar Pub Edit: Two Brewers (tack pappa!) vid Seven Dials. 
Kaffetips: Monmouth Coffee! Monmouth Coffee! Så sjukt gott kaffe.

Brick Lane

Café 1001

Sophia tipsade om Brick Lane, och det är också ett av mina bästa tips. Lite småsunkigt, jättehippt, öl, kläder, kaffe, vintage. Man kunde sitta en hel dag och bara kolla på människor här. På söndagar ordnas Sunday (Up) Market där det lönar sig att vara i tid eftersom det brukar bli knökfullt. Jättebra ställe om man letar kläder och attiraljer av unga formgivare. I närheten av Brick Lane finns så himla många bra second hand- och vintage-butiker, bland annat (lite dyra) Absolute Vintage. 
Mattips: Café 1001, öppnar tidigt (typ vid kl. 6) och serverar både frukost, lunch, kaffe och öl. Kombination av café, klubb, lunchrestaurang och pub. Inrett med gamla soffor och fåtöljer och så där skönt småsunkigt. Alternativt indiskt, det finns massor med indiska restauranger här.
Öltips: samma som ovan.
Kaffetips: Brick Lane Coffee, litet café med lustig inredning (typ bestickhållare av lego) och gott kaffe.

Lite norr om Brick Lane ligger också Shoreditch som när jag bodde i London var det hippaste området man kunde hänga i. Jag hände inte särskilt mycket där men då fanns det många billiga och bra restauranger där och där lär också finnas bra caféer. Minns också att där fanns en jättemysig second hand-butik/café där man fick kaffe i gamla loppisfyndade koppar. 

Bloomsbury

Fina gamla Bloomsburykvarter
  
Åh, Bloomsbury. Denna mina drömmars stadsdel. Här är jag aningen partisk eftersom det var här jag bodde och pluggade, men så är det här också min Londonguide. I Bloomsbury finns det framför allt fina kvarter att promenera runt i. Spana efter de blåa plaketterna så får ni veta vilka personer som har bott här en gång i tiden. Det är ett relativt litet område som präglas av universitetsstuderande och univeristetsbyggnaderna som tillhör "mitt" univeristet University College of London är inte heller fy skam att titta på.

Den pampiga Portico-byggnaden som tillhör UCL.
Mattips: Planet Organic, ekologiskt lunchställe på Torrington Place där man väljer en lådstorlek som sen fylls med precis vad man vill ha. 
Öltips: Marlborough Arms som bland annat var Virginia Woolfs favorithak en gång i tiden.
Kaffetips: Lantana café, se nedan.

Övriga tips:

Böcker (och kaffe): 
- Foyle's på Tottenham Court Road, här finns alla böcker du kan önska dig och världens trevligaste café, Ray's Jazz Café. Rustika möbler, sjukt god lunch och fantastiskt kaffe.
- London Review of Books, lite mer selektivt sortiment, trevlig lokal som ligger precis bredvid The British Museum. Även här finns (surprise!) ett café som är supermysigt, London Review Cake Shop.

Kaffe:
- Lantana Café, ligger på Charlotte Place som är alldeles intill Tottenham Court Road det också. Har sagt det många gånger i det här inlägget redan men ÅH vad gott kaffe! Ni som inte läste min blogg medan jag bodde i London kanske fattar vad jag sysslade med på fritiden...
- Flat White, återigen samma område, ligger på Berwick Street. 
- Milk Bar, syskoncafé till Flat White, ligger mitt i Soho på Bateman Street.

Te:
- Yumchaa, har egna tesorter (kanske man får lägga in en beställning?) och mysiga caféer, ett ligger i Camden Locke och det andra på Tottenham Street (alldeles intill Bloomsbury).
- Orangeriet i Kensington Gardens, perfekt ställe för ett riktigt brittiskt afternoon tea. Hit tog jag nog nästan alla som var och hälsade på mig. Jättevacker byggnad med högt i tak och goda scones på fin servis. 

Promenader:
- ta tunnelbanan till exempelvis Monument, gå över London Bridge och traska sedan uppför Themsen mot Westminster Abbey. 
- Kensington Gardens! Börja promenaden vid Speaker's Corner alldeles i slutet av Oxford Street och promenera vidare till Kensington Gardens ända fram till Orangeriet för lite te.
- Regent's Park, kanske den finaste parken i centrala London som jag av någon underlig orsak upptäckte så sent att jag hängde här alldeles för lite. Väldigt fint planerad och bra att promenera i.  
Southbank i januari 2010, min bild.

Det var mina tips. Några av dem i alla fall. Muséer och sånt hoppade jag över, även om det finns massor av bra såna också. Hoppas att Hanna kunde snappa upp ett och annat!

 Usch vad jag saknar London nu. Det här måste åtgärdas å det snaraste.

onsdag 6 november 2013

Spontan måndag

I måndags var jag ledig och fixade diverse ärenden i stan och träffade förstås Hanna för lite fika och skvaller. Hon var också ledig och hade varit till frissan vilket inspirerade mig att äntligen (ja, det är värt en kursivering) boka tid åt mig själv. Det ena ledde till det andra och det hela slutade med att vi åt middag och spelade Carcassonne hemma hos Hanna och Jonas. Och drack några öl. 

Varför är inte alla måndagar sådana?

Hanna och Micke var bittra fiender
Jag är så glad över att ha lyckats sprida ordet om detta spel vidare, det är så sjukt roligt (och beroendeframkallande). Det blev inte heller sämre för att jag vann två av tre spel. Höhö.

Jonas hade konstig taktik enligt mig

Sen slutade dagen med det som egentligen var mitt ärende hos Hanna, nämligen klädlån. Jag var på jakt efter jobbkläder i stan då Hanna kom med den utomordentliga idén att jag kunde låna kläder av henne istället för att köpa nya. Så smart! Tyvärr skulle det inte gå lika bra vice versa, men hon jobbar trots allt i en klädbutik. Om någon vill ha böcker däremot är det bara att knacka på hos mig.

söndag 3 november 2013

NaNoWriMo

Va? Va sa du? Nej, tyvärr, vi får ta det senare. Jag skriver .

 

onsdag 30 oktober 2013

Meganörd

Jo, så att... planen var att gå ut på en hurtfrisk promenad idag. Det slutade med att jag istället träffade Linda i stan för kaffe och antikvariatbesök. Jag hittade ett par fynd.

  
The Ballad of the Sad Café (vem kan motstå en sån titel?), en novellsamling av den amerikanska författaren Carson McCullers som för mig är rätt obekant.


Den första Potter-boken på engelska. Jag har bara några av de sista böckerna i min ägo även om hela serien finns hemma hos mina föräldrar, och vad är väl en läsande människa utan en egen Potter-serie?

Inget, I tell you. Inget.

Förutom det har jag spelat lite piano. Upptäckt att jag fortfarande minns vissa stycken, de sitter i fingrarna. Jag har alltid varit urusel på att läsa noter, jag måste beta av dem en efter en och sen lära mig allt utantill, det är det enda som fungerar. Och igår när jag förklarade för L hur jag hade som projekt att lära mig Erik Saties "Gnossiennes I" som någotslags kreativt avbrott medan jag pluggade neuropsykologi inför studentskrivningarna upplevde jag en stund av total klarsyn. Jag är en meganörd.

måndag 28 oktober 2013

All them books

Har egentligen bara en sak att säga just nu: The Goldfinch! Sällan har väl en bok hypats så mycket i förväg. Men Donna Tartt som har skrivit den hyllade romanen The Secret History och The Little Friend skriver ungefär en roman vart tionde år, så det är inte så konstigt att förväntningarna har varit höga. Så här 200 sidor in i The Goldfinch kan jag säga att den hittills är min Tartt-favorit. Och se så fin den är!


I övrigt har jag börjat recensera lite igen, för några veckor sen skrev jag om Robert Åsbackas senaste bok i Ny Tid, den recensionen hittar du här, och nu i helgen var det dags för Kaj Hedmans senaste diktsamling, den recensionen hittar du här. Det har verkligen tagit sin tid att hitta tillbaka till recensionslusten, men nu är den här. Jag får bara försöka välja uppdrag lite noggrannare så inte all min lediga tid plötsligt går åt att frilansa.

Nu ska jag strax ta fram min fryspizza ur ugnen (ja, det är faktiskt okej med halvfabrikat när man har cyklat till jobbet i halvstorm klockan fyra på natten, sådeså!) och läsa lite mera Tartt. Mmmmm.

fredag 25 oktober 2013

Upp

Ut ur livbåten, upp i luften, idag är jag lätt. 

Det regnar inte ute just nu, någon lägger ibland en hand på mitt knä, jag har köpt en ny kalender, på söndag får jag (nästan) en till timme på morgonen.

Det gör ingenting att jag jobbar helg just nu, inte ens fastän det är höstlov. Det gör ingenting alls.

torsdag 24 oktober 2013

En livbåt

Tänker mycket på trygghet nu, trygghet i olika former. Ekonomisk trygghet. Att ha människor runt sig som man känner sig trygg med. Att vara trygg i sig själv. Och jag läste en bok, Livbåten av Charlotte Rogan. Den handlar om ett trettiotal människor vid tiden för utbrottet av första världskriget som räddat sig ner i en livbåt från ett förlist fartyg. Det är en snabbläst men mustig roman. Definitivt inte en "psykologisk thriller" som det står i baksidestexten, i alla fall inte om ni frågar mig (lite räddhågsen marknadsföring där Bookmark förlag!). Så här skriver Rogan om hur huvudpersonen Grace och hennes väninna reagerade på skotten i Sarajevo:

Penelope och jag sa sinsemellan att det kändes som om världen blev allt större och farligare, med länder vi aldrig hade hört talas om som drog in oss i sina angelägenheter. När jag skriver det här vet jag å andra sidan att en värld som krymper in i sig själv till dess att den inte är mer än en liten träflisa, är lika farlig, och jag tillbringade många timmar i livbåten med att undra om det fanns en optimal storlek för världen -  en uppsättning lagom stora proportioner som bildade ett jämviktsläge dör saker och ting inte skulle koka över och där jag skulle vara trygg.

Det är en intressant tanke, att det skulle kunna finnas en optimal storlek för världen. Jag tror att den optimala storleken för min värld just nu är väldigt liten. 

Hursomhelst. Läs boken, den är väldigt bra. Den svenska översättningen gjord av Helen Ljungmark är också fenomenal, funkade bra att för en gångs skull inte läsa på originalspråk.

   

tisdag 15 oktober 2013

Lika?

Har ni tänkt på att Niklas Källner är rätt lik en tibetansk räv?


Och det är alltså ingen förolämpning. Tibetanska rävar är coola. Men det kan också vara så att det egentligen är Niklas som klär ut sig till räv, det skulle i alla fall förklara mina misstankar.

torsdag 10 oktober 2013

Veckan

Har varit någon annanstans i tankarna hela veckan. Fått punktering, spräckt en kjol, kommit för sent till jobbet. Kanske projicerat rädslor som finns där inuti på sånt som finns där utanför, på allt äckel i världen. Samtidigt varit ganska nöjd med dagarna även om jag har varit lite tankspridd, lite gråzon i huvudet.

Idag: Alice Munro! Jag och kollega T stod med bultande hjärtan vid datorskärmen och var så sjuttons nervösa, brast ut i glädjehojtanden, plockade fram våra exemplar av Too Much Happiness och Dear Life med darrande händer.

"Titta på mina händer!"
"Se, mina också!"

Läste ut Belinda Bauers Rubbernecker, gillar henne skarpt. Har förutom den än så länge bara läst Blacklands och halva Darkside (var tvungen att returnera till bibban innan semestern, men tyckte också den kändes lite förutsägbar), men jag tycker om den krypande stämningen. Bra karaktärer också, och bra men inte krångligt språk. 

Men så kan det också sippra ut, det där andra. Att jag på riktigt blir arg när en kund härmar mig när jag säger att vi int har en bok hen efterfrågar. "Int. Hehe."

Man ba JA, INT! Håll käften eller så härmar jag dig tillbaka.

söndag 6 oktober 2013

Världen

Har sett råttan Attan igen. Den stod och försökte skrapa ur en plastbägare som nog hade innehållit en smoothie. Jag tror jag vet var den bor nu. Eller, bor råttor någonstans? Det är i alla fall i samma område där det också bor kaniner, änder och en hemlös. Undrar om djuren tänker att de har hem? Undrar om den hemlöse mannen också har koll på djuren som nog har det bättre ställt än honom?
 
En natt låg han i sin sovsäck under sin lyktstolpe och löste korsord. Men då var det fortfarande varmt ute.
 
Precis som Ellen har jag haft svårt att veta hur jag ska tänka på världen den här veckan.  

fredag 4 oktober 2013

Sus och dus

Vad har egentligen hänt med musiken? Musiken jag brukar hitta genom att snorkla bland musikbloggar, djuphavsdyka ner i årsbästalistor. Den enda nya musik jag lyssnar på för tillfället kommer från annat håll och på ett lite passivt sätt, jag frågar vem är det här, det är bra och får ett svar som jag inte alls minns. 

Jag var i alla fall på en spelning i onsdags med Brooklynbandet Small Black, de var rätt bra. Men detta eviga öronproppsdilemma. Det stänger ute så mycket ljud. Det känns inte som att man är på plats och det är så himla tråkigt. Men eftersom jag har stressrelaterad tinnitus i mitt vänstra öra - ett litet pip som (numera väldigt sällan) dyker upp när jag ska gå och lägga mig, men bara om jag känner mig riktigt stressad - och dessutom ibland pulserande tinnitus, också väldigt sällan, (som jag precis lärde mig att det heter) som gör att man liksom hör blodet pulsera i ytterörat  i högra örat är det dock en dum idé att inte använda propparna. Fast man borde köpa såna där riktigt bra varianter. Tänker det varje gång, och sen glömmer jag det tills jag står där och klämmer in skumgummipropparna.

Vilken tur förresten att det finns andra djurexperter på internätet förresten, som Linnea till exempel. Ska fråga henne nästa gång jag tror mig se ett lejon. 

Slapp fredagsförmiddag, strax dags för jobbet. Konstigt att jag nästan alltid ändå har fredagskänsla även då jag jobbar. 

Känner mig som Bert. Hej svej leverpastej och så vidare.

onsdag 2 oktober 2013

Djurexpert?

Så kom dagen då jag såg något runt och mjukt i skogen och min första reaktion var att jag stod och betraktade ett liggande lejon. Följande tanke var att det var två stora stenar som såg ut som ett liggande lejon. 

Det var innan jag förstod att jag tittade på en älg. 

Och jag som tänker på mig själv som värsta djurexperten, nu blir jag tvungen att revidera min självbild. Fast samtidigt var det jag som upptäckte älgen, trots lejondebaklet, det var också jag som såg både rådjuret som stod och spejade på oss uppe på ett berg och fladdermössen som kretsade ovanför oss när vi cyklade hem i mörkret. 

I övrigt kan jag rekommendera den, skogen alltså. Fixa en matlåda och ge sig ut i oktobersolen, sätta sig på en sten och äta middag. Och kanske se en älg om man har tur.

tisdag 1 oktober 2013

Vad som pågår

Igår var jag så ofantligt trött efter öppningspasset att jag nästan somnade på cykeln. Idag äter jag frukost länge, skriver recension, klipper naglarna. Planerar skogspromenad, läser bloggar.

I min andrahandslägenhet bor det (igen) en nyinflyttad, det har bott folk i mitt extrarum i omgångar, oftast män från andra länder med barn i Göteborg (lustigt, jag vet), nu en kompis till en kompis. Det är trevligt. Det är dumt att bo så stort som jag bor i tider av bostadsbrist, det är dumt att betala en hel hyra för ett utrymme man aldrig använder. 

Kombinationen ny kombo och att jag precis klippte naglarna får mig att tänka på en lista som min småkusin Lotta visade mig för tusen år sen, den gick ut på olika saker man kunde göra för att irritera den man delar rum/lägenhet med (tror det var riktat till collegestudenter som delar rum). Det här är ingenting jag planerar eftersom jag gillar min kombo, men någon annan kanske behöver lite knep. Ett av tipsen var hursomhelst att man skulle samla sina nedklippta naglar i en påse och sen äta dem som snacks.

Huj.

Och med den bilden lämnar jag eder.

fredag 27 september 2013

Skördefest

Jag har ofta svårt att komma till skott när det gäller att köpa böcker. Det kan låta konstigt. Men jag har en ganska strikt inköpspolicy, försöker bara köpa böcker jag är helt säker på att jag kommer att läsa eller böcker jag redan har läst och vill läsa om. Jag får väl medge att denna jag inte håller lika hårt fast vid denna policy sen jag började jobba i bokhandel. Det handlar inte om att jag inte vill ha böcker, men jag blir stressad av att ha böcker jag inte ännu har läst. Jag tycker om att se på mina bokrader och komma ihåg hur det kändes att läsa dem. Inte för att kunna säga "jag har läst allt som står i min hylla", det är ovidkommande. Men de lästa raderna blir som en kropp, eller som en förlängning av min kropp. Och de olästa, de blir liksom som skavsår.

Allt detta för att kunna deklamera att jag igår köpte tre böcker på bokmässan. Det tog sin lilla tid. Tre för priset av två vid English Bookshop, hur ska man kunna välja? 

Resultatet:

1. David Levithans The Lover's Dictionary. A Love Story in 185 Definitions


Det här var den jag egentligen var ute efter. Hade helt glömt bort den, men minns att jag gillade lexikonidén (se nedan) när boken kom ut. Lite som en av mina favoritböcker, Sarah Emily Mianos Encyclopedia of Snow.

2. Paul Auster & J. M. Coetzee - Here and Now. Letters 2008-2011


En bok av Auster jag inte har läst! Jag har känt till den ett tag men inte kommit mig för att leta reda på den. Ett självklart val med andra ord.

3. Stephen Kings On Writing


Läste denna när jag gick en skrivarkurs med Mia för tusen år sedan, en bra bok för skrivinspiration. 

Jag är nöjd, mycket nöjd. 

Så här kan det bland annat se ut i Levithans bok:


Haha. Korthugget men koncist, just the way I like it. Får mig lite att tänka på Amy Hempel och det kan aldrig vara dåligt.

tisdag 24 september 2013

Mässmänniskor

Bild härifrån.
Bokmässebiljett är köpt. En dag tror jag att det blir. Det kan räcka. Jag är ingen mässmänniska direkt, det är lite för mycket folk på samma ställe, det börjar lätt ringa i öronen. Förra året gick jag på seminarier och var duktig frilansskribent, det var kul. Men också seminarierna stressar mig. Eller kanske inte seminarierna i sig men det att det är så mycket på samma gång. SÅ MYCKET. Jag tänker att många författare som deltar säkert också känner sig alldeles upphängda och nedsläppta. 

Men det här är inte något klagomål, för på bokmässan finns det också mängder av människor jag vill träffa. Det är det som är det bästa. Tänk vilken tur jag har som råkar bo just i Göteborg. Det kanske var något i mitt undermedvetna som gjorde att jag, litteraturvetaren och storläsaren, också valde att flytta hit just därför. För att det en gång om året dyker upp en hel massa vänner, bekanta, forna kollegor, släkt och familj och att jag själv inte behöva åka någonstans. 

Och sen en annan grej som inte alls har med bokmässan utan med jobbet att göra. Något som gör att jag trivs så bra är nämligen inte bara mina egna kollegor utan också alla andra människor runt omkring. Jag har exempelvis en favoritpolis som jag är övertygad om att kommer att skriva en deckare när han går i pension. Och en favoritstädare, vi kan kalla honom för Jan, som kommer norrifrån och som älskar att fiska. Den sistnämnda brukar jag prata ganska länge med när det finns tid, och igår berättade han att en av hans gamla fiskarkompisar som han har känt i 45 år hade gått bort och att han skulle åka på begravning i helgen. Det är så sorgligt. Men, det gör mig också glad att ha en arbetsplats där man kan ha sådana samtal. Det må låta klyschigt, men jag tycker att det är viktigt att våga möta andra människor på riktigt, i vardagen. Det är klart att man inte alltid orkar och man kan inte heller komma överens med alla, men de där små mötena kan göra så himla mycket. Jag ska tänka på Jan i helgen.    


måndag 23 september 2013

Konstant söndag

Jånä, det händer inte så mycket just nu, det lunkar på och är höst och löven får en så intensiv färg när de blir blöta och kan gå på promenad i regnet, titta på sniglar, plocka upp ekollon. Fast det kanske bara som det ser ut, att det inte händer något. För inuti händer allt och det är så skönt att falla.

Nu är det måndag, inte längre helg, inte längre tv-spel och smattrande regn och en kopp kaffe till och vila på maten. Men det är bokmässevecka och det kommer så många hit som jag vill träffa, syskon, vänner, ja hela Svenskfinland kommer ju. Det är nästan lite stressigt för hur ska man hinna träffa alla man vill träffa? Jag får nästan lust att göra som mormor brukar göra när det är någon större fest, placera mig i en stol och bara vänta på att alla ska komma förbi och prata en stund. Någon fyller på mitt vinglas ibland, räcker mig några snittar.

Vad tror ni om det Ylva och Jessi?

måndag 16 september 2013

Vägra passa på

Nu är det här, höstregnet. Nu vet jag var jag bor. Inte sprayflaskregn som pudrar glasögonen utan regn som öser, blåser, in under paraplykanter, över stövelskaft. Man häller upp en kopp kaffe till, man sträcker ut benen. Sneglar lite på klockan, snart dags för jobb. Jag kommer kanske (definitivt) att ångra mig men just nu (innan jag hoppar på cykeln till flygbussen) är det skönt med regn. För ibland får man lust att säga åt folk att de ska lugna sig, inte sitta så hysteriskt i solen och njuta, inte vara ivägen med sina cyklar på cykelbanan, inte vara så jäkla snygga och somriga hela tiden. Så kommer naturen och gör det alldeles på egen hand. 

Att lite längta efter ett halvt bortregnat ansikte och ett lite småsurt humör. Att människan nog inte är gjord för att hela tiden passa på.