Den magiska siffran?

Jag har bott i Göteborg sen 2010, dvs i drygt sju år. Det är lika länge som jag gick i lågstadiet, tre år längre än den tid jag bodde i Åbo, lika länge som hela min utdragna studietid. Det är lite mer än en fjärdedel av mitt liv! Det lär vara en myt att kroppens alla celler har bytts ut när sju år har gått, men det finns ändå något med den tidsrymden som känns betydelsefull. Kanske är det den tid man behöver för att verkligen vänja sig vid något, för att det ska kännas som en helt självklar del i ens liv. Sjuårskris har man ju också hört talas om, kanske är det samma sak som händer där, att sju år kan ge en perspektiv på vad man vill och att många av den anledningen känner ett behov av att omvärdera sin livssituation när sju år har gått, oavsett om det handlar om en kärleksrelation, ett jobb eller var man bor.

 

Kanske är det för att just sju år har gått sen jag flyttade in i den lilla deppiga studentettan i Johanneberg som jag tänker mycket på det här med att bo, var vill jag bo, varför, hur, när? Kanske är det för att jag är 31 år och i den ålder då många bestämmer sig för det ena eller det andra, folk köper lägenheter, får barn, flyttar till eller från stan, rotar sig och stannar.  

 

Klicka för bildkälla

Om någon skulle ha lust att kommentera skulle jag vara så nyfiken på hur ni tänker kring ert levande och boende, tänker ni överhuvudtaget på det som en fråga med ett visst svar? Eller är det helt självklart att inte riktigt veta, att tänka att man kanske kommer att flytta runt, att kanske till och med undvika att rota sig någonstans?

Fredagslista

Bäst i veckan hittills: Kanske precis just nu? Ledig fredag efter en ganska hektisk jobbvecka, jag sitter i soffan och ute är himlen blå. I högtalarna Frida Hyvönens skiva Kvinnor och barn som jag har lyssnat på helt maniskt efter att jag hörde henne framföra den live med Göteborgs Symfonikerna för några veckor sen. Älskar alla låtar men kanske särskilt "Min stad". 

Sämst i veckan hittills: gjorde en dum grej och uppdaterade iOS på min mobil varpå hörlursuttaget slutade fungera helt. Om det inte hade varit för att poddlyssnandet var en extremt stor anledning till att jag orkar motivera mig till att vara ute och springa hade det inte gjort så mycket, men nu måste jag istället lyssna på mitt flås och underhållas av mina egna förvirrade tankar. Inte lika avkopplande. Jag kan absolut springa utan att ha något i öronen, tycker att det kan vara jätteskönt ibland, men för en som har dålig självdisciplin och dålig kondis är faktiskt distraktion den bästa medicinen för att orka.

Det tänker jag mycket på: kvinnor som föder barn i vidriga förhållanden på flykt från ännu värre vidrigheter. Mycket kan man värja sig mot, men inte mot allt. Tänker också på att den här hösten går så otroligt fort, kan inte begripa att det redan är mitten av oktober. 

Det klär jag mig i: åh, skulle behöva ett par byxor jag kunde ha på mig varje dag. Behöver en basgarderob som funkar jämt, men hatar hatar hatar att köpa byxor för de är alltid för långa/tighta (känner mig alltid som Bentebent). Idag blir det mest mjukiskläder/träningskläder men får nog skärpa till mig ikväll.

Idag händer detta: lite småfix här hemma, sen ska jag träffa bland annat en kär bortflyttad vän som är i stan över helgen och dricka lite vin.

Imorgon händer detta: då blir det firande av en annan vän som fyllde 30 i somras, planen är att vi ska äta tapas och sjunga karaoke. Känns som att det kan bli en ganska trött söndag...

Nästa vecka ser jag fram emot: nästa vecka händer massor på jobbet, först en rolig grej på måndag, sen har jag och en kollega gemensam planeringsdag, och så åker jag till Stockholm för en annan jobbgrej. Men roligast med det är att jag passar på att träffa mitt syskonbarn som nu är drygt ett och så otroligt mysig och skojig.

Dagarna går

Förra veckan var både rolig och nervös med författarbesök på jobbet att förbereda mig för, men också nära och kära som var i stan med anledning av Bokmässan, så glad över att jag hann bocka av både en syster, två Åbovänner och en Jeppisvän. Förstår inte riktigt vart september tog vägen, men tycker hittills att det är rätt skönt att det är oktober och faktiskt höst på riktigt, även om de mörka kvällarna och morgnarna är lite deppiga. 

Vad annars då? Jo, jag läser en bok om pesten i Stockholm år 1710, tycker det är väldigt intressant med medicinhistoria (skulle så gärna vilja gå på Medicinhistoriska muséet som finns i Göteborg men de har så konstiga öppettider så det har inte klaffat ännu). Det hade tydligen inte varit omöjligt att stoppa pesten om de styrande i staden hade agerat snabbt nog, men som författaren Magnus Västerbro tolkar det var rädslan för pesten så stor att man valde att blunda, precis som om formulerandet av orden "det är pesten" var det som skulle ha gjort sjukdomen verklig. 

Idag är jag aningen trött efter att ha druckit några öl med Cyklisten igår och diskuterat bland fungerande och icke-fungerande organisationsmodeller. HAHA. Vem är jag?

Let me tell you what I think about omstruktureringar

Norra Spanien