tisdag 18 augusti 2015

Öar och sund nu är jag lugn



Vi samlar stenar och jag hittar en som liknar en cykelsadel.

Vi ändrar våra planer och tittar på varandras ryggar, ropar varningar om sniglar.

Vem är det som bestämmer över ens liv egentligen? 



Sen försvinner solen i havet men jag märker ingenting för min blick är vänd mot dig.

Inga kommentarer:

Ett hopp till en vår

Det är som det brukar vara, månaderna segar sig fram tills de inte gör det, tills de tar ett skutt och barnet plötsligt frågar när är det so...