Grus i ögonen. Nu exploderar stan i fina blommor och väldigt mycket pollen och jag stannar kanske inne denna varma och soliga dag för jag ser ju inte vart jag går.
Grusade planer. Jag försöker tvinga mig själv till ödmjukhet inför att en resa bara är en resa och att världen inte går under om den inte blir av.
Grus grus. Trana på latin. Det är nu de hänger vid Hornborgarsjön. Tur att någon har vett att dansa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar