Det här kommer för alltid att vara min första månad som någons mamma, lördagen den 1 september vaknade jag (eller hade jag ens somnat den natten?) för första gången upp hemma med mitt barn. Det är fortfarande jätteunderligt. Det är på något märkligt sätt inte samma sak att just den här bebisen finns hemma hos oss som att jag är någons mamma och har ett barn, vet inte om det är begripligt. Kanske är det var som händer när något går från att vara en abstrakt idé till att bli ens egen verklighet.
Hittills kan jag i alla fall ge det hela mycket väl godkänt, trots sömnlösa nätter och sammanbrott över skrik och gnäll ibland är det mestadels väldigt roligt. Och det är ju så spännande att se vem den här typen är, man får lära känna honom lite mer för varje dag som går. Det som jag verkligen uppskattar just nu är också att se honom tillsammans med människor jag tycker om, familj och vänner, det är så fint att tänka att de också kan ha en alldeles egen relation.
 |
| Trött moder |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar