Om det hade varit ekonomiskt möjligt hade jag velat ha en ledig vardag varje vecka, helst på fredag. En dag för att ordna med saker hemma - sånt som inte är rofyllt när resten av familjen också är ledig. Rensa ut gamla kläder, gömma undan leksaker som det inte längre leks med, tvätta fönster, torka damm, baka purjolökspaj. Jag whatsappade med en kompis om detta, radade upp allt jag hade gjort igår när jag fortfarande var sjuk men uppenbarligen var på bättringsvägen. Lite överdrivet skrev hon som svar och jag höll först med, vem blir jag egentligen när jag är ensam hemma? Men efter att ha tänkt på det en stund blev jag tvungen att kontra med att jag faktiskt tror att det är vila för mig.
Det jag gjorde igår var inget jag gjorde för att jag kände att jag borde, utan för att jag ville. Att metodiskt sortera igenom gamla handskar och mössor, att frigöra utrymme samtidigt som jag lyssnar på musik eller en bok, det känns som ett optimalt sätt för mig att varva ner. Det kräver förstås att det inte är andra saker som stressar mig, och att det går att göra ostört. Med kaffepauser, med tv-pauser, helt utan tvång. Antagligen finns det något lutherskt som spökar i det här, men för mig är det här med att kunna göra något metodiskt och från början till slut otroligt avkopplande, och då spelar det inte så jättestor roll vad det är.
Resultatet är att jag går in i helgen med ro i kroppen. Jag vet att vi inte behöver lägga halva lördagen på att städa och fixa och planera och det är så otroligt skönt. För naturligtvis finns det oavsett andra saker som behöver fixas och planeras, båda barnen behöver akut nya skor till exempel, och det ska fixas tårta till barnkalas osv osv. Men det är liksom lagom. Om det utöver det dessutom hade behövt städas, tvättas, ordnas i barnrum, ja då hade jag känt mig stressad.
Nu är det förstås inte praktiskt möjligt för mig att vara ledig en dag i veckan så den drömmen får helt enkelt finnas där som en hägring vid horisonten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar