tisdag 16 oktober 2018

Livet på en kärra

Vi lever ju med ganska begränsade tillgångar just nu (föräldraledig plus arbetssökande) och borde kanske inte egentligen köpa en massa saker, idag har vi dock beställt en cykelkärra. 

Parentes - jag tänkte skriva "klickat hem" men tycker så illa om det uttrycket eftersom det dels låter som om det bara är att roffa åt sig av saker, saker, saker, dels för att det ger intrycket av att de föremål vi köper bara finns där ute och inte tillverkas av något/någon - slut på parentes.

Tillbaka till cykelkärran. Ja, den var jättedyr. Men så här tänker jag: vi har ingen bil och vi planerar inte att köpa en bil inom den närmaste framtiden. Cykeln är vårt förstahandsval när det gäller att transportera både oss själva och saker, vi cyklar både som semesterunderhållning och av nödvändighet. Just nu må vi ha väldigt låga inkomster men vi har också flyttat till en ny stad, och att då på grund av att vi har fått en bebis plötsligt vara tvungna att sluta cykla är lite som att skicka en Dementor som suger själen ur oss till vårt hem. Hence, livskvalitet och rörlighet och vi slipper hålla på och låna svärföräldrarnas bil så fort vi behöver uträtta något ärende eller vill åka på utflykt.

De flesta kärror där ute rekommenderas inte för små bebisar, men den här har ett spädbarnstillägg (lite som en hängmatta, men med betydligt mer säkerhetstänk) som tillverkaren själv inte avråder en för att använda med riktigt små bebisar, därför tänker vi  faktiskt börja använda den direkt. Vi tänker att vi är så pass vana cyklister att vi har gott omdöme och att vi kan göra realistiska riskbedömningar (plus att den som är minst klantig av oss, Cyklisten, kommer att dra det värdefulla lasset) att det kommer att gå finfint. Och jag tror att Lillcyklisten* kommer att må som en prins i sin mysiga koja!

*Funkar det?

Inga kommentarer:

Ett hopp till en vår

Det är som det brukar vara, månaderna segar sig fram tills de inte gör det, tills de tar ett skutt och barnet plötsligt frågar när är det so...