Kaktusen vill uppåt, den är mer än dubbelt så hög som när jag köpte den. Den här tiden kan man ha persiennerna uppdragna, det är för ljust för att grannarna ska se in om eftermiddagarna men solen går ner bakom hustaken så man inte får den rakt i ögonen när man sitter i soffan. Varje år glömmer jag att det är den här tiden växterna på balkongen är som vackrast.
Jag stickar vidare på tröjan, till Cyklisten denna gång, en gråmelerad historia som doftar fårull så starkt att jag emellanåt undrar om Cyklisten kommer vilja ha den på sig. Tänk att ullen fortfarande kan dofta så djuriskt.
Den här veckan var motig, jag har varit både trött och stressad och bitvis omotiverad. Men jag har också hört samma sak från andra, att detta var veckan då vardagen slog till som en käftsmäll. Plötsligt kände man mörkret om kvällarna, det är inte nådigt.
Jag drömmer om: den där helgen vi har pratat om, att åka bort tillsammans med några andra trötta mammor, kanske mot Danmark, vi får se. Vi får försöka kämpa oss mot ljuset på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar