Det vänder

Nu ska jag inte glömma bort att det om ungefär en månad är dags att ordna nästa barnkalas, men efter idag kan jag nästan tycka att det är lite... vågar man säga det... kul? Det är väl nåt när barnen blir större och inte beter sig fullt lika oberäkneligt, och när barnet bara vill bjuda fyra kompisar och kompisarna trots sockergalenskap ändå liksom är rimliga? Är det verkligen så att sjuåringar är rimliga?

Min vän som är mamma till en av kompisarna på plats och som bistod med handräckning, moraliskt stöd, sällskap och skvaller sa också att det känns som om hon har kommit ut ur en torktumlare nu när barnen plötsligt är fem och sju. Vad var det som hände? I efterhand är det så klart mycket man saknar, och omständigheterna runt omkring (pandemi, flyttar, utbrända partners) påverkar naturligtvis oerhört mycket. Men jag tänker ändå tillåta mig att känna en viss lättnad nu. Stora barn, stora problem osv men där emellan går det ändå att resonera med dem, i alla fall med den äldre. 

Hursomhelst är det väldigt skönt att göra en bock på listan bredvid sjuårskalas. Nöjt barn, nöjd mor.

En drömvardag

Om det hade varit ekonomiskt möjligt hade jag velat ha en ledig vardag varje vecka, helst på fredag. En dag för att ordna med saker hemma - sånt som inte är rofyllt när resten av familjen också är ledig. Rensa ut gamla kläder, gömma undan leksaker som det inte längre leks med, tvätta fönster, torka damm, baka purjolökspaj. Jag whatsappade med en kompis om detta, radade upp allt jag hade gjort igår när jag fortfarande var sjuk men uppenbarligen var på bättringsvägen. Lite överdrivet skrev hon som svar och jag höll först med, vem blir jag egentligen när jag är ensam hemma? Men efter att ha tänkt på det en stund blev jag tvungen att kontra med att jag faktiskt tror att det är vila för mig. 

Det jag gjorde igår var inget jag gjorde för att jag kände att jag borde, utan för att jag ville. Att metodiskt sortera igenom gamla handskar och mössor, att frigöra utrymme samtidigt som jag lyssnar på musik eller en bok, det känns som ett optimalt sätt för mig att varva ner. Det kräver förstås att det inte är andra saker som stressar mig, och att det går att göra ostört. Med kaffepauser, med tv-pauser, helt utan tvång. Antagligen finns det något lutherskt som spökar i det här, men för mig är det här med att kunna göra något metodiskt och från början till slut otroligt avkopplande, och då spelar det inte så jättestor roll vad det är.

Resultatet är att jag går in i helgen med ro i kroppen. Jag vet att vi inte behöver lägga halva lördagen på att städa och fixa och planera och det är så otroligt skönt. För naturligtvis finns det oavsett andra saker som behöver fixas och planeras, båda barnen behöver akut nya skor till exempel, och det ska fixas tårta till barnkalas osv osv. Men det är liksom lagom. Om det utöver det dessutom hade behövt städas, tvättas, ordnas i barnrum, ja då hade jag känt mig stressad. 

Nu är det förstås inte praktiskt möjligt för mig att vara ledig en dag i veckan så den drömmen får helt enkelt finnas där som en hägring vid horisonten.

En födelsedag

Andra dagen hemma med ond hals och feberkänsla, förmiddagen var som vanligt behaglig men så fort klockan passerar 13 börjar det krypa i kroppen på mig. Jag vet inte om det är samma sak för andra, men det spelar ingen roll varför jag är ledig, eftermiddagen är alltid den svåraste tiden på dagen att sitta sysslolös. 

Sånt man kan göra då: skörda tomater (för tidigt), plocka blommor på balkongen, förbereda söndagens 7-årskalas. 

När jag kommer ut genom entréporten slår värmen emot mig, så outhärdligt det är att ha temperaturväxlingar i kroppen samtidigt som det är över tjugo grader ute. Det är en känslornas dag, en lycklig nybliven sjuåring vill hem för för att bygga sitt nya Lego, en avundsjuk nästanfemåring svär och slåss för att det inte är hans födelsedag. Sen när det lugnar sig, medan byggandet pågår, ett rop från det andra rummet:

Tack mamma för presenten!

Lite senare, varsin spontankram till mig och Cyklisten. Ibland fattar man rätt presentbeslut, som att bara ge en stor (dvs. dyr) legogrej istället för fem andra saker som barnet inte hade blivit glad över. Ibland behöver man som barn också veta att det kan vara så att man kan få precis det man önskar sig.

Ut med det gamla eller nåt

Jag behöver bli en ny version av mig själv dem här tiden varje år: matlistan måste förnyas, det sunkiga duschdraperiet ska bort, jag vill möblera om och byta plats på vårt och barnens sovrum. Till min förvåning tar jag fram gitarren, det krävs att Cyklisten inte är hemma för jag blir så självmedveten, blir alldeles dammig på mina svarta byxor men gnolar en melodi, några ord trillar ut. Tänk att jag gjorde detta jämt förr? Var kreativ i vardagen, så där bara.

Jag tar med mig barnen till Ikea, det blir två utdragna bussresor men när vi är hemma är deras lego lite bättre sorterat och duschdraperiet har inte sorgliga kanter längst ner. Det gav kanske inte helt den tillfredsställelse jag var ute efter men det är skönt att göra sig av med saker som är trasiga. Det är svårt att tänka när det är rörigt omkring en.

En som blev trött av Ikea-besöket

Sista kvällen

Jag försöker känna efter om jag känner den där ångesten som brukar komma när högsommar övergår i sensommar och kan ana den, bakom örat, i ögonvrån när jag snabbt vänder mig om. Utanför sovrumsdörren när vi har sagt godnatt och det är mörkt i rummet.

Men visst är det så att fina veckor gör så att känslan inte är lika påtaglig. De somrar då vädret aldrig har blivit sommar eller när de långa osköna tystnaderna har varit fler än de givande samtalen, då har också augusti känts som ett nederlag. Jag tänker nu att jag ska göra allt för att tycka om augusti, inte tänka höst före senast vid Bokmässan.

Samtidigt ska jag inte låtsas som att det inte känns otroligt märkligt att jag ska lämna barn och cykla till jobbet imorgon. Det var många känslor i omlopp hos det yngsta barnet idag och det är på ett vis skönt att se att omställning är tufft även om det är någon annan som speglar ens känsla snarare än man själv som ger uttryck för den.

Jag vill inte säga att jag är redo, men det är väl helt okej. Helt okej att semestern är slut.

Juli I loved you