tisdag 18 augusti 2015

Öar och sund nu är jag lugn



Vi samlar stenar och jag hittar en som liknar en cykelsadel.

Vi ändrar våra planer och tittar på varandras ryggar, ropar varningar om sniglar.

Vem är det som bestämmer över ens liv egentligen? 



Sen försvinner solen i havet men jag märker ingenting för min blick är vänd mot dig.

Inga kommentarer:

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...