Ok

Ok. Det är ungefär så jag reagerar på det mesta just nu. Som på de där jäkla cookies-pop-up-fönstren som man måste trycka bort så orimligt många gånger en vanlig dag. Ok. 

Snor, nysningar på måndag. Ok.

Snor, nysningar och stegring, alltså vab hela veckan. Ok.

Det jag hade tänkt försöka läsa bort innan Cyklisten börjar på sin praktik hinner jag inte med. Ok.

Minicyklisten kräktes precis för femtiotolfte gången och som alltid på min nytvättade t-shirt som jag precis klädde på mig efter duschen. Ok.

Samtidigt, trots detta sjuhelvetes vabbandet som aldrig tar slut, är det äntligen normalt väder ute. Vi är ute hela dagarna. Eftersom Lillcyklisten mestadels är pigg och det är så mycket enklare när man inte har väggar omkring sig. Förutom momentet när man ska försöka komma ut genom dörren då, men det orkar jag inte tänka på just nu. 

Häromdagen började Lillcyklisten också visa intresse för att leka med ett av grannbarnen, och efter ett tag lekte de poliser som var på uppdrag och letade efter mystiska saker (i ledning av grannens ena förälder som är förskollärare, men ändå). Kanske det går att ana en ljusning och lättnad någonstans, eller gällande någonting, någon gång i framtiden.

Ett riktigt gnällande här, men var ska man väl gnälla om inte på sin egen blogg?

Fredag

De oinspirerade rubrikernas moder, är det månne jag? 

Det blåser stormbyar och jag kan inte förstå hur inte Minicyklisten vaknar där han sover i vagnen på balkongen. Himlen är blå men det viner och skriker i knutarna och jag får kliva upp från soffan var femte minut för att dubbelkolla att det är vinden och inte bebisen som låter. 

Minicyklisten blev sex månader i tisdags och firade det genom att böja sig bakåt tills hans huvud försvann. I bakgrunden en vacker installation av tvätt och bebisgrejor.

 

 

 

 

Vi har också sent omsider insett att barn-tv inte är så dumt ibland. Tidigare har det mest gett upphov till gnäll och tjat, men när vi nu upptäckte Bolibompaklubben som har nya halvtimmesavsnitt varje dag slipper vi dels tjatet (för det kommer ju bara ett per dag, eller hur?) och velandet av både oss och barnet kring vad vi egentligen ska titta på.  

Nu kommer helgen och det borde väl vara dags för mig att få lite egentid tänker jag, gissar att det slutar med att jag typ städar toan. Inte för att jag är tvungen utan för att jag är en så otroligt rastlös person numera och faktiskt njuter av att pyssla med saker här hemma bara jag får göra det ostört. Häromdagen när det var aningen kaotiskt här hemma bestod min lilla paus av att gå ut med soporna samtidigt som jag åt två chokladbitar. Låter ju otroligt patetiskt när man läser det, men njutningen var faktiskt enorm.