För några veckor sedan var det flera bokbloggare som gjorde en just nu-lista, tänker att det kan passa bra en slö fredag som denna. Slö för att det enda som står på agendan är att byta lakan, och för att det är dagen före helgjobb. Skönt. Jag lyssnar in mig på The Dø som jag har missat kanske för att jag i min naivitet trodde att det var ett death metal-band. Hahaha. så fel man kan ha. Lyssna till exempel här om du inte tror mig. Poppigt och vårigt tycker jag. Nåväl, jag utlovade lista och lista ska det bli.
 |
| Macfarlane skriver till fots |
Vid sängen: Robert Macfarlanes The Old Ways. A Journey on Foot som handlar om fotvandrande. Jag kan inte få nog av böcker som handlar om gående i olika former! Det är ett konstigt intresse kan jag själv tycka ibland, och jag försöker sätta fingret på vad det är med gåendet i bokform som tilltalar mig så ofantligt. Jag tror att det är något med förändringen som man knappt märker när man går, att man plötsligt befinner sig i en ny geografi. Den gode Robert sätter fingret på något viktigt när han skriver följande:
For some time now it had seemed to me that the two questions we should ask of any
strong landscape are these: firstly, what do I know when I am in this place that I can know
nowhere else? And then, vainly, what does this place know of me that I cannot know of
myself?
Mmmm. Vackert och sant och väldigt intressant.
Vid soffan: En Lonely Planet-guide till Lissabon (!) och Sara Stridsbergs Beckomberga. Ode till min familj.
På jobbet: Ingen särskild jobbläsning just nu (who am I kidding, all läsning är jobbläsning...) men många nyheter på ingång.
Utmaningsbok: Ingen särskilt där heller, min senaste utmaning var Thomas Manns Bergtagen och jag hämtar mig fortfarande... utmattningsbok kanske det borde kallas?
Borde börja med: Sigrid Combüchens biografi om Ida Bäckmann som jag köpte på bokmässan i höstas.
Längtar efter att få läsa: Hans Falladas Ensam i Berlin som eventuellt får följa med mig och Lonely Planet-guiden senare i vår. Jag är också sugen på att läsa mer av Ian McEwan, kanske Atonement. Jag tyckte verkligen inte om filmen (för lång, för mycket krig, för mycket Kiera Knightley) men är så full av beundran för hans språk och författarskap att jag just nu vill läsa allt han nånsin har skrivit. Kanske det också blir en resebok...
Senast köpta bok: Det blir en hel del köp på jobbet, men den senaste bok jag köpte någon annanstans ifrån var Karolina Ramqvists Den vita staden som jag läste ut så snabbt att jag inte ens hann lägga upp det på bloggen.
Skulle vilja köpa: Min kära vän Martinas debut A som kommer ut om ett par veckor!
7 kommentarer:
På pricken där - varför Antonement var kass.
Haha, skönt att jag inte är ensam om min analys!
Har just läst en bok som kunde intressera dig: Noughties av Ben Masters. Universitetsmiljö, Oxford, ett gäng som är ute på pubrunda sista kvällen innan de skiljs efter tre år. Huvudpersonen Eliot, enda barnet, intelligent fast ganska blåst, kärleksbekymmer. Påminde mig om Eric Forman i 70s' show! Fint språk, hängde inte alltid med i svängarna.. Och jo, han är litterturstuderande! Låter det som något? Den var faktiskt bra! Mamma
Det låter bra! Jag kollade på den i hyllan när jag var hemma. Är det inte så att "noughties" betyder 00-talet på engelska? Har för mig att det var tal om vad 00-talet skulle kallas när jag var i London.
Aha, jag trodde att det betyder "nollor" men det kan ju betyda det också.
Jo, fast då betyder det ju det. Om 00-talet blir noughties. Visste inte var det kom ifrån från början.
Häj Nina! Long time no comment. Försökte läsa Ensam i Berlin på finska men dialogerna var skrivna på någon dialekt som gjorde att det inte alls var lättläst. Plussa då på att det är en tegelsten till bok, och man ger upp efter trettio sidor. Hoppas du kommer överens med den! Det roliga med miljön i boken är att det är mina berlinhoods. Atonement var ingen vidare film, håller med om det, men McEwans böcker är alltid underbara. Som tur är läste jag Atonement innan jag såg filmen.
Skicka en kommentar