Men något med årstidsväxlingarna och avsaknaden av sociala medier får mig ändå att längta hit. Vad har jag gjort sen sist? Jag har stickat en väldig massa, fyra tröjor (två för barn) och en filt närmare bestämt, jag tänkte att jag skulle testa och och sen blev jag besatt.
Så nu går jag och kollar på färgkombinationer och köper samma stickstorlek om och om igen för att jag glömmer inventera innan jag går till garnaffären. Garnerna ovan ska kanske bli en tröja till Lillcyklisten.
Jag försöker komma igång med joggandet men snittar just nu en joggingtur i veckan då jag mest stannar i skogen för att dofta på kaprifolen så det går trögt med konditionen. Men när det väl sker är det skönt.
Barnen blir större och större och trots att det bara blir värre och värre att kombinera pms med barn är det verkligen som att jag plötsligt kan se hur otroligt fort allting går. Numera censurerar de till och med sina egna ansikten när man tar kort på dem.
Det ser ut att bli en sedvanlig sommar, vi ska bara ta oss igenom lunginflammation (Cyklisten), någon slags magsjuka (Minicyklisten) och en och en halv jobbvecka till. Just det, numera är vi faktiskt fyra cyklister i familjen. Bara en sån sak!
Syrenerna har slutat blomma för längesen, men sommaren har bara börjat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar