Standardlista

Det är lördag, Cyklisten mekar med sin cykel, Lillcyklisten sover (!) i spjälsängen (!!) och ute ligger ett snötäcke på marken och världen är alldeles ljus. Malin gjorde en rolig lista som handlar om olika standarlösningar man har i vardagen:

Standardfrisyren

Det har länge varit knut, i flera år faktiskt, och det senaste året var det en tjock fläta, men just nu är det två långa flätor. Ibland "utbakade" franska flätor, ibland helt vanligt flätat. Jag har märkt att jag kan få ont i hårbotten om jag har knut när jag sover, det är som om håret dras i fel riktning. Just nu funkar två flätor bäst även om jag tycker det ser något infantilt ut, men det är praktiskt när jag sover med Lillcyklisten på magen/bröstet på natten eftersom en fläta blir väldigt knöligt.

Jag är fräschören själv i dessa dagar

Standardstädningen

Jag plockar ganska mycket även om det trots det är saker överallt. Jag tycker också om att ordna disken även om jag inte hinner diska precis nu, alltså ställa tallrikar i en hög, bestick i en hög osv. HATAR disk som ligger i diskhon och blir flottig och äcklig. Hellre plocka och få det att se mindre stökigt ut än att dammsuga. Eller, kan inte med att dammsuga om jag inte har plockat först.

Standardkläderna

För tilfället mjukiskläder, oftast ett par gravidtights (de är ju skönast, var hittar man ett bar hållbara sköna bomullstights med hög midja?) och en t-shirt. 

Standardfrukosten

Två smörgåsar med ost på, ett stekt ägg alternativt äggröra, två koppar kaffe och ett stort glas vatten. Det låter jättetråkigt och jag älskar egentligen extravaganta frukostar men till vardags tycker jag att det är skönt att inte behöva tänka till överhuvudtaget innan frukosten har landat i magen. Dock kan jag sakna tiden innan jag fick bannor av tandläkaren och fortfarande drack juice varje morgon, det är så gott! 

Standardbakverket

Jag bakar aldrig sötsaker, det skulle vara någon paj någon enstaka gång. Nej, bröd är min grej. Jag har just nu ett standardrecept som är så bra som jag hittade hos Underbara Clara, jag kan verkligen rekommendera det! Byt gärna ut en del av vetemjölet till dinkelmjöl (eller speltmjöl som det heter i Finland) så blir brödet extra saftigt. När jag bakar det brukar det bli två plåtar och jag fryser nästan alltid in allt för att ha färskt bröd att plocka fram när man vill lyxa till tråkfrukosten ovan. 

Standardkvällsrutinen

Den är helt upp och ner just nu! De senaste dagarna har vi faktiskt försökt (och lyckats med) att lägga Lillcyklisten i spjälsängen vid 18- 19-tiden, han har sovit i 2-3 h och då har vi suttit i soffan antingen med varsin sysselsättning typ bok eller dator, eller så har vi sett på film. Jag brukar också försöka hoppa i duschen då om jag inte har lyckats med det tidigare, När Lillcyklisten vaknar äter han, får torr blöja och sen försöker jag natta honom i spjälsängen igen innan jag själv lägger mig. Allt det där andra, typ tandborstning och sånt försöker jag bara slänga in där det går, haha.

Standarhälsningsfrasen

Antar att det handlar om telefonen, då brukar jag säga "Ja hej det är Nina" om jag inte vet vem det är, annars bara "Hej!".

Standardvärderingarna

Man ska vara snäll och trevlig mot varandra. Man ska tänka på miljön, i alla led, och göra det man kan och orkar med för att dra sitt strå till stacken. Man ska hjälpa andra med småsaker när man kan, typ i stil med "hjälpa gamla tanter över gatan". Jag vet att det låter präktigt, men jag tycker faktiskt det blir allt viktigare eftersom vi inte ser varandra i lika stor utsträckning för att vi går runt med våra mobiler framför näsan hela tiden (ja, jag också). Säkert en massa andra saker också, men det är det jag kommer att tänka på nu.

Standardmotionen

Promenader, för tillfället. I vanliga fall joggning och vardagscykling och lite yoga i vardagsrummet. Jag ska på efterkontroll nästa vecka och ska då förhöra mig om vad jag får och inte får göra, längtar efter att få springa och behöver verkligen yoga efter allt obekvämt amningskrumbuktande.

Standardmusiken

Slappt nog blir det en hel del Discover Weekly på Spotify, i övrigt är jag ganska slö när det gäller att hitta ny musik nu för tiden. Mycket elektroniskt och lite ambient-aktig musik, som tur har jag och Cyklisten väldigt lik musiksmak (förutom alla singer-songwriters som bara jag gillar) så oftast gillar jag det han lägger på. Uuuuusch vad tråkig jag är! Okej, för att namedroppa några jag gillar just nu: Kurt Vile, Onni Boi, Palmbomen II. Sen gillar jag alltid att lyssna på blues och jazz, men av någon anledning glömmer jag ofta bort det, väldigt konstigt. Jag tycker också om Västafrikans musik och typ "ökenblues" i stil med Tinariwen.

Standardsamtalsämnet

Just nu? Gissa tre gånger, haha. Bebis, sömn, sömn, bebis. Det är typ det. Fast också en hel del prat om var vi vill bo i framtiden. I stad, i lägenhet, i hus?

Standardhänget

Hm, lite dåligt med häng för tillfället pga ny i stan, men vi har faktiskt hängt en del med J som jag studerade med i Åbo och som också bor i Umeå, så kul! Annars är det mest Cyklisten och Lillcyklisten just nu. 

Standardhumorn

Senast igår youtubade jag Rallys Melodi Grad Prix (orkar inte leta länk), dvs. parodier på Melodifestivalenlåtar. Slappt men kul.

Nu vaknade Lillcyklisten men jag hade ändå inget särskilt på den sista punkten "Standardingredienser när jag skriver" så jag får vara nöjd så!

Igel

Min vardag (och varnatt) just nu: konstant bebisnärhet eftersom Lillcyklisten vägrar sova någon annanstans än på mig. Det är så klart mysigt, och hellre har jag det så här än att han vägrar kontakt, men det är icke särdeles bekvämt att sova på rygg lite halvsittande med en nästan femkilos bebis klistrad som en varm igel i bärsjalen på bröstet.

Det enda rimliga är att alla ger mig presentkort till massör i julklapp, eller hur?

Livet på en kärra

Vi lever ju med ganska begränsade tillgångar just nu (föräldraledig plus arbetssökande) och borde kanske inte egentligen köpa en massa saker, idag har vi dock beställt en cykelkärra. 

Parentes - jag tänkte skriva "klickat hem" men tycker så illa om det uttrycket eftersom det dels låter som om det bara är att roffa åt sig av saker, saker, saker, dels för att det ger intrycket av att de föremål vi köper bara finns där ute och inte tillverkas av något/någon - slut på parentes.

Tillbaka till cykelkärran. Ja, den var jättedyr. Men så här tänker jag: vi har ingen bil och vi planerar inte att köpa en bil inom den närmaste framtiden. Cykeln är vårt förstahandsval när det gäller att transportera både oss själva och saker, vi cyklar både som semesterunderhållning och av nödvändighet. Just nu må vi ha väldigt låga inkomster men vi har också flyttat till en ny stad, och att då på grund av att vi har fått en bebis plötsligt vara tvungna att sluta cykla är lite som att skicka en Dementor som suger själen ur oss till vårt hem. Hence, livskvalitet och rörlighet och vi slipper hålla på och låna svärföräldrarnas bil så fort vi behöver uträtta något ärende eller vill åka på utflykt.

De flesta kärror där ute rekommenderas inte för små bebisar, men den här har ett spädbarnstillägg (lite som en hängmatta, men med betydligt mer säkerhetstänk) som tillverkaren själv inte avråder en för att använda med riktigt små bebisar, därför tänker vi  faktiskt börja använda den direkt. Vi tänker att vi är så pass vana cyklister att vi har gott omdöme och att vi kan göra realistiska riskbedömningar (plus att den som är minst klantig av oss, Cyklisten, kommer att dra det värdefulla lasset) att det kommer att gå finfint. Och jag tror att Lillcyklisten* kommer att må som en prins i sin mysiga koja!

*Funkar det?

Sår

Förra helgen märkte jag att det plötsligt gjorde ont i mitt operationsärr, jag trodde att det hade läkt, men i takt med att timmarna gick gjorde det ondare och ondare så i måndags visade jag upp det på vårdcentralen. Jag fick rådet att avvakta, men i tisdags var jag tvungen att äta värkmedicin hela dagen så i onsdags gjorde jag ett nytt besök som efter många om och men (min första tid var kl.10:15, kl.14:45 var jag hemma igen...) fick jag antibiotika och rådet att lägga nya förband när det behövdes. Jag ska inte gå in på några äckliga detaljer och det är alltså inget stort område som är irriterat, men låt oss säga att byte av förband behövs emellanåt. 

Av och an gick jag, med barnvagn och skötväska, det gick förvånansvärt bra och Ola sov nästan hela tiden (vet inte om jag har skrivit att han heter Ola, men det gör han!). Men det är något med informationen om kejsarsnitt som liksom skaver lite. När jag åkte hem från BB fick jag en lapp med info om vad som händer efter kejsarsnitt, det var en A3:a med typ tre stycken som bl.a. berättade att jag inte skulle lyfta tungt. Egentligen tycker jag att jag borde få information om hur ett kejsarsnitt går till - eller i alla fall frågan om jag vill ha den informationen, och sen också lite mer om hur jag t.ex. ska tänka på motion och andra typer av kroppsrörelser. 

Det är väl ganska klassiskt när man själv är med om något att tycka att det finns alldeles för lite information om just den egna erfarenheten. Men jag tycker faktiskt att det saknas, både information innan det sker, då tänker jag på att man på Mvc faktiskt skulle kunna berätta mer om hur vanligt det är med akut kejsarsnitt och vad som kan leda till akut kejsarsnitt, och sen efteråt så klart. Enligt statistik som jag har hittat är kejsarsnittsfrekvensen hos förstföderskor nationellt ca 8%, det är ändå ganska högt. Jag har dessutom för mig att läkaren jag träffade på BB sa att det är något i stil med 15% på NUS. Sen skulle jag också vilja har mer information om den psykologiska sidan av snittet, som att det är väldigt vanligt efteråt med negativa känslor av olika slag. 

Jag upplevde inte själva snittet som så traumatiserande, det vill säga att ligga på operationsbordet och bli skuren i, den biten kände jag mig helt trygg med. Det var som om mitt fokus var hundra procent framåt, jag litade helt på att alla visste vad de gjorde (och kan även ha tänkt att det var ganska häftigt, lite som Chicago Hope, haha). Men det betyder inte att det inte dyker upp tankar efteråt, tankar om hur det skulle ha kunnat bli istället, tankar om vilken typ av stöd jag hade önskat innan det blev skarpt läge, och mer information om varför man beslutade om kejsarsnitt. En del av det här har jag fått i efterhand, och jag kommer också att få prata mer om det framöver. Men jag upplever ändå att jag själv har varit tvungen att dra i en hel del trådar. 

Med andra ord, varför får man inte ett tiosidigt infohäfte om kejsarsnitt när man har blivit snittad? 

September

Det här kommer för alltid att vara min första månad som någons mamma, lördagen den 1 september vaknade jag (eller hade jag ens somnat den natten?) för första gången upp hemma med mitt barn. Det är fortfarande jätteunderligt. Det är på något märkligt sätt inte samma sak att just den här bebisen finns hemma hos oss som att jag är någons mamma och har ett barn, vet inte om det är begripligt. Kanske är det var som händer när något går från att vara en abstrakt idé till att bli ens egen verklighet.

Hittills kan jag i alla fall ge det hela mycket väl godkänt, trots sömnlösa nätter och sammanbrott över skrik och gnäll ibland är det mestadels väldigt roligt. Och det är ju så spännande att se vem den här typen är, man får lära känna honom lite mer för varje dag som går. Det som jag verkligen uppskattar just nu är också att se honom tillsammans med människor jag tycker om, familj och vänner, det är så fint att tänka att de också kan ha en alldeles egen relation.

Trött moder

 

Vardagspoesi

Okej, så mer av samma vara. Exempel på autentiskt samtal som fördes för en liten stund sedan:

Jag: "Alltså jag måste komma ihåg att maila Fairphone och säga att mobilkameran funkar nu. Det borde ju förhoppningsvis hålla i sig."

Cyklisten: "Bajs?"