torsdag 17 augusti 2017

Sommaren 2017

Det bästa med den här platsen är att kunna gå tillbaka i tiden och påminna sig om vad som hände för två, tre eller fem år sedan. Hittade en sommarlista från 2013 och passar på att fylla i den igen, i något modifierad version.


Sommarens mat: Restaurangmat/snabbmat. Eftersom vi har flängt ganska mycket i sommar har det varit svårt att få till något annat. Men godast var ändå räkorna vi åt på balkongen på min födelsedag.

Sommarens dryck: Alla goda safter som fanns i Danmark! Lokalt producerad rabarber- och äppelsaft som inte var söt utan bara syrlig och underbar. Varför finns inte detta i Sverige?



Sommarens fest: Syster yster den äldres bröllop, så otroligt roligt och mysigt. 

Sommarens bok: Jag läste ytterst få böcker (två!) under semestern så ingen faktiskt, herregud vad deppigt! Men jag lovar att jag ska ta igen det i höst.

Sommarens plats: Lönstrup på Nordjylland. Andra besöket som var minst lika trevligt. Det är egentligen bara en liten kustby, men den har fått ett lite magiskt skimmer eftersom det var första respektive sista stoppet på våra Danmarkscykelfärder. 


Sommarens häng: Min vän J:s bröllop! Så kul att alla vänner med respektive var samlade, det händer minsann inte ofta!

Sommarens inköp: Äntligen har jag inlett min karriär som stengodssamlare! Jag älskar stengods och skulle vilja ha en hel servis i framtiden, men inledde lite modest genom att köpa en kruka/skål av en dansk konstnär. Tycker så mycket om att besöka små lokala keramikverkstäder.

Sommarens plagg: Mina fladdriga naturvita brallor som jag köpte på rea i våras. Känns som att bära kjol utan att låren skaver mot varandra. 

Sommarens ljud: Lilla systersonen som jollrar på morgonen innan man själv riktigt har hunnit vakna, så mysigt att gå upp och äta frukost när det sitter en liten nöjd knodd i köket.

onsdag 16 augusti 2017

Känns sådär

Föga förvånande ramlade den klassiska börja-jobba-förkyningen över mig i måndags, det slår verkligen aldrig fel.* Men jag hoppas att jag ska kunna vila bort den idag. Sov troligen ganska djupt inatt för jag lyckades på något sätt få nackspärr (ryggspärr?) under ena skulderbladet som gör att jag inte kan vända överkroppen mot höger samt att jag inte kan nysa om jag sitter ner för då känns det som om ryggen ska gå av. Tack kroppen.



Jag har äntligen börjat läsa Haya Yanagiharas A Little Life som jag har tänkt läsa väldigt länge, så klart tycker jag väldigt mycket om den även om jag inte har kommit så långt. Jag älskar att den är pratig och utbroderad och verkligen borrar sig ner i karaktärernas identiteter och självupptagenhet. Och visst kan jag redan nu ana den sorgliga undertonen (en kär vän tipsade mig till och med om att inte läsa den under semestern eftersom den är så sorglig), men den passar liksom perfekt in i min sensommarmelankoli. 

Det roligaste just nu är att lillasyster E kommer på besök över helgen och dimper ner i staden redan imorgon! Hon bodde ju också i Göteborg en kort period när jag flyttade hit eftersom hon gjorde praktik här, efter det har hon hälsat på mig minst en gång men nu var det väldigt längesen och det ska bli kul att få hänga! Ytterligare en orsak att försöka jaga bort förkylningen illa kvickt.

*Hur knäppt är det att det var EXAKT ett år sen samma sak inträffade?

torsdag 10 augusti 2017

Augusti men inget dopp

Nu är alla färger så där mättade i naturen som de blir i slutet av sommaren, som akvarell målat på uppblött akvarellpapper. Jag tycker om den här tiden. Men lite ledsen blir jag över att jag har simmat så få gånger. Det har varit varmt här de senaste veckorna, men så fort vardagen drar igång är det som att det nästan inte går att göra sånt längre, simma i havet till exempel. Så fort gick det att bli vardagslat. 

Jag hoppas ändå på ett dopp i helgen då vi ska hälsa på kompisar som hyr en stuga i södra skärgården. Dessutom ska man tydligen se meteorskuren Perseiderna extra bra på lördag, så jag håller tummarna för uppehållsväder.

 

onsdag 2 augusti 2017

Här igen

Så vaknar man en morgon och inser att semestern är slut, men samtidigt känns det inte riktigt som vardag än. Inte när sommaren fortfarande pågår och jag kan stanna på mina rundor i skogen och plocka åt mig några hallon. Se där, fördelarna med att ha en tidig semester.

Lite ovant är det så klart när klockan ringer på morgonen och visst kan jag ana ögonpåsarnas långsamma återvändande, men det är skönt att det mest känns trist att ledigheten är slut snarare än att det inte är roligt att vara på jobbet. För det är ändå två olika saker. 

Vad läste jag då? Eh, nästan ingenting. Eller jo, två futtiga böcker, Tana Frenchs The Tresspasser (som var ganska ospännande) och Yaa Gyasis Homegoing (den var däremot väldigt bra). 

Igår påbörjade jag Naomi Aldermans The Power som nyligen belönades med Bailys' Women's Prize for Fiction. I den upptäcker unga flickor plötsligt att de har förmågan att använda elektriska impulser som de har i sina kroppar, och det ena patriarkala samhället efter det andra störtas. Lite som en modern tappning av Gerd Brantenbergs Egalias döttrar med frågor om kön, kropp och makt.

It doesn't matter that she shouldn't, that she never would. What matters is that she could, if she wanted. The power to hurt is a kind of wealth.

 


tisdag 20 juni 2017

Trötthetsmarker

Det är lustigt hur det att man ställer in sig på att bli ledig en viss dag gör att det känns helt omöjligt att jobba längre än tills dess, kroppen och hjärnan verkar börja varva ner långt innan. I natt drömde jag enbart om utdragna bokbeställningar som jag funderade kring på jobbet, och just nu (klockan sju på kvällen) är jag så trött att jag hade kunnat gå och lägga mig. 

På vägen hem från jobbet blev jag tvungen att kliva av och leda cykeln på grund av all gräspollen, det måste ha sett ut som att jag storgrät och jag såg absolut ingenting. Det är alltid på samma ställe i stan, i en trädkantad allé. Sen är det borta under resten av hemvägen, väldigt konstigt.  

Förresten, inget nytt tips kanske, men jag kan verkligen rekommendera podden Skäringer & Mannheimer av Mia Skäringer och Anna Mannheimer, så jäkla rolig!

måndag 19 juni 2017

Äntligen

Det är sommarvarmt nu men på jobbet har vi luftkonditionering så jag att låtsas som att det bara är soligt utanför och att jag inte missar årets somrigaste helg. Men sen när jag cyklar hemåt och blir alldeles genomsvettig när jag promenerar upp för den sista backen, då tänker jag på att det ska bli kallt nästa vecka. Väl hemma förhör jag mig om vad Cyklisten har gjort medan jag har jobbat och sen säger jag:

"Ska vi åka och bada?" och ler mitt största snälla snälla snälla leende.

Inte för att jag inte skulle kunna åka ensam, men det är så klart trevligt med sällskap. Särskilt som det är årets första riktiga havsbad. Då behöver man ett vittne. Så vi susar iväg på cyklarna och jag hinner tänka att är det inte lite sval vind men när vi kommer fram är jag svettig igen och när jag kliver från badstegen ner i vattnet är det inte ens kallt. Jag simmar flera tag, dyker och förvånas som vanligt över hur otroligt salt det är, guppar omkring och tittar på segelbåtarna där ute och det är som om något bosätter sig i min kropp. Sommaren och frihetskänslan. 

fredag 16 juni 2017

Slalom som uppladdning

Jag läser tre böcker just nu (plus lyssnar på en en ljudbok), men egentligen läser jag ingen bok just nu. Jag tänker mig att det bara är riktiga storläsare som förstår vad jag menar, men låt mig förklara: jag inväntar semestern som börjar om en vecka, och då, ja ska jag börja på en ny bok, en semesterbok, och eftersom jag inte vill ha någon annan bra bok på hälft då måste jag ju läsa någonting annat under tiden. Det är låter väl helt rimligt?
 
 
 
 
 
Dagtid läser jag Tommi Kinnunens Där vägarna möts, en roman om tre generationer kvinnor som följs under 1900-talet. Jag hade höga förväntningar på den men tycker hittills att den är lite - meh - jag skulle vilja ha lite mer fördjupning i karaktärerna, förstår mig inte riktigt på tidshoppen (det kan gå tio år mellan kapitlena ibland) och är inte så förtjust i greppet med ögonblicksbilder.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
På kvällen läser jag Annie Proulxs Barkskins, en historisk roman som handlar om flera generationer skogshuggare som kommer till franska Kanada på 1700-talet. Jag har varit lite less på den för det känns också som om jag som läsare bara får betrakta karaktärerna på håll medan jag skulle vilja gå in under huden, och jag har beklagat mig högt om kvällarna ibland över att den är ganska... tråkig... men nu plötsligt, efter halva boken (som är tätt skriven och på över 700 sidor) börjar jag gilla den! Det är något med att inte ge upp om tegelstenar som verkligen kan ge utdelning. Tror dock inte att jag kommer att läsa ut den innan semestern och den får nog snällt vänta här hemma medan jag är iväg på äventyr. Om ni känner igen hennes namn är det kanske för att Annie Proulxs skrev Brokeback Mountain.
 
 
 
Den sista boken i raden är Lucie Whitehouses Keep You Close som jag läser för att somna, inte helt schysst mot boken kanske, men hittills känns det ganska dussindeckaraktig, kan tyvärr inte säga så mycket mer (eftersom jag alltid somnar). 
 
 
Då kvarstår bara frågan, vad ska jag läsa på semestern? I den planerade högen ligger bl.a. Ian McEwans Nutshell, Yaa Gyasis Homegoing och Hanya Yanagiharas A Little Life. Den enda säkra boken hittills är Tana Frenchs The Tresspasser. Är det någon bok jag inte får missa i sommar? 

onsdag 14 juni 2017

Träningslistan

Träning för mig är: något jag inte mår bra av om jag tänker på det som just träning, men som är en livräddare om jag tänker på det som motion. Ett sätt att tömma tankarna och komma bort från min hjärna som ofta går på högvarv.

Min favoritträning: just nu att springa och cykla, yoga (men inte just nu), när jag var yngre att dansa och simma. Jag tycker fortfarande mycket om de båda sista motionsformerna också, men jag har insett att det inte funkar för mig just nu. Jag har helt släppt det här med att gå på pass eftersom det bara stressar mig, och har istället insett att jag mår så mycket bättre av att röra på mig utomhus i naturen. 


Det bästa med att träna: att det är supertråkigt och riktigt jobbigt först men att det ganska snabbt blir en vana och något som jag istället längtar efter. Att jag märker så tydligt att jag orkar bättre och mår bättre psykiskt om jag rör på mig.

Det sämsta med att träna: när det blir en prestation istället för motion, det har varit ett problem för mig tidigare. Inte för att mina prestationer någonsin skulle ha varit något att skryta om, utan snarare för att jag alltid har börjat tävla med mig själv och känt mig misslyckad när jag inte har varit lika bra/snabb/pigg som förra gången. Men, i något skede insåg jag att jag måste tänka om. Så nu tänker jag att allt jag motionerar betyder att jag är på plus i relation till att inte motionera alls, istället för att tänka att jag går på minus när jag väljer bort t.ex. ett joggingpass för att jag är trött. Ibland är man trött och då får man faktiskt vila. Och bara för att jag har en veckas paus pga olika orsaker (sjukdom, mycket jobb, resor...) betyder det inte att jag har slutat motionera.

En sport jag skulle vilja pröva: för att helt säga emot det jag säger här nedanför, så faktiskt någon typ av sport där man är två personer men ändå liksom motionerar individuellt, om ni förstår? Typ tennis eller badminton kanske? Alltså, individuella prestationer men tillsammans med någon annan.

En träningsform jag inte förstår: ogillar all typ av lagsport, det är inte alls min grej. Vill inte vara ett del av ett lag, nej tack. Själv är bästa dräng och så vidare. Japp.

Därför tränar jag/tränar jag inte: för att det är väldigt lätt just nu iom att vi har ett motionsspår rakt utanför huset, så enkelt är det. 

Mina träningsmål: fortsätta med springandet, är lite sugen på att försöka springa lite längre (OBS, definitivt inte marathon, haha), det längsta jag har sprungit nu är typ 8 km. Gillar väldigt mycket att yra runt på skogsstigar och sånt också, det gör att man inte tänker på hur långt man springer och det känns lite som att vara med i ett tv-spel, så mer sånt!


måndag 12 juni 2017

När den kom

Först smög sig våren på och man spejade och kollade och titta nu blir det grönare och koltrasten och den ljumma vinden och sen var det plötsligt sommar? Kan inte säga att jag hängde med direkt, men i lördags satt jag och Cyklisten på en kompis uteplats och pratade om livet och framtiden och drack nepalesisk snaps och det var faktiskt varmt och somrigt trots att mina ben blev huttriga under fleecefilten. 

I år har jag semester i fyra veckor, lite tidigare än jag brukar eftersom jag ska på två bröllop, en riktigt nära vän och ett syskon gifter sig, ett stort och ett litet bröllop, men båda så klart stora på sitt sätt. 

Det bästa med den kommande sommaren förutom detta? Det är det vanliga, att få vara ledig och oringbar, cykla runt med Cyklisten och vara ute i naturen, att inte kolla mailen, att få sova hur länge som helst (även om jag alltid vaknar typ sju...), att vara någon annanstans än hemma. Jo, kanske det sista är det bästa. Inte för att jag vantrivs hemma eller för att jag ska åka långt bort, men för att det är så otroligt skönt med ett avbrott från vardagen. Lunchlådor so long, säger jag bara.

onsdag 7 juni 2017

Wien!

Donau
Cyklisten och värmeverket
Neubau, en kvart innan regnet hällde ner
 Det var alltså så att jag fick följa med en helg till Wien i samband med att Cyklisten redan var i Österrike med sitt jobb. Det var väldigt varmt, strax under 30 grader, så största delen av tiden tillbringade vi faktiskt i olika parker där det var skuggigt. Men vi hann så klart se oss omkring också! Eftersom det var en oplanerad resa yrade vi runt en del och hamnade på mindre mysiga ställen ibland, men det har också sin charm. Och tro det eller ej, men det var faktiskt skönt att inte ha planerat något! 

Topp 3 i Wien:
1. Neubau. Stadsdelen där vi bodde. Mysig, vacker och samtidigt lite... hipstrig? Eller snarare kanske ungdomlig? För det kändes inte alls bajsnödigt, snarare avslappnat och gemytligt med flera små krogar och matställen. 
2. En av rätterna i en superbillig vegetarisk femrättersmåltid vi bara ramlade över, ska se om jag minns ungefär: grillad broccoli med en slags mandelkräm (tänk typ majonnäs som smakar mandel) och... aah... någonting mer som jag tyvärr inte minns. Det var så otroligt gott i alla fall! 
3. Cykla längs med Donau. Så skönt, framför allt eftersom det var så varmt. Väldigt blandade vyer också, allt från vackra grönområden till halvsjaskiga hippa krogar, ett lustigt värmevärk (någon av oss var väldigt förtjusta i värmeverket, men det hade faktiskt en väldigt cool fasad, googla Hundertwasser och värmeverk), och mer flådiga restauranger. 

Fin stad, jag kan verkligen rekommendera att resa dit. Tyvärr hade vi otur med samtliga av våra (Airberlin-) flyg, de var alla försenade och på hemvägen blev vi tvungna att övernatta i Berlin eftersom vi missade vår anslutning. Efter att ha jobbat på flygplatsen vet jag att det hör till vanligheterna, men måste ändå säga att jag inte är jättesugen på att boka fler flyg med just Airberlin.  

Neubau
 

måndag 29 maj 2017

Finland

Alltså jag tror verkligen inte att någon lusläser den här bloggen direkt, men haha att jag inte fixade på balkongen i helgen, det var ju en lögn. Nej, i torsdags tog jag flyget till Krombi och i fredags deltog jag i min vän J's möhippa (som så klart var hemlig). Det var så fint att få hänga tillsammans i lugn och ro och lära känna hennes vänner från andra delar av livet. Inget springande runt på stan, och inga inbokade programpunkter av typen "nu ska vi ägna oss åt kvinnlig bonding genom att få manikyr tillsammans" (inget fel på om man vill ha det så, men jag känner mig väldigt obekväm i såna sammahang) utan bara prat, mat och dryck och några korta programinslag. 

Och jag doppade mig i Esse å! Första gången ever, samt första doppet i år. Kände mig synnerligen tuff.

Nu väntar en fullspäckad vecka och sen bär det av till Wien över helgen, herregud ändå vilken globetrotter jag har blivit.


onsdag 24 maj 2017

Vänner som flyttar

Igår åt jag middag tillsammans med ett gäng vänner varav en av dem flyttar bort från Göteborg om några dagar. Vi lärde känna varandra när vi började på samma jobb hösten 2012 och har varit vänner sen dess och det känns så ledsamt att hon inte kommer att vara en av dem jag träffar till vardags längre. Det känns inte direkt som om det är lättare att få vänner som vuxen, man har så mycket på gång hela tiden och det är svårt att hitta tid för att faktiskt lära känna nya människor, därför känns det extra tråkigt.

En bra grej den här veckan är däremot att det är långhelg, något jag verkligen inte har varit bortskämd med sen jag började jobba. Fyra lediga dagar då jag inte ska göra särskilt mycket, jag skulle vilja fixa med balkongen som tar såna myrsteg framåt i sin utveckling, jag lyckades faktiskt få upp lite växter där förra veckan och bara det gjorde en enorm skillnad. Jag vet inte riktigt vad man gör på en balkong tror jag. Särskilt inte en inglasad sån. Kanske det får bli helgens projekt, att bara hänga där helt enkelt och komma på vad det egentligen är jag vill att den ska användas till. Läsfåtölj för utomhusbruk? Såna finns det väl? 

söndag 21 maj 2017

Tvättfråga

Egentligen har det varit en bra dag idag med solsken och söndagsjobb och god mat men just nu är jag bara så fruktansvärt irriterad över att vår tvätt som torkar här bredvid mig luktar så unket. Vet ni vad jag menar? Så där som kläder (särskilt av bomull) kan lukta när de blir gamla, särskilt mörka plagg av någon anledning. Men de här kläderna är inte alls så gamla och jag blir tokig på att ett surt plagg liksom ska smitta av sig på de andra? V Ä R D E L Ö S T. 

Alla tips på hur man kan slippa detta mottages tacksamt! Tvätta i 90 grader är väl det jag känner till, men då får man också säga tack och ajö till vissa av klädesplaggen.

torsdag 11 maj 2017

Senaste

Så här en trött torsdag då det känns som om det redan borde vara fredag tycker jag att en lista är helt rätt. Denna gång från Ratata.

Senaste inkomna sms? "Jepp :)" från storasyster apropå att lillbebben har introducerats för kvällsläsning och att jag tyckte att det var ett ypperligt steg i hans litterära bildning.


Senaste selfien?


The face of pollenallergi.


Senaste presenten du fått? Jag fick en påse med småbröd av en vän som var förbi jobbet igår, väldigt goda, och en väldigt snäll vän!


Senaste smeknamnet? Eh... 


Senaste musikupptäckten? Det känns som en åldersgrej det här, men numera blir det mycket lyssnande via olika färdiga listor som man sen glömmer att spara. Men jo faktiskt, en favorit som jag hörde på en pub är The Souljazz Orchestra, lite djungelblues, väldigt härligt.


Senaste personen du sovit bredvid? Cyklisten, fast faktiskt inte inatt för jag blev irriterad på grannarna som tvättade så jag sov på en madrass i vardagsrummet.


Senaste cravingen? Pizza, ibland drar ventilationen på jobbet in matos från restaurangerna runt omkring och mein gott vad störande när man står där och är hungrig. 


Senaste sporten du utövat? Jogging? Ingen sport direkt, men det får väl räknas.


Senaste klädinköpet? En härlig blommig kimono från Lindex som gör att jag känner mig så där New York-bohemsikt chic (även om jag betvivlar att chica New Rowk-kvinnor handlar på Lindex...)


Senaste roliga historian? Ingen historia direkt, men jag och en kollega kom på den smarta idén om att tipsa kunder som gillar Gatukatten Bob om Bob Dylans självbiografi. Höhö.


Senaste personen du träffade? Cyklisten, han var nyss inne här i vardagsrummet och undrade om jag kanske ville kolla på en grej på datorn. Gissar att han har ritat nåt spexigt i arkitektskissprogrammet han brukar pyssla i.

onsdag 10 maj 2017

4 3 2 1

 
1

Någonstans i början tänker jag den här boken kommer aldrig att ta slut men ju mer jag läser, desto mer oroad blir jag över att den faktiskt ska göra det. Det gjorde den. I bakhuvudet finns frågan om det här är Paul Austers sista roman. Jag tror att svaret är kanske.

2

Det är en tät text, en berättande text, som handlar om Ferguson, om fyra parallella liv som vecklas ut framför läsaren. Det är inte alltid lätt att hålla dem isär men jag tror inte att det är meningen. Det är också en text om skrivande, om samhällsengagemang, om att bli vuxen och få sin idealism ifrågasatt och omkullknuffad. Det är amerikanskt 60-tal, Vietnamnkrig, medborgarrättsrörelse. Det är New York, så klart.

3

Jag avskyr uttrycket den som fattar, fattar. Så exkluderande. Samtidigt, den som har läst Moon Palace, New York-trilogin, The Book of Illusions kommer att känna igen små detaljer. Men de är så små att de nästan känns som privata viskningar, ofta i form av namn på karaktärer och platser. Det är en varm känsla som sprider sig i kroppen och det känns som om någon ser mig, som om Paul Auster vet att jag har läst alla hans romaner.

4

Mina tre Austerfavoriter i fallande ordning: Moon Palace (1989), The Book of Illusions (2002), New York-trilogin (1987). Det betyder inte att den här boken inte platsar på listan, att den är sämre. Nej, det är snarare så att den finns lite mittemellan de andra böckerna, den hör ihop med dem. Jag kan inte riktigt placera den för den är så egen. Det är också exakt den känslan jag förknippar med att läsa Paul Austers böcker. Och om det skulle bli hans sista roman (i bemärkelsen hans sista roman-roman, ett bygge av magnifika proportioner), då slutar han på topp.

fredag 28 april 2017

Det stora bloggäventyret

Det regnar ute och jag åt nyss lunch och drack kaffe samtidigt som jag kollade på ett avsnitt av "Det stora fågeläventyret" på svtplay, väldigt mysigt. Nu halvligger jag i soffan trots att jag borde gå och handla mat och hämta ut ett paket från posten. Segt att gå ut i regnet en gång till, i förmiddags tog jag bussen till en stor blomaffär/plantskola och köpte de där jäkla balkonglådorna  och lecakulorna som jag har tänkt fixa hur länge som helst för att jag ska kunna plantera ut mina små växtbebisar. Jag passade dessutom på att hämta ut en rullgardin som jag reklamerade för en vecka sen, samt att köpa lite öl. Med andra ord, jag hade lite att bära på.

Som tur börjar det kännas som om förkylningen är på normal nivå nu, jag känner mig inte sjuk längre, bara allmänt slö. Så där slö så att det bara känns mysigt att det regnar ute. 


Det är lustigt, men jag känner någon slags nyväckt blogglust just nu. Kanske för att jag har hittat tillbaka till att läsa bloggar (eventuellt pga min Instagram-detox?) den senaste tiden, jag har liksom plötsligt kommit på hur roligt det är med folks viktiga och seriösa och oseriösa och fåniga och fina inlägg och hur den blandningen verkligen gör något med mig. 

Hursomhaver, planen för resten av dagen är: gå och handla (och hitta på någon mat att laga, why me?), hämta ut paket från posten (innehåller shampo mm), plantera ut lite växter i balkonglådorna, städa (??), laga middag. Imorgon är jag ledig men sen jobbar jag två korta dagar på söndag och måndag så det blir ingen långhelg för min del, men det gör inte så mycket faktiskt. Och sen är det maj. Ursäkta, men vart tog april vägen?

torsdag 27 april 2017

I juni

Gissa staden!


Indeed är det så att jag ska åka till Wien! Mina associationer till bilderna ovan: 

Staden Wien (som jag hoppas bilden föreställer?) - jag tänker framför allt på Elisabeth Åsbrinks Och i Wienerwald stod träden kvar som är en intressant och sorglig berättelse om en judisk pojke som räddades till Sverige under förintelsen
Sachertårta - min far gjorde sin egen sachertårta när vi firade hans 40-årsdag. Jag kommer ihåg det så tydligt och att det var en så självklar grej det där med att ens föräldrar var så himla gamla, nu tänker jag kanske lite annorlunda, hehe.
Freud: kan väl analysera punkterna här ovan kanske?

PS. Om någon har Wientips är det bara att hojta, vi ska bara vara där en helg (hela lördagen, halva söndagen) så vi får försöka hinna med det viktigaste (=tårta).

onsdag 26 april 2017

Huvudet fullt

"Nämen jag tycker inte att det är så farligt med pollen i år."

HAHAHAHAHAHAHA.

Där fick jag. Jag hade visst missat att björken inte hade börjat blomma än. Idag har jag varit som i ett töcken, allergisk och förkyld på samma gång, men jag kunde som tur gå lite tidigare från jobbet. Var helt yr och snurrig och mådde inte alls bra, nu är jag dock ledig i dagarna tre så jag hoppas att det värsta går över. Men det fina vädret? Motionsstigen? Joggingskorna? Jag tror att allt får vänta några dagar så att jag inte helt plötsligt blir sjuk också.



Just nu konsumerar mina öron Mhairi McFarlanes Who's that Girl, väldigt rolig och torr och mysig på samma gång. Perfekt för stunder när man inte riktigt orkar med den där tjocka seriösa romanen, inte är sugen på en deckare men vill ha något lite lätt och smart (ogillar däremot det fjantiga omslaget). Mina ögon och öron (?) konsumerar Big Little Lies som jag tycker är rätt bra, älskar framför allt att få se Reese Witherspoon flera dagar i rad eftersom jag tycker att hon är kjempegrejt och verkar så trevlig. I fysisk bokväg är det fortfarande Auster som gäller, nu närmar jag mig sorgligt nog slutet, men även Anne Proulxs Barkskins, samt Louise Doughtys Blackwater som jag, ehem, råkade köpa på mig idag.

Nu ska jag steka morötter och lyssna på de sista kapitlen av McFarlane. Over and out. 

tisdag 18 april 2017

Vardagar/vårdagar


För några veckor sen var det fyra år sen jag och Cyklisten blev ihop, det känns både rimligt och märkligt på samma gång. På sätt och vis känns det som evigheter sen den där kvällen då jag hade Johanna på besök och vi tog vagnen till svartklubben i Majorna. Kanske för att det var som ett annat liv, jag hade bara jobbat i ungefär ett halvår och var liksom i startgroparna för livet efter studietiden. 

På samma gång är det så klart också underligt att tänka sig att vi inte skulle känna varandra, jag undrar vad jag hade haft för liv då? Jag tänker mig att det kanske hade sett rätt så lika ut, jag har aldrig varit någon som gör upp särskilt storslagna tioårsplaner utan låter hellre livet hända (hoppas att det inte är så passivt som det låter). Jag tänker liksom att olika situationer uppstår och att det är ur dem jag tänker framåt snarare än att jag gör upp en plan som jag sedan vill följa oavsett vad. Och om man tänker så är det ju faktiskt möjligt att jag hade haft ett helt annat liv än nu. Svindlande tanke, och inte helt orelaterad till att jag fortfarande läser Paul Austers 4 3 2 1 där samma huvudperson har fyra parallella liv. För att förtydliga menar jag så klart inte att jag önskar att vi inte hade träffats, hehe.

Bilderna här ovanför uppifrån och ner:
- Jag bor på en kulle som allt som oftast är det första som möter dimman som rullar in från havet, och trots att det går att drömma om olika platser man skulle vilja bo på måste jag säga att jag älskar denna kulle! Min kära mor kanske minns att jag försökte övertala henne om att vi borde anlägga en kulle på vår platta österbottniska gård en gång i tiden? Inte så dumt att ha hamnat mitt uppe på en till slut.
- Vi firade så klart fyraårsdagen mitt i trötta mars med middag och sjukt goda drinkar på ett ställe i Majorna som har en gin&tonic-meny. Gott!
- Dagen efter när man känner sig lite sliten händer det att vi cyklar till en pizzeria och sen andaktsfullt äter pizzorna i soffan framför en riktigt dålig film. 

torsdag 13 april 2017

Ledigheten

Med reservation för att det alltid finns en risk att jag behöver hoppa in på jobbet om någon blir sjuk: nu har jag påskledigt i fyra dagar! Det hör inte till vanligheterna, men i och med att jag numera jobbar inne i stan händer det att vi har kortare öppettider vilket innebär att folk behöver få ihop sina timmar medan jag kan lägga mina kontorstimmar på andra dagar. Jag jublar och har noll planer för dessa fyra dagar av oändlighet som sträcker ut sig framför mig. Det som står på listan är:

Chokladägg
Bokhög
Tvätta fönster
Träffa vänner
Dricka öl

Tror inte att det var så mycket mer än så. Glad påsk!

tisdag 11 april 2017

Vårlistan!







































Har våren börjat som du tänkt dig?

Det har den! Den drog igång med buller och bång (lovar att inte rimma mer än så) och nu är det verkligen fem före att allt slår ut i naturen. 

Hur såg ditt liv ut förra våren?

Precis den här tiden hade jag och Cyklisten inflyttningsfest, men i övrigt har jag för mig att jag var väldigt trött, stressad och omotiverad på jobbet. Känns inte som någon jätterolig vår faktiskt. Det positiva var att jag började vara ute och jogga för att stresshantera vilket jag också har jag fortsatt med, så något gott kom ur den tiden också.

Vem/vad är din vårförälskelse?

Mina små fröbebisar! Rädisorna som sticker upp sina spröt ur jorden och rucolan som dök upp bara två dygn efter att jag sådde fröna. Jag blir så lycklig av detta småskaliga odlande. 



Har du något vårprojekt?

Förutom odlingen (låter som om jag hade flera tunnland med odlad mark) har jag för tillfället bestämt mig för att inte kolla instagram under vardagarna. Det kanske inte riktigt kan kallas för ett projekt, men jag känner att jag behöver pausa mitt intag av sociala medier. Det har funkat bra hittills och jag saknar det nästan inte alls. På helgerna får jag sedan frossa, och det här är alltså helt självvalt och bara ett sätt för mig att inte fylla min tillvaro varje sekund med intryck utifrån. 




Har du några särskilda vårplaner?

Det har jag! Jag och Cyklisten ska upp till Stockholm en helg och hänga med kompisar och familj, senast jag var uppe hann blev jag sjuk så det blev inte så mycket syskonbarnshäng, men det tänker jag ta igen med råge. Sen viskas det om att jag eventuellt ska få följa med Cyklisten på en jobbresa i Europa, men eftersom jag tycker att det låter så ofantligt generöst så tror jag inte det förrän jag ser det. Här närmast ska jag göra nada under påsken då jag faktiskt är ledig i fyra dagar (!), det ser jag också fram emot.

måndag 10 april 2017

Hur man reagerar

Den senaste tiden har det i bloggar och sociala medier förekommit irritation över när människor som inte är direkt berörda av tragedier försöker vinkla det personligt, t.ex. genom att säga att de hade tänkt besöka x eller y men ångrade sig, eller att de befann sig på z dagen innan. Jag kan förstå irritationen om det handlar om någon som använder en tragedi för att framhålla sig själv, det tycker jag också är osmakligt, självklart är det mycket värre för dem som är direkt drabbade. 

Men jag kan också förstå reaktionen, för är det inte så vi gör när vi försöker begripa något fruktansvärt? Genom insikten att det faktiskt hade kunnat drabba oss - vi är chockade och tacksamma över att vi skonades samtidigt som vi känner sorg över dem som har drabbats. Jag tänker att det är komplicerade känslor, kanske handlar det snarare om att sociala medier inte är det bästa forumet för alla att bearbeta chockartade upplevelser i, jag vet inte.

Glad blir jag i alla fall av att vakna upp till nyheten om att Sannfinländarna har backat 25% ute i kommunerna och att De Gröna gjorde sitt bästa val hittills. På något sätt ska det gå att befinna sig i världen den här veckan också, trots allt som har hänt.

 

tisdag 4 april 2017

Små frön som gror

Jag undrar varför jag alltid blir så förvånad över att det är mycket att göra när det är vår då det alltid är så. Kanske så att nästan alla helger framöver är fullplanerade, eller inte riktigt, men ni vet den där känslan när man inser att det finns EN dag under hela våren då man inte har planer? Det går ju inte att motstå då det händer så många roliga saker och efter en seg vinter törstar man efter att det ska hända någonting. 

Vad händer mer? Jo, mina gröna fingrar vet inga gränser, så känns det i alla fall trots att jag misstänker att vår ljusa lägenhet snarare är orsaken till min odlingsiver eftersom allt växer så det knakar. Möjligen är detta något som jag har ärvt och lärt mig av min mor, men så fort vårljuset kommer fram numera är det som om jag flyger upp ur soffan och gormar ODLA ODLA VAD SKA VI ODLA TROR DU ATT DET FINNS FRÖN PÅ WILLYS och nej det gör det så klart inte, men nu har jag sått sallat, rucola, rädisor, thaibasilika och... det var väl typ det. Sådde fröna i söndags och redan idag går det att se något smått och grönt som tittar upp ur jorden. 

Den här dagen har gått så fort, den började med att jag satt med en trög dator på jobbet och sedan pratade med IT-support i över en timme medan tiden rann mellan fingrarna för allt det där andra som jag egentligen borde ha gjort hann jag ju inte alls med. Sen cyklade jag via bibban och hämtade en bok som Cyklisten hade reserverat i mitt namn, joggade en vända och lagade sjukt god mat (purjolöksplättar med persilja och kanel, koriander och annat gott i) och det var den dagen. Hyfsat för att vara en tisdag ändå.

 

fredag 31 mars 2017

Vad jag läser och har läst

Jag är inne i ett trevligt läsflow just nu, har förutom all jobbläsning börjat hänga lite mer på biblioteket och plockat hem diverse intressanta titlar. Här är ett urval av det jag har läst på sistone:

Paul Auster - 4 3 2 1

Den här har jag hållit på med ett tag men så är den också runt 800 sidor lång. Jag läser den bara innan jag ska lägga mig, så det tar sin tid, men nu är jag faktiskt mer än halvvägs. Och jag tycker att den är lysande. Ibland får jag känslan av att det här är BOKEN, och att Auster inte kommer att skriva något mer efter den, så full är den av Austeriana. Det hade säkert tagit ett helt liv att genomföra en analys av den, men den känns verkligen som en nyckelroman i hans författarskap eftersom den också handlar om en skrivande huvudperson och hans litterära utveckling. Jag kommer nog att sakna den när den är utläst.
Megan Abbott - You Will Know Me

Det här är något så fantastiskt som en thriller som handlar om gymnastik! Varför inte fler författare skriver om gymnastik förstår jag inte, för det finns mängder av spännande teman i ämnet: kropp, flickskap, kvinnlighet, kontroll, njutning... Megan Abbott är så bra på att skriva om det mörker som finns inuti unga tjejer och som döljer sig bakom den oskyldiga ytan som omgivningen projicerar på dem. Fler gymnastikthrillers åt folket (=mig)!
Emma Flint - Little Deaths

Den här boken håller jag på med just nu, är ungefär halvvägs. Väldigt välskriven spänningsroman som utspelar sig i 1960-talets New York och kretsar kring en ensamstående mamma vars två små barn försvinner från hennes hem. Ibland får man se världen från hennes (opålitliga?) perspektiv, ibland från en ung karriärshungrig journalists perspektiv. Huvudpersonen Ruth blir föremål för de manliga karaktärernas kvinnohat och alla har bestämt sig för att det är hon som är skyldig till barnens försvinnande. Obehaglig läsning men samtidigt väldigt spännande, och jag anar att saker och ting inte är riktigt som man tror. 



 





Det har blivit en hel rad thrillers den senaste tiden, annat jag har läst är The Axeman's Jazz av Ray Celestin som var bra men mycket mera av en mysdeckare än jag hade önskat och förväntat mig, och Pretty Girls av Karin Slaughter som jag gillade väldigt mycket. Det var en lättläst och otäck bladvändare men skriven med en skarp iakttagelseförmåga. Och trots att den var rätt äcklig på sina ställen upplevde jag det inte som ett Keplerskt självändamål, utan det fanns faktiskt en poäng med de otäcka beskrivningarna. 

Vad är era bästa tips just nu? Kanske en fråga som slängs ut i ett obesvarat vakuum, men jag tar gärna emot alla rekommendationer!

fredag 24 mars 2017

Snörvel

Okej, så Stockholmsbesöket blev något avklippt på grund av att jag blev sjuk och åkte hem en halv dag tidigare, jag fick skippa både jobbfest och häng med syster och syskonbarn och så klart var framför allt det sistnämnda synd. Men jag hann ändå säga ett snabbt hej och konstatera att det nu gick att på riktigt kommunicera med den lilla personen som liksom skämtade (?) och skojade tillbaka vilket var så fint och gulligt. 

På jobbgrejen jag var på och som var den egentliga anledningen till att jag var i Stockholm fick jag bland annat lyssna till Jenny Rogneby, en deckarförfattare jag inte har läst men som jag blev väldigt nyfiken på. Alltså, coolhetsnivån när hon pratade om sitt jobb som "criminal investigator" (intervjun var på engelska eftersom publiken var internationell) och vad hon hade lärt sig av att hålla tuffa förhör? Kanske det coolaste jobbet jag kan tänka mig. Och jag är inte alls påverkad av deckarserier och böcker, jag förstår inte vad ni menar. 

Förutom att jag är sjuk så känner jag mig just nu väldigt inspirerad till... jag vet inte riktigt vad, men jag har sått några frön och googlat bröllopsklänningar (OBS! inte till mig själv!) och har någon slags känsla av att jag vill pynta och fixa och göra saker fina. 

Jenny Rogneby pratar med Camilla Läckberg
 

fredag 17 mars 2017

Jobbiga listan

Fredag igen? Soligt? Ja! Trött i hjärnan? Litegrann. Sugen på att fylla i en lista som handlar om jobb? Ja! Hoppas flera gör det, det här är ju intressant!

Vad ville du bli när du var barn?
Cirkusprinsessa, författare, lindansare, konstnär

Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring? 
Hm, kanske författare eller poet?

Vilka var dina bästa och sämsta ämnen i skolan?
Bäst i modersmål, engelska och teckning, sämst (och definitivt minst intresserad av) fysik/kemi

Vilket var ditt allra första jobb?
Jag var barnvakt åt min lillasysters kompis under några veckor på sommaren. Lärde mig bland annat att bränna vid ris och att laga "sallad" (tomat, gurka och sallad i en skål), jag var kanske tretton eller fjorton? Det var väl inget "riktigt" jobb egentligen, men det första jag fick betalt för.

Vad har du haft för olika betalda jobb?
Städjobb, övervakare i tidningsläsesal, glasskiosk, lägerledare, kursledare, museiguide, frilansande recensent, cafépersonal, korrekturläsare... har jag glömt någonting?

Vad har du gått för utbildning?
Jag har en master i litteraturvetenskap och en s.k. "svensk magister" i vetenskapsteori, läste också Scandinavian Studies ett år i London. 

Vad går ditt nuvarande jobb ut på?
Jag är butikschef i en bokhandel, det innebär blandning av att jobba i butiken med försäljning och boktipsande, skyltning och planering av sortiment, och personalplanering. Superkul!

Vilka är dina starka respektive svaga sidor på jobbet?
Jag tror att jag är bra på att ha översikt och hålla i trådarna och att behålla ett längre perspektiv också när det handlar om detaljplanering. Jag är dessutom så nyfiken på människor jag inte känner, och jag tror att det är väldigt bra när man träffar en massa olika människor med olika behov som man gör i en butik. Däremot är jag motsägelsefullt nog ibland rätt så otålig och kan ha svårt för att låta saker och ting sjunka in, jag vill gärna se resultat direkt och måste verkligen hålla i mig för att inte göra en massa småändringar hela tiden bara för att det är roligt. Hur går det ihop? Ingen aning, haha.

Nämn något som du är extra stolt över att ha gjort i ditt jobb?
Jag är stolt över att jag höll ut under en period då jag inte kände mig så inspirerad eftersom jag det kom något väldigt gott ut av det i slutändan, och även över de olika evenemangen som ordnas i min butik just nu som jag planerar helt från början till slut tillsammans med mina kollegor.

Vad skulle du vilja jobba med om du inte hade det yrke du hade i dagsläget?
Något som involverar läsande och människor, kanske folkhögskolelärare eller något projekt som handlar om äldre och läsande? Jag börjar misstänka att det jag brinner för är hur böcker kan användas för att berika en människas vardag och hur läsning är ett intresse som kan förena människor som annars aldrig hade träffats.

Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?
Något monotont där jag inte kunde använda min kreativitet, något med ekonomi kanske?

Vad gör du om fem år?
Usch, vet inte. Får lite ångest av såna frågor, inte för att jag inte tror att jag kommer att ha det bra men för att jag är helt obenägen att föreställa mig framtiden. Kanske gör jag samma sak som nu, kanske något helt annat.

måndag 6 mars 2017

På gång i livet

Det är en måndag till i livet och igår kväll började det snöa så tankarna om vår får vänta. Lite. Men vi är ändå så nära att jag inte tänker bry mig om att det kommer att sprätta upp snö på mina byxben när jag cyklar, och lite fint är det faktiskt när det blir så ljust. Samtidigt: i helgen såg jag (växande) snödroppar i en trädgård när jag var på promenad. 

Vad mer är på gång i livet? Det känns som en skön vår. Jag känner mig fortfarande lite folkskygg och har inte riktigt lust att hänga ute bland en massa människor, tror att det beror på att det går en hel del energi till att vara så social på jobbet. Men det känns faktiskt ganska okej. Jag tänker, joggar i skogen, och umgås med Cyklisten. 

En rolig grej: en resa är bokad till hösten. Inte jättelångt bort men en helt annan natur, berg och gröna skogar. Det är första gången jag sparar en semestervecka till september och det känns riktigt kul. Det kommer att bli lite tidigare semester i år än vanligtvis, så det kändes som om jag behövde stötta upp med nånting på hösten för att inte bli för deppad av att ledigheten tar slut redan i juli. Dock tidig semester på grund av två bröllop som jag ser fram emot väldigt mycket!

Tidigare i morse var det snabba beslut om var middagen ska ätas på fredag då jag och Cyklisten firar fyraårsdag. Shit, vad fort tiden går. Nu väntar en vecka med flera viktiga saker som ska göras, som t.ex. att lyssna på Karolina Ramqvist med en god vän efter jobbet på kvinnodagen. 

fredag 17 februari 2017

Tack kroppen

Ibland glömmer jag bort hur ofta jag brukade ha migrän förr. Hur värken borrade in sig bakom högra ögat och tog fäste på en okänd punkt för att inte släppa taget. I förrgår hade jag huvudvärk hela dagen, men av en anledning, och det var en "vanlig" huvudvärk som släppte av sig själv. Det är knappast konstigt att man glömmer det som gör ont, det är säkert någon slags överlevnadsmekanism. Det är på sätt och vis bra att ibland påminnas om det på ett lindrigt sätt, eftersom det gör att man uppskattar normaltillståndet utan smärta så mycket mer. 

Nej, det var inte den bästa dagen på året.

Jag har aldrig haft den typ av migrän som ger aura eller hallucinationer så jag har kommit relativt skonsamt undan. Men när det har varit som värst har det inte gått att vara en fungerande människa; när hela ansiktet har gjort ont och precis varenda lukt har fått huvudet att bulta ännu mer och fått mig att önska att man kunde skruva av mitt huvud och sänka ner det i ett hav av bomull. Under en period i gymnasiet hade jag migrän en gång i veckan. Varje torsdag. Det var säkert stressrelaterat, men fy. När jag bodde i London hände det också väldigt ofta, kanske en gång i månaden.

Det är kanske inte så häftigt att slänga sig med begrepp som "tacksamhet" men jag är verkligen jättetacksam över att jag inte har migrän längre. De senaste två åren har jag haft lite känningar en handfull gånger men inte mer än så. Jag får rida på den vågen nu och hoppas att migränen inte återvänder.