Ok

Ok. Det är ungefär så jag reagerar på det mesta just nu. Som på de där jäkla cookies-pop-up-fönstren som man måste trycka bort så orimligt många gånger en vanlig dag. Ok. 

Snor, nysningar på måndag. Ok.

Snor, nysningar och stegring, alltså vab hela veckan. Ok.

Det jag hade tänkt försöka läsa bort innan Cyklisten börjar på sin praktik hinner jag inte med. Ok.

Minicyklisten kräktes precis för femtiotolfte gången och som alltid på min nytvättade t-shirt som jag precis klädde på mig efter duschen. Ok.

Samtidigt, trots detta sjuhelvetes vabbandet som aldrig tar slut, är det äntligen normalt väder ute. Vi är ute hela dagarna. Eftersom Lillcyklisten mestadels är pigg och det är så mycket enklare när man inte har väggar omkring sig. Förutom momentet när man ska försöka komma ut genom dörren då, men det orkar jag inte tänka på just nu. 

Häromdagen började Lillcyklisten också visa intresse för att leka med ett av grannbarnen, och efter ett tag lekte de poliser som var på uppdrag och letade efter mystiska saker (i ledning av grannens ena förälder som är förskollärare, men ändå). Kanske det går att ana en ljusning och lättnad någonstans, eller gällande någonting, någon gång i framtiden.

Ett riktigt gnällande här, men var ska man väl gnälla om inte på sin egen blogg?