tisdag 18 april 2017

Vardagar/vårdagar


För några veckor sen var det fyra år sen jag och Cyklisten blev ihop, det känns både rimligt och märkligt på samma gång. På sätt och vis känns det som evigheter sen den där kvällen då jag hade Johanna på besök och vi tog vagnen till svartklubben i Majorna. Kanske för att det var som ett annat liv, jag hade bara jobbat i ungefär ett halvår och var liksom i startgroparna för livet efter studietiden. 

På samma gång är det så klart också underligt att tänka sig att vi inte skulle känna varandra, jag undrar vad jag hade haft för liv då? Jag tänker mig att det kanske hade sett rätt så lika ut, jag har aldrig varit någon som gör upp särskilt storslagna tioårsplaner utan låter hellre livet hända (hoppas att det inte är så passivt som det låter). Jag tänker liksom att olika situationer uppstår och att det är ur dem jag tänker framåt snarare än att jag gör upp en plan som jag sedan vill följa oavsett vad. Och om man tänker så är det ju faktiskt möjligt att jag hade haft ett helt annat liv än nu. Svindlande tanke, och inte helt orelaterad till att jag fortfarande läser Paul Austers 4 3 2 1 där samma huvudperson har fyra parallella liv. För att förtydliga menar jag så klart inte att jag önskar att vi inte hade träffats, hehe.

Bilderna här ovanför uppifrån och ner:
- Jag bor på en kulle som allt som oftast är det första som möter dimman som rullar in från havet, och trots att det går att drömma om olika platser man skulle vilja bo på måste jag säga att jag älskar denna kulle! Min kära mor kanske minns att jag försökte övertala henne om att vi borde anlägga en kulle på vår platta österbottniska gård en gång i tiden? Inte så dumt att ha hamnat mitt uppe på en till slut.
- Vi firade så klart fyraårsdagen mitt i trötta mars med middag och sjukt goda drinkar på ett ställe i Majorna som har en gin&tonic-meny. Gott!
- Dagen efter när man känner sig lite sliten händer det att vi cyklar till en pizzeria och sen andaktsfullt äter pizzorna i soffan framför en riktigt dålig film. 

2 kommentarer:

Ika sa...

Gulligt inlägg Nina!!

Nina sa...

Tss, tack! Det är en stor fördel med att blogga att kunna bläddra tillbaka i sitt liv och bara "va, var det så jag tänkte då?". :)

Ett hopp till en vår

Det är som det brukar vara, månaderna segar sig fram tills de inte gör det, tills de tar ett skutt och barnet plötsligt frågar när är det so...