På prov

Jag håller upp ett glas vitt och tittar på sängen, där ligger högar med kläder i olika storlekar. Bagen har jag hämtat på vinden, jag har en lista men inte bestämt hur mycket av allt som behövs. Hur ofta kommer vi att tvätta? Måste babyvakten med? Den kanske viktigaste frågan, hur många böcker (till mig själv) kan jag packa? 

Vi ska egentligen inte långt men det är ju längre än man skulle önska, tåg-båt-tåg till Österbotten, ett nytt upplägg där jag och en vän åker ensamma med våra respektive två barn. Sambo x 2 ansluter senare, allt på vårt initiativ. Jag tänker att det är bra att öva, både för mig och barnen, och att det är bra att försöka sig på olika semesterupplägg, att allt inte måste se exakt likadant ut år efter år. Att provpacka är väldigt lugnande för mig, i ett skede tänker jag visserligen det här går aldrig men till slut får jag ihop allt, det kan faktiskt gå.

Tre. Det är svaret på frågan om hur många böcker jag kan packa åt mig själv. Jag har landat i tre.

Juniskrap

Det är den tiden på året då varje vecka är både för lång och för kort samtidigt. För lång för att man egentligen är lite för trött för att koncentrera sig på jobbet, för kort för att det är så många röda dagar och stängdagar på förskola att man knappt hinner med sina arbetsuppgifter. 

Idag var jag på en vårdnadshavarträff (dvs. föräldramöte) på förskolan efter jobbet och blev full av beundran för alla kloka föräldrar som ställde rimliga och konstruktiva frågor till en rektor som inte har några som helst resurser att jobba med. Sen cyklade jag hem, slängde i mig lite minestronesoppa, ritade något slarvigt åt barnen som de fick färglägga medan jag duschade och Cyklisten cyklade iväg till mataffären. Nu känner jag ett illavarslande skrap i halsen, kan det vara en sommarförkylning? Jag ska peppra mig med allehanda preparat och försöka sova bort det.

Det är fyra veckor jobb kvar innan semestern tar vid och jag vet att de kommer att gå alldeles för fort. Alltså, jag längtar till semestern men drömmen är att hinna landa lite först så man slipper kraschen sen när man egentligen skulle vilja njuta. 

Skrap skrap, säger halsen. Nej nej säger jag.