Struktur

Som ett antiklimax, att slappna av och inse att man inte har något att pyssla med. Inventerade pysselpåsen och den var allt blygsam. Fast jag gillar inte riktigt att köpa pysselmaterial, tycker det känns mycket mer utmanande att ha en hög med skräp och försöka hitta på nånting utgående från det. Skapa struktur av röra. Inte planera en struktur och fylla i.

Hm, undrar om jag precis fick en insikt. Om hur jag fungerar kreativt. För precis så har jag också resonerat när jag har skrivit akademiska texter, att jag tycker bäst om stadiet då jag har en jäkligt rörigt material som jag får börja strukturera upp. 

EDIT: Glömde ju meddela att jag har läst ut Bergtagen! Ni kan skicka min medalj på posten, tack!

Efterlängtad helg

Igår hörde jag mig själv säga att jag såg fram emot helgen för att jag äntligen skulle få tid att klippa mina naglar. Så det är lite mycket nu. Roligheter, men roligheter som gör att jag måste tänka aktivt på att jag också måste vara ledig när jag är ledig, även om det ständigt finns mer jag kunde göra. Om mindre än en vecka öppnar butiken jag ska börja jobba i och det är många saker som ska ordnas. Men nu har jag stått där, i lokalen. Nej det är inte sant. Jag låste upp jalusin och hukade mig under den, tände lampan och hoppade upp och ner på stället. Lite som den där känslan när man för första gången kliver in i sitt nya hem, ni vet? Förväntningarna, pirret, allt man måste fixa med.

Tack och lov har jag faktiskt hunnit med annat också.

Förra veckan hade jag en välbehövd heldag med fröken Lindholm, vi hade ett strålande upplägg: lyxfrukost hemma hos mig och besök på Universeum. Eftersom det var så fuktigt i regnskogsdelen av Universeum blev min kamera (och mina brillor) helt immiga, men Hanna knäppte några fina kort på ormarna och grodorna. Jag kan inte förstå att jag aldrig har varit där förr! Jag älskar verkligen att få gå runt i en simulerad regnskog, titta på fiskar och hajar och läskiga spindlar. 

I Stockholm har jag också varit, den här veckan faktiskt, men där blev det inte så mycket mer än jobb. Nu sitter jag i soffan, har precis lagt igång spellistan med det fina namnet "Tonårstöntrock" (innehåller exempelvis "Push" av Matchbox Twenty, och "It's Been a While" med Staind). En våning upp ligger en låda med julsaker, så fort jag har betat av några av mina över hundra olästa blogginlägg ska jag hämta ner den och börja julpynta. Och så ska jag inte glömma att klippa mina naglar förstås.  

Jepp, jag är precis lika trött som jag ser ut att vara. Men det är bra ändå.

Snart så

Hm hm hm, mmmmm. Går runt och gnolar och känner mig lite underlig. Betedde mig allmänt konstigt i helgen, fick konstiga skrattanfall och brutala blodsockerdippar. Imorgon jobbar jag nästsista dagen på mitt nuvarande jobb men jag kan liksom inte riktigt ta in det. Kanske för att jag trots allt stannar kvar på samma ställe, med samma arbetsgivare men byter lokal. För att kollegorna kommer att finnas kvar, om än en våning upp. 

Va va va, två dagar kvar?

Det känns hursomhelst kul att det är just nu det händer, denna icke-månad bland månader. Trots att det är mycket att göra just nu måste jag säga att den här veckan känns väldigt rolig. Ändå bra på något vis att jobba klart, att få börja med det nya på riktigt. Sen har jag världens bästa dejt inplanerad med Hanna på torsdag, har förhoppningsvis bilder att visa er sen.

Mellanrum med allt på

Vad som sker, en snabb uppdatering.

Jag har fått en väckarklocka som också är en lampa, som tänds långsamt om morgnarna.
(tack mamma och pappa!)

Om morgnarna är jag lite piggare, men ändå ganska trött och aningen förvirrad.

Förvirringen består i att min kropp just nu står på en plats, medan mina tankar finns på en annan plats. Att sitta på bussen och pussla med scheman och att försöka stirra fram en lokal som inte finns ännu.

Jaaa, jag läser fortfarande Bergtagen. DEN TAR ALDRIG SLUT. Är på s. 674. Men läser också Emma Kavanaghs thriller Falling, väldigt bra och snabbläst. Inget för flygrädda då den involverar en flygkrasch. 

Kanske är det något med årstiden och dålig tillgång på hälsosamma bakterier, jag har i alla fall crave:at fil den senaste veckan. A-fil, långfil, fjällfil - I fil you!

Jag testar en grej med håret, det där med att inte tvätta så ofta (vilket inte är detsamma som att aldrig duscha), och bara tvätta med balsam i rötterna när jag duschar. Hittills funkar det jättebra. Tvättade håret senast i fredags och det är hur fräscht som helst. 

Det var väl typ det. 

Äventyr

Den här helgen, har luffat runt i pyjamasbyxor, sett på 2001: A Space Odyssey och The Room, två synnerligen olika men på var sätt sevärda filmer. Låter som en ganska vanlig helg. 

Men. Det har också varit en helg full av mystisk historia. Jag måste nästan visa er lite bilder. 

Här, exempelvis, har vi en byggnad som hör till kurorten som finns i närheten av där Cyklisten cyklar runt. Jag tänker: sanatorium, Hans Castorp, Bergtagen. Och människorna som sen 1700-talet i olika utstyrslar och konstellationer har vandrat på stigarna här omkring för att få del av kraften från den välgörande källan.

Passade på att testsparka lite i löven, de fick godkänt men inte mer än så.

På vägen till mataffären promenerade vi förbi ett stort hus med skylten "Antikt", vi kikade in och såg en gammaldags bod full av gamla saker. Öppet söndagar 11-16 stod det på en skylt. Vilken tur att man inte har så mycket planer ibland. Idag cyklade vi dit och klev in i ett paradis. Ett gammalt hus med massor av rum, gamla tapeter, gammal inredning, iskallt förvisso, men hjälp vad jag oooh:ade och aaah:ade. Se själva!

Hur fina klockor som helst, jag fastnade för den högs upp. 

Stengods i läckra färger.

En vrå med lampor och lite annat smått och gott.

Vi kom hem med tio assietter, lite småpyssel och det allra bästa: en gjutjärnsplättpanna! Cyklisten vände plättar medan ärtsoppan puttrade i kastrullen bredvid.

Förutom allt detta har jag dessutom fått höra vad som nästan kan kallas för sanna skräckhistorier, samt fått lära mig att det finns något som heter Hubertusjakt. 

No more ödemark

Ibland funderar jag över vad som händer när saker landar i en, vad som händer efter det där innan, då när man försöker kalibrera alla tänkbara utfall, hur de kunde påverka en positivt eller negativt. För det blir lätt att jag gör så, jag tror alla gör så. Tänker och tänker och tänker utan att egentligen komma någon vart. Jag undrar om min skräckblandade fascination av pauser och nästan-tillstånd kan kopplas till min besatthet av ödemarksvandringar. Där balanserar man också mellan två punkter, början och slut, eller start och mål. Men då är det som om mellanrummet ges betydelse, då är det där allting händer. 

Nu kan jag i alla fall viska det åt er också, detta att jag har fått ett nytt jobb. Nästan samma, men ändå nytt. Har vetat det i några dagar och nu känns det som om det har landat i mig. Även om det fortfarande är väldigt abstrakt eftersom min arbetsplats egentligen inte existerar än.

Klockan är snart åtta, jag har redan varit vaken i nästan två timmar eftersom jag var solidarisk och klev upp samtidigt som Cyklisten som hade ett tåg att passa. Klockan elva ska jag gå på yoga. Ute vräker regnet ner, det låter emellanåt som om någon häller hinkar med vatten mot fönstret. Nu låter jag kroppen sjunka ännu djupare ner i soffan, en liten stund till.