Förändringens vindar, typ

Mitt jobb alltså, som jag gillar det. På många olika sätt. Som till exempel att saker och ting ofta händer väldigt fort men att det sedan verkligen händer. Om bara en vecka ska jag tillfälligt byta till en annan butik där jag kommer att vara fram till årsskiftet, det ska bli så väldigt roligt. Det knäppa i att jag har jobbat på min nuvarande arbetsplats i fyra år också, när hände det? Nu kommer jag för en kort period att ha en paus från flygplatslivet, och det känns faktiskt lite vemodigt trots att jag kommer att återvända innan jag har hunnit märka att jag har varit borta. Fast också, att jag kommer att kunna äta lunch varsomhelst (!) tillsammans med andra människor (!!).

Jag gillar ändå förändring, och på något sadistiskt sätt särskilt mycket när det både känns roligt och skrämmande, för då vet jag också att det förändrar mig. Det är också så skönt när förändringen (även om den inte är så jättestor för någon annan än för mig som tycker att t.ex. nya vykort i butiken är en sensation) kommer utifrån, jag är ju lite lat av mig ibland så det är trevligt att själv slippa initiera det på egen hand. Jag brukar inte skriva så mycket om jobb, men det är trots allt det som tar upp den största delen av mitt och de flestas liv så det blir verkligen en stor grej även om jobbet är detsamma och det bara är miljön som förändras.

Bra grej det här med förändring på hösten, I approve! Blir också nu extra sugen på att köpa en ny kalender där jag får skriva in mina nya arbetstider, men alltså - kanske lite överdrivet att köpa en ny bara för årets två sista månader. Eller?

 

Trakten

Jag gick på promenad i mina kvarter. Det har knappast undgått någon att vi har en väldigt vacker höst, så här såg det ut idag.

Vinklar och hus av olika slag mot en klarblå himmel. 

Ostindiegatan där spårvagnarna susar förbi var alldeles gulgrön.

En och annan fin husfasad såg jag också.

Till och med de här fula klossarna var fina i solljuset!

Träden! Färgerna! Himlen! Hösten!

Äventyr

Den här helgen, har luffat runt i pyjamasbyxor, sett på 2001: A Space Odyssey och The Room, två synnerligen olika men på var sätt sevärda filmer. Låter som en ganska vanlig helg. 

Men. Det har också varit en helg full av mystisk historia. Jag måste nästan visa er lite bilder. 

Här, exempelvis, har vi en byggnad som hör till kurorten som finns i närheten av där Cyklisten cyklar runt. Jag tänker: sanatorium, Hans Castorp, Bergtagen. Och människorna som sen 1700-talet i olika utstyrslar och konstellationer har vandrat på stigarna här omkring för att få del av kraften från den välgörande källan.

Passade på att testsparka lite i löven, de fick godkänt men inte mer än så.

På vägen till mataffären promenerade vi förbi ett stort hus med skylten "Antikt", vi kikade in och såg en gammaldags bod full av gamla saker. Öppet söndagar 11-16 stod det på en skylt. Vilken tur att man inte har så mycket planer ibland. Idag cyklade vi dit och klev in i ett paradis. Ett gammalt hus med massor av rum, gamla tapeter, gammal inredning, iskallt förvisso, men hjälp vad jag oooh:ade och aaah:ade. Se själva!

Hur fina klockor som helst, jag fastnade för den högs upp. 

Stengods i läckra färger.

En vrå med lampor och lite annat smått och gott.

Vi kom hem med tio assietter, lite småpyssel och det allra bästa: en gjutjärnsplättpanna! Cyklisten vände plättar medan ärtsoppan puttrade i kastrullen bredvid.

Förutom allt detta har jag dessutom fått höra vad som nästan kan kallas för sanna skräckhistorier, samt fått lära mig att det finns något som heter Hubertusjakt. 

Bautainlägg

Den här helgen har varit så lugn och skön och samtidigt har jag gjort massor. Klippt mig, cyklat till Önneröd (tror jag?), vaknat tidigt och sett fantastisk naturdokumentär, lyssnat på Jenny Wilsons nya skiva, ätit våfflor med Hanna och Jonas, och kramats. Kramar. Så bra. Särskilt om man har varit ifrån varandra i några dagar efter att ha haft behov av ensamtid men mest saknat varandra. 

Nu, till bautainlägget. Hanna den lurifaxen ska åka till London och ber om tips på vad hon ska göra och se och äta och sånt, jag började skriva en kommentar men det hotade att bli en roman så jag tänkte att jag gör ett eget inlägg om London istället. Initierat av Hannas behov av tips men tillägnat alla. Med reservation för att vissa av ställena kan ha klappat igen eftersom jag fortfarande (!) inte har åkt tillbaka till London sen jag bodde där 2009/2010.

Minns du när vi gjorde vår lilla Göteborgsguide, Hanna? Att vi sa att folk inte skulle hänga på Avenyn? Mitt första och bästa Londontips är helt i samma anda, fastna inte på Oxford Street. Detsamma måste jag faktiskt säga om Camden även om det är värt ett snabbt besök i och med att det är en väldigt rolig hippiestämning där. Men i Camden finns så mycket skräp, prylstånd som säljer exakt samma grejor. Är man loppis- och shoppingsugen finns det enligt mig trevligare ställen att hänga på. Mitt tredje no-no är hela området kring Leicester Square (det med alla teatrarna och musikalerna ni vet). Så mycket turister. Så dåliga (och dyra!) restauranger.

Covent Garden

Seven Dials. Klicka för bildkälla.

  

Gå exempelvis istället till nästan exakt samma butiker som finns längs med Oxford Street (men i mindre skala) i Covent Garden. Eller egentligen lite bredvid Covent Garden vid gatorna kring Monmouth Street. Mycket trevligare kvarter, lika centralt, och massor av andra mysiga ställen att se. Exempelvis Neal's Yard, en liten färggrann gränd med hälsobutiker och New Age-iga shoppar. 

Mattips: Food for Thought, billig vegetarisk restaurang.

Öltips: Two Bar Pub Edit: Two Brewers (tack pappa!) vid Seven Dials. 

Kaffetips: Monmouth Coffee! Monmouth Coffee! Så sjukt gott kaffe.

Brick Lane

Café 1001

Sophia tipsade om Brick Lane, och det är också ett av mina bästa tips. Lite småsunkigt, jättehippt, öl, kläder, kaffe, vintage. Man kunde sitta en hel dag och bara kolla på människor här. På söndagar ordnas Sunday (Up) Market där det lönar sig att vara i tid eftersom det brukar bli knökfullt. Jättebra ställe om man letar kläder och attiraljer av unga formgivare. I närheten av Brick Lane finns så himla många bra second hand- och vintage-butiker, bland annat (lite dyra) Absolute Vintage. 

Mattips: Café 1001, öppnar tidigt (typ vid kl. 6) och serverar både frukost, lunch, kaffe och öl. Kombination av café, klubb, lunchrestaurang och pub. Inrett med gamla soffor och fåtöljer och så där skönt småsunkigt. Alternativt indiskt, det finns massor med indiska restauranger här.

Öltips: samma som ovan.

Kaffetips: Brick Lane Coffee, litet café med lustig inredning (typ bestickhållare av lego) och gott kaffe.

Lite norr om Brick Lane ligger också Shoreditch som när jag bodde i London var det hippaste området man kunde hänga i. Jag hände inte särskilt mycket där men då fanns det många billiga och bra restauranger där och där lär också finnas bra caféer. Minns också att där fanns en jättemysig second hand-butik/café där man fick kaffe i gamla loppisfyndade koppar. 

Bloomsbury

Fina gamla Bloomsburykvarter

  

Åh, Bloomsbury. Denna mina drömmars stadsdel. Här är jag aningen partisk eftersom det var här jag bodde och pluggade, men så är det här också min Londonguide. I Bloomsbury finns det framför allt fina kvarter att promenera runt i. Spana efter de blåa plaketterna så får ni veta vilka personer som har bott här en gång i tiden. Det är ett relativt litet område som präglas av universitetsstuderande och univeristetsbyggnaderna som tillhör "mitt" univeristet University College of London är inte heller fy skam att titta på.

Den pampiga Portico-byggnaden som tillhör UCL.

Mattips: Planet Organic, ekologiskt lunchställe på Torrington Place där man väljer en lådstorlek som sen fylls med precis vad man vill ha. 

Öltips: Marlborough Arms som bland annat var Virginia Woolfs favorithak en gång i tiden.

Kaffetips: Lantana café, se nedan.

Övriga tips:

Böcker (och kaffe): 

- Foyle's på Tottenham Court Road, här finns alla böcker du kan önska dig och världens trevligaste café, Ray's Jazz Café. Rustika möbler, sjukt god lunch och fantastiskt kaffe.

- London Review of Books, lite mer selektivt sortiment, trevlig lokal som ligger precis bredvid The British Museum. Även här finns (surprise!) ett café som är supermysigt, London Review Cake Shop.

Kaffe:

- Lantana Café, ligger på Charlotte Place som är alldeles intill Tottenham Court Road det också. Har sagt det många gånger i det här inlägget redan men ÅH vad gott kaffe! Ni som inte läste min blogg medan jag bodde i London kanske fattar vad jag sysslade med på fritiden...

- Flat White, återigen samma område, ligger på Berwick Street. 

- Milk Bar, syskoncafé till Flat White, ligger mitt i Soho på Bateman Street.

Te:

- Yumchaa, har egna tesorter (kanske man får lägga in en beställning?) och mysiga caféer, ett ligger i Camden Locke och det andra på Tottenham Street (alldeles intill Bloomsbury).

- Orangeriet i Kensington Gardens, perfekt ställe för ett riktigt brittiskt afternoon tea. Hit tog jag nog nästan alla som var och hälsade på mig. Jättevacker byggnad med högt i tak och goda scones på fin servis. 

Promenader:

- ta tunnelbanan till exempelvis Monument, gå över London Bridge och traska sedan uppför Themsen mot Westminster Abbey. 

- Kensington Gardens! Börja promenaden vid Speaker's Corner alldeles i slutet av Oxford Street och promenera vidare till Kensington Gardens ända fram till Orangeriet för lite te.

- Regent's Park, kanske den finaste parken i centrala London som jag av någon underlig orsak upptäckte så sent att jag hängde här alldeles för lite. Väldigt fint planerad och bra att promenera i.  

Southbank i januari 2010, min bild.

Det var mina tips. Några av dem i alla fall. Muséer och sånt hoppade jag över, även om det finns massor av bra såna också. Hoppas att Hanna kunde snappa upp ett och annat!

 Usch vad jag saknar London nu. Det här måste åtgärdas å det snaraste.

Tjugosju

Häromdagen var det min födelsedag. Jag antar att de flesta tycker om sina födelsedagar, för mig har det dessutom alltid varit det ultimata tecknet på att det faktiskt är sommar. Och en somrig dag blev det. 

Jag ser lite skeptisk ut här, vet inte varför, för jag var jättenöjd. 

Dagen började med utfärd till Amundön, det var lite småkylig vind men det blev förstås ett dopp ändå. Amundön ligger drygt tio kilometer söder om Göteborg, perfekt cykelavstånd med andra ord. 

Det blev alltså bad, fast inte just där vi satt, för vattnet var ganska sunkigt. Trots det var det fullt av stora fiskar som plaskade omkring. Havsöringar, fick vi veta av en man som satt på klippan intill. 

På kvällen mötte jag upp Hannah och Peter som var på besök från Köpenhamn.

Ylva var också glad. 

Här sitter vi och väntar på att kvällens huvudattraktion ska dyka upp.

Patti Smith!
 

Det var alltså Patti Smith som spelade på Trädgårn. Hon var förstås hur cool och inspirerande som helst och det var också en skön stämning på konserten, avslappnad och lugn. Så fint att bli medbjuden. 

Jag hade med andra ord en väldigt fin födelsedag. Nu gäller det bara att komma ihåg att jag är tjugosju också.

The Fifth Wave

The Fifth Wave hörni! Ska inte överhypa denna bok, men kan säga att den gav mig vad Cronins The Passage misslyckades med - en postapokalyptisk berättelse med karaktärer som fortsatte vara intressanta trots en ibland lite småkrånglig intrig. Lämplig bok att läsa på valfri filt under valfritt träd i valfri park. Förra sommaren den här tiden läste jag om Hungerspelen, undrar om min apokalypsstämning har något med sommaren att göra? Den heta solen som får huvudet att sväva bort i molnen och så vidare och så vidare. Boken kommer på svenska i augusti men finns alltså redan nu på engelska.

I korthet: jorden utsätts för angrepp av utomjordingar och Cassie som skiljs från sin familj tvingas klara sig på egen hand, det går inte att lita på någon, och ingen har sett utomjordingarna, bara det gigantiska modersskeppet som svävar högt ovanför dem. Lite som en kombination av Hungerspelen och John Marsdens Imorgon när kriget kom-serie. 

Nu lyssnar jag av någon outgrundlig anledning på Coldplay (!?) och funderar över när man kan bestämma sig för att stanna inomhus med gott samvete trots att det är soligt där ute. När man har gått en timmes promenad och både ätit lunch, druckit kaffe, och läst ut en bok ute på gården (på filten, under trädet...). 

Dammstin

Landade på ett lagom varmt Mallorca, träffade en vän som landade innan mig, åt äckliga (men många) hamburgare på flygplatsparkeringen i väntan på våra tre resterande reskompanjoner, åkte österut över en nattsvart ö (stjärnorna!) och somnade i ett eget rum (vänner som vet att man snarkar och ger en enkelrummet är också stjärnor). 

Att vakna till vågskvalp, jo just så klyschigt. En hel vecka av bara lugn och ro med nästan alla av mina bästa vänner från Jakobstad. Det där då man kan varandra så väl att man inte behöver göra upp några hushållsplaner, allt bara flyter på, någon diskar, någon lagar mat, någon latar sig, nästa dag är det ombytta roller. Att skratta så man nästan gråter, att lära sig en konstig sång/ramsa på dialekt om någon som kör ett lik ner i diket. Kaffe på terassen, öl på stranden. Men också, att gå omkring med en liten skön saknad i magen. Att det inte är tråkigt att komma tillbaka till vardagen utan lika bra som att åka på resa.

Ni ska få lite semesterskrytbilder, lite senare någon gång. Och sen blir det nog snart sommartakt här. Så många cykelturer som ska cyklas, så många böcker som ska läsas i solen. På tal om det förstås, har ni någon planerad sommarläsning? 

Historia, promenad, samtal mellan städer

Kom, så går vi på promenad i mina kvarter.

Här bor jag. Inte just i dessa hus, det här är SKF, före detta Svenska Kullagerfabriken, numera Aktiebolaget SKF. Byggnaderna ligger invid Säveån som rinner förbi Gamlestan in i Göta Älv. Jugendbyggnaden till höger är SKF:s gamla huvudkontor som började byggas 1907, ritad av arkitekt Ernst Krüger. SKF ligger i Gamlestan. Föregångaren till Gamlestan hette Nya Lödöse och grundades redan 1474. 

Som sagt. Snygg logga på huset intill och min favoritkombination av färger, orange och blått.

Det bor många hundar i Gamlestan, så inte konstigt att man passerar hunddagiset, på väg mot min vanliga promenaddestination... 

... Kvibergs kyrkogård. Här har jag tagit otaliga promenadsteg.

Så många gravar, så många bostäder. Människor överallt, som finns och som har funnits. Kvibergs kyrkogård är 130 hektar stor och Europas till ytan andra största kyrkogård. Otroligt vacker natur med böljande kullar och gravar utströdda som tappade tänder.

Följer man grusvägen öppnar sig skogen ut mot Hisingen som ligger tvärs över Göta älv. 

Det var en blålila stad igår, ljuset och diset gav mig lite Londonkramper i magen, för just det här ljuset kunde jag ofta se över Themsen under senvåren, då luften dallrade av värme och jag promenerade raskt fram med Florence and the Machine i öronen, så medveten om att det var en plats jag var på väg att lämna. 

Jag: "Men Göteborg, jag stannar hos dig."

Göteborg: "Gör du? Är du säker?"

(till London): "Tror du att hon gör det?"

London: "Ja det tror jag. Hon kommer inte tillbaka."

Jag: "Jag hör faktiskt vad ni säger."

London: "Men du har ju inte kommit tillbaka."

Jag: "Nej."

Göteborg: "Hon vet vad hon vill."

Jag: "Gör jag?"

Göteborg: "Du ville ha samma lugn du hade i London, och nu har du det."

Jag: "Men där finns ännu en längtan."

Göteborg: "Längtan är bra."

London: "Hm."

Jag: "Okej, ni känner mig bäst."

Göteborg (till London): "Jag tar hand om henne, jag lovar."

Jag: "Jag behöver inte tas hand om."

London: "Visst gör du. I alla fall ibland. Det behöver alla."

(till Göteborg): "Det gör hon. Det blir nog bra. Men jag väntar också, alltid."

Jag: "Det vet jag att du gör."

Hejm

Ja alltså jag bodde inte i en lada, men herkkas i världen vad fint det var där hemma.

Gåva

Att komma hem från jobbet och hitta ett tjockt brev innanför dörren, att böja sig ner och känna på brevet - tjockt och hårt - att öppna brevet medan man ännu har jackan på sig och finna denna:

Boken heter Gå vilse. En fälthandbok av Rebecca Solnit, jag fick tips om den av småkusin Johan för någon vecka sen. Hans tips slår aldrig fel. Vilken fin avslutning på onsdagen.

Omfartsvägar

De kan vara vackra, omfartsvägarna. Platserna där ingen stannar har sin egen charm. Snart kommer jag att finnas på en sådan. Paradoxen är förstås att det är den platsen, platsen alla passerar och liksom blåser igenom, som gör att jag kommer att stanna. Vad är man när man är på väg? Och vad betyder det att vara på väg till en plats som alla andra lämnar?

Om en hemväg en söndag

Idag efter jobbet tyckte jag att det var en smart idé att promenera hem. Eller, jag hade tänkt promenera en bit och sen kändes det dumt att kliva på en vagn. Dessutom var jag lite nyfiken på hur länge det skulle ta. Well. Jag kan meddela att det tar ganska exakt en timme och tjugo minuter, och att det är något i längsta laget om man innan dess har stått ett helt arbetspass. Som tur kunde jag praktisera min sommarhobby blomsterplockning medan mina fötter långsamt förvandlades till mos. Beskåda underverket:

Se till, att I icke förakten vägrenen, ty där växa blomster av alla de slag.

Och så ett exotiskt inslag: pyttesmå valar.

Igår hade jag en hälsning till min far, denna gång hälsar jag åt min mor. Titta, en nyponros!

Lantis som jag är undrar jag dock huruvida det är okej att plocka blommor av alla de slag när man rör sig i en stad. Jag begriper förstås att man inte ska plundra planteringar, men hur är det med exempelvis rosenbuskar som växer lite halvvilt vid vägrenen. Är det okej att plocka? Det här är förstås en något retorisk fråga eftersom jag plockar ändå. Men jag undrar ändå hur det ligger till. 


EDIT: Tips angående Rhododendron undanbedes, ty den är i mitt tycke en vulgär och svulstig växt.

Brännö

Ja hej vad det går när man ska ta en bild av sig själv i motljus.

Om den här dagen inte ger mig energi för de kommande veckorna så vet jag inte vad. Det har varit så idylliskt att man nästan fick lust att slå knut på sig själv och jag har simmat! I havet! Vilket gör mig kanske trehundra procent gladare än jag var innan. I fjol var det Josefine som jag tvingade över hala klippor så att jag skulle få ta mig ett dopp vid Saltholmen. Idag hängde jag på Hanna & Co till Brännö. Dit åker man med färja från Saltholmen, praktiskt nog är det bara att blippa sig fram med sitt spårvagnskort. 

Nu: sömnig efter att ha varit utomhus i gassande sol i elva timmar. Det är inte riktigt klokt. Men lugn, det lär ska bli skitväder nästa vecka. 

Och imorgon blir det minsann arbetsförmedlingen. Någonstans måste man ju börja.*

Superbokstavsrebus! Som ett portabelt Alfapet.

På Brännö litar man på sina kunder.

*Ifall ni tycker att tonen här plötsligt har blivit märkbart hurtig är det möjligen för att jag försöker psyka mig själv att inte känna mig panikslagen inför tanken på att jag är arbetslös och dessutom har ett helt oplanlagt år framför mig. Jag kan alltid hoppas att någon blir så pass irriterad på det att den erbjuder mig ett jobb. Nudge nudge, wink wink.

Om jag tar en tupplur kanske?

Jag blir lite smånervös av att läsa om att Grimsvötn har ett utbrott eftersom jag tänkte flyga mot Österbotten om bara ett par dagar. Senast det var aska i luften var föräldrarna på besök i ett blommande London och då var det mest bara trevligt. Men denna gång har jag ett datum att passa eftersom syster yster den yngre blir utexaminerad kulturmontör, och jag har redan bokat om mitt flyg en gång efter att AirBaltic var så vänliga att meddela mig att de hade ställt in hälften av min resa, biten mellan Göteborg och Riga. Jag hade inte direkt lust att cykla till Riga så det bidde en ny bokning. 

Det är bara att hålla tummarna för att vindarna inte ska blåsa askan mot Skandinavien. Elín, if you're reading this, maybe you could bring some friends to the volcano and blow towards the West?

Här väntar jag ut askmolnet (eller egentligen migränen) på föräldrarnas hotellrum i april i fjol

Mymlor om våren

God jul från idyllen

Som någon säkert har märkt så händer det inte så mycket här för tillfället och det kommer säkerligen att vara lugna puckar ett tag framöver. Ät gott och ta hand om varandra, själv ska jag försöka skriva några halvtorra julrim, lyssna på Hansons julskiva* och titta ut genom mitt sovrumsfönster. Ser det ut så här i fortsättningen så kan man ju nästan börja misstänka att det  trots allt är i småstaden som idyllen lever och frodas.

*Ja, det är så det ligger till. De långhåriga bröderna Hanson har gjort min favoritjulskiva. Judge away.

Föuslukt i kläderna

Som vanligt när man reser så känns det väldigt märkligt att jag ska åka hemåt (inklusive en sväng via Köpenhamn, stay tuned) redan imorgon. Kanske känns det extra konstigt eftersom det inte märks på något sätt att det har gått nästan fyra månader sen jag och E sågs sist. Kanske också för att det har varit otroligt vackert väder under hela mitt besök och för att det går väldigt lätt att trivas här. 

Igår var vi väl aningen slöa i våra bestyr men hann ändå bland annat med ett loppisbesök där jag hittade en fin jacka för 1500 isk (ungefär 14 euro) och där jag även hittade denna dyrgrip:

 

Österbottnisk representation

Jag fick dock känslan av att någon islänning kunde bli lycklig över boken och lämnade den till sitt öde. Idag har vi bilat till E's familjs marker utanför stan och dragit upp lite morötter och språkat med släktingar och två fina kalvar. Hästen på bilden har således inte något att göra med dagens bestyr men får fungera som stand-in-kalv. Ikväll blir det middag hemma hos E's föräldrar. Nu ska jag byta kläder för jag har på känn att jag fortfarande luktar föus. 

Här var jag kanske eventuellt litegranna rädd för hästen (kalven)

Delikatesser?

Tycker du om kött i allmänhet och lever i synnerhet? Då är valkött någonting för dig. Valköttsmiddagen (som fortsatte på en pizzeria) var lite av en kompromiss eftersom E inte ville tvinga mig att äta haj eftersom hon själv tycker att det åtminstone luktar fruktansvärt illa. Så val alltså. Intressant må ni tro men definitivt en engångsföreteelse. För dig som fortfarande är intresserad kan jag berätta att det mest liknar nötkött men att det innehåller betydligt mera senor. 

Igår kväll blev det utekväll på isländskt vis, det vill säga förfestande tillsammans med E's mysiga vänner till klockan två och sedan megatrånga barköer där jetsettarna galant traskade förbi oss vanliga döda. Mellan krogarna blev jag tvungen att sätta i mig en hotdog från Reykijaviks kändaste hotdogkiosk. 

Följande kändis bongad: Björks son som nästan är exakt gammal som mig jobbar lite otippat som glasplockare på en av krogarna vi har hängt på.

Nej, jag försöker inte göra en high five med hästen, jag visar bara upp hur smutsig man kan bli av att klappa isländshästar.

Roadtrip gyllene cirkeln

Gejser

Þingvellir

Hej hej hästen

Det är ganska utmattande att se så många vackra vyer på en dag men det var väldigt skönt att få en personlig rundtur med E som min egen designated driver. Gyllene cirkeln är en väg som passerar Þingvellir (platsen där det första isländska Alltinget hölls för si så där tusen år sedan),  den store gejsern Geysir som numera inte spruttar något vatten (det jobbet har granngejsern Strokkur fått ta över) och vattenfallet Gullfoss. Vår gyllene cirkel innefattade också stora hoppande fiskar, hästpaus och kaffepaus. Vädret har varit okarakterisiskt för Island den här tiden på året, solen har varit framme en hel del och det har bara varit lite regn. 

 

Nu skiner kvällsolen och både jag och E är väldigt trötta men ska ännu leta lite mat och öl och kanske gå på en warm-up konsert inför nästa veckas stora festival Iceland Airwaves. Men närmast tror jag att det är tupplur som gäller.

Kändisbongande på exotisk mark

 

På denna vackra plats har jag idag spankulerat omkring och diskuterat och tittat och sagt "Ooh", "Ahaa", "Oj!" och annat som man säger när man går omkring på en plats som samtidigt är väldigt bekant men ändå så otroligt annorlunda. Vilka foton blir liksom inte bra när man har ett gigantiskt berg i bakgrunden? Jag och E har dock inte bara varit höstflanörer, vi har också besökt ett utomhusbad där vi låtsades motionssimma en stund innan vi permanent placerade oss i ett varmt bad. Dessutom har jag under denna första dag här uppe i norr sett hela fem stycken Isländska kändisar, varav fyra var för mig totalt okända men en faktiskt var Jónsi från Sigur Rós.