torsdag 28 augusti 2025

En födelsedag

Andra dagen hemma med ond hals och feberkänsla, förmiddagen var som vanligt behaglig men så fort klockan passerar 13 börjar det krypa i kroppen på mig. Jag vet inte om det är samma sak för andra, men det spelar ingen roll varför jag är ledig, eftermiddagen är alltid den svåraste tiden på dagen att sitta sysslolös. 

Sånt man kan göra då: skörda tomater (för tidigt), plocka blommor på balkongen, förbereda söndagens 7-årskalas. 



När jag kommer ut genom entréporten slår värmen emot mig, så outhärdligt det är att ha temperaturväxlingar i kroppen samtidigt som det är över tjugo grader ute. Det är en känslornas dag, en lycklig nybliven sjuåring vill hem för för att bygga sitt nya Lego, en avundsjuk nästafemåring svär och slåss för att det inte är hans födelsedag. Sen när det lugnar sig, medan byggandet pågår, ett rop från det andra rummet:

Tack mamma för presenten!

Lite senare, varsin spontankram till mig och Cyklisten. Ibland fattar man rätt present beslut, som att bara ge en stor (dvs. dyr) legogrej istället för fem andra saker som barnet inte hade blivit glad över. Ibland behöver man som barn också veta att det kan vara så att man kan få precis det man önskar sig.

söndag 17 augusti 2025

Ut med det gamla eller nåt

Jag behöver bli en ny version av mig själv dem här tiden varje år: matlistan måste förnyas, det sunkiga duschdraperiet ska bort, jag vill möblera om och byta plats på vårt och barnens sovrum. Till min förvåning tar jag fram gitarren, det krävs att Cyklisten inte är hemma för jag blir så självmedveten, blir alldeles dammig på mina svarta byxor men gnolar en melodi, några ord trillar ut. Tänk att jag gjorde detta jämt förr? Var kreativ i vardagen, så där bara.

Jag tar med mig barnen till Ikea, det blir två utdragna bussresor men när vi är hemma är deras lego lite bättre sorterat och duschdraperiet har inte sorgliga kanter längst ner. Det gav kanske inte helt den tillfredsställelse jag var ute efter men det är skönt att göra sig av med saker som är trasiga. Det är svårt att tänka när det är rörigt omkring en.

En som blev trött av Ikea-besöket


söndag 10 augusti 2025

Sista kvällen

Jag försöker känna efter om jag känner den där ångesten som brukar komma när högsommar övergår i sensommar och kan ana den, bakom örat, i ögonvrån när jag snabbt vänder mig om. Utanför sovrumsdörren när vi har sagt godnatt och det är mörkt i rummet.

Men visst är det så att fina veckor gör så att känslan inte är lika påtaglig. De somrar då vädret aldrig har blivit sommar eller när de långa osköna tystnaderna har varit fler än de givande samtalen, då har också augusti känts som ett nederlag. Jag tänker nu att jag ska göra allt för att tycka om augusti, inte tänka höst före senast vid Bokmässan.

Samtidigt ska jag inte låtsas som att det inte känns otroligt märkligt att jag ska lämna barn och cykla till jobbet imorgon. Det var många känslor i omlopp hos det yngsta barnet idag och det är på ett vis skönt att se att omställning är tufft även om det är någon annan som speglar ens känsla snarare än man själv som ger uttryck för den.

Jag vill inte säga att jag är redo, men det är väl helt okej. Helt okej att semestern är slut.



tisdag 1 juli 2025

Ömsa skinn

Det är något med den här tiden när man nästan är semesterledig, det kliar i kroppen, jag väntar på att ömsa skinn. Istället för att göra något vettigt drömmer jag om att vara skir som Elsa, ha coola outfits som Flora, laga god och vacker mat. Vara ljuv och tuff samtidigt. Drar naturligtvis på mig mina lite för stora svarta urtvättade linnebyxor och en t-shirt som är så gammal att den nästan är genomskinlig. Men drömmen lever.

Samtidigt är det ärligt talat inte det jag vill, jag läser visserligen många bloggar väldigt flitigt numera men känner att min Instagram-detox faktiskt har gett resultat, det känns som om jag har fredat min hjärna lite.

Imorgon hoppas jag att bokleveranserna kommer som de ska på jobbet för min semesterbokhög är inte helt färdigkomponerad. De självklara är:

Liz Moore, God of the Woods som blev årets thriller på Goodreads, jag läste hennes förra bok som jag just nu inte minns titeln på men den var väldigt väldigt bra.

Katarina Widholm, Älskade Betty, del fyra i Betty-serien som är perfekt semesterläsning.

Griffin Dunne, The Friday Afternoon Club, en memoar av en som växte upp med en massa Hollywoodstjärnor och kulturpersonlighetr på 60-talet, bland annat Joan Didion.

Jag saknar dock fortfarande en riktigt bra Chick-Lit och en maffig amerikansk roman, hoppas på morgondagens leverans. I högen nedan ligger också loppisfynd (Greene) och bokklubbsbok (Johansson), får se om någon av dem också får följa med.

Tre dagar kvar. De består av en dag med fokus på personalen, en "vanlig" arbetsdag och sen en fredag med möten då jag dessutom ska, så att säga, fixa det sista. Där emellan ska jag träffa en kompis och några av hennes vänner varav en är hemma utan familj och därav ville "fucka ur". Lite oklar över vad detta består i men man kan tänka dig ett gäng snart semesterlediga (?) morsor på stan med några timmar frihet. 

måndag 23 juni 2025

Vet ej om jag bloggar än

Men något med årstidsväxlingarna och avsaknaden av sociala medier får mig ändå att längta hit. Vad har jag gjort sen sist? Jag har stickat en väldig massa, fyra tröjor (två för barn) och en filt närmare bestämt, jag tänkte att jag skulle testa och och sen blev jag besatt. 

Så nu går jag och kollar på färgkombinationer och köper samma stickstorlek om och om igen för att jag glömmer inventera innan jag går till garnaffären. Garnerna ovan ska kanske bli en tröja till Lillcyklisten.


Jag försöker komma igång med joggandet men snittar just nu en joggingtur i veckan då jag mest stannar i skogen för att dofta på kaprifolen så det går trögt med konditionen. Men när det väl sker är det skönt.


Barnen blir större och större och trots att det bara blir värre och värre att kombinera pms med barn är det verkligen som att jag plötsligt kan se hur otroligt fort allting går. Numera censurerar de till och med sina egna ansikten när man tar kort på dem.

Det ser ut att bli en sedvanlig sommar, vi ska bara ta oss igenom lunginflammation (Cyklisten), någon slags magsjuka (Minicyklisten) och en och en halv jobbvecka till. Just det, numera är vi faktiskt fyra cyklister i familjen. Bara en sån sak!


Syrenerna har slutat blomma för längesen, men sommaren har bara börjat.

tisdag 21 januari 2025

Det nya året

När jag var i Finland med barnen under jullovet var det enda jag köpte med mig godis. Chokladrussin och olika godisaskar åt barnen och två plattor Fazers blå åt mig. Tycker ofta folk skryter om hur bra svenskt godis är, men ärligt talat är finländskt godis så mycket bättre. Mycket mer variation och roligare blandningar. Och då är jag en person som inte ens äter godis till vardags. Kanske hänger det ihop med att jag bor där jag bor... Jag invigde hursomhelst den ena chokladplattan med smak av havrekex idag. Något måste man få unna sig när man är hemma med en förkylning.

Det är svårt att vila. Eller så här, för mig är inte alltid vila att vila. När jag är sjuk är vila förstås att vara stilla med kroppen och ta det lugnt, men annars blir jag bara rastlös om jag inte gör lite saker emellanåt också. Kanske är det Luther som sitter på min axel, kanske en effekt av att alltid vara igång för att hålla småbarn nöjda. Men det börjar klia i fingrarna förvånansvärt fort, särskilt om jag är hemma. 

2025 har jag inlett genom att fortsätta yoga, med viss paus nu under förkylning. Jag har också, efter sex år som småbarnsförälder, äntligen köpt en täckjacka. Den är så varm och skön att jag ser fram emot att gå ut och stå stilla på något tråkigt ställe medan barnen leker. Jag hade kunnat lägga mig raklång med uppdragen huva och somnat, så skön är den. Second hand i all ära men ibland är det skönt med hela plagg som man kan stänga utan att dragkedjan åker upp eller en knapp flyger ut. 

Jag har också, precis som jag noterade att Hanna Hellquist har gjort, börjat sticka och blivit besatt. Det känns som om stickbesatthet kan liknas vid yogabesathett, jag måste bita mig i tungan för att inte prata om det hela tiden. Samtidigt som jag inser hur många av mina närmaste vänner som har stickat i många år utan att jag har noterat det särskilt mycket. Fy skäms på mig. 

Till saken hör också att jag inom en väldigt snar framtid inte bara kommer att få ett, utan två syskonbarn (från olika syskon) och att jag har gett mig på att sticka en bebisfilt till en av dem, beroende på hur lång tid det tar då. Kanske blir det istället till någons barn nummer två, det återstår att se. Men det är definitivt vad jag ser fram emot mest med det kommande året. Så stort och ogreppbart att två syskon till ska bli föräldrar!

En födelsedag

Andra dagen hemma med ond hals och feberkänsla, förmiddagen var som vanligt behaglig men så fort klockan passerar 13 börjar det krypa i krop...